Ridläger för vuxna

Midsommarveckan innebar full rulle inne i stan – på Djurgården. Där håller jag numera varje år läger för vuxna – i år två stycken. Det blir intensiva dagar men otroligt roliga sådana.

För det är något visst med ridläger för vuxna. Det är som om alla deltagare blir lite som ”barn på nytt” – på det allra bästa sätt. Ridglädjen kommer tillbaka och det där med att få pyssla, rå om och ha en alldeles egen häst under flera dagar gör något väldigt gott med oss alla, oavsett ålder. Jag får lite flashbacks från förr, när jag själv var på ridläger varje sommar och varje sportlov. Men det är också en fin påminnelse om att det finns en sak som är viktigare än allt annat – glädjen att få vara med en häst, glädjen i att bli lite kompisar och att vara ett team. Den glädjen jag också finner i vardagen med mina egna hästar. Jag är väldigt ofta själv precis som den där ridlägereleven som aldrig kan få nog.

Så slutsatsen och min lärdom av detta läger? Hästar håller oss unga, låter glöden i våra själar brinna och väcker det som är det finaste hos oss alla – empatin, glädjen till livet och kärleken till andra. Det är det jag lär mig, och det känns viktigare än allt annat. Om vi kommer ihåg det så blir själva inlärandet av ridningens konst desto lättare och möjligheterna desto fler.

För det är ju det vi faktiskt tränar på under själva ridpassen- att få till den där fina kommunikationen mellan häst och människa så att vi tillsammans bildar ett ekipage. Men för det behövs en relation, en tillit till varandra och inte minst känslan av att det är kul att vara tillsammans.

Nu stundar många fler läger den här sommaren. Jag håller kvar tanken på att ”hästar är bäst” för oss människor och att det går att hitta den där underbara känslan av att vara med hästen och att hästen är med oss – mentalt såväl som fysiskt. Den tar jag med mig varenda dag. Och hästarna här på gården påminner mig ständigt om att det är precis så som vi ska vara – som ”barn” på ridläger. Det är då det blir som allra bäst.  ❤

 

Annonser

Vad är dressyr?

Dressyr kan vara olika saker för olika personer. För vissa är det en sportgren som man tävlar i, för andra något som är grunden till all ridning. För vissa handlar det om lydnad och prestation, för andra handlar det om balans och harmoni. Ni som läser den här bloggen vet väl redan att det senare är det jag personligen strävar efter. Dels för att det är så mycket mer utvecklande för mig – jag lär mig så mycket med att försöka jobba ihop med individer (hästar) och att lotsa dem framåt och utvecklas. Jag gläds så mycket med varje litet framsteg och när hästen förstår- och ett ridpass i min värld är inte värd att ridas om det inte är så att jag känner att hästen har roligt och är intresserad under passet. Dels så är jag övertygad om att det är en träningsform som inte kränker dessa ädla djur – utan att de, om jag tränar rätt och riktigt, får mervärde de också av träningen. Jag kan ju bara gissa, för jag är ju inte häst, men är som de en individ med empatisk förmåga och har levt med hästarna länge, och jag tycker jag får en hel del kvitton på att de tycker det är lite kul att få hänga på, med tanke på hur de beter sig när jag är i närheten, när vi gör iordning och inte minst när vi möter dem i hagarna.

Jag läser en hel del på nätet, om vad andra ser som dressyr. Här har jag hittat vad en fd internationell domare med mångårig erfarenhet i branschen har för syn på dressyr. Gillar honom redan! 😀 DressageToday

Det börjar likna sommar banne mig

Det är lätt att älska svensk sommar. Äntligen så blir det grönt överallt runt omkring oss. Hästarna njuter av bete och sover helt utslagna i gräset, i solen på morgonen när jag går ut på gården med min kaffekopp i handen. Det här är livet på en liten pinne – i ett hörn av världen som jag kallar för mitt hem – jag och 14 hästar, 3 hundar och en katt. Älgar, harar, tranor, gäss, morkullor, svalor, tornseglare, och tofsvipor syns på vallarna och i skogsbrynen. Naturen är nära, nära och det är så vackert så det nästan gör ont. Nu förstår jag varför jag valt att bo här på landet i just detta land. Nu förstår jag varför vi kämpar emot regn och rusk, is och mörker. Nu får vi fyra månaders ren och skär paradislik omgivning. Nu är det gött att leva. ❤

 

Inte blir det sämre av att vi fått snurr på poolen, att pooldäcket snart är klart, att tältet är rest så jag kan sitta här ute i grönskan och skriva detta inlägg på datorn med hästarna gåendes bara meter ifrån mig, och att badtunnan står på sin plats och har en hel binge med upphuggen ved bredvid sig – redo för att värmas upp till kvällen när daggen lägger sig över vallen. Uppbindningsplatserna ute har också blivit klara, så vi slipper göra iordning hästarna inne när vi helst av allt bara vill vara ute  Härliga sommar. Nu kör vi!

maj20172.jpgmaj20171.jpgmaj20173.jpg

Stall, hästar och miljö/klimat

Kossorna har länge fått bära så att säga hundhuvudet för människans klimatpåverkan. Det verkar också som de svenska kossorna får en släng av sleven, även om de är de mest miljövänliga i hela världen. Och att de håller den så för klimatet och miljön så viktiga hagmarkerna levande. i kostallarna jobbas det frenetiskt med miljöarbetet och de allra flesta nötdjuren i vår land lever i princip uteslutande på det foder ängen och vallen ger och lever i ett kretslopp. De är i sig kolsänkor, och deras gödsel går sedan till jordbruket för att bidra till bättre växtlighet. Men visst kan det göras mer för att miljöpåverkan ska bli så liten som möjligt. Betydligt värre är det då i länder utan den hårda miljölagstiftning som vi har i Sverige, och där djuren växer upp på ett betydligt mer industriellt sätt – i USA:s feedlots till exempel.

På senare tid har även hästarna hamnat i blickfånget vad gäller klimat. Hur miljövänlig är en häst egentligen? Vi som håller på med hästar brukar ju kalla det för ett miljövänligt fordon, men är det vekrligen så? Det kan man faktiskt undra, särskilt när det kommer till stora stallar där många djur samsas på en och samma yta. För det handlar om fördelning av trycket på markerna. Om hästar går och betar i stora hagar där växter kan slå rot och dra nytta av den gödsel som hästarna sprider så är miljöpåverkan i sig inte särskilt stor. Däremot om hästarna går på små och hårt belastade ytor så bildas ett rejält näringsläckage som kan gå ut i vattendragen.

Jag har tur. Här har vi ett kretslopp på gården. Hästens spillning sprids på vallarna. Men även jag har hårt belastade områden i mina hagar vilket leder till ett visst, om än litet, läckage. Kanske kan man då täcka dessa hårt områden med träflis? Enligt svenska forskare ska detta minska läckaget till åar och vattendrag, i alla fall till en del. Dessutom är det ju himla trevligt och gå på, särskilt som de högt belastade områdena ibland blir lite leriga (inte som när jag bodde i Skåne, där kunde det blir rejält lerigt, men ändå). Rapporten har omtalats i The Horse och nu funderar jag på om det kanske inte är ett trevligt alternativ ur många aspekter. Ska fundera på detta. För miljön och klimatet är viktigt – för oss och framtida generationer. Och kan vi alla bidra med att minska vår påverkan på miljön så blir vi alla vinnare.

 

Avmaskningstider!

Nu är det vår och växet växer äntligen även på vår lilla plätt på jorden. Den här gången har det känts som en halv evighet innan sommaren kommit – men nu är den alltså här! Det är så härligt att kunna gå ut utan att behöva ta på sig så mycket kläder, utan att frysa. Underbart!

Men med sommaren kommer också en mängd viktiga saker för oss hästägare att tänka på. Sommarhagar ska fixas, vi behöver kämpa mot knottinvastioner och se till att alla hästar har det bra även under sommaren. Många tror det bara är att släppa hästarna vind för våg, men i min värld fungerar det inte riktigt så. Det är istället en tid då jag verkligen anstränger mig för att få hästarna att må så bra som möjligt. Med en häst med fotosensibilitet vet man att solens strålar tar hårt på vissa. Andra, för att itne säga alla om det vill sig illa, blir angripna av diverse bitande insekter. Här är det knotten som är allra värst. Jag hatar dem verkligen och gör allt i min makt för att hålla dem borta. Det är ingen enkel sak då de är så rackarns små, biter så illa och stör så mycket.

En annan viktig sak är att inte bara de flygande eländena ställer till det. Även de som inte syns så mycket kan göra stor skada. Nu pratar vi om parasiter av olika slag – mask med andra ord. Det är hög tid att avmaska. Många rapporter från djursjukhus vittnar om att maskangreppen på häst ökar. Det handlar om att den mask som finns i hästarna blir så många att de skadar dem illa. Inte roligt det heller.

Jag har program via SVA för att hålla mina marker rena. För det är markerna i första hand som ska vara parasitfria – det är så det smittar vidare. Det är ingen enkel sak alltid. Men vi gör så gott vi kan. Och vi har så stora marker vi bara förmår hägna in. Trots det behöver vi i år, liksom förra året, avmaska. Alternativet är för otäckt – kolik i värsta fall, och det är ju mardrömmen. Har sett riktigt otäcka exempel på fölisar som varit så nedbrutna av mask att de inte haft en chans att överleva.

Skulle jag mäkta med hade jag valt att ha kor eller får. Då kan man växelbeta och det är något som tar hårt på de där uslingarna till parasiter. Annars får man försöka vila hagar emellanåt, flera år är bäst. Men hur det funkar med EU-stöd för markerna vet jag inte. Då är det nog växelbete som gäller för att få godkänt vid inspektion.

 

 

Om livet som ridhäst

…Idag får det bli Tränar-Kajsas blogg som ger de kloka orden (hon brukar strössla med det i vanliga fall och här slog hon huvudet på spiken). En tankelek som är utmanande och faktiskt lite skrämmande är att vara häst för en dag eller två. Skulle du klara det? Så här beskrivs det livet på Tränar-Kajsas blogg: https://www.hippson.se/blogs/KajsaBostrom/hoppla-brunte.htm

Olydnadens orsaker

Vi kan ju fundera vidare på varför hästar egentligen är ”olydiga” som vissa väljer att kalla det (själv brukar jag bara konstatera att det inte riktigt blev som jag tänkt – och sånt är ju livet). För ordet varför är väldigt klokt att använda sig av ofta när man jobbar med häst. Ställ frågan varför tre gånger och du har den egentliga orsaken framför dina ögon. Bra sätt att jobba på – i företagsvärlden och med hästar och med människor.

Det jag ser oftast är:

  • hästen vet inte vad som förväntas. Den har inte lärt sig eller så är den som jobbar med hästen så rackarns otydlig eller ger dubbla signaler att hästen inte vet vad den ska göra, eller så har ingen lärt stackarn när den gör rätt så den vet helt enkelt inte vad signalerna betyder. Inlärningsteori är bra att kunna om man vill lära sin häst något….
  • hästen är rädd så den vågar inte. gäller både dem som inte gör något alls och de som far runt som skållade troll, de som går över folk, de som inte fattar galopp, de som inte…..
  • Hästen vill inte. Här pratar vi inlärningsteori igen. Vi har kanske lärt dem att det är så fruktansvärt tråkigt eller värdelöst att de helt enkelt ledsnat på att vi leker med dem.
  • hästen har ont. Det är nog nästan det vanligaste. Men få vet hur en häst som har ont ser ut. Som tur är gör forskarna sitt bästa för att låta oss veta hur de ser ut. Tyvärr gråter inte hästar, de skriker inte när de har ont, de pratar inte om sin rädsla. Det hade sett annorlunda ut om de gjorde det. Tänk om någon red illa och hästen började skrika. Jag lovar dig att vi hade gjort på andra sätt än vi gör idag om så var fallet. Men tyvärr. Hästar lider i det tysta. Och få ser deras lidande. De tjatar istället om hur olydiga de är och hur dåligt de hoppar och hur jävliga de är i vänstervarvet. Usch. stackars djur.

För er som vill lära er mer om det sistnämnda så finns en bra artikel i EurodressageEurodressage som du kan kika på. För hästar berättar när de har ont genom sin huvudposition och sitt ansiktsuttryck. För de som inte är nära hästar så mycket, kan det ta tid att lära sig se dessa skillnader i ansiktsuttryck. Många timmars studerande krävs, men till slut börjar man se skillnaderna. Och att se denna skillnad kan göra stor skillnad för djuren.