av

Vem är flockens ledare?

När jag var liten fick jag alltid höra att en hästflocks ledare var hingsten. Han hade högre anseende för att han var just hingst och han ledde sina ston till en säker tillvaror. Så intressant att tänka på det i efterhand – hur vi mäter andra efter vår egen måttstock. Eftersom vi lever i ett patriarkalt samhälle med en ganska strikt hierarki och en man på toppen (i alla fall oftast) så är ledaren i en hästflock också hingsten. Idag vet vi ju bättre. Ledaren är ett sto (givetvis…). Men vad utgör detta ledarskap och varför blir ett visst sto ledare över flocken?

Flockstorlek
Hästar anses vara haremsdjur. Det betyder att de kan se ut att vara extremt många i en grupp. Men den gruppen är egentligen uppdelad i mycket mindre grupper som var och en har en hingst och ett antal ston med avkommor. Avkommorna ses som barn i ett till två år, och vanligtvis lämnar de unga hingstarna flocken efter det. Stona stannar kvar. Ibland blir dessa en del av unghingstflocken, en flock som gärna stannar nära flocken, men som inte riktigt får vara en del av den. Varför inte kalla den för the bachelors?

Hästgrupperna interagerar ofta med varandra och bildar en jätteflock med band mellan grupperna. De bråkar sällan om de inte måste. De väljer dock sina grannar noggrant. Så länge utrymmet är stort och mattillgången tillräcklig utlöses sällan några stora bekymmer även om huvudflocken är riktigt stor.

Egenskaper
Ett ledarsto blir just ledare för att hon är värdig arbetet. Arbetet är i och för sig inte finare än något annat arbete i en flock, men det är ett viktigt arbete som kräver vissa egenskaper. Det har visat sig att ledarston blir det för att de har ett stort förtroende hos flockmedlemmarna, hennes agerande och utstrålning gör att hon blir respekterad. Hon förtjänar således sitt ledarskap och hennes kommunikation bygger på ett tydligt och klart språk.

Hon behöver också ha ett gott minne och vara intelligent. Det är hennes uppgift att komma ihåg och visa flocken bra betesmarker, vatten och vart det är säkert att vila.

Hingsten vaktbolaget
Hingsten å andra sidan har fullt upp med att bevaka sina ston. Han kan också styra undan sina ston om de kommer för nära andra hästgrupper. Han har arbetet att försvara gruppen. Men han är inte ensam om det. Om det behövs finns det sto-assistenter till hjälp. Dessa är inte desamma som ledarstoet. Hon behöver ju skyddas, så att ledningen inte försvinner.

Uppdelning av ”makten”
I en stor flock finns det hierarkisk ordning, men inte så strukturerad och triangelformad som vi gärna vill ha det. Flera individer har ett stort inflytande i försvar och i ledarskapet. Det kan också, och det är inte ovanligt, vara att en häst kan flytta en annan häst som i sin tur har inflytande nog att flytta den tredje hästen. Men se – till vår förskräckelse kan sedan den tredje hästen ibland flytta undan den första hästen. Det stämmer inte alls med vår tanke om hierarki. Men då hästar inte kan lästa maktstrukturteorier, hur fulländade de än verkar vara, så bryr de sig inte om det alls.

Måste vi vara dominanta?
Det talas oavbrutet om ledarskap och att få lydiga hästar och att vara en bra ledare över en häst. Ofta menas implicit att vi måste vara dominanta och starka. Detta kommer igen i mängder av teorier, gärna populära sådana som också innebär snabba förändringar, då till det bättre är det tänkt.

I naturen betyder sådana handlingar – att visa dominans – på att den andra hästen ska fara och flyga. Men i våra träningsprogram är det inte möjligt. Vi visar dominans utan att låta hästen gå sin väg. Det ger ett svårt läge för hästen, och hjälper inte till med inlärning. Tvärtom.

Ett bättre sätt, och ett hållbarare sätt, vore att så långt som möjligt eftersträva ledarstoets egenskaper. Hon förtjänar sin respekt tack vare att hon ses som pålitlig och en individ att följa.

Hela artikeln som denna information är hämtad från är skriven av Sue McDonnell, PhD och går att läsa här. För att få tillgång till artikeln behöver man vara medlem på http://www.thehorse.com, men det är helt gratis och ger också tillgång till mängder med forskningsartiklar om allt som handlar om häst.

 

Signerat exemplar av Bästa Hästägaren!

Bästa läsningen! Det här är faktaboken för alla som vill bli en bättre hästhanterare och hästhållare, för alla som tycker att hästar har rätten att må bra och trivas i sin tillvaro och för alla som vill förstå hästar bättre! Leveranstid 3-4 dgr. Frakt ingår.

197,00 Skr

av

Dag Nätterqvist – en sann hästmänniska

År 2009 förlorade Sverige en i mitt tycke något underskattad personlighet. Mannen hette Dag Nätterqvist och var en hästkarl av stora mått. Han besatt ett engagemang och en kunskap inom hästområdet som genom hans frånfälle troligen inte kommer att fyllas i första taget.

Diger meritlista
Dag, eller Dadde som han kom att kallas, levde ett sant hästliv. Han var på sin tid en mycket framstående hoppryttare. Han vann SM fem gånger och championatet i hela 14 år. Han deltog även bland annat i OS år 1960. Redan under 1950-talet var han Sveriges främsta hoppryttare.

I början av 2000-talet kämpa emot den ”moderna dressyren” och försökte upplysa om det klassiska ridhästidealet. Han gjorde även sitt för att få folk att första hästens anatomi och ge det som grund i sin argumentation för sin ridning.

Klassisk ridning enligt Dadde
Enligt Dadde är klassisk ridmetod vägen att gå för att finna harmoni mellan ryttare och häst, utefter anatomiska principer och hästens egenskaper. För att förstå hans argument är det lättast att läsa hans egna ord om saken. Han visar med tydliga bilder hur det är tänkt. Du hittar hans artikel här

Nyare metoder
Han visar också på skillnaden mellan dagens ridning på dressyrbanorna. Det vi nästan alltid ser idag på ridbanorna är enligt Daddes åsikter helt inkorrekt egentligen. Det gäller även den mjuka runda formen, som så många förespråkar.
För oss som är fostrade i dagens så kallade moderna dressyr är det här tankeväckande läsning som behöver begrundas.

Hoppet lever
Dadde har influerat många och så fort rollkur kommer på tapeten är det Daddes kunskaper som oftast kommer i fokus.
Dadde måste också haft ett gott inflytande över sina barn och barnbarn. Ridningen och hästarna blev en del även av deras liv. Mest känd av dem alla är nog ändå Joakim Nätterqvist, även känd som Arn himself. Joakim lär vara uppfödd på hästryggen. Vi kan väl hoppas att han också för vidare lite av den goda kunskap hans farfar lärde ut.

av

Skallskador – inte bara en fråga om hjälm

Godkänd ridhjälm är ingen ursäkt för att inte lära känna en häst.

Alltfler ryttare använder sig av så kallade säkra hjälmar. Det är också många som använder sig av säkerhetsväst. Och visst är det bra – för det skyddar huvud och rygg om olyckan är framme.

Gör oss slarviga?
Frågan är bara om det blivit som med de säkrare bilarna. Med skyddsutrustningen känner vi oss säkra så vi slarvar desto mer. Då kan inte mycket hjälpa oss. För nu visar det sig att skallolyckorna ökar i hästsporten. Det borde ju vara precis tvärtom, med tanke på nya särkare modeller av hjälmar och västar. Men så är det alltså inte!

Brist på kunskap och respekt
Bristen ligger troligtvis i kunskapen om häst. Häst är stora djur och det är enorma krafter som utväxlas när allt går på tok. Det tänker dessutom inte som oss. Är det då hästen som är galen när allt blir kaos och vi skadas? Nej, det är människan som är okunnig och som borde veta bättre. Genom rätt hantering och att ha fokus på hästen och alltid tolka beteendet kan vi undvika många skador. Det gäller således att ha koll också. Hjälmen kommer vi inte långt med, om vi inte använder det som finns under.

Respekt är också en fråga vid säkerhetstänkandet. Har vi den respekt för djuret som kan krävas. Det är som sagt ett tungt och stort djur och ett djur som är värd att respekteras. Om vi respekterar dem kommer de också att respktera oss.

Två grundregler i min värld
De finns ett par grundregler som kan var lätta att ha i åtanke.
1. Låt aldrig någonsin en häst gå på dig och inkräkta på din komfortzon. Men du får då i din tur inte inkräkta på hästens komfortzon utan godkännande. Ömsesidighet var ordet sa Bill….
2. Lär hästen att aldrig dra i snöret – oavsett om det är grimskaft eller tygel. Om den lär sig det så kommer den inte att slita iväg med dig när den blir rädd.
3, Uppmuntra hästens tankeverksamhet. En tänkande häst är inte en farlig häst. En häst som inte tänker bara gör….
Det går att läsa mer om hästpsykologi i andra delar av denna blogg. KOlla gärna och var uppmärksam på hästen!

Mer info om den rapport om skallskador som publicerats finns här

av

Hästens sinnen alltför outforskade

Hur hästen egentligen känner och upplever världen genom sina sinnen är fortfarande ett mysterium. Forskningen har lång väg att gå för att förstå dessa, som vi nu har börjat förstå, komplexa varelser.

Det vi vet
Vi vet att hästens syn är extremt välutvecklat för att se i mörker. Vi vet också att deras ögons placering gör att de oftast ser världen med enbart ett öga, där det område där de kan se med båda ögonen är klart begränsat. För att se bra behöver de röra på huvudet och fånga upp objektet i den så kallade binokulära zonen -där de ser med två ögon. Men de andra sinnena, de som troligen betyder än mer för hästen än ögonen, är långt ifrån klarlagda.

Hörseln

Av öronens storlek och den möjlighet som finns för hästen att rikta in öronen som parabolantenner förstår vi kanske att de hör mycket bättre än vi, och också kan pinpointa varifrån ett ljud kommer. De hör även mycket högre ljudfrekvenser och lägre ljudfrekvenser än vi människor.

Beröring
Vi vet också att hästens förmåga att känna beröring är mycket, mycket bra. De känner minsta fluga på fällen. Deras upplevelse av smärta är precis som andra däggdjurs, då nervreceptorsystemet utmed huden är likadan. Vissa områden är känsligare än andra.

Hästar är som de sociala djur de är känsliga för beröring. De föredrar smekande rörelser före klappande. Det är aldrig någonsin någon annan häst som klappar en annan – eller har ni sett det? Kel däremot och långa lugna smekningar uppfattas som mysigt och höjer välbefinnandet.

Lukten och smaken
Luktsinnet är troligen är den så känslig att den mer påminner om hundens än om människans. Tack vare den långa noshålan, som sträcker sig hela vägen genom huvudet, kan mängder med små, små partiklar fångas upp. Lukten kan lokalisera vatten, välja mat och fånga upp fienders lukt på långt håll. Ston känner igen sina föl på lukten bland annat. Smaken är också mycket väl utvecklad. De föredrar gärna sött och salt.

Vad betyder det?
Hästens otroligt känsliga sinnen fångar upp minsta förändring, minsta ljud och minsta lukt. De uppfattar rörelser otroligt bra. Minsta lilla muskelrörelser uppfattas av hästen. För vår del betyder det att även de små, små skillnaderna i vårt uttryck, i vårt sätt att vara och i vår lukt påverkar hästens syn på oss. Det är kanske dags att fundera på varför vi skriker åt hästar ibland när de hör minsta viskning, varför vi klappar till dem när de känner minsta beröring, och varför vi inte fokuserar mer på hur vi egentligen beter oss när vi är med hästen. För de missar ingenting, och de har ett hästminne värt namnet.

Vad vet vi om hur det är att vara häst???
Vi ”vet” gärna när hästar är dumma, när de larvar sig och när de är si och så. Vi vet också vad som borde vara. Men allt som oftast är detta borde vara utifrån vår egen synvinkel, såsom vi uppfattar världen. Och det är inte alls så som hästen uppfattar livet. Det mantra jag gärna återkommer till när det gäller hästen –
”hästen vet bäst hur det är att vara häst” verkar verkligen gälla, enligt beteendeveterna inom häst…. och hur vet vi då vad som är ”rätt” och ”fel”? Något att fundera på nästa gång du besöker din häst kanske….

Källor:
Elsevier B.V. – forskare i hästars beteende.
Bok: Ultimate Horse Care – Francis Burton
Se gärna denna länk för mer information.

av

Kolik av kyla – ge hästen ljummet vatten!

Hästar klarar de flesta temperaturer och klarar kyla väldigt bra. Deras kroppar fungerar mer eller mindre som kaminer och bara de får tillräckligt att äta håller de också värmen. Men hästkaminen kräver också vätska för att det inte ska ta stopp. Utan tillräckligt med vatten kommer koliken lätt. Därför behöver också hästar mer vatten när det är kallt än under en vanlig vårdag.

När det är kallt fryser vattnet och det vatten som finns kyler ner kroppen. Av den anledningen är det troligt att hästen inte dricker så mycket vatten, även om det behövs. Veterinär Ionel Barbos skriver i Tidningen Ridsport den 10 februari om den kalla vinter som varit. Han säger att det varit extremt mycket kolikfall. Hans rekommendation, tillika många andras, är att se till att hästen har ljummet vatten att dricka.

av

Hästen mer än bara instinkt

Jag trillade på en veterinärmedicinsk artikel om hästarnas sinnen som jag gärna länkar till.
Här är länken:
Thinking Horse, skriven av Evelyn B. Hanggi, PhD

Artikeln är intressant för den uppmärksammar oss på att hästar inte är som vi, att de följer en egen logik och inte är så dumma som vi kanske kan tro.

Vänja en häst
Inte minst tar Evelyn upp frågan om tillvänjningsprocesser och vad som händer när det blir fel. Hästar har ett bra minne och otrevliga upplevelser sitter i. Därför är det också viktigt att träna in en häst på rätt sätt, så att obehag och andra otrevligheter undviks. Hästar, liksom människor, undviker gärna obehag och det är en aktiv handling.

Desensetizing
Evelyn tar upp ett exempel med en häst som lärt sig att tränset gör ont. Det är då en lång process att få den att godta tränset. Det leder också till att hästen kan blir rädd om huvudet i andra situationer. Det gäller tat ”desensitize”, som hon skriver. Ordet är mycket användbart. Det görs effektivast genom att ta ett steg i taget och backa när hästen säger att det är för mycket. Det kräver lite tålamod men är också ett hållbart sätt att förändra förväntningarna om vad som ska hända ur hästens synvinkel.

Systemet med att gå långsamt fram och genast stoppa när hästen säger stopp är något jag själv gärna praktiserar på alla hästar, särskilt de unga men också äldre hästar som spänner sig eller skyggar undan. Det kan ju låta självklart. Vi slänger inte bara på en sadel och hoppar upp när hästen är oinriden. Men systemet med steg-för-steg och låta hästen visa när det blir för mycket glöms faktiskt gärna i många fall.

Vi håller emot, stoppar hästen när den försöker gå, tvingar in bettet i munnen etc. Ett bra grundarbete här med lugn och ro och låta hästen själv komma fram till att det är okej, blir sedan en häst som glatt tar bettet i munnen, står still när vi hoppar upp etc. Det blir också en användbar och säker häst. Hästens skyggande och vilja att gå iväg är något vi ska lyssna på. Och fråga oss varför. Men det gäller också att ha bra känsla när en inlärning är på gång. att hästen reagerar är normalt, och vi kan låta den göra det utan att behöva stoppa processen. När vi ska gå undan och backa, är en fråga om psykologi och erfarenhet och en stor dos känsla. Fel använt kan hästen annars bli än räddare för det vi försöker vänja den till.

Pavlov lever
Pavlov är också kvar i inlärningsprocessen, i alla fall som fenomen. En häst som lär sig att ”trav” betyder att vi kommer mana på den till trav kommer också automatiskt att trava. Det är vad man kallar för klassisk betingning. Men klassisk betingning kan också orsaka beteenden som vi inte vill att hästen ska ha. Och det är lättare att åstadkomma det än vad vi förs kanske tror. Tänk er en häst som sparkar i boxväggen. Om den får mat när den gör det lär den inte sluta. Snarare tvärtom. Inlärningen enligt Pavlovs modell med klassisk betingning kommer sitta som gjuten-. hästen kommer att sparka för att få sin mat…

Positiv eller negativ förstärkning
Evelyn diskuterar även den negativa alternativt den positiva förstärkningen. Här tar hon upp lastningen, som enligt klassiskt manér ofta betyder negativa förstärkningar. Det är en situation som kan bli riktigt farlig när hästen till slut blir så skärrad så den skadar sig själv och eller andra. Inte blir det bättre av att människan sedan ger upp. Minnet av händelsen blir att lastning är en fruktansvärt otäck situation som bör undvikas till varje pris.
En studiegrupp arbetade med hästar på ett positivt manér istället. Dessa hästar kunde snabbt lära sig att det var trevligt att gå in i transporten. Studien utesluter inte att negativ förstärkning kan vara lämplig i vissa fall, men att den framför allt behöver komnbineras med positiv.

Positiv förstärkning ger många fördelar
Den positiva förstärkningen gör hästen mentalt stabil under hela arbetsprocessen, eftersom den gärna hänger med i uppdragen. En härlig bild i rapporten visar en person som står ett par meter bort från hästen och anvisar in den i trailern. Hästen kliver glatt in. Det är något att eftersträva för oss alla!

Generalisering eller mekaniskt lydande
Generalisering är ett begrepp som används för att beskriva hur en individ lär sig tolka liknande signaler, eller stimulus. NÄr en häst har en generliserad syn på t ex skänkeln har den möjlighet att tolka olika ryttares skänklar (alla gör vi lite olika) och därmed anpassa sig efter det. En häst som inte fått lära sig generalisera, utan bara lärt sig gå efter precisa rörelser, blir också ofta mekanisk i sin ”lydnad”. Det innebär i princip att enbart exakt rätt skänkelrörelse ger ett visst utslag, inte tanken som ryttaren hade. Hästen stänger av sin hjärna och tolkar inte ryttarens olika rörelser, utan inväntar passivt på exakt rätt signal. Här ligger Pavlov nära till hands.

Det hämmar i sin tur inlärningen för framtiden, eftersom hästen gärna förhåller sig passiv. Det i sin tur kan troligen (min anmärkning) också leda till att hästen har svårt att hantera nya situationer och därmed bli farlig.

Undvik mekaniskt lydande
Genom variation i träningen ges hästen en chans att tolka de signaler den får och åter ta hjärnan i bruk. Intresset och hästens vakenhet ökar. Det här forskningresultatet tycker jag talar emot en alltför stenkonsekvent ridning.

Hästen lär sig genom att observera
Hästen lär sig genom att observera andra. MEN här finns ett stort men att ta upp – stereotypa beteenden som krubbitning, luftsnappning, vävning och liknande är inte ett resultat av att en häst lär en annan. Sådant smittar inte. Många har däremot upplevt att ett stall ofta har fler hästar som t ex krubbiter än andra stall. Det kan då lätt tolkas som om det smittar. Faktum är dock att hästarna är utsatta för samma miljö och den miljön, där hästar uppvisar stereotypa beteenden, inte är en särskilt bra miljö för hästen. Stress, otillräckligt med stimuli, för få fodringar etc är orsaken till sådana beteenden. Det bekräftar Evelyn, och det är en sanning som kommit fram i många andra studier.

I övrigt finns det enligt Evelyn alltför liten forskning över hur hästar lär sig av andra hästar.

Avancerade kognitiva funktioner
Evelyn vill inte stoppa med att hästar enbart uppträder enligt Pavlovs modell. De är mycket mer än så. TYvärr, säger hon, är forskningen i de mer avancerade segmenten av hästens psykologi i sin linda. Troligen behöver de inte lära in varje sak för sig och se allt som nytt. De kan istället klassificera sin omgivning så att den har en förståelse för den. Det här är en viktig poäng och något som vore kul att se mer forskning på.
Det betyder att de, liksom vi, delar upp världen i olika kategorier utefter det som är viktigt för oss. Vi lever i en värld där vi grupperar saker för att göra den förståelig. Vi gör det genom vårt språk – mat, möbler, svenskar, länder, och allt vad det nu är vi kan gruppera och dela in. Hur gör hästarna i det här fallet? Jag hoppas på mer forskning snart.

av

FEI: Form under tvång oacceptabelt

FEI har idag tagit en viktig ställning om HUR man får rida en häst på deras banor. Det var ett välbehövligt steg för hästens väl. Det är också ett mycket viktigt steg för sportens bevarande.

Aggressiv ridning förbjuden
FEI statuerar efter ett rundabordsmöte med en mängd experter att all aggressiv framridning kommer att stoppas. Beslutet gäller såväl framridning som på banan. Det kommer till och med at tbli övervakning med TV-kameror när så känns påkallat. Med aggressiv ridning menar FEI att alla ställningar som fås igenom med tvån alternativt våld är aggressiv. Ställningstagandet gäller således inte rollkur, även om rollkur ses som ett exempel på tvång.

Low deep and round tillåtet
Däremot förblir den teknik som går under benämningen low deep and round, LDR, användas framöver. Där anser nämnden att det inte finns ett överdrivet våld involverat för att få en böjning. Vad är då egentligen skillnaden mellan Low deep and round och rolkur? När vi tittar på diskussionerna kring rollkur betyder low deep and round samma sak!

Men faktum är att en djup form utan ihoptryckt underhals och en avlsappnad nacke är det som vi alla strävar efter. Det är också en form som Klimke själv förespråkar – se även under Reiner Klimke om rollkuren. Där finns en video och hästen går i en lugn och djup form när Klimke visar på vad som är önskvärt. Så i mitt tycke BORDE de inte gå under samma benämning. Men ett trick kan ju vara att rollkursförespråkarna själva börjat kalla sitt system för LDR, för att falla innanför ramen sas.

INkrid Klimke värmer upp

Det är när det går till överdrift och blir hämmande som vi anser att det är rollkur. Eller? Här verkar inte alla vara överens, men jag tippar starkt på, och hoppas, att det är detta de menar. Rollkur för mig är när underhalsen tvingas ihop, nacken sträcks ut och hästen biter sig i bringan. Dessutom bärs hästen upp av ryttarens händer. Bilder på rollkur visar jag i ”vad är rollkur”, och då de är ganska så otrevliga tänker jag inte visa dem igen… 😉

Men det är som med en nos framför lodplanet. Det är inte bara lodplanet som ska kollas. Viktiga frågor i alla former är:

– vilka muskler arbetar?
– vilka muskler är onaturligt spända och hämmar rörelsen?
– är hästen självbärig?
– hur fördelar hästen vikten? Framtunga hästar är inte kul de heller…
– är hästen rakriktad?

Sedan kan hästen gå i en bra reningform, dressyrform, fälttävlansform eller hoppform. De ser alla olika ut men bygger alla på en bra balans, att rätt muskler arbetar och att bakbenen är motorn.

av

Hästens syn i fokus

Det är lätt att vi glömmer att hästars uppfattning av tillvaron skiljer sig från vår. Det gör också att vi ofta bedömer hästar utifrån fel premisser. Det i sin tur leder till att vi missförstår hästen. Sådana missförstånd är egentligen helt onödiga.

Hästar ser inte alls som andra människor. De har inte alls samma behov av att se de saker på det sätt som vi gör. Våra ögon är anpassade efter våra behov – som jägare. Eftersom de är flyktdjur är deras syn istället helt anpassad efter ett liv som potentiellt byte.

Synvinkeln

hästens syn

Hästar ser som bilden ovan tack vare ögonens placering och form. De har dessutom de största ögonen i förhållande till sin kropp av alla däggdjur. Det säger en del om vikten för en häst att snappa upp faror i omgivningen. De skuggade fälten är de blinda fälten i hästens syn. Framåt är det enda ställe där hästen också kan göra avståndsbedömningar. Det krävs nämligen två ögon för att skapa tredimensionella bilder och därmed skapa djup i bilden.

hästens syn

Fundera gärna på hur ryttaren, när de sitter på hästen förstärker den blinda spotten bakåt genom sina ben. Dessutom – vill du verkligen stå där hästen inte kan se dig? Som rakt framför, till exempel.

hästen under extrem hyperflexion

När vi sedan ser hästen gå, är det lätt att tänka sig hur vi själva påverkar hästens syn framåt genom att påverka hästens huvudposition och vinkeln framåt. Vad ser de egentligen. Hur ser nu hästen vid till exempel rollkur. Det är heller inte så konstigt att de hela tiden vill vända sig om och titta med båda ögonen – det är då de kan se ett objekt i dess rätta djup. Utan att kunna göra det ser hästen inte ett objekt ordentligt – bara att det finns där.

Svårt att få fokus och se detaljer

Hästar har mycket svårare att fokusera objekt än vad människan har. Får att klara av att fokusera behöver den ofta vicka på huvudet så att den ser ordentligt. Orsaken är enkel. I det naturliga livet behövs inte det. Men hos människan skulle det verkligen behövas. För vi har en tendens att spänna fast hästens huvud så att den knappt kan röra det alls! Hur i hela friden hade vi tänkt att hästen skulle kunna få en bra syn och känns sig säker då? För tänk igen – hästen är ett flyktdjur och helt beroende på att se faror. Om den inte kan göra det blir den lätt stressad. Ett bra sätt att stressa hästen är således att spänna fast hästens huvud ordentligt.

Hästen har heller inget naturligt behov av att se detaljer så noga. Det gör att deras upplösning i ögat inte är så bra som vårt. Polkagrisrandigt blir lätt bara en rosa massa.

Tänk er in i att hästen behöver få se
Det här måste nog understrykas. Om vi låser fast hästens huvud har de ingen chans att se bra. Vi påstår att de ser, och de är rätt om vi ser till hästens hela synvinkel. Men den synen är inte alls lika skarp som den när de kan se ett objekt med båda ögonen. Vi kan bara tänka oss hur ett djur uppfattar sin tillvaro när dess viktigaste säkerhetsverktyg tas ur spel. Jag misstänker att många djur i det fallet känner sig inskränkta, hämmade och att de lätt kan falla offer för tillvarons nycker.
När vi till exempel rider hästen i en viss form, styr vi således hästens förmåga att se. Tänk vilket förtroende hästen då ger oss – vi är deras ögon mot faror i omgivningen!

Tamhästen närsynt
De tama hästarna förefaller vara väldigt närsynta. I undersökningar visar det sig att en tredjedel av alla undersökta hästar är närsynta. Personligen tror jag att det helt enkelt beror på att det som de vanligen uppmärksammar finns på nära håll – det vill säga människan och våra små utrymmen som vi ger dem. Då ögat blir äldre har den svårt att ställa om från när- till långsynthet och blir då ”fast” i det nära seendet (se även forskning om orsaker itll människans synnedsättningar). Min teori bygger också på det faktum att vildhästarna oftare är långsynta enligt samma forskning.

Hästens syn gås även igenom på:
http://www.horsewyse.com.au/howhorsessee.html

Mer om syn hos olika djur, även katter och hundar hittar du på:
http://www.animaleyecare.com/animalvision.html#vision

av

Cushings hos häst (PPID)

ppid.jpg

PPID, eller som det förr benämndes – Cushings syndrom,  är ett hormonstörning som kan dyka upp hos människor, hundar och hästar. Det är främst äldre individer som drabbas. Hos hästar är det vanligast att problemet dyker upp vid 17 års ålder eller senare.

PPID hos häst
Cushings handlar om en ämnesomsättningsstörning och är därför en sjukdom att verkligen ta på allvar. Det kan däremot vara svårt att se att hästen har PPID  inte minst på grund av att syndromet utvecklas långsamt och att det kan vara svårt att avgöra om andra orsaker ligger bakom. Det är inte helt ovanligt att PPID förväxlas med EMS till exempel, en annan ämnesomsättningsstörning. Här kan du läsa om skillnaden.

Vanliga symptom vid Cushings:
– fång
– hästen fäller ingen päls efter vintern
– hästens fäll är långhårig men matt och gärna lockig
– hästen drabbas viktnedgång trots full aptit och bra foder
– Fettansamlingar på halsen och ovanför ögonen (i groparna)
– hästens vikt förändras. Den kan antingen förlora i vikt (muskler) alternativt bli fet.
– ökad törst och aptit
– ökad urinering och hästen svettas lättare
– hömage
– dålig ryggmuskulatur
– sämre immunsystem – vilket ger upphov till fler infektioner än hos en frisk häst

Orsak
Orsaken till PPID är att hypofysen av är ur balans. Det påverkar mängden kortisol i blodet. Kortisoltillskottet blir överdrivet och halterna därför onormalt höga. Orsaken till det är i sin tur att produktionen av dopamin är stört och inte längre fungerar som det ska.

Undersökningar visar att det är vanligt att Cushings orsakas av en tumör. Tumören sitter då oftast i själva hypofysen men kan även sitta i binjuren. Även yttre slag och genetiska faktorer kan ge upphov till syndromet. Eftersom orsakerna liksom symtomen kan variera i det oändliga, har tillståndet begreppet syndrom, och inte sjukdom.

Cushings’s kan leda till insulinresistens. Det ställer än högre krav på behandling av hästen.

Ställa diagnos
För att ställa diagnos på Cushings krävs ett test av hästen. Då injiceras kortison. Därefter undersöks om kroppens egen produktion av kusinen kortisol automatiskt sänks av tillskotten. Hos en frisk häst gör den det, men hos en häst med Cushings fortsätter hypofysen signalera för produktion av kortisol. Det går även att undersöka hästen via urinprov.

Livslång medicinering
En obehandlad Cushing’s leder till förtida död. Men tack vare modern forskning är Cushing’s inte längre livshotande, även om hästar med Cushing’s inte alltid blir fullt så gamla som sina friska kamrater. Det går att medicinera så att ämnesomsättningen blir bättre, precis som man gör vid diabetes. Men det går inte att bota sjukdomen. Sjukdomen är degenerativ, och blir alltså sämre med åren vilket leder till att medicinen ofta måste ställas om.
Den bästa medicinen lär bygga på en serotoninblockerare som ges dagligen resten av livet. En annan vanlig medicin är en dopaminmedicin som faktiskt tagits fram till Parkinsonsjuka. Medicinen säljs under namnet Pergolid. Denna medicin ges en gång om dagen.

Numera är det inte särskilt dyrt att medicinera med Pergolid. Det kostar ett antal hundralappar i månaden, men med tanke på hur dyrt det ändå är att ha häst, är det här en kostnad var och en som har en egen häst borde kunna betala för att hålla sin häst vid god vigör. Det finns biverkningar, men de brukar sällan vara svåra. Däremot är det tyvärr inte alla hästar som svarar bra på behandlingen, även om de flesta gör det.

Foder till en häst med PPID
Det är också extremt viktigt att hästen får en god foderstat som hjälper till att hålla sockerbalans och ämnesomsättning i balans. Det minskar symtomen och risken för fång. Fången kan annars bli slutet för hästen. Fodret får gärna vara E- och C-vitaminrikt och vara en GI-låg kost utan socker. Hö är den sanna grunden och gärna i många portioner om dagen för att hålla blodnivåerna så jämna som möjligt.

Det sägs att munkpeppar kan visa på goda effekter. Munkpeppar är en ört som växer runt medelhavet och som påverkar hormonbalansen i kroppen. Det används vanligtvis som ”lugnande” för ston som får stora humörsvängningar och hingstar. Det är dock omtvistat om det ger en effekt på Cushing’s. Forskning pågår dock i ämnet och vissa menar att munkpeppar tvärtom kan förvärra symtomen.

Vård av häst med PPID
En häst som har Cushing’s behöver vårdas extra noga. Tänderna och hovarna behöver kollas med jämna mellanrum så att hästen har en sund mun och inte utvecklar fång. Det är också viktgt att klippa hästen om den får problem med pälsen. Den naturliga pälssättningen är gärna ur spel och med en tjock päls under sommaren är det svårt för hästen att få i sig tillräckligt med vätska. En av symtomen är just att den också dricker mycket och svettas mer, och med en lång päls blir vätskehalten omöjlig att hålla med en varm och tjock päls.

Med tiden kan också hästens nedsatta immunsystem påverka allmänhälsan. Svåra inflammationer från små löjliga sår, svamp och andra hälsoproblem är ofta ett biresultat av den dåliga ämnesomsättningen. Det gäller därför att vårda en sådan häst lite extra noga i alla avseenden.

Personliga erfarenheter

Jag har personligen upplevt PPID på två hästar. En var helt uppenbar, med en häst som fick långa hår och återkommande hovbölder. Hon föll ur i musklerna, men blev istället bukig. På denna häst orsakade sjukdomen indirekt hennes död, då hon inte kunde behandlas med kortison vid en skada, något som gjorde att alternativen till behandling blev alltför få. Vi fick låta henne gå, men hon kunde leva med PPID i fem år med den hälsan då den aldrig utvecklades fullt u. Just detta kunde vi hålla i schack. Den andra hästen hade troligen PPID. Här hjälpte ingen behandling. Vad vi än gjorde höll fången i sig och vi fick skicka även henne till änglarna. Det är alltid individuellt hur sjukdomen utvecklas sig och hur svår den är att bemästra och mildra symtomen på. Så mitt varmaste råd till alla som misstänker att en häst kan ha PPID – ring veterinären och be om att hen tar tester på hästen!

Mer information går bland annat att få på:
http://www.laminitis.org/cushings.html
http://www.thehorse.com (sök på cushing’s – det finns ett antal artiklar här).

 

omslaget2

av

Vad orsakar shivers hos hästar?

Shivers är ett syndrom hos hästar som varit känt sedan länge. Fenomenet är vanligt hos körhästar men har också rapporterats hos ridhästar som halvblod, varmblod och quarterhästar. Däremot är det sällan som ponnier får shivers.

Syndromet
Symtomen för shivers är att hästar darrar i bakbenen och att de gärna håller bakbenen höjda och böjda. Shivers kan uppträda när som helst. Darrningar uppträder också ofta när svansen lyfts och att lårmusklerna darrar. De klassiska symtomen uppträder som ofrivilliga spasmer i bakpartiet. Symtomen visas gärna när man försöker backa en häst, eller vid skoning, särskilt när sömmarna slås i. En häst med shivers kan också uppvisa symtom när den blir stressad eller exhalterad eller när den står på ett halt underlag. .

Orsaken är neurologisk men varför det uppkommer vet inte forskarna. Vissa utvecklar syndromet redan som ettåringar, medan andra hästar utvecklar shivers senare i livet. Med tiden blir shivers allt värre, coh de flesta hästar med sjukdomen förlorar muskulatur i bakdelen. Det finns teorier om att neurologiska skador, genetiska orsaker, infektioner och trauman kan få shivers att uppstå, men än ås länge är forskningen i sin linda. Antagligen kan en rad olika orsaker ligga bakom, och det kan skilja sig mellan häst och häst. Det spekuleras även i ämnesomsättningsdefekter. I ett fall av shivers på en åring kunde veterinären konstatera att hästen hade mycket låga värden av kolhydrater i musklerna. Men orsaken till det är ännu inte utrett.

Behandling
Shivers är mycket svårbehandlat och det finns inget botemedel. Vila brukar rekommenderas, men hästen återfår nästan alltid symtomen efter vilan. Istället rekommenderar alltfler att inte ställa av en häst med shivers. De har svårt att återfå muskelmassan i bakdelen och därför kan det vara klokt att hålla igång hästen regelbundet. Ett tips kan vara att svänga mycket, så att bakkärran stärks.

En foderstat med låga halter av kolhydrater och en hög fetthalt har också föreslagits, med tanke på att ämnesomsättningen verkar rubbad. Det har visat sig minska symtomen hos en hel del hästar, även om de inte blir helt bra. E-vitamin, särskild i naturlig form och inte i syntetitsk form, och selen kan också ha en positiv inverkan på symptomen. Massage och akupunktur är två mer praktiska behandlingar som kan ge mildare symtom.

Anlita alltid en veterinär!

Eftersom shivers uppträder på olika sätt på olika hästar, och kan ha olika bakgrund är det inte alla hästar som svarar p behandlingarna. Det gäller att i samråd med veterinär pröva sig fram vad som kan hjälpa den enskilda hästen. Det kan finnas andra problem som också behöver undersökas – som dessutom orsakar de syndrom som tolkas som shivers. Sjukdomen som då ligger bakom kan i bästa fall botas och då försvinner de shivers-liknande symtomen. För allt som ser ut som shivers är inte shivers.

Om det visar sig att hästen verkligen har shivers är prognosen för hästens framtida karriär grå. Om musklerna förtvinar alltför mycket kan hästen till slut behöva tas bort. Det gäller även hästar som inte blir hjälpta av en behandling och som har tydliga problem med sina symtom.