Ridläger för vuxna

Midsommarveckan innebar full rulle inne i stan – på Djurgården. Där håller jag numera varje år läger för vuxna – i år två stycken. Det blir intensiva dagar men otroligt roliga sådana.

För det är något visst med ridläger för vuxna. Det är som om alla deltagare blir lite som ”barn på nytt” – på det allra bästa sätt. Ridglädjen kommer tillbaka och det där med att få pyssla, rå om och ha en alldeles egen häst under flera dagar gör något väldigt gott med oss alla, oavsett ålder. Jag får lite flashbacks från förr, när jag själv var på ridläger varje sommar och varje sportlov. Men det är också en fin påminnelse om att det finns en sak som är viktigare än allt annat – glädjen att få vara med en häst, glädjen i att bli lite kompisar och att vara ett team. Den glädjen jag också finner i vardagen med mina egna hästar. Jag är väldigt ofta själv precis som den där ridlägereleven som aldrig kan få nog.

Så slutsatsen och min lärdom av detta läger? Hästar håller oss unga, låter glöden i våra själar brinna och väcker det som är det finaste hos oss alla – empatin, glädjen till livet och kärleken till andra. Det är det jag lär mig, och det känns viktigare än allt annat. Om vi kommer ihåg det så blir själva inlärandet av ridningens konst desto lättare och möjligheterna desto fler.

För det är ju det vi faktiskt tränar på under själva ridpassen- att få till den där fina kommunikationen mellan häst och människa så att vi tillsammans bildar ett ekipage. Men för det behövs en relation, en tillit till varandra och inte minst känslan av att det är kul att vara tillsammans.

Nu stundar många fler läger den här sommaren. Jag håller kvar tanken på att ”hästar är bäst” för oss människor och att det går att hitta den där underbara känslan av att vara med hästen och att hästen är med oss – mentalt såväl som fysiskt. Den tar jag med mig varenda dag. Och hästarna här på gården påminner mig ständigt om att det är precis så som vi ska vara – som ”barn” på ridläger. Det är då det blir som allra bäst.  ❤

 

Annonser

Dujardin gör det igen – helt magiskt

Det blev återigen en ritt värd sina poäng i guld för det oslagbara teamet Charlotte och Valegro, och nu är den unga och välridande damen rekordhållare i alla de tre svåraste klasserna! 

Här kan ni se världsrekordritten: Topdressage. Där ser ni också förra rekordritten, utförd av Totilas och Edward Gal. Vi vet väl alla vad som hände sedan, med Totilas. Och han om något är beviset på att ett ekipage inte kan slås i två delar, och glänsa lika vackert för sig själva. En enhet är en enhet, unik i sitt slag. 

Det finns mycket att lära av att se videon med Charlotte – den ständigt lyfta svansen som aldrig någonsin slår, hästens behagliga ansiktsuttryck, lugnet i rörelserna, balansen, timingen och sitsen. Det finns så mycket att säga om det – men bäst är nog bara att se själv. 

Något att lära av, och apa efter. För det här, det här är ridning när det är som vackrast. 

Och om du vill lära dig mer om hur du blir som Charlotte, så kan du läsa mer från mästaren bakom fragången: Carl Hester, i Horse and Rider UK. han har för övrigt haft ett hemma-hos-reportage för något engelskt tv-bolag. Någon som har länken? Lär vara imponerande…. 

Kloke Hans lärde oss mycket om hästen

Kloke Hans är kanske en av världens mest kända hästar, men inte på det sätt som husse och matematiker von Osten ville att han skulle bli.

Väckte enorm uppmärksamhet
Kloke Hans kom att väcka enorm uppmärksamhet för att han kunde räkna! Han kunde räkna ALLA de uppgifter hans ambitiösa husse gav honom. Räknetalen skrevs på en tavla och eftersom Hans själv inte kunde vare sig rita eller tala fick han istället skaka och vicka på huvudet för att visa vilket tal som var det rätta. Det tog fyra år för von Osten att få sin häst att bli så duktig som han var, men det hade fungerat utmärkt.

Husse räknade
Den stora uppmärksamheten lockade även forskare. Kunde en häst verkligen räkna? Så de började studera paret. När de bad ägaren von Osten att inte närvara blev hästen som förbytt. Helt plötsligt kunde hästen inte räkna alls. Detsamma gällde om svaret på ekvationen som ställdes upp var okänt för von Osten själv.

Fantastisk förmåga
Så istället för att se kloke Hans som en mästare i att räkna, kan vi idag räkna Kloke Hans som en mästare i att lära sig människans kroppsspråk. Det visade sig näligen att de små, små rörelserna som von Osten gjorde omedvetet när han ville att hästen skulle räkna respektive när rätt svar levererats påverkade hur många gånger hästen nickade. Och det på pricken!

Läser av människan
Kloke Hans är ett ypperligt exempel på att hästars förmåga att läsa av minsta lilla rörelse på vår kropp är enorm. Våra tankar får vår kropp att bete sig på ett visst sätt. Tänk på det när ni vill ha ut ett bra samspel mellan häst. skillnaden mellan kropp och tanke är för en häst inte så stor. De ser nästan rakt igenom oss, på ett minst sagt naturligt sätt.

Kloke Hans var nog inte klokare än någon annan häst på denna jord. Han var bara tränad ”korrekt”. Med det menas att hästen hade lärt sig att använda sina förmågor att tolka människan på det allra bästa sätt och motivationen verkar det inte ha varit något fel på alls. En sådan inlärning sitter för livet och blir mycket exakt, varje dag och i varje situation. Det blir ett samspel mellan häst och människa som bygger på förtroende och respekt.

Nervösa människor ger nervösa hästar

Visst påverkar våra känslor och våra intentioner hästens beteende! Det låter ganska logiskt egentligen, för vi pratar ju om samspel mellan individer, må vara att en av individerna är människa och den andra häst. Individer med hjärnkapacitet, förmåga att tolka och att påverka varandra har vi dock båda arter.

SLU har genomfört en mycket intressant studie. Undersökningen gick ut på att ta reda på om de omedvetna signaler vi skickar ut faktiskt också påverkar hästen. Och se – det gör det minsann. Det går till och med att avläsa på hjärtfrekvensen på hästen. Studien prövade sin tes både på ryttare som rider och på personer med häst vid hand. Och det roliga i det hela är att det var luringar med i spelet. Under ritten, till exempel, så sades det till ryttarna att ett paraply skulle fälldes när de red förbi. Men så hände aldrig. Trots det blev både hästar och människor märkbart stressade. Hade hästen hört vad som sades?

Chansen till det är obefintlig. RYttaren signalerade att fara var å färde, och flockdjur som hästen var trodde de på sin ryttare. Och som de flyktdjur de också är, var de beredda till snabb flykt när signalerna kom.

Studien är en viktig del i både forskning och utveckling av kunskapsbasen för samspelet mellan oss människor och hästarna. Men det är också, som en del av detta, ett mycket viktigt arbete i försöken att minska skaderisken vid hästhantering. Nu vet vi – var inte nervös elller rädd när du hanterar ett djur. Då kan du lika gärna låta blir – det är bäst för både dig och hästen.

Hela studien finns beskriven i:
The effect of a nervous human, genomfördes vid Uddertorps Naturbruksgymnasium och Färingsö ridskola och finns presenterad i sin helhet i The Veterinary Journal 181 (2009) 70-71