Den som går ut till beteshagar en tidig förmiddag på sommaren ser tydligt att hästar har sin egen dygnsrytm. Det ligger ett härligt lugn över fälten och hästarna, de hittar jag i en klump någonstans där solen ligger på. Utsträckta djur ligger brevid ihopkrullade, endast en står vakten. Det är då det är sovtid för hästar, efter en gryning som spenderats med att proppa magarna fulla. Så är det varje förmiddag i mina hagar, om hästarna själva får välja. VIsst anpassar de sin sovtid och sin rytm efter mig under vintern, om de får stå inne i box. Men de som står i lösdrift, hittar jag även då sovandes när solen gått up.

Det är rätt trevligt att de sover under förmiddagen. Det härliga lugnet i hagen smittar en själ, även när en fullspäckad dag med lektioner, glada skratt och livliga barn väntar. Det hade nog varit värre om jag velat träna dem – är de därför som många tycker hästarna blir slöa av att gå ute dygnet runt, och stallar in för träning och tävling?

Det handlar nog, som jag ser det, kanske inte så mycket om att de faktiskt blir tröttare. Med det ynkliga sömnbehovet de har, deras behov av ständig rörelse och deras enorma uthållighet, är det nog något annat som påverkar, om något. Kan det vara dygnsrytmen månntro, att de är trötta när morgonklassen startar? Vi kanske ska lägga tävlingarna på en annat tid helt enkelt, så att hästarna får det de behöver, och vi det vi vill? Det vore så lätt, och passa även mig. För inte kan jag skryta med att jag är morgonpigg inte….  

Men upp kommer jag, när jag har chansen att se så mysiga djur, frossa i solens strålar, snarkandes helt utsträckta i det daggvåta gräset. Det är en syn för gudar.