Hästens sinnen alltför outforskade

Hur hästen egentligen känner och upplever världen genom sina sinnen är fortfarande ett mysterium. Forskningen har lång väg att gå för att förstå dessa, som vi nu har börjat förstå, komplexa varelser.

Det vi vet
Vi vet att hästens syn är extremt välutvecklat för att se i mörker. Vi vet också att deras ögons placering gör att de oftast ser världen med enbart ett öga, där det område där de kan se med båda ögonen är klart begränsat. För att se bra behöver de röra på huvudet och fånga upp objektet i den så kallade binokulära zonen -där de ser med två ögon. Men de andra sinnena, de som troligen betyder än mer för hästen än ögonen, är långt ifrån klarlagda.

Hörseln

Av öronens storlek och den möjlighet som finns för hästen att rikta in öronen som parabolantenner förstår vi kanske att de hör mycket bättre än vi, och också kan pinpointa varifrån ett ljud kommer. De hör även mycket högre ljudfrekvenser och lägre ljudfrekvenser än vi människor.

Beröring
Vi vet också att hästens förmåga att känna beröring är mycket, mycket bra. De känner minsta fluga på fällen. Deras upplevelse av smärta är precis som andra däggdjurs, då nervreceptorsystemet utmed huden är likadan. Vissa områden är känsligare än andra.

Hästar är som de sociala djur de är känsliga för beröring. De föredrar smekande rörelser före klappande. Det är aldrig någonsin någon annan häst som klappar en annan – eller har ni sett det? Kel däremot och långa lugna smekningar uppfattas som mysigt och höjer välbefinnandet.

Lukten och smaken
Luktsinnet är troligen är den så känslig att den mer påminner om hundens än om människans. Tack vare den långa noshålan, som sträcker sig hela vägen genom huvudet, kan mängder med små, små partiklar fångas upp. Lukten kan lokalisera vatten, välja mat och fånga upp fienders lukt på långt håll. Ston känner igen sina föl på lukten bland annat. Smaken är också mycket väl utvecklad. De föredrar gärna sött och salt.

Vad betyder det?
Hästens otroligt känsliga sinnen fångar upp minsta förändring, minsta ljud och minsta lukt. De uppfattar rörelser otroligt bra. Minsta lilla muskelrörelser uppfattas av hästen. För vår del betyder det att även de små, små skillnaderna i vårt uttryck, i vårt sätt att vara och i vår lukt påverkar hästens syn på oss. Det är kanske dags att fundera på varför vi skriker åt hästar ibland när de hör minsta viskning, varför vi klappar till dem när de känner minsta beröring, och varför vi inte fokuserar mer på hur vi egentligen beter oss när vi är med hästen. För de missar ingenting, och de har ett hästminne värt namnet.

Vad vet vi om hur det är att vara häst???
Vi ”vet” gärna när hästar är dumma, när de larvar sig och när de är si och så. Vi vet också vad som borde vara. Men allt som oftast är detta borde vara utifrån vår egen synvinkel, såsom vi uppfattar världen. Och det är inte alls så som hästen uppfattar livet. Det mantra jag gärna återkommer till när det gäller hästen –
”hästen vet bäst hur det är att vara häst” verkar verkligen gälla, enligt beteendeveterna inom häst…. och hur vet vi då vad som är ”rätt” och ”fel”? Något att fundera på nästa gång du besöker din häst kanske….

Källor:
Elsevier B.V. – forskare i hästars beteende.
Bok: Ultimate Horse Care – Francis Burton
Se gärna denna länk för mer information.

Annonser

Hästens syn i fokus

Det är lätt att vi glömmer att hästars uppfattning av tillvaron skiljer sig från vår. Det gör också att vi ofta bedömer hästar utifrån fel premisser. Det i sin tur leder till att vi missförstår hästen. Sådana missförstånd är egentligen helt onödiga.

Hästar ser inte alls som andra människor. De har inte alls samma behov av att se de saker på det sätt som vi gör. Våra ögon är anpassade efter våra behov – som jägare. Eftersom de är flyktdjur är deras syn istället helt anpassad efter ett liv som potentiellt byte.

Synvinkeln

hästens syn

Hästar ser som bilden ovan tack vare ögonens placering och form. De har dessutom de största ögonen i förhållande till sin kropp av alla däggdjur. Det säger en del om vikten för en häst att snappa upp faror i omgivningen. De skuggade fälten är de blinda fälten i hästens syn. Framåt är det enda ställe där hästen också kan göra avståndsbedömningar. Det krävs nämligen två ögon för att skapa tredimensionella bilder och därmed skapa djup i bilden.

hästens syn

Fundera gärna på hur ryttaren, när de sitter på hästen förstärker den blinda spotten bakåt genom sina ben. Dessutom – vill du verkligen stå där hästen inte kan se dig? Som rakt framför, till exempel.

hästen under extrem hyperflexion

När vi sedan ser hästen gå, är det lätt att tänka sig hur vi själva påverkar hästens syn framåt genom att påverka hästens huvudposition och vinkeln framåt. Vad ser de egentligen. Hur ser nu hästen vid till exempel rollkur. Det är heller inte så konstigt att de hela tiden vill vända sig om och titta med båda ögonen – det är då de kan se ett objekt i dess rätta djup. Utan att kunna göra det ser hästen inte ett objekt ordentligt – bara att det finns där.

Svårt att få fokus och se detaljer

Hästar har mycket svårare att fokusera objekt än vad människan har. Får att klara av att fokusera behöver den ofta vicka på huvudet så att den ser ordentligt. Orsaken är enkel. I det naturliga livet behövs inte det. Men hos människan skulle det verkligen behövas. För vi har en tendens att spänna fast hästens huvud så att den knappt kan röra det alls! Hur i hela friden hade vi tänkt att hästen skulle kunna få en bra syn och känns sig säker då? För tänk igen – hästen är ett flyktdjur och helt beroende på att se faror. Om den inte kan göra det blir den lätt stressad. Ett bra sätt att stressa hästen är således att spänna fast hästens huvud ordentligt.

Hästen har heller inget naturligt behov av att se detaljer så noga. Det gör att deras upplösning i ögat inte är så bra som vårt. Polkagrisrandigt blir lätt bara en rosa massa.

Tänk er in i att hästen behöver få se
Det här måste nog understrykas. Om vi låser fast hästens huvud har de ingen chans att se bra. Vi påstår att de ser, och de är rätt om vi ser till hästens hela synvinkel. Men den synen är inte alls lika skarp som den när de kan se ett objekt med båda ögonen. Vi kan bara tänka oss hur ett djur uppfattar sin tillvaro när dess viktigaste säkerhetsverktyg tas ur spel. Jag misstänker att många djur i det fallet känner sig inskränkta, hämmade och att de lätt kan falla offer för tillvarons nycker.
När vi till exempel rider hästen i en viss form, styr vi således hästens förmåga att se. Tänk vilket förtroende hästen då ger oss – vi är deras ögon mot faror i omgivningen!

Tamhästen närsynt
De tama hästarna förefaller vara väldigt närsynta. I undersökningar visar det sig att en tredjedel av alla undersökta hästar är närsynta. Personligen tror jag att det helt enkelt beror på att det som de vanligen uppmärksammar finns på nära håll – det vill säga människan och våra små utrymmen som vi ger dem. Då ögat blir äldre har den svårt att ställa om från när- till långsynthet och blir då ”fast” i det nära seendet (se även forskning om orsaker itll människans synnedsättningar). Min teori bygger också på det faktum att vildhästarna oftare är långsynta enligt samma forskning.

Hästens syn gås även igenom på:
http://www.horsewyse.com.au/howhorsessee.html

Mer om syn hos olika djur, även katter och hundar hittar du på:
http://www.animaleyecare.com/animalvision.html#vision

Hästens syn – färger

Vår syn bygger i grunden på att ljus fångas upp i ögat. Strålarna fångas upp av tappar och stavar, synceller som sitter i ögats näthinna. Tapparna är ansvariga för att tolka vilken färg ett objekt som vi tittar på har. Hos människor finns det tre typer av tappar – de tolkar rött, grönt och blått och deras gemensamma tolkning ger regnbågens alla färger, och jordens alla nyanser som vi är vana vid att se dem.

Hästens syn är på många sätt olika människans. Ett av de områden som skiljer sig är färgseendet. Till skillnad från människans tre tapp-typer har hästarna endast två typer av stavar. Det skapar helt andra färger än med tre typer av stavar. Det gör också att vissa färger, som vi anser framträdande, inte alls anses som något särskilt för en häst. Ett sådant exempel kan vara rött, även om forskarna än så länge är något osäkra på det.

Carroll, J.; Murphy, C.J.; Neitz, M.; VerHoeve, J.N.; and Neitz, J. (2001) Photopigment basis for dichromatic color vision in the horse. Journal of Vision, 1(2), 80-87, 2001.

 

omslaget2