Tak över huvudet under sommaren?

En oändlig mängd insekter har plågat hästarna här på gården under sommaren. Ovanligt många, och extremt mycket mer än förra året. Men det är kanske inte så konstigt – förra året var det torrt som fnöske i markerna, och få insekter klarar sig utan väta. Effekten av sommarens besvär – hetta eller insekter – har dock varit densamma.

ensam redHästarna väljer att gå under tak. Vi hade här på gården tidigare en tanke om att låta markerna runt lösdrifterna vila – för gräsets och maskens skull, men det har alltid slutat med att jag fått öppna upp så hästarna kan ta sig ”hem” igen. De vill in! Under tak!

Så nu har vi gett upp den tanken, och slutat med att springa som skållade troll med insektsmedel, och med att ta ut och in hästar som bara tröttnat på att inte få komma in. Nu har vi fixat en till lösdrift i hagen som inte hade en innan, och låter dem alla välja helt själva – året runt – vart de vill vara. Ute eller inne? Bestäm själv! Det duger ju inte helt, det heller tydligen. Vissa av dem vill ändå komma in, och de flesta tycker det är skönt att få vila upp då och då i vårt underbart svala stall. Det är en lisa för själen varma sommardagar med ett stall med dubbla stenväggar!

Det som vi här på gården arbetar efter är en avläsning av vad hästarna vill och känner att de behöver, och beprövad erfarenhet. Just det senare räknas till det som sedan blir fakta, även inom vetenskaperna. Det hindrar inte att forskning behövs, och just precis i dagarna har forskning om just lösdrifter presenterats i bland annat Hippson. Forskningsresultatet visar också på vikten av HUR en lösdrift byggs. Tydligen ger två ingångar lägre stress. Det har vi tyvärr inte här på Lövslätten, men vi har däremot varit ytterst noga med att se till att alla hästar går med kompisar, att ingen behöver känna sig trängd av hästar de inte tycker om eller till och med är rädda för, att lösdrifternas storlekar är väl tilltagna för det antal hästar som brukar dem och att öppningen är så stor det bara går.

Vi märker också att de två lösdrifter som är närmare stallet – och där de har koll på oss människor och vad som händer på gården är bra mycket mer använda en den lösdrift som är en bit bort. Så de hästar som är i den lösdriften som är lite längre bort, får oftare komma in och vila. Ingenting är perfekt, men man kan göra det så bra som möjligt. För hästarna.

I samma tidning kan vi även läsa om att stora hagar ger mer rörelse. Jag har tidigare hört studier som säger att rörelsen dubblas om hagen gör det. Verkar stämma bra det. Och de har tagit i när de kollat in storleken på hagar – 70 ha hade ”testdjuren” (äntligen försöksdjur som det inte går någon nöd på!) att tillgå! Det är ju något mer än vad vi kan åstadkomma med våra totalt 12-13 ha hagar, men vi ligger ju ändå rätt bra till jämfört med de flesta andra som har hagar som räknas i meter, och med tanke på hur många hästar som inte får gå ut alls.

 

Annons

Fulingen socker i fodret

Socker är rena döden för hästar. Om det inte är bra för oss människor, så är det ingenting mot vad det är för hästar.

Just nu läser jag allt jag kommer över om fång, EMS och Cushings/PPID. Vår lilla tingis har ju oförklarligt blivit sämre och veterinär har kallats in. Hon står på smärtstillande då fångsymtomen var tydliga. Inte nog med det. Ena ögat blev över en natt helt igensvullet också. Något är riktigt på tok. Och nu försöker jag leta reda på vad 17 som fattas henne. PPID-testet visade negativt. Men det kan det göra i flera olika fall – bland annat om de har smärta någonstans. Och även om hon inte visade det då, kan det ha varit värre än hon avslöjade. Hästar har en tendens att gömma sina smärtor, då de är flyktdjur. De gör sånt, till elände för oss som bryr sig och försöker göra livet så bra som möjligt.

Bara ett par dagar efter testet blev hon sämre och jag fick tillkalla veterinär lite halvakut sådär. Det är tur vi har Hallstaveterinärerna som kommer och hjälper när jag står handfallen.

Nåväl. Tillbaks till sockret – detta elände som ger fång på hästar och som skadar så många hästar. I många foderblandningar är sockerhalten hög, vi ger gärna äpplen och morötter och betfor är ju en höjdare. Eller? Som sagt är hästar mer känsliga än vi vad gäller sockerhalterna i blodet och skadas fortare. På känsliga hästar räcker det med att gräset fryser på natten under frostiga timmar. Då bildas fruktan, en riktig bov i dramat. Denna sockerart klarar inte hästarna bra alls om de är känsliga. Och vips kan ett fånganfall komma.

Jag har själv undvikit socker som pesten i foderstaterna sedan början av 2000-talet. Inte har det hjälpt min Tingeling inte. Det kan vara så att det räcker med det socker som finns i vallfodret om det vill sig illa – även där finns socker och andelen socker i gräset varierar från vall till vall, från när det är skördat och vad vallen innehåller. En ren vetenskap det där, särskilt som man tror att hö är ett säkert foder så länge det luktar gott. Minns jag rätt så får man inte skörda det alltför sent, då det då bildas mer socker. Och under betet räcker det som sagt med några frostnätter, eller kraftig tillväxt och när det är under 15 grader varmt. Kort betat gräs är en luring den med, då är det bättre med högt gräs.

Har hon inte PPID, vilket vi fortfarande tror är det EMS som gäller. Det syns på hennes nacke och på fettansamlingar på ovansidan av hästen. Hon ser lite rund ut sådär i första anblicken, men det är mest päls – och så dessa fettansamlingar. Revbenen känner man med lätthet.

EMS å andra sidan är ett samlingsnamn för insulinresistens (oavsett orsak) och leder till en klart större risk för fång. Det är hästarnas svar på våra välfärdssjukdomar. Här finns mycket att göra för forskningen. Före detta feta hästar blir gärna insulinresistenta. En svensk innovation har gjort att det är lätt att kolla om de är just insulinresistenta genom att ge hästen sockerlösning på kvällen och ta blodprov på morgonen. Då får man svar på tal om vad det är.

Funderar på om det är värt det, om det visar sig att vi har fel på PPID för vår lille vän. Om det inte är PPID är det garanterat EMS. Inget foderbyte, inga konstiga kylslag eller silagebalsöppningar förorsakade denna attack som Tingis fått. Inte heller kan hon ha fått i sig något, eller hittat på något annat. Allt i hennes miljö var noga  kontrollerat före det här, då hon redan var satt under strikt uppsikt för att vi inte tyckte hon mådde så bra. Då är det ”bara” att förhålla sig till det antar jag. Även om symtomen tyder på PPID i nästan allt annat.

Brist på hö och ensilage drabbar hästarna

Än idag är vi helt beroende av vädret för vår vällevnad. Man kan ju tycka att det inte längre borde spela så stor roll, i denna moderna och tekniktunga värld. Men nog är det så fortfarande. Det var inte bara på 1800-talet som det blev stora problem med försörjningen av mat om skördarna slog fel. Sådant händer idag också. Kanske inte oss människor i den rika världen – vi importerar då glatt det som behövs. Men när det gäller våra djur är det här en realitet att leva med. Och frågan är om klimatförändringarna kommer göra så att fler skördar slår fler framöver?

Redan i somras kom de första rapporterna om att skördarna blivit dåliga. Särskilt vad gäller hö och ensilage till djuren. Det är svårt att importera gräs. Varje djur äter en sisådär 300 kilo så ni kan ju tänka er fraktkostnaderna om det inte går att handla in det här lokalt. Många bönder valde att minska sin besättning – det vill säga skicka djur på slakt. Köerna till slakterierna blev ganska så långa.

På hästsidan har det varit någorlunda tyst, även om man kan se ovanligt många annonser ute med hö eller ensilage köpes. Och svaren är inte många. De som har och är leverantörer säkrar sina stamkunders behov. De som är som jag som har eget (tack och lov fick vi en bra skörd!), håller stenhårt på vårt. Och de som inte är några storköpare och som inte kunnat boka in sig på tillräckligt har nu enorma problem att hitta foder som är dugligt åt hästar.

Det här är ett elände. Det går inte att vänta med att köpa in foder till djuren. De behöver lika mycket varje dag. Jag kan tänka mig att de med brist satsar på att hitta halm, men det är inte så lätt det heller. Halm och lusern kan annars kompensera brist på hö till viss del i alla fall. Men det är verkligen inte ultimat. Jag kan också tänka mig paniken när det inte finns foder att få tag på. Vad gör man till slut?

Ja – jag är otroligt glad att vi fick in en såpass bra skörd i år. Jag hoppas det räcker hela vägen in i sommaren nu. För att köpa in av andra verkar stört omöjligt. Jag skulle heller inte bli särskilt ledsen om det är så att våren kommer tidigt och det blir en bra betessäsong. Den förra var eländig – vilket i sig bidragit till bristen på foder. Det var torrt och kallt på våren – betet kom aldrig igång. Sedan var det torrt och eländigt lite till bara för att börja störtregna hela hösten när tillväxten inte sker och det blev bara lera av alltihopa. Till och med på mina sandmarker var det lerigt. Då är det illa.

Näe – nu hoppas jag på ett bättre skörde- och betesår, även om jag verkar klarat mig undan det värsta – foderbrist och betesbrist. Så har jag stora marker också, även om det inte är så intensivt växande på varje fläck så räcker det till oss som tur är. Än så länge.

Mer om bristen på hö och silage i framför allt Mellansverige men även på andra håll kan du läsa om på:

Land Lantbruk

Hippson

P4 Gotland

SVT nyheter

SVT nyheter 

Norrbottenkuriren

Morgonmys i solskenet

Den som går ut till beteshagar en tidig förmiddag på sommaren ser tydligt att hästar har sin egen dygnsrytm. Det ligger ett härligt lugn över fälten och hästarna, de hittar jag i en klump någonstans där solen ligger på. Utsträckta djur ligger brevid ihopkrullade, endast en står vakten. Det är då det är sovtid för hästar, efter en gryning som spenderats med att proppa magarna fulla. Så är det varje förmiddag i mina hagar, om hästarna själva får välja. VIsst anpassar de sin sovtid och sin rytm efter mig under vintern, om de får stå inne i box. Men de som står i lösdrift, hittar jag även då sovandes när solen gått up.

Det är rätt trevligt att de sover under förmiddagen. Det härliga lugnet i hagen smittar en själ, även när en fullspäckad dag med lektioner, glada skratt och livliga barn väntar. Det hade nog varit värre om jag velat träna dem – är de därför som många tycker hästarna blir slöa av att gå ute dygnet runt, och stallar in för träning och tävling?

Det handlar nog, som jag ser det, kanske inte så mycket om att de faktiskt blir tröttare. Med det ynkliga sömnbehovet de har, deras behov av ständig rörelse och deras enorma uthållighet, är det nog något annat som påverkar, om något. Kan det vara dygnsrytmen månntro, att de är trötta när morgonklassen startar? Vi kanske ska lägga tävlingarna på en annat tid helt enkelt, så att hästarna får det de behöver, och vi det vi vill? Det vore så lätt, och passa även mig. För inte kan jag skryta med att jag är morgonpigg inte….  

Men upp kommer jag, när jag har chansen att se så mysiga djur, frossa i solens strålar, snarkandes helt utsträckta i det daggvåta gräset. Det är en syn för gudar.

Vita hästar får mindre bromsar

Har du en vit häst? Då kan du känna dig lugn för att den slipper en hel del bromsar och annat otyg som mörkare hästar får.

Känsliga men vackra
Vita hästar anses i allmänhet känsligare. De får lättare malignt melanom, problem med synen och har svårare att överleva i det vilda. Det har dock inte hindrat de vita hästarna från att uppskattas högt av människor. MÄnniskor är svaga för vita djur – vita tigrar, vita älgar och vita elefanter ses som heliga. Kanske helt enkelt för att de är så enastående vackra och ovanliga?

Varför mindre bitna?
Anledningen till att hästarna inte får så många otyg på sig är att de små bitande djuren använder ljusets reflektion som ett medel för att hitta djuren. En viss reflektion ger att det är ett pälsbärande och gott djur. Men de vita hästarna reflekterar inte alls ljuset på samma sätt, och undslipper av den anledningen många broms. Det är bra, för de vackra vita hästarna måste ju ha en fördel i livet framför sina kamrater – förutom att de faktiskt borde klara sig bättre en sådan vinter som 2009-2010 då, när de knappt syns alls i de meterhöga drivorna som finns i hela Sverige.

Rapporten går att avläsa här

Fång hos häst – en komplex historia som kräver sitt foder

Förr var fång något som främst kopplades till små feta ponnyer. Även idag får feta små ponnyer lättare fång än andra hästar, men sjukdomen blir allt vanligare inom samtliga raser.

Anledningen till varför en häst får fång varierar. Även smala och tunna hästar kan under vissa förhållanden utveckla fång. Det kan handla om hastiga foderförändringar, eller för stor kraftfodergiva, en giva som innehåller för mycket stärkelse för att hästen ska klara av det. Det kan också handla om andra sjukdomar som i sin tur orsakar fång. För även om fång främst syns i hästens framhovar, och oftast måste åtgärdas där först, är fång i första hand ett problem med ämnesomsättningen.

Insulinresistens
Flera forskare i USA har sett att fång ofta kopplas samman med insulinresistens. Det går då också att sänka det glykemiska indexet i fodret och därmed få en sundare häst. Genom att ge hästen en GI-låg diet och i många givor får hästen en jämnare blodsockerhalt.

Andra orsaker
Många forskare har även funnit att hästar som har fång också ofta befinner sig i ett förstadium av Cushings Syndrom. Cushings är en sjukdom som främst kopplas ihop med ålderdom, men kan redan tidigt göra sig påmind i hästkroppen. Cushings medför ett problem med doseringen av det livsviktiga kortisolet i kroppen och rubbar ämnesomsättningen.

Ge hästen rikligt med rätt foder
Hästens mage behöver ständig tillförsel av foder för att må bra. Det beror på att magsyra hela tiden produceras i magen, oavsett om hästen äter eller inte. Om hästen får för lite foder kan den inte bara utveckla bristsjukdomar för att den inte får i sig tillräcklig näring. Den kan få magsår också.

Beräkna foderstaten
När en foderstat beräknas för en fånghäst måste en analys av höet göras. De goda kolhydraterna, i form av fibermassa, ska finnas med i riklig mängd, medan stärkelse ska undvikas. Även hö kan innehålla rikliga mängder med stärkelse, så det gäller att undersöka analysen noggrant. Men det finns ett smart sätt att få ner stärkelsen i höet, oavsett kvalisort från början! Det är att lägga höet i vatten i minst en timme innan givan. Forskning har visat att det verkligen fungerar. Genom att verkligen bada höet i vatten kan över hälften av den lättlösliga stärkelsen falla ur och bokstavligen rinna bort med vattnet. Det kan betyda skillnaden mellan en frisk och en sjuk häst.

Bete
Betet kan bli en problematisk bit för en fånghäst. Betestiden, speciellt under tillväxtperiod i maj och även i augusti, är också en tid då många hästar utvecklar fång. Det beror på att färskt gräs innehåller mer stärkelse än vad torrt hö gör.

Även orörda marker som får växa till sig kan bli fällor för hästar och ge fång. När gräset går i ax ansamlas mängder med stärkelse i axen. Dessa äts dessutom gärna först av hästen som då får i sig stora koncentrationer av stärkelsen. Samma fenomen händer när gräset blir fruset, vilket höjer stärkelsegraden i gräset.

Men att tro att det korta gräset alltid är bäst är lika farligt. För när gräset är kortklippt och slits växer de stärkelserika växterna snabbast. Det är lika illa det. Det är därför bäst att, om hästen ska kunna gå på bete, hitta markern som inte är så energirika och där gräset inte innehåller så mycktet stärkelse.

Kräver sin man
Om fånget beror på fodret är det verkligen dags att reda ut vad som ges och när. Det kan vara mycket svårt och ibland kan expertishjälp behövs. Men om det lyckas, kan hästen bli helt frisk. Risken för fång kommer inte, om den varit foderrelaterad, att vara högre än innan första attacken.

Mer läsning:
(Fr att läsa The Horses hemsida måste du vara registrerad på sidan. Det kostar ingenting.)

Diehl, Nancy. Feeding Laminitic Broodmares. The Horse, June 2002, 111. http://www.TheHorse.com/ViewArticle.aspx?id=3625.

Redden, R.F. Understanding Laminitis. Lexington: Eclipse Press, 1998.

Jurga, Fran. Intestinal Aspects of Laminitis. The Horse, August 2003, 22. http://www.TheHorse.com/ViewArticle.aspx?id=4529.

Jurga, Fran. Pasture Paranoia: Laminitis Prevention. The Horse, February 1999, 95. http://www.TheHorse.com/ViewArticle.aspx?id=278.

West, Christy. Cutting Down on Carbs (For Your Horse). http://www.TheHorse.com/ViewArticle.aspx?ID=4777.

Stewart-Spears, Genie. When Horses Need Less Carbs. The Horse, April 2004, 127. http://www.TheHorse.com/ViewArticle.aspx?id=5113.