varning om hästen får ont

En del av den forskning som kanske är allra mest intressant för en hästälskare är den om ”pain face”. Det handlar om att hästen tar olika ansiktuttryck beroende på hur den mår. För den som är född med hästar omkring sig eller åtminstone delat många tusentals timmar tillsammans med hästar (gärna utan att hela tiden vilja få ut någonting av dem, utan mer betraktat dem som de individer de är) ser ganska så enkelt om en häst mår dåligt eller inte.

Jag har numera en ganska god förmåga att läsa av mina hästar. Tydligast kom kanske det till uttryck när min gammelfux rullat fast i hagen och av andra fått hjälp med att komma upp. Jag forsade hem så fort det bara gick, och när jag kom stod han i hagen med sina kompisar. Då jag var riktigt orolig hade jag redan på vägen ringt veterinär för hjälp. Det var bra det. Något var uppenbarligen fel. Jag tog in hästen i stallet och kunde nästan ta på hans smärta. Inte för att han visade upp en enda svullnad, inte för att han haltade, inte för att jag egentligen kunde SE vad det var. Men något var det

När veterinären väl hittade till stallet gick hon igenom hela hästen, först utan att hitta det minsta spår på skada. Men jag envisades. Det var något fel på hästen! Till slut inser vi att han har slagit i nosbenet rejält i kampen om att komma upp. Efter en dos eller två med smärtstillande så blev hästen som vanligt igen, även i uttrycket. Då tackade jag mitt stilla sinne för alla de tusentals timmar jag bara umgåtts med hästarna, betraktat dem för att jag tycke rom dem och är nyfiken på hur de har det och hur de mår. Men med okända kan jag fortfarande tycka det tar sin tid att lära sig läsa av dem ordentligt. Man måste hela tiden öva.

Nåväl – åter till forskningen. Det är inte bara jag nämligen som tycker det där med ”pain face” är intressant och viktigt. Även veterinärerna tycker det, och har utvecklat metoder för att kunna se hur hästarna mår. Men inte nog med det. Nu utvecklas en kamera som ska kunna avgöra hur hästen har det – genom att läsa av ansiktstuttrycket. Den ska tydligen användas i stallet. Se och hör här! 

Själv tycker jag minsann att den borde användas på ridbana och i ridhus. Och så skulle den kopplas till en mistlur. Så varje gång hästen upplever obehag i ridhuset eller på ridbanan som går det en tordönstöt genom ridhusarenan. Det om något borde ju få oss ryttare att lära oss att rida på ett sånt sätt att hästen inte känner obehag. Frågan är bara om någon skulle våga ha den på banan?

 

Annonser

Lösgjordhet – vad är det?

Ett av de viktigaste målen för varje ridhäst är att den ska bli så lösgjord som möjligt. En lösgjord häst är en häst som är avslappnad i sin kropp och vars rörelse går igenom hela kroppen i varje steg. Det är det som förr kallades ”gå på tygeln”. Och först när hästen är lösgjord, kan vi över huvud taget tänka tanken på att samla den på ett korrekt sätt. Utbildningsskalan, om än med några år på nacken, är nog så giltig än idag.

Utbildningsskalan för en häst lyder som följer och i följande ordning:

Takt, Lösgjordhet, kontakt, schwung, rakriktning, samling. Takt, lösgjordhet och kontakt hör i hop – det ena ger det andra som ger det tredje i samverkan med varandra. Detsamma gäller de tre senare punkterna schwung, rakriktning och samling – de bygger alla på varandra.

Lösgjordhet må komma som nummer två utav sex punkter, och i det första blocket av hästens utbildning, men det är något som man ofta får återgå till och jobbar med, hur mycket hästen än är utbildad och ”kan”. För mycket av ridjobbet kan ge spänningar, vilka måste jobbas bort kontinuerligt och i varje ridpass. Det är som att gymnastisera hästen till att kunna använda kroppen på rätt sätt – så att vi sedan kan samla om vi vill (eller hoppa höga hinder för allandel – en sådan häst behöver också vara lösgjord).  För i varje givet ögonblick gäller det att hästen är lösgjord för att det andra ska fungera.

Vad är lösgjordhet

En lösgjord häst kan böja sin kropp i sidan utan att få spänningar och ryggen rör sig i varje steg. Hela kroppen är involverad i rörelsen, från baktån till nacken. Det spelar ingen roll om hästen har huvudet lite högre eller lite lägre, det är genomsläppligheten av rörelsen igenom kroppen som är det intressanta. Ett bra kvitto däremot, är att hästen ska kunna sträcka ut halsen framåt nedåt, och därigenom stretcha ut sina ryggmuskler, utan att den lixom trillar framåt och blir springig. Den ska kunna hålla kvar sin takt och tempo, även med långa tyglar som bjuder hästen att sträcka ut. Det är det vi kallar för att lägga ner en häst. I den här formen trivs hästen och kan jobba utan att slappna av. Det är  värt att komma ihåg att lösgjordhet är något som kommer både mentalt och fysiskt på en häst – en stressad häst är knappast lösgjord, en bekymrad häst är inte heller lösgjord. Det kan bara en nöjd häst vara.

Mer om lösgjordhet och vad det är kan du läsa om på Horseproblems.

Steget blir hos en lösgjord häst mjukt och rullar igenom hela hästen. Det är helt enkelt väldigt lätt att sitta på en lösgjord häst, då den inte stöter igenom rörelsen någonstans. Allt är böljande mjukt. Men det räcker med att en enda led eller muskel är stel, för att rörelsen igenom kroppen ska bli kantig och avig. Så att lösgöra en häst, det är lättare sagt än gjort. Kontakten genom tygeln med hästens mun känns som om man håller i ett par gummiband, så mjuk men ändå levande känns den.

Hur ser en lösgjord häst ut?

Man ser på en häst att den är lösgjord genom rundningen i halsen och att den är balanserad. Den ser inte ut att tippa framåt, och steget är lugnt och taktfast. Förr fick jag tyvärr lära mig att hästen skulle vara krökt i nacken – det var att gå på tygeln det! Men att knäcka in nacken gör inte bra form på en häst. Det här verkar hålla i sig lite grann, och det är inte så nyttigt för hästen. Många hästar har en tendens att låsa sig i bogarna, eller ha spänningar på andra sätt. Och många ryttare är lite duktigare på att få igång bakkärran än att kunna fånga upp rörelsen så att den även går igenom hästens framparti. Hästarna blir då framtunga, istället för lösgjorda och så fort man då försöker sänka hals och huvud framåt-nedåt springer hästen iväg.  Frambenen får ta hårda stötar i varje steg och hästen riskerar att få hältor, framför allt fram.

I en fin artikel i Equipage, visar Bo Tibblin skillnaden mellan en lösgjord lång och låg häst och en framtung häst. Här ser du tydligt skillnaden ,och kanske kan få en känsla för hur det känns där uppepå, när hästen är avspänd och genomsläpplig.

Lösgörande övningar

Vad kan vi då göra för att hjälpa en häst att bli lösgjord? För det första måste hästen må bra i grunden och tycka om det där med att bli riden. Sedan ska all utrustning passa hästen. Annars är ridningen obekväm. Att ha hästen i balans i sina skor är också bra, så en hovslagare som vet hur den ska göra för att hjälpa just din häst är viktigt.

Så – nu kan vi gå upp i sadeln.

När vi väl är där ska vi kika på oss själva först. Har vi mjuk hand och rider vi ”fram till handen”. Ok – bra. Är vi i balans och avslappnade? Ännu bättre. Nu har hästen en chans att bli det också. Har vi ett ridsystem som kan visa hästen skillnaden mellan att aktivera sin kropp och springa framåt? Nu börjar det likna något! Då kan vi ta till oss lite övningar som hjälper än bättre. Till de lösgörande övningarna på banan finns:

  • Övergångar
  • tempoväxlingar
  • framdelsvändningar
  • skänkelvikningar
  • böjda spår
  • sidepass

Dessa kan vi variera i oändlighet för att hjälpa hästen att komma i balans och till lösgjordhet. På Hippson hittar du en mängd olika tips på hur du kan kombinera desa olika lösgörande övningarna för att få hästen riktigt fin!

 

Du är där du är, inte där du inte är

Det händer lite titt som tätt att ryttare blir frustrerade när de utövar sin sport. Viljan hos ryttare brukar det knappast vara något fel på: men när vägen framåt inte är så rak som ryttaren önskar, eller då då det går åt helt fel håll, är det lätt att bli inte så lite frustrerad över situationen.

Det här gäller nog alla sporter och de flesta utövare. Problemet inom ridningen är bara att man ju lixom sitter till häst och att frustrationen nästan alltid går ut över en annan individ. Att drämma ett racket i golvet, eller en klubba i en trädstam skadar ingen förutom möjligtvis handen som håller i redskapet. För frustration väcker ofta energi i musklerna som måste rikta den åt något håll.

Om man nu är en äkta hästmänniska så låter man förstås inte ilskan gå ut över hästen (men alla ryttare är ju tyvärr inte det). Glad blir man i alla fall inte. Och bara den lilla detaljen märker ju hästen väldigt, väldigt snart. Och så går det än sämre. Att nedåtgående spiraler ska vara så lätt att få fart, medan uppåtgående sådana – det vill säga positiva spiraler – är så långsamma och sega. Underligt!

Tricket så att säga är att inte bli frustrerad. Det är en känsla som inte för så mycket gott med sig alls. Frustrationen har ofta med förväntningar att göra. Vi hoppas och förväntar oss att allt ska fungera och vill ofta mer än vi själva förmår. Ibland mer än hästen förmår. Och så blir vi sådär förtvivlade över att det inte är så. När jag känner dessa känslor börja komma krypande har jag mitt eget lilla mantra:

Där är där man inte är. Här är här där man är. Här har man alltid med sig.

När man är frustrerad har man hoppats på att vara där – någon annanstans (ofta på ett finare ställe) än man faktiskt är. Men här – det är där man är. Och så är det alltid. Vi kan hoppas, önska och vilja allt vi vill – vi är här där vi är ändå. Och om vi vill därifrån, är det ett måste att inse att man är just – här! Så kan ett steg i taget tas för att komma – dit! Så när hästen inte känns bäst, och när jag känner jag inte gör som jag hoppats. Så inser jag att just nu, är jag här. Jag får lösa problemen som finns nu.

Det spelar ingen roll om de inte fanns igår, eller om jag red bättre då. Nu är nu, och då var då. I morgon är en annan dag, men om jag inte jobbar för att bli bättre till i morgon utifrån hur jag är idag, kommer morgondagen inte att vara ett dugg ljusare. Så kommer jag då till andning igen. Och börjar jobba utifrån det som är.

Men se ibland går det bara inte. Det är sällan det händer, men vissa dagar ska man kanske inte alls hoppa upp på sin häst. Frustrationen kommer krypande hur jag än vrider och vänder på tankar och muskler. När jag känner så, då hoppar jag av. Så lunkar vi tillbaka till stallet och hästen får lite extra godis och kel istället. För där är det också bra att vara…. Sen kanske en hink eller så flyger när jag kommer ut ur stallet. För att jag red så förbenat illa, och att den stackars hästen behöver stå ut med mig. Men det är då det. Det ska ju inte hästen lida för. Den gör ju alltid sitt bästa och är här där vi är, varje dag. Det har den alltid med sig.

 

Köpa ”rätt” häst gör hästlivet roligare

Det var fasligt vad tiden går fort på landet. Dagar fylls med träningar av alla de slag. Både egna hästar och externa ekipage efterfrågar tid och engagemang. För min det ger all denna tid som spenderas med hästarna erfarenheter som är svåra att skriva ner . Hur beskriver jag en känsla på en blogg? Hur beskriver jag skillnaden mellan en häst som säger att den inte kan, och en häst som lärt sig fel? Svårt, då det är små signaler som skickas ut. Jag utvecklar det där som kallas för djuröga – den kunskap som är tyst och som bygger på erfarenhet, praktik och som ingen bok i världen kan ersätta. Och den är lika svår att förmedla. Men jag ska göra ett försöka, i senare inlägg – genom att beskriva utvecklingen av några hästar som jag för närvarande jobbar med. Men idag tänkte jag istället ta upp en mycket svår fråga – hur i hela friden köper jag ”rätt” häst?

 

Många köper fel

Det är inte alltid det blir som man hoppas, när en ny häst köps in. Ibland visar det sig att hästen inte alls fungerar som det är tänkt och ibland ligger såväl skador som trauman bakom problemen. Det kan också handla om att hästen inte alls passar till vad ryttaren önskar, eller att ekipaget inte kommer överens på det personliga planet. Drömmen blir till krass verklighet och problemen hopar sig lätt. Det är allt annat än kul, särskilt för den som bara har en enda häst. Då blir hästlivet en mardröm, istället för den glädje som det skulle kunna vara. Och om du känner att det är så här, är du allt annat än ensam.

 

Välja inriktning

Vi människor har hopp och önskningar, drömmar och planer – inte minst när vi vill ha en häst. Det finns alltid en anledning till varför vi köper häst. En vill tävla i dressyr, en annan vill rida distans. En tredje kanske vill luffa i skogen eller hitta en bra kompis, som bara finns där och som gör livet lättare att leva. Hästar kan vara så mycket. Men alla hästar är inte allt. Det här brukar vara den lätta biten att välja – för de flesta av oss brukar ha bra koll på vad vi vill göra med vår häst, och är också ganska duktiga på att välja häst utifrån det. Inte alltid dock. Det finns de som försöker få en häst till vad den inte är. Det lyckas aldrig – det är tvärdömt. En körponny som är byggd och ämnad för att vara det, kommer inte att hoppa SM. Så är det bara. Och en häst som är en lunkikringare är mycket lyckligare som sådan än att pressas till piaffer. För det mesta. Undantag finns alltid – men varför chansa när det alltid finns en mängd hästar ämnade för precis det du önskar att välja mellan?

 

Personlighet

Än viktigare är det kanske med hästens (och vår egen!) personligheter. Den som vill välja rätt häst gör rätt i att reflektera över sin egen personlighet. Hästar har sin personlighet, vi har vår. Och alla kommer inte överens med alla. För att hitta rätt häst behöver vi känna oss själva – våra styrkor och svagheter. Vilken typ av häst passar oss? Är vi coola nog att ha den lilla älvan som fladdrar iväg för minsta lilla, eller behöver vi Trygga Hans för att få ut mesta möjliga av vårt hästliv? Den som har lätt för att stressa upp sig eller blir frustrerad när något går fel, kan skapa mycket oreda med en känslig häst. Men den väna gulliga, kan också ha svårt att entusiasmera och peppa en häst med lite mindre motor. Hästar utvecklar vår personlighet, och ibland är det bra att välja en häst som lär oss lite mer, och som tänjer våra gränser. Sådana hästar utvecklar oss, så länge vi lyckas. För utmaningen måste också ligga inom rimliga gränser – en känslig häst med ett trauma i historiken behöver en erfaren, känslig och inte minst tålmodig individ vid sin sida för att få chansen att utvecklas fullt ut och inte bli en besvikelse för den som inte mäktar med.

Tidigare hantering

Ytterligare en aspekt som påverkar hur hästen är, är hur den hanterats. Hästhantering är en konst och det finns en miljon olika filosofier, metoder och andra varianter. Vissa hästar blir dominerade, och ”lägger av”. De kan dölja en helt annan personlighet bakom den tama ytan. Andra hästar har varit hanterade av nervösa och rädda människor, och gör så gott de kan utifrån det. Ytterligare andra är missförstådda, hunsade och allt däremellan. Sådana hästar är svåra att köpa för den som vill ha en riktig partner. För de behöver lära sig att vi människor också kan vara vänner. De kan ändra sitt humör fort när de märker att hanteringen ändrats, och det kan leda till att du tror du köper en häst, men får en annan i ditt stall. Försök se igenom detta och se hästen som den är – i grunden. Det är också den typ av häst du har att jobba med när du köpt den – såvida du inte fortsätter samma metod som säljarna hade.

Gilla hästen!

Vi orkar så mycket mer om vi verkligen tycker om vår häst. Vi är beredda att arbeta hårdare och bättre för den vi tycker om. Det är hästen värd – så välj en häst du verkligen gillar. Hästvärlden är dessutom full av tyckare – tyvärr! Och den som inte vågar stå upp för sitt hästval och sin häst kommer gärna i försvarsposition och blir ledsen. Det tjänar vare sig häst eller människa på. Det är lätt att stå upp för den vi verkligen tycker om, och som vi valt medvetet utifrån vårt hjärta! Den hästen får ett bra hem hos dig! Att bli kär i en häst kan dock vara vanskligt. Då ser vi inte gärna de brister vi får leva med framöver, och som kanske får oss att ångra vårt beslut. Även en viss objektivitet behövs – för hästen ska vara hos oss länge. Ofta är det svårt att få en objektiv bild på en häst på egen hand. Även om du gillar hästen, så kan andra problem finnas. Ta hjälp av kunniga personer – varför inte fråga tränaren eller hovslagaren om råd. De kan se exteriören, utvecklingspotentialen och inte minst ge tips på om hästen passar dig som ryttare. Om de inte kan följa med på besöken, går det att filma hästen så att de åtminstone kan bilda sig en uppfattning om vad det är du är intresserad av att köpa – och komma med goda råd och tips. Det går att hitta en häst som du både tycker om och som är frisk och sund, och ämnad för det du vill göra. Ibland tar det lite tid, men med tanke på vad som krävs för att hålla en häst, är det väl värt att leta lite till.

 

Låt dig inte luras

Det vimlar av hästar på marknaden. Några är billiga, några är dyra. Nästan alla säljs som ”bra ridhästar”. Inga verkar har problem på plats, men väl hos de nya ägarna. Konstigt….. När problem dyker upp och kontakt tas med säljare visar det sig inte helt sällan att problemen funnits där tidigare, ändå. Det finns många som undanhåller både det ena och det andra vid en försäljning. Det blir nog också vanligare, då det blir allt svårare att sälja hästar. Marknaden är mättad. Och för att få ett pris på sin häst måste den framställas i bästa dager. Även om det inte är sant. Tricken för att få dig att köpa snabbt och utan kontroll är många. Alltför många köper grisen i säcken. Låt oss säga att det är naivt – hästhandlare är inte alltid så väna som vi tror – även om det finns många seriösa säljare också!

Se den hanteras

Ett bra sätt att undvika lurendrejeri är att besöka hästen flera gånger. Den säljare som inte vill det, kan du lämna därhän. Det finns många andra hästar att välja mellan. Låt ägaren hantera den, rida den om den är inriden, men rid och hantera också hästen själv – gärna flera gånger. Smarta köpare låter också ägaren transportera hästen till en plats för ridning – då vet man om hästen kan lastas eller inte…Bara en sådan sak kan orsaka trassel, i alla fall för den som vill iväg och träna och tävla. Fråga massor – det finns lagkrav på såväl undersökningsplikt som upplysningsplikt. Undersökningsplikten har du som köpare – att ta reda på alla fakta du kan inför köp. Upplysningsplikt är säljarens ansvar att berätta allt han eller hon vet – och om du frågar – så måste du få svar. Om inte – gå till nästa säljare.

Besiktning och avtal

Besiktning och avtal är en fråga för sig. Reda papper och bra veterinär ger grunden för ett bra köp – för det är tryggheten om det ändå går fel någonstans. Veterinärens undersökning ska säkerställa att hästen inte har några allvarliga fel och att den kan användas till det som det är tänkt. En sådan undersökning kan spara många sköna slantar – och minskar risken för bedrövelse. Välj helst egen veterinär, så är säkrare. Men tänk också på att vissa inte är främmande för att ge butta eller liknande till sina hästar inför besiktningen! Det kan vara svårt att tro, men det händer! (se artikellänk längst ner på sidan). Ta också reda på vilka premisser som gäller för köpet och vilka lagar som gäller – det är skillnad på att köpa från företag och från att köpa från privatperson. Företag som säljer lyder under konsumentköplagen, en lag som inte kan avtalas bort. Privatpersoner säljer under köplagens förutsättningar, med större frihet att avtala vad de själva vill. Avtalen ska vara tydliga och raka.

 

Anpassning

När hästen väl kommer hem till nya stället gäller det att vara noga med att ge den alla de förutsättningar som finns för att bli en bra och lycklig partner. Alla hästar behöver tid att anpassa sig till nya miljöer. De kan ändra beteende och påverkar mycket av foderomställningar, träningsupplägg, ridbaneunderlag, val av sadel, nya hästkompisar och inte minst av de som hanterar hästen. Det går fort att förstöra en häst rent fysiskt. Hästar är känsliga djur, och även små skillnader kan ge stora konsekvenser om de införs abrupt. Ta reda på vilken utrustning som använts på hästen, och vilket foder som givits. En bra sadel kanske kostar, men en trasig häst kostar än mer. Ta hjälp av en kunnig hovslagare, och sätt igång hästen som om den varit avställd – oavsett om den tävlades helgen innan köpet eller inte. Som jag redan nämnt, kan också en ändrad hantering påverka hästens uttryck och sätt att vara! Både till det bättre och till det sämre.

 

Vi påverkar hästen!

För hur vi än gör, är hästen själens spegel. Det vi som hästhanterare gör återverkar direkt på hästens beteende. Och inte bara det – är även HUR vi gör de saker vi gör påverkar markant. Att ta sig tid och känna in sig på en ny häst, lära känna den utan krav på prestation eller ”att leverera” lönar sig i längden. All hästhantering bygger på relationen mellan två individer. Om du vill ha en bra kompis att träna, tävla och ha skoj med – så lär känna vem det är du har att göra med! Hästar är fantastiska personligheter, med sina egenheter och lustigheter. Den som klurar ut vägen till hästens själ, den har också en vän i hästen, så länge den lever. Den som vill ha en maskin, ska inte ha en levande häst i alla fall…

 

Mer info:

Konsumentverket – om lagar och regler http://www.konsumentverket.se/

Dopad vid besiktningen? http://www.hippson.se/artikelarkivet/veterinar/forskningskollen-dopad-vid-besiktningen.htm

 

 

Fler tips om att köpa häst

AGRIA http://www.agria.se/hast/artikel/kopa-hast–hur-gar-det-till-

HIPPSON http://www.hippson.se/artikelarkivet/hasthantering/tinne-och-lussan-tipsar-hastkopare.htm

 

Körmästare med ödmjuk filosofi står upp för djuren

För några dagar sedan kunde vi läsa i tidningar och i bloggar om att Länsstyrelsen blivit JO-anmälda för att ha misskött ett djurskyddsfall utanför Kramfors. Det är bara en del i den stora diskussion som rör djurskyddet just nu, men också ett mycket tydligt fall om där allt gick fel. Jag ska inte gå in på det så mycket, eftersom mycket redan skrivits – inte minst här. Det jag vill lyfta fram är det positiva – mannen bakom anmälan.

Det är nämligen ingen mindre än körmästaren Hans Sidbäck som ligger bakom anmälan. Det är en man som verkligen är värd all beundran, inte minst med tanke på modet att JO-anmäla denna skandal. Men det finns mycket mer att beundra än så. Hans Sidbäck är en erkänt duktig körmästare med mängder med meriter. Han tränar känt och okänt folk över hela Skandinavien med den äran. Han har skrivit böcker om körning och skapat instruktions-DVD:s i körningens ädla konst och deltar mer än gärna både på plöjningstävlingar, utställningar och köruppdrag med sina pållar. Dock anger han själv, i alla de dokument där hans namn florerar, att det är djurens väl som ligger honom varmast om hjärtat.

På hans egen hemsida, www.sidback.se, skriver han:

”Det finns ingen gräns för hur lite en häst får tåla. Samt ingen gräns för hur mycket hänsyn en människa ska ta.”

Det är också lätt att se hans relation till hästar när han intervjuas i SVT angående JO-anmälan. Kolla in hästens helt oslagbara ”snack” med Hans i början av inslaget (bra mycket härligare än att se vad som hände djuren som JO-anmälan gäller).

Hans Sidbäck är en man att se upp till, på fler än ett sätt. Jag hoppas många andra följer hans fotspår och står upp för djuren, även och inte minst när djuren är deras leverbröd.

Medicinen i brevlådan

Tidningen Ridsport skriver i veckan om att det numera går att få hem receptbelagda mediciner i brevlådan. Det är företaget Apovet AB som erbjuder tjänsten. Enligt uppgift ska det kosta 36 kronor att få medicinerna hemskickade och leverans ska ske dagen efter beställningen. Beställningen sker av veterinär.

Eftersom jag under senare tid fått fara till Apoteket (läs flera!) ett antal gånger, tycker jag att det här verkar toppen! Är det någon som provat och vet om det de facto fungerar också? Hästen kan ju inte vänta på medicinen om det är akut, så det där med leveranstiden är ju lite viktigt.

Referenser:

Tidningen Ridsport

Apovet

Tips: intressant debatt om etik

En intressant debatt om etik har blossat upp på tidningen ridsports hemsida.

Följ den gärna, och kommentera du med!

Det här är det viktigaste av allt – vilka etiska ställningstaganden ligger som grund för vår tillvaro med hästar?? En viktig fråga som alltför många glömmer. Detta ställningstagande är så viktigt för det ger sedan också ramarna för vad vi tycker är rätt beteende när vi tränar och hanterar hästar. Många verkar inte ens reflektera över det här – och då kan det gå käpprätt åt pipan, vilket alltid drabbar hästen och ibland även människan.   

Själv ställer jag mig frågan – vilken värld vill jag leva i? Jag kan själv styra över en del av tillvaron, även om världen är en orolig plats som påverkar oss mycket. Den är inte alltid snäll, och väldigt sällan rättvis. Men vi kan själva välja, när det gäller tillvaron med häst, hur den ska vara. Det lilla kan vi göra. Här är det vi som individer som sätter agendan, vilket också ger oss ett stort ansvar. Hästen har inte valt oss, vi har valt att vara med den (snott från Felicia på Lilla Hästskolan, men säger allt tycker jag!)  

Mitt svar om mitt eget etiska ställningsstagande är att jag vill leva i en värld där individen respekteras som hon är, men där det också finns grundramar som vi verkar utifrån så att anarki inte råder. Grundramarna jag hari hästvärlden handlar om säkerhet i första hand. Hästar får bara inte meja ner mig, de får heller inte dra iväg i snöret, och ingen i ett ekipage får gå fortare än vad den andra godkänner. Inom dessa ramar kan jag och häst laborera fritt och leka och utvecklas vidare.

Ömsesidig respekt, lekfullhet, att främja intellektuell och fysisk utveckling för båda parter, integritet och samhörighet är för mig det som känns allra viktigast. Det ska vara kul att vara med häst, det ska vara kul som häst att vara med människa. Både hästar och människor måste respekteras och ibland handlar det om en jämkning om båda parter inte kan få allt. Men det kan vi ofta i alla fall. Hästar kan få bra liv och leva gott, samtidigt som vi kan dra nytta och glädje av dem som individer och stolta springare. Men det kräver som sagt att vi tar en aktiv ställning i vilka etiska regler som ska finnas.