Ta hand om gamla hästar del 2

Ta hand om gamla hästar del 2

Nio år har gått sedan jag skrev det inlägg som än idag är det absolut mest lästa på den här bloggen: Ta hand om en äldre häst. Vilken härlig rad kommentarer det finns på det inlägget, och titt som tätt kommer nya. Nio långa år. Sedan den tiden har flera kära gamla trotjänare gått vidare över regnbågsbron. Som jag saknar dem!

Men allt har sin tid, och minnena finns kvar. Och de som då var unga, är inte så unga längre. Jag inser att det börjar bli dags att se de som jag fortfarande i minnet anser som så unga, som de äldre hästarna på gården. W med sina tjugo år blankt, Knasen med sina 21 och så de där som inte kommer alls så långt efter. Sedan är det tack och lov ett snäpp nedåt i åldern, där de ligger på ett pärlband på 17 och nedåt. Men de kommer ju bli äldre de med, och på gården ska de stanna – vårdas och älskas. Så är det med familjemedlemmar – de har ju alltid en plats i sitt egna hem. ❤ Men den dagen den sorgen.

Nu vakar jag lite extra över dessa två. Små tecken på ålder finns, om än inte så stora. Tack och lov har de i det stora hela fått ha hälsan. W har faktiskt till och med blivit bättre på senare år, då hon drabbades av förgiftning och påföljande fotosensibilitet, en sensibilitet som höll i sig i många år. Knasen har mest fått veterinärvård när han ätit något dumt – som tre ton ekollon eller en säck havre. Så är han fjording också.

Så hur var det nu? Det gäller att hålla god vigör på de gamle. Att se till att deras tänder är så friska det bara går, att de hålls igång och får behålla muskelmassan så de inte säckar ihop. Att ge dem extra mat behövs inte än i alla fall, och rörelse får de naturligt, och så träning på det. De har gått i lösdrift i många år, och båda älskar det högt. Stallet är mest som sov- och gosplats när vädret är strunt.

Och rider det gör vi ju såklart på dessa vänner. Fattas bara annat – annars blir de runda som tunnor och musklerna försvinner. Det är bra att tänka på dock att de behöver lite mer uppvärmning än de yngre förmågorna – man brukar säga att hästen behöver lika många uppvärmningsminuter som den är gammal i år. Så tjugo minuter sisådär blir det i skritt innan vi sätter fart. Men då är allt som vanligt – om än kanske något ovigare och lite stelare än förr. Men det är det – än så länge.

Vilka av er därute har åldringar som ni vårdar? Och vilka knep och knåp använder ni för att hålla dem i gott skick? Smarta och roliga tips är till för att dela med sig – inte minst för hästarnas skull 😀

Bästa Hästägaren!

Faktaboken för dig som vill bli en bättre hästhanterare och hästhållare! Beställ ditt signerade exemplar idag! Frakt ingår!

195,00 Skr

 

 

Annonser

Hästen och miljön

Kanske ska avslöja det ändå – jag håller ju på att skriva en bok om det där med att hålla hästar. Jag kommer återkomma (mycket!) om det – men jag fick en väldigt bra fråga angående det – det handlar om hästen och miljön. Hur är det egentligen – vilka miljöbovar har vi att tampas med vi som håller häst(ar)?

Det blir nog en hel del om man tänker efter. En del kan vi inte hjälpa, en del kan vi påverka, även om vi kanske inte gör. Här är några funderingar kring detta. Har du fler? Återkoppla då gärna! 😀

  1. Strö och gödsel. Vi köper bara svenska produkter för strö. Det gör kanske de flesta, för det är det som är lättast att få tag på. Mer än så – vi köper lokal halm och lokalt spån. På vintern har vi pellets, då det är drygare och lättare att få till som en bra bädd. Då går det åt mindre. Vårt gödsel bildar en klassisk gödselstack på godkänd platta. Här mår snokarna utmärkt! De är annars utrotningshotade. När vi har fyllt hela plattan så kommer vi sprida ut det på egna marker så det blir god näring åt nytt hö – till våra egna hästar.
  2. Foder. Vi har lokalt hö. Enbart. Över hälften kommer från egna marken som vi ser utanför hagarna. Vi köper bara svenska tillskottsfoder – i den mån vi behöver. Jag tror vi överkonsumerar poppiga produkter från andra länders åkrar, bara för att vi tror de ska vara bättre. Det tror inte jag de är. Jag tror dessutom det är ett stort problem att vi stoppar i hästarna så mycket konstiga saker vi egentligen inte vet vad det är för något. Kan du säga vad det du ger hästen egentligen innehåller? Jag kan! 😀 Den där jäkla plasten på silagebalarna och som omger visst foder (även det som är ”Papper” innehåller mängder med plast) gör mig fullkomligt vansinnig. Skulle kunna tänka mig att kunna ta återvinningsbara emballage för tillskottsfodret. Varför finns inte det? Ensilaget är besvärligare – men plasten återvinns i alla fall för det mesta.
  3. Sadlar, träns och selar. Det här är en riktigt bov i dramat om vi inte är försiktiga. Det läder som används – var kommer det ifrån egentligen? Och har vi inte mer än vi behöver ändå, och kör på slit och släng i stallarna? Det ska vara nytt och fräscht hela tiden. Det finns få ting som kan vara så miljövidriga som läderprodukter – såväl djurhållning som bearbetning av just läder är en källa till ett enormt elände för djur, natur och oss människor. I mindre nogräknade verksamheter kan det här ställa till med ordentligt med skada. Varför är inte lädret ursprungsmärkt, och vilka alternativ finns? Vi tröstar oss med att vi har samma träns sedna tjugo år tillbaka, med några få undantag. Sadlarna är av hög kvalitet och flera av dem köpta begagnade. Vi vårdar dem ordentligt och är noga med att inte köpa på oss mer än vi behöver.
  4. Resor till och från stallarna. Ja herregud! Det här är eländigt. Vi måste ta bilen många av oss för att nå stallet. Det gäller även de som rider på ridskola. Det är ju itne klokt egentligen. Varför går inte bussarna till stallen – som av djurskyddsskäl ofta måste ligga en bit bort från stan (även av allergiskäl). Hmmmm. Vad ska vi skylla det på? Jag tror jag vet, eller rättare sagt vet att jag vet. Så nu får ni alla pusha på era lokala politiker och se till att bussen går till stallet! Basta! Vi ska inte behöva betala skjortan för att kommat till stallet. Inte naturen heller – för vi blir ofrivilliga miljöbovar bara för att vi gillar djur!
  5. Konsumtionen i allmänhet. Det är makalöst vad schabrak, täcken och andra prylar folk köper till sina hästar. De byter ut innan något är trasigt för att det är ”fel” färg, fel form eller bara för att det är för ”gammalt”. Jag är glad att jag kommit ifrån det här – på riktigt. Vi byter ut när det behövs. Försöker laga så gott vi kan (jag är urusel, eller än mer än så på att sy tyvärr, men försöker fixa ändå), och ser hellre att det är helt och rent än poppigt och ”snyggt”. Det är hästarna som är snygga, inget schabrak i världen kan få dem snyggare än vad de redan är…..

Som ni märker – det finns mycket att göra för att hålla miljöbelastningen nere. Vi här på gården kan i alla fall skryta med att vi är landskapsvårdare samtidigt – vi håller betesmarker där djur betat sedan åtminstone 1500-talet öppna. PÅ det sättet hjälper vi till att säkra upp mångfald då gamla hagmarker är hemvist åt en mängd olika växter och djur. Och det gör vi så gärna – för vi älskar när tranorna, svalorna, tofsviporna, morkullorna och alla deras andra fågelkompisar samt snokarna kommer för det betyder att våren är här på riktigt, vi njuter av att se alla de fantastiska blommor och växter som finns i vår natur  och vi vet att mångfald ger stabilitet i naturen.

 

Trendigt med hästar som jobbar i skog

Om jag inte hittas i något stall eller i något ridhus eller någon ridbana, finns risken att ni hittar mig i något sammanträdesrum någonstans. Om jag inte sitter och skriver i min lugna vrå förstås. För några år sedan bestämde jag mig nämligen för att verka politiskt – då jag tror på att vi kan förändra och att vi kan göra saker om vi känner at tvi har engagemang för det. Och engagemang är inte något jag saknar – tvärtom. Ibland känner jag att jag brinner för lite väl många saker samtidigt och då kan det blir lite rörigt. Hellre det, säger jag bara. Hellre det än att inte bry sig eller bara stå utanför skeendet och klaga på vad andra gör.

Det mesta som händer när man jobbar som politiker uppmärksammas sällan. Men ibland händer det. Tyvärr då ofta när det är någon kris eller något gått fel. Men inte heller detta behöver vara en sanning. För det händer faktiskt att det du gör uppmärksammas på ett bra sätt också! Som nu i veckan till exempel.

Jag initierade ett ärende i kommunstyrelsen om att vi skulle sondera möjligheten att använda hästar som kraft i bruket av den tätortsnära skogen och på de ängar som kommunen har. Det var ett ärende som till min stora glädje fann bifall från samtliga ledamöter. Det var ju helt fantastiskt kul!

Här är min motivering till mitt yrkande:

Användandet av hästkrafter istället för tunga maskiner främjar:

  • Ett miljövänligt skogsbruk
  • En skonsam hantering av rekreationsområden
  • Kulturhistoria
  • Medborgarnas förståelse för skogsbruk och skogens värde
  • Tystare skötsel
  • Möjlighet för skolor och förskolor för utflykter med mervärde – där man hälsar på hästarna och får till sig värdefull kunskap om natur och naturskötsel. Gäller även andra grupper i samhället!

Men inte nog med det. SR P4 Västmanland ringde upp och ville ha intervju, och nu har VLT gjort detsamma. Det här med hästar väcker känslor. Det här med hästar väcker tankar och intresse. Hästar räknas, och visst finns dom- och visst verkar det inte sämre än att de är lite trendiga!!! 😀

Här är inslaget från Sveriges Radio! 

 

Hästspråket ett socialt fenomen

Än en gång har en studie visat att unghästar behöver äldre flockindivider för att få en bra förståelse för hur ”man uppför sig som häst”. Återigen, och som alltid, kommer denna forskning från Universitetet i Rennes. Det är fasligt vad de hinner med där borta. I vilket fall som helst…. Där visar studier att tvååringar som bara busar med andra tvååringar blir bra mycket mer stökiga än tvååringar som får gå i en blandflock.

Hästspråket och flockbeteendet är en kulturell betingelse, precis som vårt språk och vår samvaro i ett samhälle. När vi flyttar utomlands blir detta uppenbart för oss.  Hästspråk och HUR man beter sig i en flock är något som hästar till stora delar (men inte alla) måste lära sig. Det går i arv från generation till generation. Om vi bryter detta blir hästen utan sitt kulturarv. Det är min tolkning av hästens sociala beteende, som är så mycket mer komplext och ett resultat av både arv och miljö, än vi ofta tror.

Jag har sett hästar som inte lärt sig språket och tycker att andra hästar ”snackar rena grekiskan”. De hästar som kan sitt språk kan bli väldigt frustrerade på sådana hästar. De fattar ju ingenting!, verkar de tycka. Men så kan de stackars hästarna inte språket heller. Hittade också på nätet när jag surfade runt en etolog (jag har länken någonstans på sidan…. ska leta fram den senare och lägga in) som var fascinerad över hur vi förutsatte att hästar kan det naturliga språket när vi tränar (enligt honom främst när det gäller natural horsemanship). Men vad händer om hästen inte kan det då?

Många hästar avvänjs tidig och sätts sedan med andra åringar som också avvänjs tidigt. Är de hingstar blir de sedan, när de är tre eller så,  ensamma för resten av livet.  Vilket språk talar en sådan häst?

Studien publicerades i Developmental Psychobiology 2008;50(4):408-417.

Leslie Desmond – där grunden finns

Grunden för mitt tankesätt och min filosofi med hästar tackar jag den goda Leslie Desmond för. Hon är den förnämste hästhanteraren jag någonsin fått äran att se över huvud taget – och jag har sett en del.  Hennes tålmodiga läror i timme efter timme under ett antal års tid har givit mig en helt annan syn på hästar och hästhantering.

Leslie är erkänd i hela världen. Inte undra på det. Hennes filosofi (obs! ej metod) är ett hållbart och ett fantastiskt sätt att förhålla sig till hästar på. Om hästar kunde tala är jag övertygade om att de skulle ge oss Leslies bok som bibel.

Fokus ligger på samarbete, inte på dominans. Hästen är född till att samarbeta då den är en social varelse. De energier vi sänder ut säger mer om oss än om hästen. Det är grunden i Leslies arbete med hästar och det som genomsyrar allt hon gör.

Tack vare Leslie har jag nu välbalanserade och glada hästar – på riktigt. De är sanna medlemmar av vår familj på gården och arbetar med oss i alla lägen – även svåra. De har möjlighet, och befogenhet, att själva ta beslut och är allt annat än passiva robotar, något som alltför ofta ses annars. Det är jag mycket stolt över.

Jag är också mycket stolt över att det kommer in folk i mitt stall, som går direkt och snackar med min hingst som om det var en individ väl värd att träffa. Det är han, även om han ”bara” är häst och han och jag uppskattar det mycket. När en väninna till mig gjorde just detta och då hon inte kände hästen var jag tvungen att utbrista:

– Jaha, här går man fram till ”farliga” hingsten och gosar det första man gör. GÖr du det överallt?

– Näe, men du- det känns ju i hela stallet att dina hästarna är vänner! Så det är klart det går. Här är jag trygg!

Ja – det är klart det går att bli vän med en häst på deras villkor! Tack Leslie. Utan dig hade jag aldrig sett det! Då hade inte heller några av hästarna i mitt stall ens levt idag, än mindre ha ett så gott liv som de kan ha idag. När ska vi få andra att förstå?

En början är att gå in på

www.lesliedesmond.com

P.S. Om du tror att detta inlägg är bluff eller betalt har du helt fel. Jag skriver själv om det jag tror på och tjänar inte en krona på mina inlägg. SNarare tvärtom. Mitt mål är att samla och relatera till hästarnas värld på hästarna sätt. Det är ett mission och en passion jag brinner för.  Leslie är och förblir den bästa ögonöppnaren som finns när det gäller vad hästhantering kan och bör vara. Det står jag för – i alla lägen.

Njuta av kylan!

Jag har aldrig varit med om så frusna hästar som första vintern när vi flyttade ner till Skåne. Efter bara några timmar av utevistelse stod de oroligt och titta mot huset, trängdes vid grinden och skakade som asplöv. Oh, vad jag led med dem!

Då jag anser att klippning är en överdriven sport som bara förstör det skydd hästen har, såvida hästen inte tränas och bor varmt hela tiden, har jag enbart klippt en häst en gång. Å andra sidan sätter helt enkelt inte välmående och mycket vältränade hästar så mycket päls som hästar som inte tränas lika hårt. Det märkte jag snart redan när jag var i tävlingstagen första runda. Det räcker fint med att skritta hästen ordentligt efter passet, och det är en sanning som gäller oavsett väder och häst.

Nåväl. Hästarna har länge klarat sig utan täcken. Men det var i Stockholmsområdet och Sörmland det. Här nere i Skåne frös de som bara den. Vindpinade och blöta kunde de inte hålla stånd mot Skånes bistra verklighet. Då åkte täcken på, ska ni veta. Och det hjälpte.

Så döm om vår lycka nu! Inte minst hästarnas lycka! Jag njuter också. Ingen lera, härligt underlag med snö och torrt i luften! Dessutom mat i mängder, lekglada kompisar och skinande sol. Kan ett hästliv bli bättre? Jag tror inte det. Vi skänker alla en tanke på alla övertäckade stackare i frimärkshagar, eller som får stå inne. Här är det fullt ös i snödrivorna som gäller på markerna!

Det kivas och tränas acceleration i uppförsbacke, vändningar på femöringar och inte minst hur fort det kan gå. Vem är snabbast? Gammelgubben som kan trycka ner ändan ner i backen och gasa så in i hoppsan, eller den unga pigga som slösar energi på krumbukter??? Gissa själva. De har inte avgjort saken än. Jag ser dem från fönstret och skrattar med. För kunde de, skulle de tjoa och tjimma så det stod härliga till själva.

Hur vattnet ska hålla i stallet är inte hästarnas bekymmer. Det är helt och hållet mitt och den enda anledningen jag kunde tänka mig att inte ta ut hästarna. Men det finns ju alltid en enkel lösning – dropp i kranen. Så var det fixat också.

Flyttbara miljöproblem

Sedan urminnes tider har vi påverkat vår närmiljö. Dagen då vi lärde oss att bruka marken för vår närings skull, var också den dagen då vi var en ekologisk kraft. Skogar har huggits ner, marker brutits och fröer såtts. Vi människor har också sedan urminnes tider påverkat närmiljön för vår egen vinnings skull – för att skapa vackra hus, kunna njuta av blommor i vår trädgård och för att få naturen mer lättillgänglig för oss.

Redan på antiken….

Det finns mängder med exempel att ge på hur människor förr, långt före industrialismen ens var påtänkt, gjorde sitt bästa för att få en miljö som de eftersträvade. Den skulle ofta vara mer tam och brukbar för människan. Det finns ännu fler exempel på ingrepp i naturen som människan gjort och som varit menat för att ge ett bättre liv i framtiden, i alla fall för den existerande generationen och nästa. Utan den påverkan skulle Sverige vara täckt av ett nästan obrutet skogsbälte.

Inte alltid bra

Dessa alterneringar av den naturliga miljön har ibland lett till förbättringar för oss själva. I bästa fall har de också givit möjligheter för djurarter att frodas och utgvecklas. I de flesta fall har naturen mest anpassat sig efter rådande förhållanden, som den alltid gör i en ständigt föränderlig tillvaro. I sämsta fall har förändringarna skett till miljöförstöring. Många vill tro att det var bättre förr, att vi minsann tog hand om naturen förr.

Det må gälla vissa grupper i världen, men långt ifrån alla. På många håll i världen har antropologer, arkeologer och biologer upptäckt att människan varit duktig på att förstöra naturen. Skogar blev till öken och vattendrag smutsades ner.

Skillnaden mot nu

Den goda människan var kanske lika ovanlig förr som den är idag. Den enda skillnaden mellan folk förr och folk nu är kraften i det maskineri vi har tillgängligt för att påverka. Missförstå mig rätt – jag tror inte att människan vare sig är god eller ond. Jag tror hon ser de möjligheter hon ser utifrån de erfarenheter, mål och visioner som hon har. Forna befolkningar hade inte dessa mängder med maskiner och kunde därför inte påverka miljön mer än lokalt. Men det kan vi idag. Vi kan till exempel genom vår globala marknad se till att vi själva har en mycket god lokal miljö. Om vi har pengar det vill säga. Då kan vi betala för att någon annan ska skita ner sin egen miljö, i syfte att överleva.  Sedan kan vi glatt påpeka att vi minsann tar hand om vår närmiljö. Än bättre! Vi kan peka finger på de som inte gör det, utan att inse att vårt eget handlande underblåser den miljöförstörande verksamheten. Piffigt, som en av mina goda vänner skulle säga….