När hästen inte jobbar

Hästens liv består till stora delar av ”dötid”, i alla fall ur människans synvinkel. Vi rider dem och vi motionerar dem, men däremellan går många, många timmar. Vad gör hästen då? De äter och umgås, och sover lite grann. På ett ungefär.Tänk så lika hästarnas och våra behov är. De flesta av oss äter och umgås när vi inte jobbar. Det vill hästarna också göra! 

I Sverige har vi för vana att ta ut hästarna i hagen. För det mesta i alla fall. Det är en riktigt, riktigt bra början. Hästar behöver förutom långa måltider (typ upp till 18 timmar), röra på sig och få vandra omkring. Men för att det ska bli riktigt ultimat behöver också hästarna sällskap. Och mer än så – de behöver vänner. De är precis som vi – de vill vara med i en social gemenskap med sådana som förstår dem. Som fölisar behöver de också lära sig de sociala koderna, och hur det är att vara häst. Då behöver de hästar från alla åldersgrupper som fungerar väl i grupp. Det berättar Lisa Ashton i den här artikeln som publicerat i Equitation Science. 

En liten not gör jag också till den sidartikel som syns i uppslaget – om hästars behov av variation i kosten och en undersökning som ska leda till nya svar, får vi hoppas. I naturen äter hästarna gärna lite där och lite här och får i sig en mängd grässorter, örter, rötter, grenar och annat smått och gott. I vårt hästhö ingår ofta väldigt få sorter, och vad det innebär i längden vore kul att lära sig mer om! Hoppas på snar uppdatering om detta. 

 

 

Ledarstoets roll ifrågasatt

Det är alltid lika spännande att läsa om hästars gruppdynamik och sociala värld. Men det är också lite förvirrande. För i det här fallet kan vi verkligen tala om att forskare ofta ser vad de vill se utifrån föreställningar om hur den sociala strukturen borde vara. Det började med att det var hingsten som bestämde. Sedan var det inte hingsten, utan sedan var det ledarstoet. Och man började förstå att dominans och ledarskap var olika saker. Och hur viktig vänskap är för hästar – inte bara en plats i någon abstrakt hierarki (kan hästar tänka abstrakt på det sättet? Det tror jag inte riktigt, men det är mycket vi inte vet). Och mer och mer insåg vi att det kanske handlar om komplexa system som inte riktigt kan visas i några enkla definitioner eller utnämningar till vem som är vad. En kunde flytta på en annan, medan en tredje följde en annan till den första. Rörigt blev det.  Nu visar det sig att det inte är det sk ledarstoet som för flocken hit eller dit utifrån sina egna erfarenheter heller. 

Det kan tydligen vara vem som helst – hingsten (eller någon av hingstarna då de kan vara flera), eller något av stona. Varför och hur detta går till är inte så lätt att säga kanske. Än mindre vad det gör oss människor till i hästens värld, och vilken roll vi ska eftersträva. Men intressant är det – kolla in här! 

Nu kommer kylan och det gäller att hänga på

hästbusPå yr.no utlovas nu kallaste kylan. Det blir stor skillnad mot den milda ”vintern” vi sett fram tills nu. Snabba omslag och stark kyla ställer till det för hästarna – också! Förutom att vi människor får svårt att hålla vatten igång i stallet, fryser fingrarna av oss, måste brodda upp hästarna så att de inte halkar och ber högre makter om att inte elsystemet ska få överslag av allt vi drar på för att hålla saker och ting igång, har hästarna sina alldeles egna problem.

Magarna har en tendens att stanna när det är kallt, och vattnet är kallt. Då gäller det att hålla koll på hästarna. Att hålla dem inne i värmen brukar mest ställa till med problem, och inte minst få hästarna uttråkade och boxarna skitiga. Lägger de sig ner i snön, eller rullar utan att skaka av sig snön efteråt är det dags att agera. Typ på direkten! Det kan räcka att röra på hästen en stund (inte så att den blir trött, bara kommer igång), och ge godisvatten (något gott såsom lucern, betfiber, fibergi eller något annat plus massor med vatten). Ställ in, massera och värm upp hästen. Blir den inte bättre är det bara att tillkalla vet. Bäst är om hästen slipper bli dålig alls…..

Att ge varmt vatten hela dygnet, och portionera ut maten ordentligt är en riktigt, ritkigt bra idé. Detsamma gäller att fodra tillräckligt mycket – hästar är som kaminer och skapar värme av att få äta ordentligt. Det kan gå åt bra mycket mer än i vanliga fall, och grovfoder är det ju lätt att öka på utan problem.

Dessutom – täcka med eftertanke. Själv täckar jag mer när det är regnigt och blåsigt (även om jag försöker undvika det – men behövs det så behövs det!). ”Vanlig” kyla har hästarna mycket lättare att stå emot, om deras päls får resa sig ordentligt. Då bildas ett varmt luftlager som skyddar hästen. Ett täcke trycker ner håren så att de inte kan resa sig, och jag lovar – hästarnas päls är bättre än något syntetiskt täcke i världen. Det är en annan sak om man av någon anledning har rakat hästen (något jag själv inte gör. Alla mina ser ut som mon-chichis om det nu är någon som kommer ihåg dem…).

Sen hoppas jag bara att snön blir tillräcklig djup, och tjälen sätter sig så att jag kan använda mitt tio hektar stora fält som ridbana resten av vintern! Då ska vi träna kondisen så det ryker om det – alla hästarna och jag! Äntligen!

Att träna på att rida ute

Uteritter, detta härliga tilltag när solen ligger på, nysnön lyser vit och vi vill göra något annat än att bara rida runt på en bana. För många är det däremot förenat med mycket trubbel. Hästar som inte vill, hästar som springer hem eller iväg, hästar som stegrar och hoppar och far. Då blir uteturen snabbt något mycket jobbigt. Och ofta kanske det är så att vi inte förstår att vi behöver träna det där med uteridning – också! 

För en häst är det en helt annan sak att tränas på ridbanan mot att gå ute. Det är det ju för oss människor också. Och att bara lämna det trygga området stall med omnejd (trygghet = prio ett i hästens värld) gör det lite läskigt att hänga på ut. För att våga det krävs själförtroende, och en bra kompis vid sin sida. Den trygga och braiga kompisen kan vi bli, om vi tränar hästen rätt. Tyvärr blir rädda och osäkra hästar som studsar och backar ibland tvingade att gå fram, eller straffade på olika sätt. Det misstas lätt för olydnad, men hästar har en tendens att gärna hänga på – om det känns säkert. Att tvinga vid rädsla eller stress gör ingen individ säkrare, oavsett om det handlar om en människa en hund eller en häst. Att hjälpa hästen att överkomma sina rädslor, det görs genom positiv träning (Yes you can! :-)) 

En positiv attityd, känsla för hur hästen reagerar och övningar som leder till att hästen vågar mer och mer är vinnarkoncept för en lyckad långritt. Varför inte satsa på att klara en härlig långrunda på egen hand till sommaren. Det är ett träningsmål så gott som något! Här på sidan Horse Behaviourist får du flera tips om hur du får din häst att klara av uteritten, utan studs, backningar, stegringar eller annat otrevligt. 

Gruppen hästens trygghet

I USA finns en mängd mustanger, frilevande hästar som en gång kommit lösa från sina ägare. Dessa hästar övervakas och även om de är i de fria styrs deras livsbetingelser av människan. Ibland samlas de ihop och grupper säras av olika anledningar. Det här leder till oanade konsekvenser för djuren, som är beroende av sina flockar (just den flocken – inte bara en flock), menar skribenten till det här enormt intressanta inlägget om hästarnas gruppdynamik. 

I Holistichorse.com berättas om vikten av äldre stabila ston och hingstar som gruppens kunskapsbärare och trygghet, och vad det gör för hästar när grupperna splittras. Något att fundera över i vår vardagliga tillvaro med hästen, på många olika sätt. Berättelsen i slutet om Diana, det kloka stoet som överlevde det mesta och lotsade sin flock till trygghet om och om igen, är värd sin läsning bara det. 

Myter som behöver avlivas

…denna gång i hundvärlden, kan vi läsa mer om hos eminenta Anders Hallgrens nya blogg! Han tar i sina första inlägg upp just de tre myter han anser är värst. Och den första inlagan handlar om ledarskap – och vad en felaktig syn på detta kan göra mot såväl hund som människa. Något att följa för alla oss som verklige diggar våra tamdjur! Här är bloggen. 

God Jul 2013

hjärta

Julen är åter i antågande. Den här gången finns ingen snö på backen, så ljuset får vara i sinnet. Och vilket år det har varit, i stort och i smått. En stor del av tiden har det varit full fart. Och med det har också kommit lärdomar. För jag möter så många människor, från alla delar av samhället. Vi delar en passion, dessa människor och jag. Det är kärleken till hästen som individ, som partner och som väsen. Men det handlar också om att hästen plockar fram det goda i oss – våra förmågor att känna empati, att leva oss in och att engagera oss. Som de människor vi är och kan vara.

I år tackar jag alldeles särskilt alla de som engagerat sig och bland annat ställt så kloka frågor som vi diskuterat, alla de som kämpat så hårt och enträget för att lyckas på hästens villkor, och alla de som fått mig att skratta och vilja göra mer av det jag redan har lyckan att göra: att träna folk och att träna hästar, på ett så roligt, befriande och utvecklande sätt som jag bara kan. Ni ger mig energin, orken och viljan och jag är så lyckligt lottat som får ha er i min värld. Tack alla som kämpar för jämlikhet, förståelse och empati – var ni än är och vad ni än ömmar för. Alla som arbetar för de ljusa krafterna motverkar mörkret gör så stor skillnad, i det lilla såväl som i det stora.

girlanger

Jag tackar livet och lyckan för att vi har hälsan här på gården, och för att vi har varandra. Även mina djur ger mig goda skratt – och mycket, mycket kärlek. Vi trivs så bra här, i mitten av ingenstans. Vi har skapat oss ett eget centrum, där vi välkomnar vänner och bekanta för roliga äventyr. Det känns fantastiskt bra, och är verkligen något att bygga vidare på inför 2014. Nu satsar vi än mer, framåt för vidare äventyr! I minnet och i hjärtat bär jag med mig de som gått vidare på andra sidan. Jag saknar er så, men vet också att vi kommer mötas igen. Det ger tröst då tomheten blir stor.

Och till sist min juleönskan:

Det svenska jordbruket är på fallrepet. Strängare lagar och regler än omgivande länders och hög standard på djurhållning såväl som på odlingar kostar. Det kostar tydligen så mycket att det inte är värt att betala för? För importvaror dränker snart den svenska produktionen.  Hur har det kunnat bli så illa?

Men det finns ett alternativ – om vi gör ett val – för det svenska jordbruket, och den svenska etiska djurhållningen. Om du väljer svenskt, så väljer du inte bara gott djurskydd. Du väljer också att satsa på arbetstillfällen på landsbyden, och ger landsbygden en chans i stort att kunna överleva. Om du väljer svenskt finns också hoppet o att nästa generation får uppleva de öppna landskapen, där djuren är en så viktig del. De ingår i ett månghundraårigt kretslopp, där djur och växter samspelar och nyttjar varandra. Där vi än kan se korna beta på öppna marker, och skapa de ängar som många av oss älskar så högt. Du väljer också hälsan – för det som produceras i Sverige har också mindre gifter och antibiotika i sig, än vad det ekologiska från övriga Europa har. Och om du väljer närproducerat, och från mer småskaliga verksamheter stöttar du troligen också en småföretagare som tar ett personligt ansvar för sina marker och för sin djurhållning i kampen mot stora internationella jättar….

Ha en underbar jul, och ta hand om varandra!

Hopp ut ur paddoken

Förra vintern skulle jag låta ett av mina ston ”galoppera av sig” på ridbanan. Inte helt ovanligt att jag låter dem gå lösa på banan och aldrig att jag fått problem med dem då. De galopperar runt i gladan ro, ibland sätter jag upp ett hinder eller så. Bra galoppträning som pumpar hjärta och lungor och som dessutom gör att jag kan hinna träna igenom alla mina hästar när så behövs. Ända tills den här gången… 

Mitt lilla sto är pigg och tar full fart runt banan. Isigt är det, men broddar är ju på så det är ingen fara. Låter henne vara…. Men se efter andra varvet struntar hon helt enkelt att vända när ridbanan tar slut. Hon tar ett gigantiskt språng över grinden och galopperar hem till stallet. Vet inte vad andra skulle ha gjort, men jag skrattade så jag kved. Tårarna rann, som så ofta förr över denna dams påhitt. 

Vi hittar henne bakom stallet, mumsandes på en höbal. Som om inget hänt. Och det hade det ju inte heller – egentligen… 

I Ridsport kan du se en annan häst som gör på snarlikt sätt! 🙂 

 

Vaccin mot kvarka snart en realitet

En av de mest fruktade sjukdomarna bland hästar är kvarkan. 

Den lilla elakingen gör inte bara hästar så sjuka att de kan dö av det. Eländet sprids också som en tromb bland hästar, utan att de ens behöver träffa varandra. Hua, vilken sjukdom det är. Något att ha stor respekt för. 

Som tur är finns det forskare som forskar på rätt saker. Som att hitta ett vaccin mot detta elände till exempel, Nu hoppas forskarna att det ska finnas ett vaccin inom några år. Jag ställer mig i kö – redadn idag! 

 

Mer om vaccinets utveckling kan du läsa om på HästSverige

Så ska Valegro hålla i längden

Den mest uppmärksammade hästen just nu – Valegro är en häst som har framtiden för sig. I alla fall om Carl Hester får bestämma. Och med tanke på att det är Carl som äger hästen ser de närmaste 9 – 10 åren ljusa ut för allas vår Blueberry, hästen som kommit att slå världsrekord i parti och minut de senaste åren. 

Fem tävlingar per år är det som gäller. Mellan dess rids hästen på bana, ut i skogen och går i hagen. 

Så vad var det nu igen alla de där påstod, de som inte ville släppa ut sina hästar i hagen? Att det inte går att förena med vinst? 

Kanske precis det som är förutsättningen – för en glad häst är en häst som kan prestera. 

Mer om Carl Hesters taktik för att få Valegro att hålla i längden kan du läsa om på Ridsport.