Totilas, Totilas, Totilas. Hästen på allas läppar under början av 2000-talet. I Tyskland kallas han för The Wonder Horse, och han var född till att vara vackrare än alla andra. Men en så tragisk historia det blivit, en tragik som jag hoppas väcker tankar och funderingar. För att vi i framtiden kanske kan slippa får höra om fler tragedier (även om det finns sådana här öden runt varje hörn i världen…).

Efter fem år av bortavaro pga skador än hit än dit skulle den stora comebacken stunda. Alla höll andan – nu kommer Totilas tillbaka! Men inget var som det skulle…. Uttagningen till EM var mer än märklig. Totilas rundade alla kvalitfikationskriterier i det tyska laget och kom med på ett bananskal. För att han är Totilas: The one and only. Tyvärr har det också gjort att internationella förbundet inte heller kollat upp hästen på två år. Och han får efter tvekan startgodkänt på EM-lagtävlingen (en veterinär var mycket tveksam). Som en skadeskjuten svan försöker han sedan dansa på EM-banan såsom investerare, publik och ryttare begär. Men det går inte. Det faller. Han kämpar och han sliter, han gör sitt yttersta. Men den skadeskjutna svanen sviktar betänkligt inför allas ögon. Ingen domare blåser, ryttaren tycker han går bra(!), och ingen annan reagerar (eller säger inget!).

Man har ridit på än det ena sättet, än det andra för att få denna skadeskjutna svan att än en gång segla mot solen. Även om det kanske egentligen bara finns en väg att gå…. den som bygger på styrka, lösgjordhet och harmoni. Det som kräver tid och tålamod: det som ingen har kunnat ge honom. För det är kanske den enda vägen inte Totilas fått prova. Att få vara häst och fått tid och träning för sin egen hälsas skull, inte tävlingsbanans…..

Så precis nu: Instängd i en gyllene bur står en levande legend. Röntgad från topp till tå, för att hitta felet så många nu diskuterar. De säger beninflammation, vad det nu kan betyda och bero på. Så han lär hållas i sin gyllene bur ett bra tag till. Han är en investering, en investering som gått fel. Nu gäller det att mjölka det sista? Avel kan man tjäna ok pengar på, även om ökände ägaren Schockemölle (kommer ni ihåg honom – det var han som hade barreringsskandalen under 90-talet!) säger han förlorat multum på hästen.

Vad som händer sen står skrivet i stjärnorna. Jag hoppas verkligen att de inte får för sig att försöka få igång honom igen för vidare tävlingskarriär. Någonstans måste man dra en gräns. Någonstans måste det vara nog.

Jag skickar en tanke till alla arma legender här i världen – mer omtalade och älskade än vad de är förstådda och respekterade för vad de är – egentligen.

Det är alltid någon som betalar. I det här fallet är det Totilas. Han symboliserar så mycket och hans öde borde verkligen skapa en bred och konstruktiv debatt om dressyren och hur den ser ut idag och hur den ska se ut i framtiden. Jag hoppas det här väcker vårt medvetande om vad vi gör med hästarna- att det inte är vi som skapar det fantastiska i hästen. Det finns inom dem. Det är upp till oss att förvalta den gåva vi får när vi har ansvaret för vår vän hästen. För deras skull.