Hästen och miljön

Kanske ska avslöja det ändå – jag håller ju på att skriva en bok om det där med att hålla hästar. Jag kommer återkomma (mycket!) om det – men jag fick en väldigt bra fråga angående det – det handlar om hästen och miljön. Hur är det egentligen – vilka miljöbovar har vi att tampas med vi som håller häst(ar)?

Det blir nog en hel del om man tänker efter. En del kan vi inte hjälpa, en del kan vi påverka, även om vi kanske inte gör. Här är några funderingar kring detta. Har du fler? Återkoppla då gärna! 😀

  1. Strö och gödsel. Vi köper bara svenska produkter för strö. Det gör kanske de flesta, för det är det som är lättast att få tag på. Mer än så – vi köper lokal halm och lokalt spån. På vintern har vi pellets, då det är drygare och lättare att få till som en bra bädd. Då går det åt mindre. Vårt gödsel bildar en klassisk gödselstack på godkänd platta. Här mår snokarna utmärkt! De är annars utrotningshotade. När vi har fyllt hela plattan så kommer vi sprida ut det på egna marker så det blir god näring åt nytt hö – till våra egna hästar.
  2. Foder. Vi har lokalt hö. Enbart. Över hälften kommer från egna marken som vi ser utanför hagarna. Vi köper bara svenska tillskottsfoder – i den mån vi behöver. Jag tror vi överkonsumerar poppiga produkter från andra länders åkrar, bara för att vi tror de ska vara bättre. Det tror inte jag de är. Jag tror dessutom det är ett stort problem att vi stoppar i hästarna så mycket konstiga saker vi egentligen inte vet vad det är för något. Kan du säga vad det du ger hästen egentligen innehåller? Jag kan! 😀 Den där jäkla plasten på silagebalarna och som omger visst foder (även det som är ”Papper” innehåller mängder med plast) gör mig fullkomligt vansinnig. Skulle kunna tänka mig att kunna ta återvinningsbara emballage för tillskottsfodret. Varför finns inte det? Ensilaget är besvärligare – men plasten återvinns i alla fall för det mesta.
  3. Sadlar, träns och selar. Det här är en riktigt bov i dramat om vi inte är försiktiga. Det läder som används – var kommer det ifrån egentligen? Och har vi inte mer än vi behöver ändå, och kör på slit och släng i stallarna? Det ska vara nytt och fräscht hela tiden. Det finns få ting som kan vara så miljövidriga som läderprodukter – såväl djurhållning som bearbetning av just läder är en källa till ett enormt elände för djur, natur och oss människor. I mindre nogräknade verksamheter kan det här ställa till med ordentligt med skada. Varför är inte lädret ursprungsmärkt, och vilka alternativ finns? Vi tröstar oss med att vi har samma träns sedna tjugo år tillbaka, med några få undantag. Sadlarna är av hög kvalitet och flera av dem köpta begagnade. Vi vårdar dem ordentligt och är noga med att inte köpa på oss mer än vi behöver.
  4. Resor till och från stallarna. Ja herregud! Det här är eländigt. Vi måste ta bilen många av oss för att nå stallet. Det gäller även de som rider på ridskola. Det är ju itne klokt egentligen. Varför går inte bussarna till stallen – som av djurskyddsskäl ofta måste ligga en bit bort från stan (även av allergiskäl). Hmmmm. Vad ska vi skylla det på? Jag tror jag vet, eller rättare sagt vet att jag vet. Så nu får ni alla pusha på era lokala politiker och se till att bussen går till stallet! Basta! Vi ska inte behöva betala skjortan för att kommat till stallet. Inte naturen heller – för vi blir ofrivilliga miljöbovar bara för att vi gillar djur!
  5. Konsumtionen i allmänhet. Det är makalöst vad schabrak, täcken och andra prylar folk köper till sina hästar. De byter ut innan något är trasigt för att det är ”fel” färg, fel form eller bara för att det är för ”gammalt”. Jag är glad att jag kommit ifrån det här – på riktigt. Vi byter ut när det behövs. Försöker laga så gott vi kan (jag är urusel, eller än mer än så på att sy tyvärr, men försöker fixa ändå), och ser hellre att det är helt och rent än poppigt och ”snyggt”. Det är hästarna som är snygga, inget schabrak i världen kan få dem snyggare än vad de redan är…..

Som ni märker – det finns mycket att göra för att hålla miljöbelastningen nere. Vi här på gården kan i alla fall skryta med att vi är landskapsvårdare samtidigt – vi håller betesmarker där djur betat sedan åtminstone 1500-talet öppna. PÅ det sättet hjälper vi till att säkra upp mångfald då gamla hagmarker är hemvist åt en mängd olika växter och djur. Och det gör vi så gärna – för vi älskar när tranorna, svalorna, tofsviporna, morkullorna och alla deras andra fågelkompisar samt snokarna kommer för det betyder att våren är här på riktigt, vi njuter av att se alla de fantastiska blommor och växter som finns i vår natur  och vi vet att mångfald ger stabilitet i naturen.

 

Annonser

Snack om utrustningens utseende

Följer en del grupper på Facebook och slås ideligen av hur mycket diskussioner det är runt ”snygga” träns, schabrak och hur man matchar brunt med brunt. Det verkar inte finnas någon ände på hur viktigt detta är. Trots att man rider ut ensam så är det här tydligen viktigt.

Jag inser att jag inte fattar någonting av detta. Själv gav jag upp i början på nittiotalet när jag blev utskrattad för att ha benvita lindor bak och champagnefärgade lindor fram. ”Oj vad du var färglad då!” kom det från läktarryttehåll. Behöver jag säga att jag nästa gång kom med lindor i färgen – blått, grönt, gult och vinrött? 😉

Tror inte alls att min häst blir gladare eller lyckligare för att jag lägger eoner av tid och mängder med pengar på matchning av prylar. Tror däremot på att saker som är av god kvalitet och som sitter väl är av godo för min häst. Och att jag behöver lägga tid på att lära mig rida och bli en bättre hästskötare, på förebyggande insatser för mina hästar och på bra skoningar. Jag önskar ganska ofta att fler la tiden på det, än att se ”snygga” ut i en piffig sadel. Det skulle göra hästarna enormt gott.

Kunskapsnivån bland hästägare blir allt sämre – det vittnar många veterinärer om. Men visst kommer hästarna in på kliniken med det ena fräsigare täcket än det andra. Och ägarna verkar vara beredda på hur stora insatser som helst för att få hästen frisk så snabbt som möjligt, för en skada de kunnat undvika om hästen tagits hand om och tränats på ett för den bra sätt.

 

”Strunt är strunt

och snus är snus, om ock i gyllne dosor, 

men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor!”

Vi behöver verkligen bli duktigare på att se bakom fasaden – vad finns där??? Och att överkonsumera är också sååååååå 2010. Det är andra trender nu – att återvinna, vara rädd om och att spara på resurser. Vi vet att vi har en klimatutmaning som heter duga, och det är dags att ta det på allvar. Även om vi inte kan göra allt, så kan vi göra vårt.

Trots mina 25 år i branschen, över 20 som egenföretagare med hästverksamhet, så har jag mycket att lära. Det lägger jag min tid och mina resurser på. Om jag sedan har skrikrosa tröja i skogarna, matchat med röda brallor med en brun sadel. Det ger hästen blanka flundran i – och därmed struntar jag i det med. För min domare är hästen, inte andra människor. Och deras hälsa är kvittot på min insats och min kompetens.

Jag tipsar om Ulf JOhanssons, A-tränare i fälttävlan, inlägg som outfluenser på Facebook. Skrattvarning! hysteriskt roliga och tankeväckande – om vardagslivet på riktigt. Där kan vi snacka om medveten konsumtion – och gott hästmannaskap – i skön förening. https://www.facebook.com/ulf.johansson.946