Återigen får jag uppleva hur viktiga hästarna är för min själ och mitt hjärta. De finns där när livet blir tufft, och det blir det ibland för oss alla. Det är i sådana här stunder jag verkligen förstår varför jag bryr mig så mycket om dem. För de betyder så mycket för mig. Deras doft, deras blotta närvaro och deras rena och skära livsglädje smittar även när det gråa tynger. Det är det jag så gärna vill dela med mig av i mitt dagliga arbete. Det dessa djur kan göra för mig, kan de också göra för andra.
Igår stod min systerdotter och jag och borstade fällande hårmanar i flera timmar. Mitt i solen stod vi och vi njöt så mycket av dessa varelser, som nästan kivades om att få mest uppmärksamhet. Bara gos och lycka över lite uppmärksamhet, över tiden vi ger och över att vi är vi, att livet finns där och att vara nära.
En mjuk mule som smyger sig upp i nacken och den varma andedräkten känns som en stärkande fläkt, fylld av positiv energi. Stillhet, känsla, gemenskap. Det är att kliva in i en helt annan dimension.
De har hjälpt mig förr. De hjälper mig nu. Tack för allt ni ger. Ni är en stor del av min livsvärld, och det är jag tacksam för.
Busenkelt! 
Tänk du satte ord på mina morgonfunderingar. Känner sådan enorm tacksamhet mot dessa fantastiska varelser.
de bästa för själen och huvudet när man som bäst behöver det
Det är något magiskt med hästar. Samvaron med hästar är terapi på många plan. Både det du beskriver i texten, men också när man råkar ut för en olycka och måste försöka övervinna sin rädsla. Som jag har gjort de senaste månaderna efter ett otäckt fall. Det har varit en ordentlig ”resa” in i mig själv, om det här med risker, livets skörhet, och sen att sakta återhämta sig, låta skräcken (var rädd för allt som var minsta farligt ett tag, inte bara att rida, utan bilkörning, klättra på en stege, gå över gatan… blev helt knäckt över tanken på hur snabbt det kan gå och livet är slut eller totalt förändrat) sjunka undan, och känna glädjen sakta komma tillbaka igen, tilliten till både mig själv och hästen… att komma igenom det svåra. Att njuta av ridningen igen. Det är så obeskrivligt härligt. Som sagt. Det är något magiskt med hästar. De kan verkligen lära oss saker… om livet, om oss själva, för de når in i vårt innersta som inget annat djur.