Jag trillade på en veterinärmedicinsk artikel om hästarnas sinnen som jag gärna länkar till.
Här är länken:
Thinking Horse, skriven av Evelyn B. Hanggi, PhD

Artikeln är intressant för den uppmärksammar oss på att hästar inte är som vi, att de följer en egen logik och inte är så dumma som vi kanske kan tro.

Vänja en häst
Inte minst tar Evelyn upp frågan om tillvänjningsprocesser och vad som händer när det blir fel. Hästar har ett bra minne och otrevliga upplevelser sitter i. Därför är det också viktigt att träna in en häst på rätt sätt, så att obehag och andra otrevligheter undviks. Hästar, liksom människor, undviker gärna obehag och det är en aktiv handling.

Desensetizing
Evelyn tar upp ett exempel med en häst som lärt sig att tränset gör ont. Det är då en lång process att få den att godta tränset. Det leder också till att hästen kan blir rädd om huvudet i andra situationer. Det gäller tat ”desensitize”, som hon skriver. Ordet är mycket användbart. Det görs effektivast genom att ta ett steg i taget och backa när hästen säger att det är för mycket. Det kräver lite tålamod men är också ett hållbart sätt att förändra förväntningarna om vad som ska hända ur hästens synvinkel.

Systemet med att gå långsamt fram och genast stoppa när hästen säger stopp är något jag själv gärna praktiserar på alla hästar, särskilt de unga men också äldre hästar som spänner sig eller skyggar undan. Det kan ju låta självklart. Vi slänger inte bara på en sadel och hoppar upp när hästen är oinriden. Men systemet med steg-för-steg och låta hästen visa när det blir för mycket glöms faktiskt gärna i många fall.

Vi håller emot, stoppar hästen när den försöker gå, tvingar in bettet i munnen etc. Ett bra grundarbete här med lugn och ro och låta hästen själv komma fram till att det är okej, blir sedan en häst som glatt tar bettet i munnen, står still när vi hoppar upp etc. Det blir också en användbar och säker häst. Hästens skyggande och vilja att gå iväg är något vi ska lyssna på. Och fråga oss varför. Men det gäller också att ha bra känsla när en inlärning är på gång. att hästen reagerar är normalt, och vi kan låta den göra det utan att behöva stoppa processen. När vi ska gå undan och backa, är en fråga om psykologi och erfarenhet och en stor dos känsla. Fel använt kan hästen annars bli än räddare för det vi försöker vänja den till.

Pavlov lever
Pavlov är också kvar i inlärningsprocessen, i alla fall som fenomen. En häst som lär sig att ”trav” betyder att vi kommer mana på den till trav kommer också automatiskt att trava. Det är vad man kallar för klassisk betingning. Men klassisk betingning kan också orsaka beteenden som vi inte vill att hästen ska ha. Och det är lättare att åstadkomma det än vad vi förs kanske tror. Tänk er en häst som sparkar i boxväggen. Om den får mat när den gör det lär den inte sluta. Snarare tvärtom. Inlärningen enligt Pavlovs modell med klassisk betingning kommer sitta som gjuten-. hästen kommer att sparka för att få sin mat…

Positiv eller negativ förstärkning
Evelyn diskuterar även den negativa alternativt den positiva förstärkningen. Här tar hon upp lastningen, som enligt klassiskt manér ofta betyder negativa förstärkningar. Det är en situation som kan bli riktigt farlig när hästen till slut blir så skärrad så den skadar sig själv och eller andra. Inte blir det bättre av att människan sedan ger upp. Minnet av händelsen blir att lastning är en fruktansvärt otäck situation som bör undvikas till varje pris.
En studiegrupp arbetade med hästar på ett positivt manér istället. Dessa hästar kunde snabbt lära sig att det var trevligt att gå in i transporten. Studien utesluter inte att negativ förstärkning kan vara lämplig i vissa fall, men att den framför allt behöver komnbineras med positiv.

Positiv förstärkning ger många fördelar
Den positiva förstärkningen gör hästen mentalt stabil under hela arbetsprocessen, eftersom den gärna hänger med i uppdragen. En härlig bild i rapporten visar en person som står ett par meter bort från hästen och anvisar in den i trailern. Hästen kliver glatt in. Det är något att eftersträva för oss alla!

Generalisering eller mekaniskt lydande
Generalisering är ett begrepp som används för att beskriva hur en individ lär sig tolka liknande signaler, eller stimulus. NÄr en häst har en generliserad syn på t ex skänkeln har den möjlighet att tolka olika ryttares skänklar (alla gör vi lite olika) och därmed anpassa sig efter det. En häst som inte fått lära sig generalisera, utan bara lärt sig gå efter precisa rörelser, blir också ofta mekanisk i sin ”lydnad”. Det innebär i princip att enbart exakt rätt skänkelrörelse ger ett visst utslag, inte tanken som ryttaren hade. Hästen stänger av sin hjärna och tolkar inte ryttarens olika rörelser, utan inväntar passivt på exakt rätt signal. Här ligger Pavlov nära till hands.

Det hämmar i sin tur inlärningen för framtiden, eftersom hästen gärna förhåller sig passiv. Det i sin tur kan troligen (min anmärkning) också leda till att hästen har svårt att hantera nya situationer och därmed bli farlig.

Undvik mekaniskt lydande
Genom variation i träningen ges hästen en chans att tolka de signaler den får och åter ta hjärnan i bruk. Intresset och hästens vakenhet ökar. Det här forskningresultatet tycker jag talar emot en alltför stenkonsekvent ridning.

Hästen lär sig genom att observera
Hästen lär sig genom att observera andra. MEN här finns ett stort men att ta upp – stereotypa beteenden som krubbitning, luftsnappning, vävning och liknande är inte ett resultat av att en häst lär en annan. Sådant smittar inte. Många har däremot upplevt att ett stall ofta har fler hästar som t ex krubbiter än andra stall. Det kan då lätt tolkas som om det smittar. Faktum är dock att hästarna är utsatta för samma miljö och den miljön, där hästar uppvisar stereotypa beteenden, inte är en särskilt bra miljö för hästen. Stress, otillräckligt med stimuli, för få fodringar etc är orsaken till sådana beteenden. Det bekräftar Evelyn, och det är en sanning som kommit fram i många andra studier.

I övrigt finns det enligt Evelyn alltför liten forskning över hur hästar lär sig av andra hästar.

Avancerade kognitiva funktioner
Evelyn vill inte stoppa med att hästar enbart uppträder enligt Pavlovs modell. De är mycket mer än så. TYvärr, säger hon, är forskningen i de mer avancerade segmenten av hästens psykologi i sin linda. Troligen behöver de inte lära in varje sak för sig och se allt som nytt. De kan istället klassificera sin omgivning så att den har en förståelse för den. Det här är en viktig poäng och något som vore kul att se mer forskning på.
Det betyder att de, liksom vi, delar upp världen i olika kategorier utefter det som är viktigt för oss. Vi lever i en värld där vi grupperar saker för att göra den förståelig. Vi gör det genom vårt språk – mat, möbler, svenskar, länder, och allt vad det nu är vi kan gruppera och dela in. Hur gör hästarna i det här fallet? Jag hoppas på mer forskning snart.