Den här artikeln från Allt Om Hästar behandlar ett ämne som alltfler hästar ”drabbas” av. Det handlar om Kissing Spines, en omdiskuterad diagnos där tornutskotten ligger närmare varandra än vad som anses sunt. När de ligger emot varandra är risken stor att dessa klämmer en nerv, vilket gör att hästen får mkt ont och därför inte är ”brukbar”.
Kissing Spines, eller något som är mycket likt i alla fall, finns hos en stor mängd hästar – utan att man för den skull någonsin upptäcker det. Närliggande tornutskott är vanligt, men hittas ju inte så länge ingen letar efter det. Och det är bara när hästen anses ha ett problem som man röntgar, och då kopplar ihop ett problem med vad man ser på röntgen.
Men att tornutskotten ligger nära varandra på en häst som inte fungerar i ridningen är inte alltid liktydigt med att hästen har problem med dem, eller borde ha problem med dem! Det är en tolkning, något som Svelands undersökningar visar. De har tagit hand om 40 utdömda hästar för att se om hästen kan bli rehabiliterad.
Och det visar sig att det är lite som det alltid är: rätt träning utifrån hästens fysiska förmåga och behov, utbildning som innebär att hästen förstår vad vi menar och också har motivation att utföra jobbet, samt en ryttare som rider i balans verkar vara tricket för att få de här hästarna att fungera. En enda häst, har man misslyckats med, av de fyrtio utdömda hästarna. En hade till och med inte fattat vad en skänkel betydde. Inte konstigt att hästen inte bjöd (något som ansågs som ett problem och som sedan blev grunden för en utredning som ledde till utdömning…).
Själv reagerar jag dels på veterinärernas snabba och pessimistiska utlåtanden vid kissing spines (llite negativt då…), men jag reagerar också mycket på Svelands insats här. Det här är toppen! Det är inte bara av stor betydelse för en häst som får en till chans här i livet, utan det är också viktigt för att ta reda på om hästar verkligen är ohållbara, bara för att en viss diagnos ställs.
Många problem med hästar beror på okunskap, och genom att sprida kunskap, kan vi bli bättre på att ta hand om våra fyrbenta vänner i framtiden. Och för den som är intresserad av ekonomiska aspekter – även försäkringspremierna kan hållas nere genom att hästar tränas bättre, och färre behöver dömas ut i onödan (det blir en indirekt kostnad för alla försäkringstagare då premierna måste hållas höga, och stora belopp betalas ut till hästar som egentligen skulle kunna fungera utmärkt. …). Vinst för alla med andra ord…
Busenkelt! 
Tyvärr så har jag svårt att bara se gott med dessa insatser… Agria har något liknande som uppmärksammats förut:
http://www.agria.se/hast/artikel/enligt-experterna-kan-himlen-vanta
(projekten ifrån båda försäkringsbolagen är utav vad jag läst nerlagda, undrar varför om de nu varit så lyckade?)
Låter lite väll otroligt att alla 40 utvalda hästar utom en visar sig vara okorrekt diagnoserade/utdömda och att det ligger på ryttarna :S
Jag bekymrar mig över vart det gått fel, varför olika veterinärer (är det ens veterinärer som sett hästarna när sveland tagit över och tyckt att tidigare diagnosering inte stämmer?) säger emot varandra?
Jag googlade lite på stoet som nämns i Sveland artiklen, Whydah, och har svårt att se hur hon på 1,5månads(!!! hur snabbt hinner de stärka upp hästen även om de är proffs?) tid skulle bli helt frisk och säljas som ridbar häst till annan ägare… Hästen verkar komma ifrån hästvan person, som fött upp den och borde ha nog grundridning i sig då hon tagit emot andras hästar för att rida: http://www.stallx.n.nu/till-salu
Det var 3 veterinärer som tittade på hästens rygg och tillsammans dömde ut hästen efter det att försäkringsbolaget inte vill bekosta operation:
http://stallx.bloggplatsen.se/2012/06/07/8045165-mest-bekymmer/
Det tar nog emot för mig att läsa och se sådant här vinklade artiklar (all information kommer ju direkt taget ifrån sveland själva, lite journalistisk tack…) då jag tagit bort flera egna hästar och nu senast suttit i tingsrätt med trigeminal neuralgia diagnoserad häst där försäljaren dragit in veterinärer och små-kända ryttare som inte ens sett hästen som vågar uttrycka sig om att diagnoseringen enligt dem är fel och att problemen skulle vara ryttarfel. Intressant att jag har tre veterinärer som sett och undersökt min häst som stödjer diagnoseringen men att veterinärer som inte ens sett hästen vågar uttala sig emot det…!?
Jag kan ju känna mig rätt säker på att det inte är ryttarfel då hästen dels gör det med andra ryttare och visar symtom även vid icke ridning men det är svinjobbigt att höra.
Min KS häst valde jag att ta bort inte pga ryggsmärta utan för att det helt enkelt inte fanns någon rörelse i rygg och hästen som redan hade dåliga opererade ben inte klarade av att belasta de korrekt. Smärta i benen helt enkelt och alternativet var att låta ung fullblodsgaloppör bli sällskapshäst. Hur många vill ha ett fullblod som äter enorma mängder mat, har problem med hovar och smärta i ben som inte är van att gå med andra hästar som sällskapshäst (och dessutom kan erbjuda ett bra stimulerande hem)? Jag har inte möjlighet att erbjuda sådant hem och anser att risken att hästen hamnade i fel hem var för stor och anser att det då var och är mindre lidande att låta djuret somna in.