Det är alltid lika spännande att läsa om hästars gruppdynamik och sociala värld. Men det är också lite förvirrande. För i det här fallet kan vi verkligen tala om att forskare ofta ser vad de vill se utifrån föreställningar om hur den sociala strukturen borde vara. Det började med att det var hingsten som bestämde. Sedan var det inte hingsten, utan sedan var det ledarstoet. Och man började förstå att dominans och ledarskap var olika saker. Och hur viktig vänskap är för hästar – inte bara en plats i någon abstrakt hierarki (kan hästar tänka abstrakt på det sättet? Det tror jag inte riktigt, men det är mycket vi inte vet). Och mer och mer insåg vi att det kanske handlar om komplexa system som inte riktigt kan visas i några enkla definitioner eller utnämningar till vem som är vad. En kunde flytta på en annan, medan en tredje följde en annan till den första. Rörigt blev det. Nu visar det sig att det inte är det sk ledarstoet som för flocken hit eller dit utifrån sina egna erfarenheter heller.
Det kan tydligen vara vem som helst – hingsten (eller någon av hingstarna då de kan vara flera), eller något av stona. Varför och hur detta går till är inte så lätt att säga kanske. Än mindre vad det gör oss människor till i hästens värld, och vilken roll vi ska eftersträva. Men intressant är det – kolla in här!
Busenkelt! 
Mycket intressant notering.
Instämmer, efter att ha studerat min familjeflock under många år.
Ledarstoet leder när det är svårare beslut eller platser som ska passeras, liksom när det varit läskiga saker i hagen (typ lodjur, raketer mm).
Hingsten (i mitt fall dock kastrerad, men med allt hingstbeteende kvar när det gäller att ansvara för sin familj) vaktar, vallar och försvarar sin familj. Dessemellan, när allt är lugnt, kan vem som helst i flocken bestämma vart de skall gå, och resten följer efter. Jag har tex ett sto som oftast är den som tar initiativet att gå till vattnet…
Har islandshästar som lever ihop på stora ytor, i lösdrift. Det är så nära en naturlig familjeflock man kan komma tror jag, i dagens moderna tid:
Ledarsto (som tyvärr dog förra året), hennes barn o barnbarn (varav barnbarnet som succesivt under många år har tagit på sig rollen som ledarhingst trots att han är vallack).
Dessutom några andra ston med sina avkommor, och deras avkommor. Några av valackerna har bildat en liten ungkarlsflock med ett ungsto (och även den enas mamma ingår där lite grann).
Att studera deras liv och relationer är tusen gånger intressantare än att rida tex…!
Jag bor dessutom så bra, att jag kan studera dem från mitt hus, utan att behöva stå ute i hagen.
Att se medlemmar i familjeflocken födas och dö, är otroligt fashinerande, liksom att se deras beteenden i alla olika situationer.
Jag har under ett par år skrivit om hästarnas relationer och beteenden på deras facebooksida; ”Rallarbackens Islandshästar”
Tipsar er nu att gärna gå in och läsa mer om just detta med hästarnas relationer i en så nära man kan, äkta hästfamilj!
Som sagt: Ett mycket intressant ämne!