Hästviskarna är inte så mystiska trots allt

Att viska är ofta effektivare än de högsta rytningar. Det visar inte minst den historia som finns att upptäcka i relationen mellan häst och människa. För där barbariska och dominanta metoder misslyckats har, om hästen haft tur, istället en hästviskare trätt fram och utrett problemen.

Hästens tillvaro i människans värld är kantad av myter och missuppfattningar lika mycket som den är präglad av det ömsesidiga beroendet och framgångar. Under en mycket lång period i civilisationens utveckling sågs hästen som ett näst intill övernaturligt djur, och den som kunde tämja dess krafter sågs som någon som var i kontakt med högre makter.

Sätten att tämja en häst har varierat under tid. Många medel har varit totalt hänsynslösa, grymma och utgått från metoder som varit allt annat än djurvänliga. Kunskapen om hästars väsen har legat dolt bakom myter och rädsla för den enorma kraft som kan sättas i rörelse om vi människor inte kontrollerade dem med kraftfulla tag. Men det har också funnits tränare som haft känsla för djuren, och förmått att lugna den mest hysteriska pålle. Dessa har setts med förundran och ibland med misstro, men de har också varit de som gått i bräschen för ett mer humant (om vi kan kalla det så) alternativ för att få hästar att samarbeta med vilja. Det är de som varit de så mytomspunna hästviskarna.

Hästviskarna fick sitt namn just för att de inte behövde skrika, ryta och dominera. Istället läste de av, tolkade och förmedlade kontakten mellan sig själva och hästen med hästspråket. Och sina kunskaper höll de ganska tyst om, men det viskades om dem en del. Många vände sig till en hästviskare när problemen med hästarna blev för stora, inte minst när hästarna började användas i jordbruket. Det sägs att de från början kallades för ”horse-witchers” och inte ”horse-whisperers”, och det är nog troligt med tanke på den mysticism som omgav dessa hästkunniga herrar. Hur kunde de, när alla andra misslyckades?

Jo – de valde ett annat perspektiv. De viskade där andra röt, de lyssnade där andra försökte få sin stämma hörd och rätten på sin sida. De backade, där andra hade gått till angrepp, och de jobbade ensamma istället för att ta till mängder med hjälpande händer, för att lösa sina och hästens problem. Det såg magiskt ut från läktaren att se denna förändring hästen genomgick när hästviskaren arbetade. Det gör det än idag. För det finns inte mycket som avslöjar vad det är som skapar själva förändringen – inte något kommando som bankas in, inget spö som viftar vid ett givet ögonblick. Ofta händer kanske inte så mycket alls, i beskådarens ögon. Det som sker, sker mellan två parter, hästen och hästhanteraren. Det är de små rörelsernas makt, och det viskade ordets makt som slår det stora bullret.

Idag vet vi svaret om hur hästviskarnas angreppsvinkel faktiskt fungerar. Vi vet att hästar har en själ, att de är tänkande och kännande individer – inte helt olika oss, och att hanteringen av dessa varelser bygger på kontakt, empati, förståelse, kommunikation och medkänsla. Kroppsspråk ned till den minsta signal, och den känsla som förmedlas mellan häst och människa är det som avgör hur relationen blir. Respekt, ödmjukhet och vänskap samt en hel del kunnande om inlärningsteori borgar för ett gott samarbete som varar i längden. De instrument hästviskaren nyttjade vilar idag på en etologiskt solid grund. Och alla vet vi ju att vänskap föder vänskap…..

När vi ser på hästarnas historia i människans värld ser vi däremot också att det gamla ordspråket: ”det vi kan lära oss av vår historia, är att vi ingenting lär oss av vår historia” verkar gå igen. De barbariska metoder som förr användes skys i och för sig av de flesta idag, men fortfarande ses personer som kan samarbeta med hästar utan ”hårda tag” som något alldeles särskilt, ja till och med som något mystiskt. Det verkar förvåna lika många idag som under 1800-talet. Det är lite lustigt. Själv tycker jag att de som förvånas är de som är mystiska.

Mer om hästviskarna kan du läsa om på:

Equine Behavior http://www.equine-behavior.com/Origins_of_horse_whispering1.htm

Healthy Pet Relationship http://healthypetrelationships.com/2011/06/06/a-bit-of-horse-whispering-history/

Equi Works http://www.equi-works.com/?p=10

Annonser

2 thoughts on “Hästviskarna är inte så mystiska trots allt

  1. Jättebra inlägg! Men jag håller inte med om ditt påstående ”inte helt olika oss”. För dom är ju väldigt olika oss! Det är ju därför hästviskarna är så speciella, för dom kan förstå hästens unika sätt att uppleva sin värld, och dess behov.

    • Så olika och så lika… allt beror på i vilken aspekt vi tittar.
      Min andemening om detta är att vi är mer lika i form av att vi- både hästar och människor – har känslor, åsikter, minnen, tankar och behov. Vi känner glädje, smärta, saknad, och alla andra känslor. Vi blir oroliga när vi inte förstår och mår inte bra när vi inte kan påverka vår egen tillvaro. Vi skaffar båda – människor som hästar – vänner för livet och är sociala varelser som inte mår bra utan vår flock.
      Inlärningssystemen i en hästs hjärna och i en människas är slående lik, liksom hur våra minnen påverkar oss. Bland mycket annat. Dessa likheter ser jag själv i alla fall som grunden och förutsättningen för att vi kan bli vänner och över huvud taget förstå varandra.

      Under en lång period av vår historia har en stor del av mänskligheten sett djur som själlösa ting, ibland även att de inte har några känslor! Det har rättfärdigat än det ena än det andra. Tyvärr är det fortfarande många som ser det så – se bara på en del inlägg i djuskyddsdebatten som sker i medierna på nätet…. Det som hästviskaren gjorde, som jag såg det, var att se att de just har en själ och en tänkande hjärna – precis som vi. Det är den likheten jag försökt förmedla med det här inlägget.

      Men sedan är vi klart också mycket olika – de ser världen från sitt perspektiv och sina förutsättningar med sinnen som är snarlika men ändå så annorlunda än människans.

      Många hälsningar
      Helena Norrby

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s