Det mest elementära

Det är det mest elementära som räknas allra mest. Jag ser många som hastar fram i hästarnas utbildning och hoppas på det bästa. Men alltför ofta tar det tvärstopp och man kommer liksom inte längre. Ibland blir relationen mellan häst och ryttare lidande och i all hast har man skapat problem man inte hade behövt dras med om man hade tagit det lite lugnt från början. Och kämpat lite längre med det grundläggande, basen i själva ridningen.

Visst är det häftigt när vi kan göra en bytesserier, och visst är det coolt att kunna hoppa 1,40-banor. Men många glömmer bort att vägen dit – och att kunna göra det på ett bra sätt, är allt annat än kort och enkel. Det krävs att vi verkligen jobbar på att kommunicera, att vi får hästarna i balans och att vi kan ge de där klara, tydliga men också förfinade egenskaperna. Hästen behöver starka muskler och en smidig kropp för att kunna göra det vi ber om, och vi behöver enormt med kroppskontroll och bra sits för att kunna ge de där signalerna så hästen vet vad vi är ute efter.

Att hasta fram leder till ett hastverk och ett hastverk är något som lätt raseras. I bästa fall får man börja om, i värsta fall så måste man jobba hårt för att få bort alla omkullagda stenar i de ruiner man skapade för att man gjorde ett fuskbygge. Då är det lätt att skylla på hästen och kanske byta ut den? Men vad är oddsen för att man ska lyckas om man själv inte har hundra koll på hur man bygger, hur man bygger upp och skapar ett stadigt fundament? Då spelar det inte någon roll hur bra hästen är – den kommer inte mer till sin rätt än vad ryttaren möjliggör. Hur bra den än är. I längden blir det inte hållbart. Det har vi sett i eliten och det ser vi på hobbynivå dagligen. Tyvärr.

Kanske går jag själv numera till och med för långsamt fram, men hellre det än att få resultat som bygger på slump, tur och som kostar på – som blir en börda i längden och som inte handlar om att hästen på ett korrekt sett bär upp sin ryttare, inte accepterat hjälperna på ett positivt sätt och som lyder för att de måste, inte för att de vill. Många gånger har jag tagit över eller fått träna till hästar som fått trassel med tiden- och resan att lära om är omständlig och kräver medvetenhet om hur man bygger en bra grund. Problemet blir bara att hästen lärt sig så mycket knasigheter innan och ”Knapparna” ofta är helt felinlärda eller missuppfattade, eller så är hästen till och med rädd för signalerna (ajajaj) att jag får använda stora doser kreativitet, en hel del empati och inte minst ett stort fång problemsökeri och problemlöseri för att lösa knutarna och få till en glad ridhäst som inte blir förvirrad igen. Än värre är det att det gama för alltid kommer ligga kvar, och att hästen kan ”trilla” tillbaka igenom den rids med oförstånd och man väcker gamla muskelminnen till liv.

Det finns många i eliten som tagit upp detta ämne – i de stora tidningarna och i bloggar jag läser. De uppmanar ryttare att lära sig rida korrekt och att jobba med grunderna, och inte vänta sig resultat utan att ryttarna själva kan prestera. Framgång kommer inte av slump, utan av konsekvent och god träning av ryttare och häst. Men når det fram? Jag undrar det. Hästar byter ägare som aldrig förr, kunskapen verkar det ibland lite si och så med. Sedan ringer man en tränare för att få hjälp – men är kanske inte helt inne på att lyssna på det som faktiskt behöver sägas. Att vi som ryttare behöver bli bättre, att vi behöver få mer kunskap om biomekanik, inlärningsteori och framför allt – att vi måste våga backa och jobba med grunderna. På riktigt.

Annonser

Sträck på dig hästmänniska!

Sträck på dig och var stolt du hästmänniska där som i regn och rusk åker till stallet för att träna ridning eller körning, eller bara spendera dina få lediga timmar med en häst – du spenderar din tid på det bästa sätt tänkbara vis!

DU – ja just du – har valt en sport där gammal som ung, man som kvinna som hen, lång eller kort, rundlagd eller supersmal kan drömma om SAMMA guldmedalj på SAMMA tävling. Och det kan dessutom faktiskt bli sant! Det är en av få sporter där jämlikt är jämlikt och inget annat än jämlikt.

Sträck på dig, för du utövar en sport som ger extremt god träning i:

  • förmågan att samarbeta
  • förmågan att läsa av och reagera
  • motoriska färdigheter
  • kroppskontroll
  • impulskontroll
  • balans
  • mental träning
  • uthållighet
  • fokus
  • empatisk förmåga
  • ansvarstagande

Sträck på dig och var stolt. Just DIN sport bidrar med så mycket för psykiskt och fysiskt funktionshindrade, och hjälper så otroligt många inom habilitering och rehabilitering. Om omvärlden hade förstått med precis hur mycket, hade ännu fler i behov av det fått chansen att förbättra sin livssituation med hjälp av häst och ridning/körning.

Några konkreta exempel:  Hästarna hjälper ungdomar som kommit på glid till en meningsfull tillvaro igen, hjälper personer att hitta tillbaka efter att blivit utbrända, underlättar för personer som förlorat förmågan att gå – se de får plötsligt ett par ben som kan ta hen ut i naturen, samtidigt som den egna gångförmågan tränas. Hästar ger autisiska personer en egen plats att duga som de är och alla mobbade barn som får tröst hos en häst.

Och om de kunde är jag övertygad om att de skulle tacka just DIG för att du också håller på med hästar. Ni har det gemensamt, och det är fint och vackert och gör att ni kan relatera till varandra. Bara det är ett stort mervärde i denna värld – förmågan att relatera till varandra. För att vi är lika även om vi är olika. Och det är ingen slump att det just är hästarna som bidrar med ett sammanhang, en känsla av mening och chansen att komma till ro och insikten om att vi duger som det är. De tar oss för vad vi är. Utan att diskriminera, utan att döma. De ser dig oss om vi ser dem, ger oss vad vi ger.

Du har dessutom valt en sport som gynnar och främjar svensk landsbygd, en landsbygd som trots allt snack är mer hotad än någonsin. Hästarna betar hagmarker, hagmarker som är några av de mest artrika som finns, hästarnas behov av vallfoder håller ängarna öppna. Hästarna på landet ger också sysselsättning åt vi som valt att bo här, och får stadsbor att komma ut och förstå att också de är en del av det där härliga gröna vi kallar natur! Som länken mellan människa och natur, går det inte att överskatta hästen. Tänk vilket nyttodjur som just DU bidrar med att se till finns, här i vårt land, tack vare att du också rider.

För just din sport och just DU är förutsättningen för att det idag finns 360 000 hästar i vårt land! Som behöver mat, vård och omsorg alla dagar på året, dygnet runt. De flesta av er vet jag kämpar med detta till stora delar för egen maskin. Ni mockar, ni fodrar, ni bygger hagar, ni skottar, ni ströar, fyller på vatten, skottar ridbanor, ryktar, lagar träns och täcken, och sliter i ur och skur. För någon annans skull. Sådant ger en människa karaktär!

Inte undra på att vi hästmänniskor blir bra ledare i näringslivet!

Som grädde på moset hörrni bidrar just DIN sport till välstånd och vinst, och till BNP. Näringen genererar ca 46 miljarder årligen och 30 000 heltidsarbeten. Och då har jag inte börjat räkna med de personliga vinster vi alla aktiva får, som dagligen får förmånen att träna i en sport som innefattar ett så sällsamt, vackert och för hälsan så nyttigt djur som hästen.

Tack alla underbara hästmänniskor där ute. Tack för att ni rider, att ni kör och att ni älskar just den här sporten. Ni ger så mycket tillbaka och ni har verkligen hästglädjen och kämpandet gemensamt, även om jag vet att ni annars kan vara så olika. Som tränare har jag hittat er i precis alla yrkesområden, jag har hittat er i alla olika livsfaser möjliga (och några därtill), och jag har hittat er i alla åldrar.

Men allt detta har ni gemensamt och det är ni som gör det möjligt!