erfarenheter i praktiken

av

Nu planerar vi för flera

Alla som varit på vår gård har kanske noterat att vi har en del ston. Ganska fina sådana om jag får säga det själv. Vi har också planerat in för ett fint sto till. Och nu bär det av. Det är nämligen dags att börja fundera på att ta upp lite avel igen. På ett par av dem i alla fall.

Det var några år sedan. Och här på gården har vi nog minsann saknat att ha små yrväder som får oss att skratta så där gulligt som man bara gör när man har med föl att göra. Så vi planerar ordentligt, och hoppas kunna hitta ett bra ställe för seminering av stona, kunna välja ston som ska betäckas i år, och sedan inte minst vilka hingstar som ska till för att få riktigt bra avkommor. Det har snabbt visat sig att det här gärna blir en heltidssyssla. Det är makalöst vad tid det går till att kika på hingstar, jämföra, kolla stammar, fundera. Ångra sig. Fundera igen, kolla vidare på nätet, fråga folk man tror vet bättre och mycket mycket annat.

Men om vi får som vi vill blir det fölisar 2019 på Lövslätten. Längtar redan dit, med lite bävan. Det är ju alltid en risk, även om det för det allra mesta går väldigt bra och blir väldigt roligt.

av

Perry Wood

Lite mer lästips kommer här. Perry Wood är en engelsk tränare som har en stor dos ödmjukhet, lekfullhet och inte minst lärdomar att erbjuda sina ryttare. Jag såg honom första gången runt 2007 och tyckte då han var helt fantastisk. Jag har också haft chansen att rida för honom och han plockar verkligen ut det bästa ur varje ekipage, med glädje! Det jag minns bäst var hur roligt det var! Så det blir nog till att köra iväg igen någon gång – han är i Västerås då och då.

Då och då dyker han upp i Sverige, och det är då en fröjd att kika in hans arbete med eleverna. Han driver också en blogg som du kan läsa här . Och än bättre – han har givit ut flera böcker, alla är de lika bra att läsa och väldigt intressanta för en dressyrryttare som verkligen vill samspela med en häst. Dessa kan du beställa via nätet, till exempel på Bokus. Det går ju också såklart att låna på biblioteket också. Så nu har ni att läsa i kylan. Själv tränar jag vidare i den djupa snön med mina hästar. Jag hoppas jag blir lika vältränad som de lär bli som de hoppar runt, som små kaniner, ute i snöyran. Det går minst upp till knäna på både mig och hästar. Världens bästa underlag!

av

Det finns bara ett rätt sätt i ridning

….och det är att gå via hästens hjärta. Fångar du det, så vinner du världen. det är Niklas Jonssons teori, om varför en häst kan blomma upp under en ryttare, och vara lite mindre bra under en annan.

Kaxig som han är har han superstjärnekipaget Sparven och Stephanie Holmén som exempel – där självaste Peder Fredricson må ha ridit upp Sparven otroligt bra, så är Steffie, som hon kallas, mångfalt bättre. För de tycker ju verkligen så mycket om varandra, och för vänner ger vi allt. 😀

Härlig inställning säger jag – nu ska jag kika vidare på Niklas Jonsson – han verkar vara en hyvens hästmänniska.

Här har du hans eget inlägg i Ridsport

av

En vår med balans i fokus

Nu i vår kommer vi på Lösa Tyglar att kunna erbjuda tre helger i olika teman där vi tar hjälp av vår balansmästare Elettra Sonedotter. Det är helger jag verkligen ser fram emot då de ger så många insikter och lärdomar – i hur viktiga helheten är och kanske än mer, hur viktigt det är att fila på detaljer.

 

Balansen och sitsen är ju det viktigaste som finns om vi vill kunna prestera i sadeln, och låta hästarna lyckas med sitt uppdrag att dansa tillsammans med oss. Och det vill vi väl alla vi som sitter i en sadel och rider?

Jag har gått ut med inbjudan på Facebook på Lösa Tyglars egna FB-sida.  Du kan läsa den här .

Välkommen du också! Du kan komma själv, med kompisar och ta med häst eller låna av oss. Du kan hänga på en eller två dagar eller hela helgen, vara med på en helg eller allihopa. Du väljer.  Lövslätten är gården som ger lite mer i hästlivet, och här är alla välkomna!

 

 

 

av

Vaccin mot kvarka?

Ska det då äntligen bli verklighet. Den sjukdom som vi hästägare skyr som pesten, och som nästan känns som en motsvarighet till just denna äckliga sjukdom i hästvärlden. Kvarka som smittar genom väggar, strö, kläder ja till och med rengjorda stallar. Kan det vara så bra att den snart är ett minne blott – för att vi kan vaccinera mot den?

Ja – det verkar inte bättre! Nu hoppas vi på att allt går vägen så att vaccinet kan lanseras. Än lär det dröja ett tag, men nu är ett multinationellt forskarteam på gång att knäcka koden. Tidigare försök har gett sådana biverkningar att det inte gått att lansera vaccinet, eller så har vaccinet haft så kort hållbarhet att det inte varit praktiskt möjligt att vaccinera en hel hästpopulation. Det har berott på att vaccinet byggt på försvagad kvarkavirus, vilket aldrig är ett hundraprocentigt sätt att göra vaccin på (gammaldags snarare…). Ett sådant vaccin kan i vissa fall, som i just kvarkafallet, ge kvarkasymtom och det är ju precis det man vill undvika.

Men nu har man kommit vidare på lösningen. Det nya vaccinet kommer bygga på att man använder vissa proteiner som är signifikanta för kvarkaviruset.

Jag är då en som kommer vaccinera, om detta blir verklighet. Det talas om 2020 som lanseringsår- det är kort tid inom medicinska världen. Och det är på tiden. Vaccin räddar liv.

Mer om vaccinationsforskningen och kvarka kan du läsa om på:

http://www.sva.se/djurhalsa/hast/infektionssjukdomar-hast/kvarka-hast

http://www.landlantbruk.se/lantbruk/vaccin-mot-kvarka-pa-gang/

https://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/svenskt-vaccin-mot-kvarka-pa-marknaden.htm

Vaccin mot hästsjukdomen kvarka

 

 

av

Brist på hö och ensilage drabbar hästarna

Än idag är vi helt beroende av vädret för vår vällevnad. Man kan ju tycka att det inte längre borde spela så stor roll, i denna moderna och tekniktunga värld. Men nog är det så fortfarande. Det var inte bara på 1800-talet som det blev stora problem med försörjningen av mat om skördarna slog fel. Sådant händer idag också. Kanske inte oss människor i den rika världen – vi importerar då glatt det som behövs. Men när det gäller våra djur är det här en realitet att leva med. Och frågan är om klimatförändringarna kommer göra så att fler skördar slår fler framöver?

Redan i somras kom de första rapporterna om att skördarna blivit dåliga. Särskilt vad gäller hö och ensilage till djuren. Det är svårt att importera gräs. Varje djur äter en sisådär 300 kilo så ni kan ju tänka er fraktkostnaderna om det inte går att handla in det här lokalt. Många bönder valde att minska sin besättning – det vill säga skicka djur på slakt. Köerna till slakterierna blev ganska så långa.

På hästsidan har det varit någorlunda tyst, även om man kan se ovanligt många annonser ute med hö eller ensilage köpes. Och svaren är inte många. De som har och är leverantörer säkrar sina stamkunders behov. De som är som jag som har eget (tack och lov fick vi en bra skörd!), håller stenhårt på vårt. Och de som inte är några storköpare och som inte kunnat boka in sig på tillräckligt har nu enorma problem att hitta foder som är dugligt åt hästar.

Det här är ett elände. Det går inte att vänta med att köpa in foder till djuren. De behöver lika mycket varje dag. Jag kan tänka mig att de med brist satsar på att hitta halm, men det är inte så lätt det heller. Halm och lusern kan annars kompensera brist på hö till viss del i alla fall. Men det är verkligen inte ultimat. Jag kan också tänka mig paniken när det inte finns foder att få tag på. Vad gör man till slut?

Ja – jag är otroligt glad att vi fick in en såpass bra skörd i år. Jag hoppas det räcker hela vägen in i sommaren nu. För att köpa in av andra verkar stört omöjligt. Jag skulle heller inte bli särskilt ledsen om det är så att våren kommer tidigt och det blir en bra betessäsong. Den förra var eländig – vilket i sig bidragit till bristen på foder. Det var torrt och kallt på våren – betet kom aldrig igång. Sedan var det torrt och eländigt lite till bara för att börja störtregna hela hösten när tillväxten inte sker och det blev bara lera av alltihopa. Till och med på mina sandmarker var det lerigt. Då är det illa.

Näe – nu hoppas jag på ett bättre skörde- och betesår, även om jag verkar klarat mig undan det värsta – foderbrist och betesbrist. Så har jag stora marker också, även om det inte är så intensivt växande på varje fläck så räcker det till oss som tur är. Än så länge.

Mer om bristen på hö och silage i framför allt Mellansverige men även på andra håll kan du läsa om på:

Land Lantbruk

Hippson

P4 Gotland

SVT nyheter

SVT nyheter 

Norrbottenkuriren

av

Har du fyra miljoner på fickan?

Då kan du bli stolt ägare till den här fina hästen! Den är GP-utbildad och elva år gammal. Den är säkert värt det, för den som kan betala.

 

Ja jösses vad pengar det KAN ligga i en häst. VI andra dödliga rör oss med helt andra siffror och har hästarna mer som en stor kostnadspost (vilket man garanterat skulle få med en sådan här häst också, då det är svårt att förvalta det värdet över tid – hästarna blir ju äldre). Men så får vi lägga ner lite jobb själva också för att komma en tiondel så långt. Men roligt har vi! Och den som får tag på denna fina häst kan verkligen snacka om att få en läromästare .

Det här får mig att påminnas om att många som inte håller på med hästar frågar vad en häst kostar. Som en bil, säger jag. Det beror helt och hållet på kvalisort och modell och de värsta kan bara proffsen köra. Eller som en tavla. Det handlar om vad man vill betala för en häst.

 

av

Kallt väder tarvar varmt vatten

Nu sätter då kylan in på riktigt. Efter att ha varit ganska mesigt temperaturmässigt har nu vintern bestämt sig för att dra igång på allvar så här i februaris början. Snön ligger ju halvmeterdjup alla redan, vilket gör att hästarna bara genom att vara i hagen gör av med massor med energi – och vatten. Och salt. När det är kallt ger vi också mer hö än vanligt. Hästar fungerar som kaminer och klarar kylan finemang bara de får ordentligt att äta. Bara det gör dem mer törstiga än brukligt.

När du också kylan kommer drar hästkroppar än mer vatten och salt. Så det gäller att ha koll på att de dricker ordentligt. Det är inte alldeles lätt faktiskt. Att ha eluppvärmda vattenkar är en bra idé, och helst ska vattnet vara ljummet hela tiden. De älskar ljummet vatten på vintern. Och kallt på sommaren. Inte helt olika oss med andra ord.

Här hemma går vi med varmvattenhinkar många gånger om dagen. För att hålla temperaturen uppe i vattenbyttorna. Det blir lite pyssel med att hålla tunnorna rena också – is överallt, hö som fastnar på sidorna och byttor som trillar ner i stora snöhål. Men det är det värt. Risken för hästarna när de inte får vatten ordentligt är påtaglig – då kan de må riktigt dåligt. Det vill i alla fall jag undvika så gott det går. Själv får jag bra träning när jag går omkring med hinkarna. Två i taget. Så det är balanserat. Så kommer alla hästar in från lösdrifterna en gång om dagen och får favoriten ”godisvatten”, väl utspädd lusern och betfiber. Och lite extra salt.

 

av

Värsta snövintern!

Vintern håller i sig. Det är vackert så det förslår. Hästarna får också sitt – bara att busa runt i hagen ger bra motion. Så det är nu man ska satsa på konditionen på hästarna, även om man får vara lite försiktig så att det inte sliter för hårt. Härligt är det i alla fall! 😀

   

av

Ibland går det för långt

Det är verkligen vinter, och då blir det några timmar framför burkenUnder senare tid har jag i flera sociala medier stött på historien om hästen som får en protes, efter att ha förlorat ett ben. Jag reagerade ganska kraftigt på det här, och tyckte att det här – det är att gå för långt. Den stackars hästen kämpar med att ta sig fram i videon. En snabb blick på youtube får mig att inse att det finns många, många fler hästar som fått utstå det här. Här är ett exempel.

 

Det tar inte många sekunders video för att inse att hästen knappast går i balans med en protes som denna. Det andra benet kommer att få bära en alltför stor vikt. Det kan leda och leder ofta till smärtor i det benet som får bära en omänsklig tyngt. Och en häst med en protes kommer aldrig att kunna känna att den kan springa iväg ordentligt om den behöver det. Det är så uppenbart på dessa videos.

Arma djur. Vi människor vill så gärna hjälpa, men ibland blir det bara för mycket och vi gör björntjänster. Det talas om hästens vilja att leva – alla individer försöker överleva till nästan vilket pris som helst. Men är det värt det? För vems skull? Själv skulle jag aldrig ens tänka tanken. Inte för att jag tycker illa om en häst – utan just för att jag vördar dem så högt. Lidande är något vi måste undvika. Det är vårt ansvar att se till att hästar inte lider. Döden är ibland en befriare.  Det är min åsikt. Och den står jag fast vid. Även om beslutet att ta bort sin vän känns oerhört svårt.

 

Fler reaktioner om hästen som fått en protes:

Vet ‘horrified’ by horse with prosthetic leg

 

F