Hästar har haft fång i evinnerliga tider

Fång ses gärna som något som hör tamhästen till. Men även om förekomsten av fång  är hög idag, och att vi många gånger kan härleda detta till hur vi håller och fodrar våra hästar, kommer nu nya rön fram som ställer människans skuld till fång något i en frågande dager. I en bred studie på hovar som mäter mer än en miljon år i ålder (!) har fångliknande förändringar hittats i lite drygt 3 utav 4 fall. Och i över 6 % av hovarna som undersöktes kunde man inte missta sig på att det var kronisk fång som vildhästen hade.Fler studier behövs förstås, men det här är intressanta nyheter som ställer många frågor. Jag hoppas forskarna går vidare med projektet för att lära sig mer om fång och dess orsaker. Det verkar ju inte enbart bero på oss människor, eller är hästar bara så där känsliga?  Att lära sig mer om fång är viktigt, för det är ett fruktansvärt tillstånd som orsakar stort lidande för var och enskild häst som drabbas. 

 

Här är länken till en sammanfattning av studien. 

Gruppen hästens trygghet

I USA finns en mängd mustanger, frilevande hästar som en gång kommit lösa från sina ägare. Dessa hästar övervakas och även om de är i de fria styrs deras livsbetingelser av människan. Ibland samlas de ihop och grupper säras av olika anledningar. Det här leder till oanade konsekvenser för djuren, som är beroende av sina flockar (just den flocken – inte bara en flock), menar skribenten till det här enormt intressanta inlägget om hästarnas gruppdynamik. 

I Holistichorse.com berättas om vikten av äldre stabila ston och hingstar som gruppens kunskapsbärare och trygghet, och vad det gör för hästar när grupperna splittras. Något att fundera över i vår vardagliga tillvaro med hästen, på många olika sätt. Berättelsen i slutet om Diana, det kloka stoet som överlevde det mesta och lotsade sin flock till trygghet om och om igen, är värd sin läsning bara det.