Trendigt med hästar som jobbar i skog

Om jag inte hittas i något stall eller i något ridhus eller någon ridbana, finns risken att ni hittar mig i något sammanträdesrum någonstans. Om jag inte sitter och skriver i min lugna vrå förstås. För några år sedan bestämde jag mig nämligen för att verka politiskt – då jag tror på att vi kan förändra och att vi kan göra saker om vi känner at tvi har engagemang för det. Och engagemang är inte något jag saknar – tvärtom. Ibland känner jag att jag brinner för lite väl många saker samtidigt och då kan det blir lite rörigt. Hellre det, säger jag bara. Hellre det än att inte bry sig eller bara stå utanför skeendet och klaga på vad andra gör.

Det mesta som händer när man jobbar som politiker uppmärksammas sällan. Men ibland händer det. Tyvärr då ofta när det är någon kris eller något gått fel. Men inte heller detta behöver vara en sanning. För det händer faktiskt att det du gör uppmärksammas på ett bra sätt också! Som nu i veckan till exempel.

Jag initierade ett ärende i kommunstyrelsen om att vi skulle sondera möjligheten att använda hästar som kraft i bruket av den tätortsnära skogen och på de ängar som kommunen har. Det var ett ärende som till min stora glädje fann bifall från samtliga ledamöter. Det var ju helt fantastiskt kul!

Här är min motivering till mitt yrkande:

Användandet av hästkrafter istället för tunga maskiner främjar:

  • Ett miljövänligt skogsbruk
  • En skonsam hantering av rekreationsområden
  • Kulturhistoria
  • Medborgarnas förståelse för skogsbruk och skogens värde
  • Tystare skötsel
  • Möjlighet för skolor och förskolor för utflykter med mervärde – där man hälsar på hästarna och får till sig värdefull kunskap om natur och naturskötsel. Gäller även andra grupper i samhället!

Men inte nog med det. SR P4 Västmanland ringde upp och ville ha intervju, och nu har VLT gjort detsamma. Det här med hästar väcker känslor. Det här med hästar väcker tankar och intresse. Hästar räknas, och visst finns dom- och visst verkar det inte sämre än att de är lite trendiga!!! 😀

Här är inslaget från Sveriges Radio! 

 

Annonser

Hästar förändrar landsbygden

Det är som en ganska häftig men väldigt tyst revolution sker här ute på landsbygden. Det handlar om den levande landsbygden, som faktiskt hålls mer levande än vad man kan tro ibland. i alla fall om man läser media. Det handlar nämligen om sådana som jag ,som barrikaderar de gamla gårdarna som är för små för att fungera som jordbruk och som därför övergetts av de som håller djur och brukar marker på det sedvanliga sättet – det där sättet som ger föda åt människor. Vi fyller gårdarna med hästar, och vi bjuder in folk som inte har möjlighet att bo på en gård, utan som bor närmare tätorterna och har sådana där urbana liv, som är så vanliga idag.

Det är faktiskt så att inte så många flyttar in till storstaden idag. I alla fall så är det nästan lika många som flyttar ut, så det blir mer eller mindre ett nollsummespel. Däremot ökar städernas befokning av nyinflyttade och av barnafödande. Men här på landet håller vi gårdarna igång – med hjälp av nya fyrbeningar. Hästarna betar på markerna, de upprätthåller ekonomiska flöden och de förändrar liv. Igen.

Människans moderna historia byggdes på hästens rygg. De bar oss till krig, de var kommunikationskanalen mellan olika folk och olika städer och riken. De släpade vårt timmer, de bar våra bördor. De offrades och vördades, vårdades och ömmades för. För utan hästen hade vi inte varit där vi är idag, i vårt moderna samhälle. Och nu bär de landsbygdens framtid på sina ryggar – en framtid som kanske inte är så dum ändå. Öppna landskap, betande djur och folk som verkar och bor överallt i vårt avlånga vackra land. Hästen kan hjälpa oss på vägen, men jag hoppas de inte är de enda. Korna behöver sin plats, grisarna och hönsen. Åkrar och ängar behöver vårdas av många, och vi människor – stadsbor som landsbygdsbor – behöver ju mat oavsett var vi bor. Och vi har ju så bra jordbruk, något vi borde vårda än bättre. För landsbygden kan inte bara bäras av hästarna, även om de är en väldigt, väldigt bra början.

Mer om in- och utflyttning från stad till land och om hästarna som landsbygdens nybyggare kan du läsa om här.

Pensionerade galopphästar i Jamaica – en bild av hästens paradis?

Jag har skrivi några inlägg om hur hästar hanteras i andra länder än vårt. Det är viktigt, och nyttigt, att få en jämförelsepunkt. Tyvärr är det ofta de negativa sidorna av olika sporter som presenteras. Det gäller att få en nyanserad bild av den mångfald av val som vi människor gör för våra djurs räkning. Här kommer därför en helt annan historia, än de sorgsamma och plågsamma

 När jag satt och skrev om travhästarnas möjliga öde i Malta, kom jag att tänka på den resa jag gjorde till Jamaica. Här är min största upplevelse av det landet.

Stor sport

Hästkapplöpningar i Kingston är en sport för kungar och folk. Det är en av de största sporterna i landet och röner extremt stort intresse. Över 20 000 personer arbetar inom sporten, och flera jockeys har blivit internationella stjärnor. Det blir även hästar. Det var dock inget jag funderade på särskilt mycket när jag gick i land på den gröna och frodiga ön Jamaica. (den som vill läsa mer om kapplöpning på Jamaica kan gärna gå in på länkarna i slutet av inlägget).

Resa till naturen

Den här dagen när jag upptäckte Jamaicas landsbygd fick jag också uppleva hästarnas sanna paradis, utan att jag hade en aning om att det skulle ske. Kanske är det därför jag har blivit förälskad i Jamaica, och tycker att det nog är ett paradis för mig också?

Vi tog en jeepfärd uppför bergen, med Bob Marley dånande i öronen. Guiderna log sina breda vita leenden och pratade om att de på Jamaica minsann ”don’t drink and drive, we smoke and fly”….. Vi åt fantastisk frukt och regnet strilade ner för våra soltörstande kroppar. Men vad gjorde det i en värld som bemötte en iskall svensk med varm och öppen hjärtlighet?

Rakt in i paradiset

Guiden skjutsade ut oss i det grönaste gröna. Allt är frodigt. Han berättar om gräset som importerats och nu växer överallt och som växer året runt (!), han berättar om hus som är halvklara för att människorna på ön inte lånar pengar. Deras stolthet får dem att tjäna pengar först, bygger en bit och jobbade vidare. Stoltheten sken igenom och längre och längre ut i grönskan for vi. Vi ser fattigdom men också mycket mänsklighet på landsbygden. Jamaica är ett land med stora kontraster.

Titta på hästarna!

Så kommer vi till en grind mitt ute i ingenstans. Guiden går ut och öppnar med nyckel. Vi hade nu äntrat största jordägarens marker.  Snart dyker det upp grönskande fält där några black angus betar, runda och trinda. Vidare genom skog och äng och plötsligt börjar jag se hästar! 

Jag vart så hänförd, så här är vi faktiskt på väg ut från hästhagarna... men det är ändå en bild....

Jorden var mörkaste röd, och lera stänkte upp på mina vita linnebyxor. Men jag var lycklig. Det här var vad jag ville uppleva! Vackra hästar, stolta hästar. Långt borta. I enorma hagar, nu pratar vi tiotals ja tjugotals hektar, med meterhögt gräs på kuperade kullar med träd lite här och var ser jag dem spridda lite här och var i små grupper. Ingen trängsel här inte… Långbenta ädla varelser, som på avstånd betraktar vår tokiga jeepfärd. Vi kör nästan över en saltsten och badkaren står på rad.  

– What do they use these horses for? , frågade jag guiden.

– Nothing, any more. They used to race in Kingston, but now they’re retired. This is their sanctuary. Well, some of them had to take a break from racing, and will be back…

Han smilar med sitt bländvita leende. I bakgrunden gungar Bob Marleys röst vidare.

Men schhhhhh….. berätta inte det här för mina hästar. De skulle bli gröna av avund och fråga varför vi inte flyttar dit – evigt gröna ängar????? wow…….

Jamaica – ett kapplöpningsland