Hästar och Ridsport

av

Dujardin gör det igen – helt magiskt

Det blev återigen en ritt värd sina poäng i guld för det oslagbara teamet Charlotte och Valegro, och nu är den unga och välridande damen rekordhållare i alla de tre svåraste klasserna! 

Här kan ni se världsrekordritten: Topdressage. Där ser ni också förra rekordritten, utförd av Totilas och Edward Gal. Vi vet väl alla vad som hände sedan, med Totilas. Och han om något är beviset på att ett ekipage inte kan slås i två delar, och glänsa lika vackert för sig själva. En enhet är en enhet, unik i sitt slag. 

Det finns mycket att lära av att se videon med Charlotte – den ständigt lyfta svansen som aldrig någonsin slår, hästens behagliga ansiktsuttryck, lugnet i rörelserna, balansen, timingen och sitsen. Det finns så mycket att säga om det – men bäst är nog bara att se själv. 

Något att lära av, och apa efter. För det här, det här är ridning när det är som vackrast. 

Och om du vill lära dig mer om hur du blir som Charlotte, så kan du läsa mer från mästaren bakom fragången: Carl Hester, i Horse and Rider UK. han har för övrigt haft ett hemma-hos-reportage för något engelskt tv-bolag. Någon som har länken? Lär vara imponerande…. 

av

Hästhantering på gott och ont

För mig handlar bra hästhantering om förtroende, samarbete, kunskap, ömsesidighet, avläsning av en annan kännande individs innersta väsen och tankar och mycket mycket mer som är vackert och helt underbart. 

Därför blir jag helt beklämd när kända tränare ertappas med detta. Det är illa nog som det är ändå, det behövs inte göras av de som påstår sig veta om hästens verkliga natur…. Ni som vet vem det är vet också vem det är. För er andra spelar det ingen roll kanske, mer än att vi alltid måste stå på hästarnas sida och säga ifrån när vi behöver det. Lämna aldrig någonsin över snöret till en människa med den här attityden! 

Många säljer in sin sk. hästkunskap och säger sig bygga sina läror på gamla mästare. En del av dem gör ett bra jobb. Andra inte. Vissa hittar på själv så att det ska gå fort, fort att lösa ett komplext problem. Det gör det inte. Det tar tid. För det handlar om relationer och om intelligenta varelser. Hästar ska alltid, alltid behandlas med respekt… 

Och snabba femmiuterslösningar där det är hästen som ska lära sig ett eller annat brukar inte leda till någonn lycklig samarbetsvillig häst i alla fall. Även om hästen för tillfället ”ger sig” och ”lyder”.  

Eller som Bill Dorrance en gång sa (en mästare som personen i bilden påstår sig fått sin ”kunskap” ifrån): 

“Empathy for the horse is the capacity of a person to be able to feel what the horse feels, to read a situation the same way and to have an understanding of what the horse is going to do in response to that situation. That’s empathy, or feeling with the horse and it’s a real effective way of learning from the horse. Even before the horse does whatever he’s about to do, a person who’s this way [empathetic] is going to understand the reason a horse does something. It takes time to get that deep knowledge of horses.” – Bill Dorrance

Det är inte riktigt vad som visas i videon eller hur? 

So – do you just talk the talk – or do you REALLY walk the walk? 

 

Mer om Bill och Tom Dorrance – mästarna av det somm idag kalla nh och andra varianter på samma tema (och som tolkats, omtolkats och misstolkats mer än en gång av lycksökare i branschen, varav vissa är mkt framstående), lär du dig enklast genom att få deras egna ord på Facebook (de är döda, men citaten lever kvar…).. Attityden kan egentligen inte missförstås, men den kan tappas bort i jakten på annat..

Man kan också se arvet av sann  hästkunskap hos Leslie Desmond, kvinnan som också kom att skriva Bill Dorrances bok om hästarhantering. Där kan vi tala om tålamod, timing, känsla och respekt. Bättre än så blir det knappt.

Och den som kan förändra sig själv till det bättre, är också den som kan lära sig att hantera hästar, på hästars vis. För det handlar om att lyssna, och att känna in. 

Läs gärna mer och lär om Leslie Desmond på http://www.lesliedesmond.com.  

 

 

av

Längtan till sommarens läger och värme!

I ruskregn och mörker är det lätt att drömma sig tillbaka till den härliga sommaren vi fick njuta av här på Lövslätten! I år var den lite extra fantastisk, tack vare alla härliga kurs- och lägerdeltagare som var här och fyllde gården med vetgirighet, skratt och positiva energier.

Och redan nu ser vi fram emot nästa, underbara, sommar. Lixom det här året är planerna att fylla kalendern ordentligt med massor av roligheter. Några självklarheter på agendan blir:

–        ”Dressyrtanthelg”: v20, v30

–        Ungdomsläger (favoriten!): v 22 (to-sö) samt v29

–        Familje- och vänläger*:  v27, v32

–        Endagskurser med inriktning hästhantering och hästhälsa: en helgdag varje månad.

–        Kurs i inkörning (nu ska det bli av!): återkommer om tid….

*ta med mamma, din tonåring, din bästa vän eller någon annan du håller kär och vill spendera tid med! J

Priser: 1100 kr/dygn vuxen, 900 kr/dygn personer under 18 år. Då ingår kost, logi, träningar, teori, häst alt inack. av egen häst och en eller annan liten överraskning….

Anmäl gärna intresse redan nu!

P.S du vet väl att du vi kan anordna ett helt eget läger för er som är tre personer eller fler? Kontakta oss för mer information.

Regn, rusk och ingen snö i sikte. Istället viner vindarna om knuten och mörkret ligger som ett tjockt täcke över nejden. Och ändå är det snart jul. Vad bättre kan jag göra än att planera upp en ny härlig sommar här på Lösa Tyglar, Lövslätten? 

Så här ser det ut än så länge – väl mött! 

– ”Dressyrtanthelg”: v20, v30 (ev fler) 
– Ungdomsläger (favoriten!): v 22 (to-sö) samt v29
– Familje- och vänläger*: v27, v32
– Endagskurser med inriktning hästhantering och hästhälsa: en helgdag varje månad. 
– Kurs i inkörning (nu ska det bli av!): återkommer om tid…. 

*ta med mamma, din tonåring, din bästa vän eller någon annan du håller kär och vill spendera tid med! 

Priser: 1100 kr/dygn vuxen, 900 kr/dygn personer under 18 år. Då ingår kost, logi, träningar, teori, häst alt inack. av egen häst och en eller annan liten rolig överraskning…. 

Anmäl gärna intresse redan nu! 

P.S du vet väl att du vi kan anordna ett helt eget läger för er som är tre personer eller fler? Kontakta oss för mer information.

 

Mer information om vår verksamhet hittar du på http://www.losatyglar.se och på Facebook! https://www.facebook.com/Losatyglar

 

Image

 

av

Synen förändras till det bättre

I dagarna kom en bok om människans syn på hästen ut i bokhandeln. Författaren är Jeanette Thelander och hon visar på att vi ser hästarna på ett mjukare sätt än någonsin. I den här artikeln i Hippson berättar hon om skillnaden mellan häst och människa som en kuturell konstruktion som vi själva skapat. En gång i tiden fanns knappt någon särskiljning. Under medeltiden var skillnaden enorm mellan det som sågs som djur och det som sågs som människa. Idag ser vi likheter mer än skillnader – vilket också gör att vi reagerar mer när vi hör att hästar inte hanterats väl. 

Att de många också gör som jag – flyttar til landet för hästens skull, är också ett trevligt inslag i artikeln! Blir klart nyfiken på boken – Låter som en trevlig julläsning för min del! 

av

Ännu en studie bekräftar hästars intelligens

Hästar är kloka djur som lär sig snabbt. Även av att betrakta hur andra gör. Det har bevisats förr, och är mycket tydligt i den här undersökningen, som publicerades för några dagar sedan. 

Vad kan vi dra för slutsatser av det? Troligtvis att hästarna lär sig av oss också. Det är i alla fall min slutsats – och erfarenhet. Så om du vill lära din häst bra saker – gör bra saker och föregå med gott exempel. Chansen finns att hästen tar efter! 🙂 Lätt som en plätt – eller hur? 

 

 

av

Ett starkt inlägg om etik och träning

Det är starkt att gå ifrån metoder som tränare och andra förståsigpåare försöker intuta i dig. Om ditt hjärta säger att det är fel, står du ofta ganska ensam med ditt beslut. Vi människor har svårt att gå emot auktoriteter och våga göra det vi känner. Och ofta blir det en ensam väg i tron på något bättre. Det gäller inte minst om du är yngre.

Men det finns de som vågar, som tror annat och som sällar sig till skaran av de som kritiskt granskar vad de lärt och gjort, och som vågar tänka om. Det gäller inte minst Vivan Olivia, en tjugoårig före detta ponnytävlingsryttare. Hon beskriver sin vardag idag, och sin tillvaro igår, på det mest självutlämnande sätt i sin blogg. Läs den, och begrunda! Vad lär vi våra barn egentligen, och vilket pris får ”framgången” ha?

 

Uppdatering: Tyvärr var länken helknas – tack för att det uppmärksammades! Dessutom – det finfina inlägg som skrivits är borttaget – däremot är bloggen i sin helhet inspirerande. Dessutom finns det en post som anger varför inlägget tagits bort. Bloggen är fortfarande mkt läsvärd!

av

Varför krav på kandar?

Nu ställs frågan av allt fler – vad är syftet med kravet på kandar på dressyrtävlingar egentligen? Själv har jag ställt mig den frågan mer än en gång. Detsamma gäller kravet på en nosgrimma. Kandaret var en gång i tiden en lösning för det militära – något som gjorde att både kreti och pleti samt den professionelle kunde rida hästen utan att den behövde tränsas om. Kreti och pleti – ja det var menigheten som inte kunde rida men som fick sitta i sadeln under sin militära tid. De skulle rida på tränsbettet, som inte var så skarpt att det kunde försätta hästen i otrevligheter. När sedan lite mer professionella hästmänniskor satt upp, kunde de lätt byta grepp och istället rida på stången. Idag har det blivit dressyrkärringarnas bett, och inget annat användes. (själv har jag varit och räknar mig fortfarande till dressyrkärringar, så bli inte kränkta nu!!! ;-)) 

Men varför obligatoriskt? Skulle det inte vara bättre om det var det SKARPASTE bettet som användes. Att lotsa runt en häst i GP med vanligt tredelat, borde inte det vara något som premierades, istället för att det var förbjudet? Jag kan tycka det för att sätta i tre kilo skrot i munnen på mina hästar ”bara för att kunna tävla” känns väldigt tufft för min del. Två bett tar stor plats och kan knäppa mot varandra om man har otur. Har själv ridit en häst som fick tungan emellan, och det var mindre kul….. bara en sådan sak. Jag klarar mig i alla fall fint på mina tränsbett, och utan nosgrimma. En stång kan jag tänka mig – men två bett???? Mycket skrot blir det…. 

Och det där med nosgrimma. Syftet var en gång i tiden att det skulle pryda sin plats. Idag dras nosarna ihop med hjälp av dem, ett erkänt problem som tas upp både här och där. Varför i hela friden måste man då ha det, om man anser sig kunna vara utan? Ren tradition är min gissning. 

I ett dressyrprogram ska man bedöma ridskicklighet, harmoni, balans, takt, schwung och korrektheten i utförda rörelser. Det borde gå att lösa med eller utan kandar, med eller utan nosgrimma. Eller? 

Diskussionerna som förs och den opinion som väckts mot kandaret är ivrigt påhejad av Epona.TV, kända för att driva frågan om hästars välfärd i sportsammanhang. Här kan du läsa mer om det. Nu är det många som då istället förespråkar bettlöst, som om det var det enda sanna alternativet. Jag vet inte det jag, inte. De kan vara nog så skarpa. Dessutom – vissa hästar funkar det bara inte på. De blir störda av det som ligger an mot nosryggen. Har själv en sådan häst. Han tyckte INTE om nostrycket, hur lätt det än var (kom aldrig längre än till lång tygel innan jag insåg det var läge att byta) …… och till syvende och sist är det faktiskt en dynamisk, mjuk och vänlig hand som är det bästa tricket för hästvänlig ridning. Inte om vi har bett eller inte. 

av

Om bytesdjur och rovdjur

Håller på att reda ut begreppen om bytesdjurs- och rovdjurstesen inom hästvärlden. Tänk att det kunnat bli så knas, så att många faktiskt springer omkring och tror att vi människor upplevs som farliga monster i hästarnas värld. Och att detta i princip är en instinkt som inte kan släckas ut. Jag vet inte vad jag ska säga om det riktigt, mer än att det är väldigt märkligt i så fall att mina djur kommer på visslingar, inte ens reser sig upp när de sover liggandes och jag kommer och hälsar, att de glatt släpper upp mig på deras rygg för en tur ute i skog och mark. Än märkligare är det väl då att när jag tappar balansen, så stannar de så att jag inte faller av (de borde verkligen ta chansen). Och jag är fullt medveten om att mina hästar inte är de enda precis, utan det är nog så hästar gärna gör om de har en bra relation till människan.  Nåväl – det blir en längre text om detta senare. 

Vad jag främst ville dela med mig var en härlig liten text om det där met byten och rov som jag läste i en blogg i anslutning till att jag söker fakta om just detta. 

Njut och läs detta blogginlägg!

av

Om äldre älskade hästar, och ridlöst pyssel

Ett av de mest populära inläggen på den här sidan är den som äldre hästar. Inlägget har nästan tre år på nacken, men läses fortfarande av många. Ibland dyker det också upp frågor och funderingar, eller bara hälsningar och information om gamla älskade hästar som tas väl om hand av sina mattar eller hussar. Idag dök ett meddelande upp som ställde frågan: vad gör man med en äldre häst som man vill jobba med men som man inte kan rida för att man helt enkelt är för lång?

Själv har jag inte riktigt det problemet. Mina gubbar – nu 24 resp 26 år går fortfarande bra under sadel och jag och mina elever är små och nätta på dessa stora klunsar. Vi rider dem i skogen och har mys. Banan blir det sällan numera. Vad ska vi träna på – vi som redan kan ”allt”? ;-)…. 26-åringen fick i och för sig vara med på höstlägret med en vän och lätt ryttare som han visade sig älska! De hoppade och dressagade på banan som om de aldrig gjort annat. Alex hoppar med YasmineOch när jag red ut senast, vilket är för bara några timmar sedan, ja då lekte han unghäst och tassade iväg i småtrav och försökte öka hela tiden. Vilken underbar känsla att veta att han fortfarande kan, den härliga gamlingen.  Tänk att jag haft honom i snart 20 år, och jag kan inte bli mätt på hans sällskap.

Men åter till frågan. Det finns så mycket vi kan göra med hästar utan att rida dem. Tömkörning är en gren som verkligen kräver sitt. Bra träning för hästen och som en egen sport i sig. För det är otroligt vad man kan åstadkomma på töm – om man är duktig! Det är svårt, men kul. En annan grej är hästagility, att jobba över en hinderbana med mål att ha hästen helt lös. Det finns också tömkörning på långa tyglar att prova. Vad jag numera kallar sedvanlig markhantering är också kul! Flytta fötter med hjälp av energier och kroppspråk – utan vassa kommandon, drag och slit eller putt. Bara be, och släppa iväg… Backa ett steg, be om ett steg framåt, här finns också mycket att göra. Det är buskul och något jag jobbat mycket med med unghästarna. Det är lärorikt inte minst för att det blir ett sånt samspel mellan häst och människa. Markhantering för mig handlar nämligen om kommunikation, om ömsesidighet och om förtroende. Inte om något som helst annat. Marhanteringen kan sedan övergå till rena frihetsdressyren. Löshoppning är ytterligare något som är roligt att jobba med. Det är inte alltid som det behöver vara så högt. Gymnastikhinder, gärna fler på raken är perfekta för såväl unga som gamla hästar. Och så finns ju alltid den härliga promenaden i skogen också. Tillsammans. Bara du och hästen. Ett tips som är obeskrivligt mysigt, om vädret är fint och man har mycket att tänka på.

Vad hittar ni på med era hästar när ni inte rider?

 

 

av

Dopinganklagelser mot storstjärna – inte det tristaste

Isabell Werth anses av Tyska Ridsportsförbundet vara skyldig till doping. Det handlar om att en häst som tävlats har haft spår av en mågsårsmedicin. Werth tillbakavisar anklagelserna och hävdar att kontaminering skett. Hon har nu överklagat domen.  Hur allt gått till egentligen är det nog bara Isabell och co som vet, men det bekymrar mig mindre. Det som bekymrar mig är den stora förekomsten av magsår hos tävlingshästar. Det är så ytterst onödigt, och sorgligt. För vilken pina det måste vara att behöva prestera med magsår……