Hästens kropp är en mycket komplicerad mekanism. Ibland tycker jag personligen att det är ett under att deras kroppar håller ihop över huvud taget, särskilt när vi väljer att ha dem som ridhästar. Ryggen är inte alls gjord för att bära tyngd, och benen är ju bara erbarmerligt svaga. Inte undra på att de går sönder lite då och då. Ibland kan man tycka att de är svaga som sköra vinglas, men ibland verkar de ju faktiskt tåligare än tåliga.
En av de mer avancerade lederna i hästen (utav många) är bakknäna. Det är också just den leden som verkar extra vanlig att det är något knas på när man kommer till en klinik med en halt/oren häst. Varför det är så verkar de lärde tvista om – jag har hört att det är just en delen av hästens bakben som belastas som mest när man rider och framför allt hoppar med en häst, men också att det verkar vara det vanligaste skadeområdet för en häst just när den INTE rids. Så det är en knepig åkomma.
Patellan, den som det ofta talas om är själva knäskålen. för att hålla den på plats finns mängder med muskler och senor runt knäet. Denna mekanism har en förnurlighet. när hästar sover sig låser sig detta området så att hästen inte segnar ner i backen. Men det finns en nackdel. En sak som kan hända är att hästen får så kallade patellaupphakningar. Då hamnar benet i låst läge och hästen kan inte röra det en endaste millimeter. För den som inte upplevt det tidigare är det en ganska skräckinjagande upplevelse att hitta sin häst i ett sådant läge. Det gjorde jag själv när en av mina hästar var två år gammal och jag var helt övertygad om att benet var av. Det bara hängde och hästen kunde inte kontrollera det alls. Jag fick försöka få in den stackars hästen från hagen – vilket var en bit och en brant backe bort. Det tog lååååång tid. Snart kom vi fram till vad det var och när veterinär äntligen var på plats var det bara att börja fundera på vad det här berodde på. Det var en rejäl låsning så det tog sin lilla tid att få ordning på det.
Ibland blir de här låsningarna så illa att operation kan bli nödvändig. Men för det mesta är det en åkomma som kan tränas bort. Det handlar nämligen ofta om att musklerna inte orkar styra hela mekanismen på ett korrekt sätt. Orsaken till att det händer är varierande, allt från genetiska förutsättningar såsom benställningar till foder, träning och skovinklar kan påverka. Man får hitta sin väg framåt med varje enskild häst och har man stora problem måste en klinikveterinär hjälpa en.
Men en häst kan ha problem med patellan även om den inte hakar. Det är ganska vanligt på hopphästar, men även på dressyrhästar. Det är inte alltid man ser en hälta heller, utan det handlar mer om hästar som står emot eller som verkar ovilliga. Att lista ut exakt vad det är kan vara svårt, men ibland, om man funderar lite går det att undvika problemen och få en sund häst ändå. Man ska nämligen alltid träna för den vagaste länken, och bygga upp kroppen med träning (inte bryta ner). Om man lägger ett noggrant schema och verkligen jobbar upp muskulatur och styrka i varje enskild häst så kommer hästen också att orka med med bakknäna. Och det är något att ta fasta på, vad än det än kan vara som är den svagaste länken i just det enskilda fallet.
Träning som är bra för bakknäna är backar uppåt, ryggningar och bomträning, dvs cavaletti, liksom galoppträning. Och den typen av träning är bra för alla hästar avsett vad som ska byggas upp.
Bra info för dig som vill veta mer:
Busenkelt! 