….och blir avstängd året ut.

I en artikel i Eurodressage, där reportern ger otroligt mycket ledande frågor, berättar den dasnske högt uppskattade internationelle Leif Törnblad om sin syn på ridning i allmänhet och ridsystem i synnerhet.

Det föll inte FEI i smaken, som stängde av honom året ut för att ha brutit mot regelverket för internationella domare.

En av försvararna av avstängningen, före detta landslagsryttaren Lone Jorgensen lär enligt Eurodressage t ex ha sagt  ”It doesn’t matter if he is right or wrong. There’s a FEI rule about that which you as a judge have to respect. ”

Jag vet inte jag.

Dressyren har problem. Den har problem med HUR hästarna utbildas och hur hästarna faktiskt går på banan när det tävlas. Hästar som inte går i den form som anses bärande och uppbygglig för hästen, som inte kan anses vara samling (snarare ihopdragning och sprättande av ben) verkar ha blivit så vanlig på dressyrbanorna sedan rollkurens intåg på 90-talet att många inte ens förstår att det är fel. Och de som gör ropar högt och får väldigt mycket skit tillbaka. Som Sylve Söderstrand sa i en intervju i Tidningen Ridsport bara häromdagen: aldrig har så många okunniga skaffat häst.

Ett problem i detta är att man apar efter utan att förstå. Man ser det man ser, inte det man borde se. Man ser en böjd nacke och ben som lufts till månen och tycker det är vackert. När det egentligen mer handlar om cirkus än om dressyr, dressyr som handlar om takt, kontakt, lösgjordhet, schwung, rakriktning och samling (slå gärna upp det om ni känner er osäkra på vad detta handlar om och innebär- utbildningsskalan….).

Och eftersom de som ropar högt inte så ofta själva rider svår klass dressyr internationellt så påstår så många att det de säger är helt uppåt väggarna. För de kan inte rida på samma nivå själva. Alltså har man inte rätt, inte ens rätten att tycka.

Så vad behövs då för att något ska hända.

Att folk som är på nivån eller åtminstone dömer nivån kan berätta. Då antar jag att det borde ta skruv. Tänk om en domare tog bladet ur munnen, tänk om de påverkade sporten i en mer etisk riktning och sa ifrån. Det vore ju drömmen, har i alla fall jag tänkt som sett, varit orolig och inte tyckt utvecklingen med gapande munnar, viftande svansar och stenhårda händer varit ett dugg rolig att se.

Så finns det då äntligen någon som gör det.

Svaret blir  han blir avstängd.

Ja – han bröt säkert mot den regel som finns – fett styrd av journalistens ledande frågor.

Men behövs inte denna visselblåsning från en person med högt anseende i sporten?

Inget annat verkar ju fungera.

Jag hoppas fler följer hans spår. Låt det bli som en #metoo-kampanj för hästsporten. Där man kanske till och med erkänner att man inte alltid förstått, inte alltid kunnat – men att man idag förstår bättre och vill se en mer etisk och hållbar utveckling inom ridsporten i allmänhet och dressyren i synnerhet.

Jag kan börja! Jag visste inte bättre i början av 90-talet än att jag trodde jag behövde såväl kandar som sporrar för att rida min häst bra. Och jag red på kraft – inte teknik, känsla eller förståelse. Min häst fick betala. Jag med. Då jag älskade min häst gav jag inte upp på hästen, som jag vet så många andra gjort. Jag bestämde mig för att lära mig rida för hållbarhet. Jag kämpar än. Och kommer fortsätta med det livet ut. Nu vet jag bättre, och jag vill se fler harmoniska hästar och ekipage på dressyrbanorna. Vi har börjat se några. Det behövs många, många fler. Varenda en ska vara i balans och utbildade efter vad som krävs i just den klass som den tävlar i, och lite till, utifrån utbildningsskalan och i balans av en ryttare som sätter fokus på balans och samspel.

Mer om Leif Törnblad och avstängningen kan  du läsa om här:

Leif Törnblad om att dressyren blir för mycket cirkus (från 2015!)

Holländarna var de som lämnade in anmälan mot Törnblad

FEI:s uttalande om avstängningen

Tidningen ridsport om avstängningen
Eurodressage rapporterar om socialamediesnacket utifrån avstängningen.