Jag fick en mycket bra fråga här på bloggen. Hur löser vi egentligen praktiska problem som vi stöter på i vardagen? Hästar gör inte alltid som vi hoppas och de är ibland nervösa, otåliga, forsar omkring och drar iväg med oss. Det är problem som dels sitter i hur hästar ÄR, dels i vad vi lär dem – utan att alltid förstå vad vi egentligen lär dem. Hästar är flockdjur och blir lätt oroliga utan sin flock. de är flyktdjur och springer gärna först och tänker sedan. De är också stora och starka ochh ser världen på ett annat sätt än vad vi göra. Deras sinnen är skapade för ett flyktdjur, inte som våra som är skapade för att jaga…..

Vad beror problemen på

Bland de problem som min kommentator här på bloggen tog upp, som hon ville ha hjälp med är vanliga problem! Hästar kommer från olika bakgrunder och är inte alltid de lättaste att hantera – de ”sköter sig” inte alls alltid….. Hur löser vi då detta utan bråk och negativa tankar? Hur kan vi få glada harmoniska hästar som inte känner att de behöver forsa omkring så mycket, och som litar på oss? Jag kan tipsa om att vi har en kurs om just detta den 25 aug. på Lösa Tyglar i Skinnskatteberg! Nyttigt, roligt och lärorikt!

Till saken: För det första måste vi fundera på vad som är ett problem över huvud taget och vad de i så fall beror på. Vad som är ett problem beror på hur vi ser det. Jag ser gärna det som hästen inte kan som något som kan läras in istället – att jag inte kan kvantfysik är inte ett problem förrän jag förväntas klara det i mitt jobb. Då, för att klara uppgiften, behöver jag lära mig kvantfysikens lagar. Så är det med hästar också. De behöver lära sig hur de ska agera i människans värld. Det är inte något de kan helt automatiskt. Om de inte förstår vilka ramar vi arbetar under, så kan de heller inte agera utefter dem. Vi måste helt enkelt lära dem hur det går till i människans värld. Och att det är helt tryggt att vara med oss. Om vi lyckas med det på ett bra sätt får vi glada och nöjda hästar som gärna kommunicerar och är med oss, och som inte hela tiden bara längtar bort – till hagen….. Få och enkla regler som ni båda kan leva med är en bra början. Öva in dem – få dem att sitta bergssäkert. Begär inte att få styra varje steg, välj vad som är viktigt – för ert samspel och för bådas er säkerhet. Och ha tålamod. Visa hur du vill ha det – inte hur du inte vill ha det! Och träna alltid precis så mycket så att hästen klarar av uppgiften. Det stärker självförtroendet….

Så kallade olater, är däremot något som verkligen kan ses som problem. Det handlar om att skrapa i gången till exempel, att bita på inredningen, väva, luftsnappa och allt annat som är överslagshandlingar. En stor del av dessa problem är fysiska! Magen är i olag. Om vi ger en trygg tillvaro med massor med grovfoder och fri rörelse utvecklas sällan dessa olater. Om de väl sitter i en häst, kan de vara mycket svåra att få bort. Hur mycket vi än tränar. De är nämligen knappast något som hästarna gör medvetet utan beror på ett inre behov av att minska den inre stressen. Här är istället hästens miljö extremt viktigt (den är annars bara jätteviktig…:-)).

Mycket av det som vi ser problem är faktiskt människans fel. Vi har lärt hästen fel saker! Det tåls att tänka på. Jag har mött hästar som lärt sig dra i grimskaft och tyglar, hästar som lärt sig att springa över människor (det gör de faktiskt inte med varandra så det är inte naturligt att springa på andra levande varelser!), de lär sig att livet med människan är jäkligt och att olika situationer innebär bråk. Det gör vi genom att själva sätta agendan. Det kan till exempel handla om att hästen blir rädd eller osäker – vi bestraffar och pushar även om hästen känner att den är osäker. Den får ingen hjälp utan vi ställer krav den känner att den inte kan leva upp till. Kampen är igång. Hästen lär sig att det är kamp som gäller, och kan inte annat än ställa upp på de premisser vi ställer. Men om vi istället lär hästen sunda saker, och att vistelsen med människan vilar på samarbete, ja då blir allt mycket trevligare. Tänk om vi istället kunde säga

– Aha – hästen är osäker och rädd! Hur hjälper vi hästen att lyckas?

Då har vi kommit långt i vår utveckling mot fantastiska och härliga människor som hästar gärna vistas med och rids av.

Här kommer lite exempel på hur vi kan lära hästen och hjälpa hästen att lyckas i vår tillvaro:

1. Häst blir stressad av att vara själv i stallet och steppar runt, gnäggar och märker inte vad människan bredvid gör.

ORSAK: Alla hästar är sociala varelser som är tryggast i sin flock. Osäkra hästar, som kanske inte ser människan som en trygg partner, vill allra helst vara med sina andra hästkompisar. Om man tar in en sådan häst själv i stallet, blir den mycket orolig. Kanske har den flyttats ofta, kanske har den hanterats otrevligt i stallet innan så den inte tycker att vara själv där är säkert och tryggt? Det känns istället instängt och otäckt…. Instinkten tar över och hästen, som det flyktdjur det är, springer runt i hopp om att hitta vägen till säkerheten. Människan är inte mycket värd, som sällskap…..

Ett annat alternativ som gör en häst ovillig att stå i stallet (särskilt själv!) är att den av någon anledning inte tycker om att bli riden eller att den förväntar sig att något otäckt ska hända i ett senare skede (lastad ofta till klinik, t ex). Den vet att när vi tar in den i stallet är det dags att bli riden eller transporterad, eller hovslagaren kommer eller vad det nu är. Då är saken en annan femma -för då behöver hästen istället lära sig att acceptera det som den ska vara med om i ett senare skede.

LÖSNING: Oavsett orsak så får därmed bråk hästen att längta än mer till kompisarna som förstår den. Vi gör istället tvärtom. Vi är trygga som berget i hela vår uppenbarelser. Vi är klippan i tillvaron och en mysig vän att luta sig mot mentalt när det behövs. Och vi övar i små doser med denna häst för att den ska klara av sin uppgift – att stå ensam i stallet. Bygg upp möjligheten att stanna kvar i stallet i lugn och ro. Första gången kanske det räcker att gå rakt igenom stallet och ut igen. Upprepa tills hästen är lugn. Placera gärna ”matstationer” i stallet. Jag jobbar inte så ofta med godis och mat, men å andra sidan är det en positiv grej för hästen. Stanna mycket kort vid varje matstation och led vidare hästen genom stallet och ut igen. Förläng  stoppen men var alltid noga med att ta ut hästen ur stallet innan den blir orolig och forsar runt igen. Det gäller att vara uppmärksam på hästens energier. Sedan går det att ge hö, och borsta utan att binda fast, för att sedan binda fast och borsta. Ta allt steg för steg och vänta aldrig tills hästen fått nog, utan ta ut hästen innan den själv försöker springa ut. Successiv inlärning är således det som gäller. En liten bit i taget och till slut står hästen helt lugnt i stallet. Se det som en kul övning där varje steg är en liten, liten seger mot en lugn och härlig häst i stallet! Då hålls humör uppe på såväl häst som människa.

Om hästen ska göras i ordning för ridning utan bråk i övriga fall, är det bara att ta in en kompis också som sällsis. Det är det minsta man kan göra för att få en bra start på ridpasset, innan hästen är redo att stallas in på egen hand.

2. Häst som otåligt skrapar med hoven på stallgolvet eller sparkar i boxväggen.

ORSAK: Oroliga hästar behöver trygga miljöer. En häst som är otålig skrapar gärna med hoven eller till och med sparkar i boxväggen. De kan också vilja få uppmärksamhet, vara exalterad eller ha dålig mage. Själv ställer jag gärna in mina hästar i stallgången endast uppbunden i en lina (grimskaftet) och med hö om det behövs. Då har de att göra. Sedan är jag mycket noga med att vara lugn och jobba i ro i stallet. Det gäller alla som är här också- hästarna ska inte behöva känna stress och oro. Det gör att få hästar skrapar med hoven i mitt stallgolv – om det inte är så att de äter något riktigt gott. Men det stör kanske knappast någon.

LÖSNINGAR: Om hästen när den är uppbunden skrapar är det annars läge att ignorerar det hela. Det kallas utsläckning. Man måste vara extremt konsekvent för att utsläckning ska funka, och i början kan beteendet förstärkas. Hästen vill ha uppmärksamhet och höjer därför rösten genom att skrapa än mer. Så fort vi säger till, ser vi ju hästen och den får den uppmärksamhet de kanske söker. Så det gäller att vara uthållig för att få utsläckning att funka.

En annan metod är att uppmuntra hästen när den står still – förstärk rätt beteende istället för ”fel”. Så fort hästen slutar skrapa uppmärksammar vi den och kliar den på manken. Det lugnar hästen och förstärker det beteende vi tycker är rätt. Det går även att lära en häst att stå stilla genom att aktivt belöna när den slutar skrapa. Detta kräver timing. Men när hästen slutar och sätter ner hoven kan vi säga ”stilla” och berömma. Det här kan till och med få hästen att stå stilla i de mest märkliga situationer sedan – mycket praktiskt! 🙂

 

3. Häst som på ett hårdhänt sätt vill klia sig mot ryttaren.

ORSAK: Den här hästen verkar tro att vi är en klipåle! Den springer också gärna på oss om det vill sig illa, för den respekterar inte vårt säkerhetsutrymme. Problemet är att det har den ofta lärt sig av människan. Vi gullar och kramar det söta hästhuvudet i tid och otid och många av oss har svårt att respektera hästens behov av säkerhetsutrymme. Vad gäller mänskliga kroppspråket kallas det för komfortzon. vi står inte gärna närmare en halvmeter ansikte mot ansikte med någon okänd, eller bekant. Innanför det utrymmet är det bara inbjudna och goda vänner som får vistas. Detsamma gäller hästen. Men vi gullar gärna med den som de vore hundvalpar ändå…

LÖSNING: Den som respekterar hästens behov av utrymme runt huvudet, råkar sällan ut för problem som att bli använd som klipåle. Stå vid sidan av hästen, vid sadelstaden istället för vid hästens huvud, eller en bit ifrån huvudet åt sidan. Jag lovar – det går till och med att be hästen böja på halsen för att tränas och få på sig grimman och få kli även ifrån sadelstadsläget! Det är riktigt bra, för då får hästen stretching på en gång. Det är en ren inlärningsfråga. Vi kan lära hästar massor med bra saker! Kommer hästen för nära oss, så är grundregeln att använda grimskaftet eller tygeln till att leda bort hästen så den står på egen hand – inte på människan. Visa vart hästen ska stå i förhållande till människan genom att visa med handen som håller i tygeln och ta sedan, när hästen stannat, ett extra steg ifrån hästen. Hästen ska stå kvar. Om den inte gör det upprepa och var lite envis. Ett alternativ som kanske är lite enklare till att börja med är att kategoriskt ställa sig där du vill vara – en bit ifrån huvudet, gärna vid sadelstaden. Då vänjer sig hästen vid att du är där, och tycker det är ganska bra. För då kan den vrida på halsen för att se sin omgivning utan att bli stoppad av en människokropp som står i vägen. Det här gäller i alla situationer när vi är på marken. Hästen ska inte stå och luta sig på oss. Den människa som på detta sätt konsekvent visar att hästen inte är välkommen in i komfortzonen om den inte uttryckligen är inbjuden och att hästen samtidigt själv vill vistas där, behöver heller inte oroa sig särskilt mycket för att bli översprungen av den hästen. Dessutom kliar sig hästen sig då istället på sitt eget ben. Det går ju bra det med! 🙂
4. Häst som under uteritt vill vända hemåt, börjar backa och snurra runt.

ORSAK: Om orsaken inte är något som direkt skrämmer hästen ser vi här återigen en häst som inte är trygg med sin ryttare. Den vill hem till säkerheten. Piskar vi på en sådan häst, kommer den otvetydigt att få rätt – det är läskigt att vara ensam med ryttaren. Det gör dessutom ont!

LÖSNINGAR: Genom att ta små rundor först – ta den minsta rundan som är möjligt till att börja med och sedan utöka rundornas storlek kan de flesta hästar klara av att gå ute ensamma med glädje! Om problemen är stora är det en bra idé att promenera och tömköra en sådan häst ute också till att börja med. Då kan man ofta ge ett bättre mentalt stöd hos hästen – vi går tillsammans. Få den att tycka att det är tryggt och roligt att vara ute! Hur gör vi då det? Jo – vi uppmärksammar det som vi ser som ett bra beteende och när hästen vågar och är duktig. Klia hästen på manken och var mjuk i sitsen när hästen går framåt. Ladda aldrig för att hästen ska vända eller stoppa – det triggar garanterat beteendet. Om den tvärvänder, stoppa mjukt upp hästen och vänd tillbaka. När hästen vänt tillbaka är det inte troligt den går fram till att börja med. Då sitter jag i alla fall helt stilla och bara väntar. Låt hästen titta och stå still. Jag har stått timvis ute med vissa hästar som tyckt det är jobbigt att gå ute ensamma. Till slut lossnar det. De slappnar av, och då kan jag ge en lätt skänkelhjälp och få tre steg framåt eller mer. Så fort hästen tänker framåt kliar jag den på manken och uppmuntrar deras försök. Försöka duger! Varje steg i rätt riktning belönas. Varje steg i fel riktning ignoreras. Jag vill inte skrämma en redan skrämd häst, men uppmuntra den att våga försöka. Bara hästen försöker, så blir det bra. Vilken tid det än tar. Press i stress är ingen bra kombo….

Om den däremot blir skrämd av något (bara en sådan sak som soptunnor kan vara jättefarliga!) och snurrar runt gäller det att inte dra i tyglarna och bli rädd själv. Det är svårt! Håll i manen! Om vi sitter kvar i balans, så springer hästen kanske runt och vänder sig hemåt och tar några steg. Sedan stannar den. Om den fortsätter efter det får man lugnt ta ned den i skritt för att sedan stanna helt. Då är det sedan läge att lugna hästen först om den är stressad. En stressad häst tänker superdåligt. Sedan vänder jag lugnt upp mot ”det farliga” igen och låter hästen titta i lugn och ro. Inga hårda händer, ord eller skänklar. Jag sitter så avslappnat jag bara förmår. De vet att jag vill förbi ändå.  Jag tittar själv inte alls på det som skrämmer. Jag ignorerar det skrämmande men respekterar hästens känslor. Jag tittar istället på vägen FÖRBI det skrämmande. Det är vägen ut, tänker jag och min tanke ger ändå fina signaler i min kropp att jag är på väg ditåt. Dit går vi så blir det lugnt, tänker jag som ett mantra för mig själv. Om jag ger hästen lite tid, kliar den och uppmuntrar den försiktigt att våga försöka kommer hästen känna av mina energier framåt, mitt lugn och mitt fokus, och ta den vägen framåt. Efter en stund tar alla hästar ett kliv framåt – det är beslutet. Sedan kanske den i värsta fall joggar förbi det läskiga, men so what? Den har just besegrat ”det läskiga” och går stärkt ur situationen. Och jag visade att jag visste att det skulle gå bra.

Är hästen riktigt, riktigt rädd eller oerfaren är det aldrig fel att hoppa av hästen och leda den förbi det farliga. Jag visar sällan det skrämmande, jag ignorerar det som förut och visar att det är säkert att gå på vägen. Hästen får dock titta om den behöver det, och se vad det handlar om. Att gå bredvid ger trygghet för många hästar. Snacket om att hästen skulle ”vinna” tror jag inte ett smack på. Vad vill hästen vinna om den är skrämd? trygghet så klart! Om jag då visar att jag kan ge det ökar vi vårt samarbete för nästa utmaning. Det är en vinst för oss båda.

Backar hästen istället för svänger brukar jag låta den backa. Att sparka på en backande häst får den bara att backa fortare…… Men jag ber den backa rakt, så vi inte hamnar i diket eller riktar backen genom att ställa hästen. Om du ställer till höger backar hästen mot vänster och tvärtom. Backar den mot något farligt får man ju ställa igenom ordentligt för att styra kraften åt ett säkert håll. Jag följer oftast med utan att uppmana den att backa eller försöka stoppa den. Ibland kan jag dock be hästen backa ordentligt om den ändå har bestämt sig. Det är mer effektivt än vad många tror. För när jag då slutar backa, slutar hästen med och vi har hittat samspelet igen. Jag behåller lugnet efter bästa förmåga och höjer hakan och tittar framåt. En häst orkar faktiskt inte backa hur länge som helst, utan stannar efter en stund. Då är jag nöjd med stoppet och står stilla och kliar hästen. När hästen till slut slappnar av gör jag som jag beskrivit ovan med utväntningen för att sedan rida framåt när hästen känns redo för det. Att piska eller slå en häst när den backar kan leda till stegringar.

Hoppas det var en liten hjälp på vägen vad gäller hur man kan hitta bra lösningar på problem som ofta grundar sig på en otrygg häst som inte vet hur den ska föra sig för att vara en glad och säker häst. Det finns många andra sätt att gå tillväga, och allt beror på vilken sorts person vi är, vilken häst vi har och vilken situation det handlar om. Vi är alla unika! Det viktigaste är att vi vågar och orkar lägga lite tid på att hjälpa hästen – istället för att stjälpa den. Vårt ansvar är att träna hästen att lyckas, och ibland behöver den få klura ut ett och annat, med oss som coacher. Det kan ta lite tid. Men när det väl fungerar och hästarna börjar lite på att vi är bra individer att vistas med, blir sedan framtiden så mycket bättre för både häst och ryttare. och jag vet – det kan kännas tufft att ge hästen tid i ett samhälle där alla problem ska lösas på en fikarast. Men hästarna är inte moderniserade och anpassade till vårt snabba-ryck-samhälle. De lever här och nu, och det tar den tid det tar! 🙂