Alla hästar går i någon typ av form – oavsett om vi rider eller inte. I dressyren (och i hoppningen, liksom inom western) är ryttare och tränare ute efter en speciell form – det som dressyrfolk kallar för att ”gå i form”. Förr kallade man det för att ”gå på tygeln”, men det är det knappast någon som säger numera. Det var inte ett bra uttryck, och gav endast fingervisning av vad som hände framför sadeln, inte bakom.

Så nu heter det – gå i form. Vad det nu kan betyda. Det är inte alldeles säkert att alla är överens om. Det diskuteras mycket, särskilt vad gäller formen på de hästar som går i lite högre klasser. Nyligen blossade diskussionen upp igen, när Edward Gal vann en klass med sin Zonic. Är det bra eller dålig form på hästen – detta blossade upp till en stordiskussion på nätet. Vad tycker du?

I det här inlägget är jag inte ute efter att döma, utan tycker mer att diskussionen är intressant i sig. Och viktig. För en bra form på en häst – vad är det egentligen? Något som ser ”bra ut” eller något som är funktionellt för såväl häst som ryttare – något som får hästen att bära ryttaren på ett hälsosamt sätt så att den håller länge och är behaglig att sitta på? Och om det är det senare – vad innebär då det? Och hur ser det ut?

Många försöker beskriva hur det ska se ut med pedagogiska bilder. Sånt är bra, för det ger en vink om vad man som tränare eller ryttare eller intresserad åskådare ska titta efter när man försöker klura ut om hästen går i en bra eller mindre bra form. Trillade några dagar efter att Zonic-diskussionen kom igång på nätet på denna bild på ett av de sociala medierna.

Det är kort sagt en beskrivning över vad som är inkorrekt och korrekt utifrån en hållbarhetsform. De former som markeras med grön innebär att hästen går i en form som är hållbar, de som är kryssade med rött är inte sunda för hästen i det långa loppet. Det är ganska lätt att utifrån schematiska bilder konstatera att det där ser rätt eller ”fel” ut,men det är klart svårare i verkliga livet att se vad som är korrekt och inkorrekt. Det krävsmånga timmars intensiv och uppmärksam övning.

Om det är svårt att se om hästen går i en bra form är det  än svårare att komma till de gröna formerna i ridningen själv. För det krävs konsekvent och balanserad ridning, bra timing, att man verkligen vet vad man är ute efter och inte minst en förståelse vad en bra form är för något och hur man uppnår den. För att lägga lite lök på laxen måste man dessutom påminna sig om att vad som är en bra form för en häst varierar.

Det finns flera olika ”bra former” för hästen. En bra form för den enskilde hästen utgår från hästens utbildningsståndpunkt och styrka, men kan också (ska också) varieras över ridpasset. Den fina samlade formen är inget hästen kan springa omkring i i flera timmar precis, även om den är utbildad för att  klara det, och en ung häst eller en otränad häst ska inte samlas alls, enbart lösgöras. Sedan tillkommer att alla är individer och unikt byggda så det ser lite olika ut när två olika hästar gå i bra form, även om grunderna är densamma.

Och bilder säger knappast allt. När vi sitter på hästen ser vi ju inte hur det ser ut. Vi försöker känna det! En hjälp kan vara att vi försöker filma oss själva, och tar en tränare till hjälp (speglar i ridhusen är också goda vägledare). Så får vi samtidigt försöka  känna hur det känns när vi ser att vi börjar nå målet.

En bra grund för att uppnå en bra form på sin häst är att utgå från utbildningsskalan. Den beskriver i och för sig inte HUR formen ska uppnås på ett direkt sätt, men den beskriver i alla fall vilka steg man måste ta för att komma vidare i hästens utbildning mot samling, och varje trappsteg man når betyder en bra form för hästen. För dressyrryttaren är målet att komma till fas 6, men för en hobbyryttare räcker det jättefint att komma till steg två eller tre.

Värt att notera är att man inte kan ta ett steg upp på skalan utan att klara av de första trappstegen.