Headshaking har många orsaker

Inte allt för länge sedan skrevs det mycket om en häst med headshaking som hamnat i en försäkringsdiskussion vilket ledde till onödigt lidande för hästen. Inte så lite heller, om jag kommer ihåg rätt. Operationer som gick fel och en häst som inte kunde klara av sin tillvaro utan att slå sönder både sig själv och andra gjorde att både häst och människa led något otroligt. Det var en otäck historia som upprörde både mig och många andra.

Idag läste jag något mycket roligare. Det handlade om en häst som för tre-fyra månader sedan dömts ut pga headshaking, men som idag gick 1,50 klasser. Ryttare ifråga hade lärt sig att hantera hästens problem på olika sätt, så att hästen fungerade fint – och inte skakade sitt huvud upp och ner hjälplöst och utan kontroll. Fältsits och långa tyglar under framridning, snack med hästen under hela ritten och massor med kli på manken så att hästen (ett sto) höll sig mentalt stabil hela banan var tricket. Vad glad jag blev att höra att fler haft som jag, men kommit ur den mörka tunneln till ljuset igen!

Själv har jag nämligen haft en headshaking-häst. Kan jag säga så? Hästen är kvar, men headshakingen är i princip borta. Om det kommer tillbaka vet jag i alla fall vad det beror på. Jag har en häst som fungerar som det senare exemplet – det gladare. Tack och lov! Jag var otroligt orolig för henne för ett par år sedan och slog på det mesta vad gäller headshaking disease på nätet. Alla artiklar som verkade minsta intressant luslästes och jag slet för att hitta problemet. För det här är ett problem som är läskigt – riktigt läskigt till och med. Vi trodde på allergier, solöverkänslighet efter att ha haft en allergichock, nerver i kläm och allt vad annat möjligt och omöjligt som kan orsaka headshaking. Problemet kommer av många orsaker, och alla av dem testade jag…

Det gick så långt att min dam faktiskt blev oridbar. Att han en häst som ofrivilligt och kontinuerligt kastade med huvudet åt alla håll var bara läskigt och obehagligt. Det gick bara inte. Inte ens en skrittur i skogen, eller skritt på banan utan huvudlag över huvud taget. Det var värre vissa perioder och helt oridbart blev det efter att andra hade ridit. Jag tog till slut tag i saken och tänkte – nu får det bära eller brista!

En sadelprovare togs ut för att verkligen hitta en sadel som passade perfekt. Den andra hade hon troligen växt ur (utprovad även den). Sen började jag rida. Och rida, och rida och rida. Jag struntade i allt vad headshaking heter. Klappade, snackade, lugnade, kliade. Och red lätt i trav. Runt, runt, runt, runt, runt. Träningstimmar blev till träningsveckor och sakta men säkert började hästen fungera igen. Hon slappnade av under passet och började till slut må gott på banan igen. Hon kom till ro och headshakingen minskade för att till slut helt försvinna.

Mitt stos headshaking kommer tillbaka med en ryttare som ställer krav. Det kommer tillbaka om jag inte rider ofta, ofta, ofta och inte tillräckligt lösgörande. Om en ny ryttare sitter upp måste vi jobba från grunden med att ekipaget hittar varandra. Annars knyter sig allt, och inget går som den dans vi hoppas. Det är en häst som kräver tid. Mycket tid. Och hon älskar sin träning, när det är ofta, regelbundet och ”kravlöst” (även om vi satsar friskt framåt!).

Så nu måste jag sluta. Jag ska ut och rida mitt sto. Så hon håller sig mjuk och smidig i muskler och i sinne, så att hon orkar alla läger och andra roliga aktiviteter som vi uppskattar så mycket här när våren väl kommer. Det blir nog mycket öppnor, slutor och fattningar idag – för det är kul när det händer saker på banan!

 

Hon behöver ro att göra sin uppgift.

Ibland på sitt eget sätt.

Och på den tid hon klara av. Inte på den tid jag önskar.

Om hon känner sig osäker blir hon spänd. Det leder till hennes headshaking. Så vi tar allt på mitt stos vis, så går det bra.

Så lärorikt med en sådan häst. Att ta det lite lugnt och vänta ut tills hästen är redo. Det är en lära för livet, som påverkar. Inte bara den häst som har headshaking av spänningar i både kropp och själ. Utan för att alla hästar troligen också uppfattar för snabba och stora krav som stressande.

Annonser

4 thoughts on “Headshaking har många orsaker

  1. Jag vill bara trycka på att HS som begrepp innebär bara själva symtomen, dvs skakandet och att det sedan finns en miljon anledningar till varför hästen uttrycker sig så. Både medicinska och icke medicinska.

    Hästen du tänker på som Ridsport även skrev om fastställdes det på att den hade trigeminal neuraliga, dvs att det är något fel på trigeminal-nerven och att vissa hästar vid dessa smärtor väljer att skaka på huvudet och det därför förs klassificeras som HS. Samma sjukdom (TN) finns även på människor, där mer forskning gjorts och operationerna den omtalade hästen utsattes för inte längre görs då det anses inte fungera utan snarare ge mer smärta = precis så som det även gick för den hästen om jag minns rätt. Har man det problemet lär det inte gå att rida bort det heller…

    Portugisiska Luciana Diniz har en HS häst som hon tävlar riktigt höga (tror hon rider WC:en med den) klasser hoppning med. Den rids tränslöst på ett bett fastspänt runt underkäcken oftast.
    Valegro ska ha uttrycks HS som ung upp till ca 6 års ålder. C Hester säger att med nosnät och kandar så uttrycker/uttryckte Valegro skakningarna mindre och gör de inte alls/i stort sett inte alls längre.

    /Jenny med trigeminal neuralgia-häst som det inte går bra med 😦

    • Hej och tack för engagerat och klokt inlägg!
      Bra att du förtydligar – MÅNGA ORSAKER finns det som kan ligga bakom det som går under begreppet headshaking SYNDROME (det är alltså ett tillstånd, inte en sjukdom i sig). Så bra att du lyfter fram den delen i ett inlägg som kanske blev lite knasigt viktat!!!! Och att man måste leta noga efter att hitta lösningen till var och en av hästarna som har problem OM så är möjligt. För det är det tyvärr inte alltid…

      Det är inte roligt alls att höra att du har en häst som inte går som ni hoppas! Jag hoppas verkligen att du får hjälp och bukt med din hästs problem, både för din och din hästs skull. Stor kram!
      Helena

  2. Och här är jag också med en HS häst, med en framtid som sällskaps häst 😦
    Min fina tävlingshäst, utbildad GP dressyr och bara 12 år.
    Han har haft diagnosen i bara två veckor, men vi har pendlat mellan kliniken och stallet känns det som. Nu vet vi varför han inte vill ridas, och varför han är så otroligt ovillig. Han skakar ingenting ute i hagen, ingenting vid longering utan bara vid ridning.
    Han går just nu sin första kur med equiwinner plåster.
    Har ni testat de?

    Kram Lindha

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s