Det är lätt att vi glömmer att hästars uppfattning av tillvaron skiljer sig från vår. Det gör också att vi ofta bedömer hästar utifrån fel premisser. Det i sin tur leder till att vi missförstår hästen. Sådana missförstånd är egentligen helt onödiga.

Hästar ser inte alls som andra människor. De har inte alls samma behov av att se de saker på det sätt som vi gör. Våra ögon är anpassade efter våra behov – som jägare. Eftersom de är flyktdjur är deras syn istället helt anpassad efter ett liv som potentiellt byte.

Synvinkeln

Hästar ser som bilden ovan tack vare ögonens placering och form. De har dessutom de största ögonen i förhållande till sin kropp av alla däggdjur. Det säger en del om vikten för en häst att snappa upp faror i omgivningen. De skuggade fälten är de blinda fälten i hästens syn. Framåt är det enda ställe där hästen också kan göra avståndsbedömningar. Det krävs nämligen två ögon för att skapa tredimensionella bilder och därmed skapa djup i bilden.

Fundera gärna på hur ryttaren, när de sitter på hästen förstärker den blinda spotten bakåt genom sina ben. Dessutom – vill du verkligen stå där hästen inte kan se dig? Som rakt framför, till exempel.

När vi sedan ser hästen gå, är det lätt att tänka sig hur vi själva påverkar hästens syn framåt genom att påverka hästens huvudposition och vinkeln framåt. Vad ser de egentligen. Hur ser nu hästen vid till exempel rollkur. Det är heller inte så konstigt att de hela tiden vill vända sig om och titta med båda ögonen – det är då de kan se ett objekt i dess rätta djup. Utan att kunna göra det ser hästen inte ett objekt ordentligt – bara att det finns där.

Svårt att få fokus och se detaljer

Hästar har mycket svårare att fokusera objekt än vad människan har. Får att klara av att fokusera behöver den ofta vicka på huvudet så att den ser ordentligt. Orsaken är enkel. I det naturliga livet behövs inte det. Men hos människan skulle det verkligen behövas. För vi har en tendens att spänna fast hästens huvud så att den knappt kan röra det alls! Hur i hela friden hade vi tänkt att hästen skulle kunna få en bra syn och känns sig säker då? För tänk igen – hästen är ett flyktdjur och helt beroende på att se faror. Om den inte kan göra det blir den lätt stressad. Ett bra sätt att stressa hästen är således att spänna fast hästens huvud ordentligt.

Hästen har heller inget naturligt behov av att se detaljer så noga. Det gör att deras upplösning i ögat inte är så bra som vårt. Polkagrisrandigt blir lätt bara en rosa massa.

Tänk er in i att hästen behöver få se
Det här måste nog understrykas. Om vi låser fast hästens huvud har de ingen chans att se bra. Vi påstår att de ser, och de är rätt om vi ser till hästens hela synvinkel. Men den synen är inte alls lika skarp som den när de kan se ett objekt med båda ögonen. Vi kan bara tänka oss hur ett djur uppfattar sin tillvaro när dess viktigaste säkerhetsverktyg tas ur spel. Jag misstänker att många djur i det fallet känner sig inskränkta, hämmade och att de lätt kan falla offer för tillvarons nycker.
När vi till exempel rider hästen i en viss form, styr vi således hästens förmåga att se. Tänk vilket förtroende hästen då ger oss – vi är deras ögon mot faror i omgivningen!

Tamhästen närsynt
De tama hästarna förefaller vara väldigt närsynta. I undersökningar visar det sig att en tredjedel av alla undersökta hästar är närsynta. Personligen tror jag att det helt enkelt beror på att det som de vanligen uppmärksammar finns på nära håll – det vill säga människan och våra små utrymmen som vi ger dem. Då ögat blir äldre har den svårt att ställa om från när- till långsynthet och blir då ”fast” i det nära seendet (se även forskning om orsaker itll människans synnedsättningar). Min teori bygger också på det faktum att vildhästarna oftare är långsynta enligt samma forskning.

Hästens syn gås även igenom på:
http://www.horsewyse.com.au/howhorsessee.html

Mer om syn hos olika djur, även katter och hundar hittar du på:
http://www.animaleyecare.com/animalvision.html#vision