Håller på att reda ut begreppen om bytesdjurs- och rovdjurstesen inom hästvärlden. Tänk att det kunnat bli så knas, så att många faktiskt springer omkring och tror att vi människor upplevs som farliga monster i hästarnas värld. Och att detta i princip är en instinkt som inte kan släckas ut. Jag vet inte vad jag ska säga om det riktigt, mer än att det är väldigt märkligt i så fall att mina djur kommer på visslingar, inte ens reser sig upp när de sover liggandes och jag kommer och hälsar, att de glatt släpper upp mig på deras rygg för en tur ute i skog och mark. Än märkligare är det väl då att när jag tappar balansen, så stannar de så att jag inte faller av (de borde verkligen ta chansen). Och jag är fullt medveten om att mina hästar inte är de enda precis, utan det är nog så hästar gärna gör om de har en bra relation till människan.  Nåväl – det blir en längre text om detta senare. 

Vad jag främst ville dela med mig var en härlig liten text om det där met byten och rov som jag läste i en blogg i anslutning till att jag söker fakta om just detta. 

Njut och läs detta blogginlägg!