Förr eller senare behöver även hästar pension. Det är en del av livet, att individer blir gamla och behöver ta det lugnt och få njuta lite efter allt jobb de haft. Seriösa hästmänniskor som bryr sig om sina arbetskamrater har en plan för vad som händer med hästen efter ridkarriären.

Demontränaren och OS-ryttaren Carl Hester tog tillbaka sin Escapado för att garantera honom en god pension efter att den gått som dressyrhäst hos annan ryttare. Det gör han även med de andra hästar han en gång sålt vidare till andra ryttare runt om i världen. När det är dags för pension återvänder de till Carl Hesters stall och njuter det goda livets dagar. Som han själv säger: ”Everyone has a responsibility for their horses at the end of their lives. I take my horses back to retire them. I am a horse lover.”

Read more: http://www.dailymail.co.uk/home/you/article-2679315/Horsey-haven-Liz-Jones-meets-champion-dressage-rider-Carl-Hester.html#ixzz4XchuAeRJ
Follow us: @MailOnline on Twitter | DailyMail on Facebook

Han är långt ifrån ensam – de flesta toppryttare vet att de har att tacka sin häst för sina framgångar. Rolf-Göran Bengtssons fantastiska partner Casall Ask går till exempel och är lekfabror till yngre förmågor på stora ägor i Mexiko. Och Fredricsons är inte sämre. Till exempel flyttade Jens Fredricsons fantastiska Lunatic till Skåne för ett mysigt hagliv efter karriären.

Gemensamt för dessa storheter är att de allt som oftast har en klar plan över vad som ska hända med hästen efter karriären, och vem som ska stå för fiolerna. Som hästägare är det här något som man behöver planera – långt innan hästen säger ifrån att åldern är inne för fridfullare dagar. Antingen får man vara beredd att ta hand om sin vän själv – vilket ju för hästen är klart det trevligaste. Eller så får man ha en plan om vem som ska ta hand om hästen och vem som ska betala den.

Att i panik över insikten att hästen inte kommer orka göra det du hoppas på under året och därmed sätta ut en annons på nätet och hoppas på en köpare som mäktar med att ge en häst en värdig pension efter att du ridit den färdigt, det är vare sig seriöst eller hästvänligt. Ska den behöva byta miljö och människor omkring sig och hagkompisar för att du inte vill ha med den att göra längre? Det är iInte människovänligt heller för den delen. Om du inte är beredd att lägga ner jobbet som krävs för en gammal häst, varför förväntar du dig att någon annan ska göra det – och ha mage att ta betalt för det dessutom? Det är du som haft glädjen av hästen, hästen som varit DIN partner, och förhoppningsvis är det en häst du älskar… om du är en sann hästmänniska förstås….

Själv har jag alla hästar hemma. De går här tills veterinären säger att det får vara nog. Jag har inte förmågan att ta beslutet – så det får veterinärerna göra. Mitt jobb är att se till att mina hästar har det bra, varje dag året runt. Oavsett ålder. För här säljs inga hästar, särskilt inte gamla sådana som jobbat hårt för brödfödan. Det skulle min själ aldrig orka med att bära. De är för mycket familjemedlemmar för att det skulle gå.