djurskydd

av

Travhästens öde efter karriären – blir det Malta?

Travhästen har i bästa fall en karriär fram till tolv års ålder. Sedan är den slut på banan. Då får den helt enkelt inte trava längre (om det inte är ett kallblod…). Vad händer med hästarna efter detta, och vad händer med alla hästar som inte visar framfötterna på banan alls?

”Billiga hästar”

Travhästen är avlad för att springa fort och har nerv. De är inte lämpade för några större framgångar på en ridbana. Därför står de inte precis högt i kurs bland blivande hästköpare. Mängder med gamla varmblod läggs ut på annons, till priser långt under slaktvärde. Vad händer sedan vet ingen. Alltför ofta blir hästarna vandringspokaler. En okunnig köper hästen, inser att han eller hon inte klarar av den och säljer den vidare. Hästen blir en vandringspokal. Alternativet är att den går till slakt.

Malta

Malta har också blivit ett enormt exporland för svenska travhästar. Under 2009 såldes nästan 80 hästar dit, direkt från svenska händer. Hur många som går omvägen genom andra europeiska länder framgår inte av de siffror som finns. Där får hästarna tävla tills de är sjutton år. Men baksidorna är att reglerna och hästhållningen är något annorlunda än vad vi är vana vid. Lutfi ”Almighty” Kogljini, kanske mest känd för sin kaxighet, skräder inte orden. Han anser att det är oetiskt att sälja hästarna till Malta. ”Där proppar de hästarna fulla med skit”, säger han. Och siffrorna ger honom rätt (länk).

En undersökning (se länk), visar att mellan 30 och 50 % av hästarna dopas. Kanske inte så konstigt – hästarna köps in billigt och är inte alltid helt friska. En lång karriär kan ha satt sina spår, och det kan också ha funnits hälsoskäl varför en häst sålts vidare).

Tränare vill till sverige

Charles Degiorgio, kan vi misstänka, är en seriös travtränare som vill framåt. Han verkar sedan 2008 på Mantorp, men är född och uppvuxen på Malta. I en intervju 2008 säger han att travsporten här och på Malta är väsenskilda. På Malta, menar han, finns inga regler att följa. Han kallar det för katastrof.

Vilka hästar som går på banorna i Malta hitas här. Vissa hästar blir också droskhästar, som bilden på den här länken.

Vad göra?

Lutfi har mer att säga om hästens öde efter karriären. Enligt honom finns ett stort ansvar för hästen och referenser krävs. Finland är ingen höjdare, det heller meddelar Lutfi, som har erfarenhet nog att yttra sig, misstänker jag. En tränare jag vet om ger bort sina hästar. Men då skrivs också tydliga kontrakt där det tydligt anges att hästen måste få fullgod vård och att den inte får säljas vidare. Den som bryter mot avtalet (vilket några gör i tron att tränaren glömt bort sin häst), åker obönhörligt in till tinget. Bra gjort! För mig är det obegripligt att hästägare inte tar ansvar för VEM de säljer sin häst till, oavsett hästras.

Svensk travsport har också börjat agera. I ett möte mellan svenska och maltesiska travrepresesentanter höjdes rösterna för en renare sport (länk). Det är ett gott inititativ, men långt ifrån tillräckligt. Malta är en del av EU och det går att skrika om EU-direktiv så mycket man vill. Om inte regionens verksamhetsutövare är för förändringen, kommer inte mycket att hända. Vi i Sverige är nog något godtrogna på att EU-regler minsann gäller överallt…. och att de dessutom har en verkan. För visst spelar svenska spelare på maltesiska banor, och det är spelet i sig som gör travet möjligt.

Mer läsning:

Travkompaniet

Intervju med Charles Degiorgio

av

Försök att stoppa grymma metoder bland Tenessee Walking Horses

Jag har funderat vidare på det där med att kunna tvinga en häst till vinst. Det finns oräkneliga ”metoder” som fått stora framgångar på tävlingsbanorna. När jag satt och surfade på nätet för att hitta exempel på detta, drog jag mig till minnes gamla fruktansvärda bilder på hur träningen av Tennesse Walking Horses kunde gå till. Det var åratal sedan jag läste om detta, och gick därför in för att se vad som hänt sedan dess. Här kommer en liten bakgrund och uppdatering. ”God läsning”, önskar jag bara… För visst går det att plåga ett djur till vinst, annars skulle ju ingen göra det här.

Walking Tennesse Horse

Bakgrund
1970 försökte amerikanska myndigheter sätta stopp för de grymheter som alltför ofta var förekommande vad gäller rasen Walking Tennessee Horses. Rasen är känd och berömd för sitt steg och sin höga svanslyftning. Men tränare som ville vinna tävlingar tyckte att benen aldrig kunde lyftas tillräckligt högt naturlig väg. Därför hade otäcka metoder utvecklats för att skapa ett än mer spektakulärt steg, för att hänföra och – för att vinna. Men, som tur är, väckte metoderna stor anstöt hos mängder med människor. En lag kom till för att förbjuda de metoder som ansågs som mest illa inom hästnäringen. Lagen kom att heta Horse Protection Act.

Metodernas innehåll
Metoderna som gav sådan uppståndelse gick ut på att på alla möjliga medel få benen att lyftas högt. De skulle knappast nudda marken, utan hästen ska liksom sväva över marken. Hur åstadkommer man då det? Jo, ”givetvis” genom att få hästen att inte tycka att markkontakt är en särskilt trevlig grej. Det finns mängder med sätt att få hästar att inte vilja röra marken. Här är några exempel som Tennesse Walking HOrses har fått utstå för att ge vinst åt sina ägare och tränare:
– skosömmar som avsiktligt ger ett extremt tryck på själva hoven. Det onda gör att hästen inte vill sätta ner sina hovar.
– Kemikalier som fräter sönder hovsulan så att den ömmar vid tryck.
– sylar och nubb upptryckt mot hovsulan för att ge smärta vid tryck.

Dessa metoder går under det gemensamma amerikanska uttrycket soring. För att verkligen förstå hur det går till och hästarnas reaktion rekommenderas länken till videon från Humane Society mycket varmt.

Hände något?
Vi kan ju hoppas och tro att lagar har effekt. På ett sätt har också lagen gett vissa konsekvenser. I alla fall för en del. Men den kommersiella världen runt Tenessee Walking Horse är enorm. Hundratusentals dollar står på spel. Så även om kontrollerna för att stoppa djurplågeriet har ökat, är det många som fortsätter.

År 2006 gick det inte ens att utse någon ärlig championatvinnare inom den klass som hästarna tävlar. Åtta av de elva finalisterna visade spår av de förbjudna metoderna, det som i USA kallas för soring. Det visade sig att sportens avigsidor var lika stora det året som det var under 1970-talet.

Hopp om framtiden
Organisationen inom Tennessee Walking Horses försöker nu ta ett nappatag i verksamheten. Under 2009 var till exempel kontrollerna mer rigorösa än någonsin. Teknikerna ger spår, så är det bara. Och kontroller kan sätta fast syndarna. Bara under 2009 avstängdes tre tränare på livstid för att bruka metoderna, och mängder med tävlingsdeltagare diskades från enstaka tävlingar.

Läs gärna mer om de olagliga och mycket grymma träningsmetoderna och hoppet om Walking Tennessee Horses framtid som med lite hjälp och kunskap leder till något bättre för hästarna. Här är länkar:
American Humane

US News

Organisationen Stop Soring

The Humane Society

Intressant video och info från The Humane Society

av

Vad är nödvändigt lidande hos djur?

Anna Olsson, forskare vid Insitute for Molecular and Cellular Biologi i Porto ställer i ett par blogginlägg på Forskarbloggen det egentligen så uppenbara konstaterandet:
Om djur ska skyddas från onödigt lidande, måste det, enligt lagen och definitionen, finnas nödvändigt lidande (som de inte behöver skyddas ifrån, underförstått?).
Anledningen till Annas inlägg är den mediastorm som blossade upp angående grisarnas tillvaro, först i Danmark och sedan i Sverige förra året.

Sug på den karamellen. Nödvändigt lidande för ett djur, som det inte behöver skyddas emot utan något vi får godta. Vad kan det vara- egentligen?

Anna ser tre kategorier av sådant lidande. De tre hon anför är att ge vård (som kan ge smärta), att genomföra djurförsök, och att producera djur för mat. Det är också rangordnat efter acceptans och vi kan nog anse de flesta svenskar som för att ge vård (men inte all typ av vård kanske), en del anser djurförsök är okej, medan väldigt få tycker att djur som lider inte är okej i matproduktionen.

Men lagen tillåter visst lidande i samband med djurproduktion för mat. Såsom kastrering av griskultingar utan bedövning, till exempel. Men det kan också handla om att djur får lida ”lite” för att vi ska få billiga mat. So utrymmesbegränsningar som ger stereotypa beteenden och andra ingrepp som inte djuren får något ut av, utan oss.

Det får mig osökt att tänka på Michaneks och Thelins bok ”Vi avlivade hästen. Den ligger under presenningen”. Inför lanseringen av den boken yttrade de två namnkunniga herrarna en åsikt om att det djurskydd vi har idag inte är till för småbrukare inte. Med Annas ord om nödvändigt lidande, blir bilden verkligen intressant. Småbrukare som inte har djur som huvudsakliga inkomst är kanske inte så intressanta för marknaden, men storproducenter och deras jättekonsumtion ger medborgarna det de vill ha? Ett kött som kanske inte är så etiskt och så gott, men som ändå kan säljas för 29,90 kilot i butiken. Ses då kanske de produktionsmönster som finns i storstallarna idag som ett nödvändigt ont? Det kan jag se en poäng i, den retoriken.

Däremot vet jag inte än hur innehållet i Michaneks bok och Thelins kommer att te sig när jag läser den, vilket jag inte gjort än. Jag får ingen riktig bild över hur många mindre jordbrukare, hästägare och hundägare som känner sig överkörda av myndigheterna. FInns det någon sådan bild tro, och går det att skaffa sig en trovärdig, någorlunda objektiv bild i en värld som är så full av känslor och tyckanden? Det återstår att se. Jag får leta vidare i forskningsbloggar, forskningsresultat och läsa veterinärers böcker när de kommer ut. Så mycket är klart…

av

Hästen: en god resurs för att stärka psyket

En intressant artikel om hur terapi i Ystad utvecklas med hjälp av hästar föranleder mig att skriva om ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat: hästens möjligheter att stärka oss människor. Artikeln handlar om långtidssjukskrivna och rehabilitering.

Då jag själv har en del erfarenhet av detta, inte minst med barn, (läs mer om det i Allt för föräldrar), glädjer det mig oerhört att fler inser vilket fantastiskt verktyg för helande som hästen är, både fysiskt och psykiskt.

Hästen som mental tränare
Hästens roll i samhället förändras. Nu upptäcker alltfler insitutioner och förståsgipåare att de har en utomordentlig förmåga att ge oss människor mycket av det vi ibland saknar. En tillvaro med hästar har framför allt en förmåga att ge:
– träning i kontakt med individer
– ökad förmåga till empati
– förbättrad koncentrationsförmåga
– en ökad känsla av välbefinnande och själtillräcklighet
– ökad självinsikt

Fantastisk kontakt
Hästen dömer ingen människa efter hur hon ser ut, och inte heller hur han eller hon beter sig. De är otroligt anpassningsbara och så länge situationen inte är hotande, är djuren snarare nyfikna och kontaktsökande. De har dessutom ett enormt tålamod med oss människor. Barn och vuxna med aspergers, autism, bokstavsdiagnoser, downs syndrom eller andra så kallade funktionshinder som gör det svårt att bli accepterad i vårt krävande samhälle, kan i stallet och hos hästarna finna en fristad som är på deras egna villkor. Detsamma gäller personer med fysiska funktionshinder eller svårigheter.

Hästar förställer sig inte heller, och gör det de tror att de bör göra för att en relation ska fungera. De är som de är och svarar på de signaler de får. De tycker inte synd om någon och de är inte nervärderande i all sin välmening. De stressar heller inte upp sig för att det går lite långsamt, eller för att någon inte är effektiv eller koncentrerad nog. Vem av oss människor kan skryta med sådana förmågor?

Vet när de behövs
Hästen tycker om en mjuk hand, lugn och ro och människor som vill dem väl. De läser av de små, små signaler vi skickar ut. Om du tycker om och vill väl, känner hästen det direkt. Hästen är också ett mycket hjälpsamt djur. De beter sig gärna väldigt väl med personer som inte tror att de vet allt. Det är fascinerande att se hur hästarna står extra stilla vid uppsittning när barnen är små, eller om en person har fysiska svårigheter att komma upp. De väntar tålmodigt, och villigt. De vet på något sätt att de har ett viktigt ansvar.

Jag kommer aldrig att glömma när jag och en elev, tillsammans med assistent var ute på promenad i skogen. Våren var särskilt grön den dagen och vägkantens gräs väldigt gott. När vi är som längst bort från stallet får eleven ett kraftigt krampanfall när hon sitter där i sadeln. Vi får hålla i henne för att hon inte ska rasa av hästen, då hästen är hög. Jag har inte tid att tänka på någon häst, men inser, när krampen börjar lätta, att min häst självmant stannat och står blick stilla. Inte ens öronen rörde sig.

Då eleven blivit mycket trött av händelsen behöver vi staga upp henne på var sin sida för att hon ska kunna färdas säkert hemåt. Jag ber hästen vända sig och ”säger” åt honom: nu tar du oss hem säkert, Alex. Vi behöver din hjälp. Ingen av oss kan visa vägen, det är ditt jobb.

Hjälp hem
Steg för steg, i långsam mak och helt balanserat går vi hemåt. Med mjuk gång och i exakt rätt tempo för att vi behagligt ska kunna följa med vid sidan lotsar hästen oss hem, på allra säkraste sätt. Inte en titt åt sidan, inte en oväntad rörelse. Det är så här det är, när vi jobbar med djuren och har personer med särskilda behov med. Inget ovanligt, men ovanligt vackert.

Hjälpt många
Mina hästar har glatt, och gläder än idag, mängder med fantastiska människor på mängder av olika sätt. Alla är vi olika och hur hästen påverkar oss blir också därför inte detsamma. Men jag vet en sak – det finns inget enklare och roligare sätt att träna mentala förmågor med än med en häst! Hästen gör jobbet åt oss.

Inga bidrag
Men för oss har det aldrig funnits bidrag att få. Det har därför alltid fått stanna vid hobbyverksamhet. Hur finansierar du annars en personal på varje person, och en häst till det? Det går inte att ta den faktiska kostnaden, det är orimligt. För mig är det viktigt att kunna låta mina hästar göra ett viktigt jobb. Ridning för personer med särskilda behov är därför alltid något jag försöker erbjuda, men det måste bli som hobby. Hästar lever inte på luft och kärlek allena.

Alltför få i Sverige
I Sverige är det extremt få som förstår hästens betydelse och vad den kan ge. Som verktyg för habilitering och rehabilitering skulle det kunna göras så oändligt mycket mer. I Danmark är intresset klart större och där är det också inte helt ovanligt att ridterapi erbjuds. I Sverige är ridning betraktad som en lyxsport och inte ens avdragsgillt som friskvård….
Vilken skillnad det kan vara och vilken förlust det är – för människan. Men det verkar finnas lite hopp i alla fall, av artikeln i ATL att döma. Vi får hoppas att fler upptäcker denna onyttjade resurs.

Läs mer:
Norran, om Skellefteå psykriatri
Hästen, BästaTerapeuten: Artikel ATL 18 feb 2010
Nytt företag som satsar på terapi med häst

av

Djurskyddet i USA

Bilden av USA:s djurskydd verkar ganska vagt. Folk har sett de amerikanska djurpoliserna springa omkring och försöka få ordning på privata personer som har ett eller ett par djur. Om det inte lyckas far personerna in till rätten och djuren till kliniken. Så är allt frid och fröjd. Sedan skrivs det om att djurpoliser, som i USA, vore lösningen på alla problem när djur far illa i Sverige. Då kan vi sova tryggt.

Lantbruksdjuren
Men USA har fler djur än söta hundar. Det finns en enorm sektor av djur, minst lika kännande, intelligenta och speciella, som husdjuren – som inte har något skydd alls i USA att tala om. Det är lantbruksdjuren.

I USA är verkligen köttbranschen en jätteindustri, till stora delar styrda av ett fåtal megaaktörer. Deras stallar är så mycket större än vad vi någonsin kan tänka oss. Vi talar om hundratusentals djur. De är i händerna på industrin, och få regleringar sätter stopp för hur de får hållas, eller hanteras. De är undantagna från den allmänna regeln om välfärd för djur som finns i USA.

Transportregler
En av de viktigare reglerinarna är 28-timmarsregeln vad gäller transporterna. Djuren får transporteras i 28 timmar utan avbrott. Men får är undantagna och kan hänga med i transporten i 8 timmar till. Lastningstiden är inte inräknad. Då erbjuds djuren fem timmars vila där de ska lastas av. Sedan börjar 28-timmarsregeln gälla igen.

Stallarna
Flera djurslag, såsom kalvar, höns och får, har inga minimimått som behöver uppfyllas för hållande av djuren. Suggor får fixeras. Inga djur behöver någonsin se dagens ljus och det finns inga formella regler på att bås och utrymmen ska vara försedda med strö.

Foder och vård
Hormoner i fodret är full tillåtet i USA för flera jordbruksdjur. Dessutom är det tillåtet att göda djuren med hormoner. Det finns få regleringar om att ge djuren vad som behövs för att må bra. Det finns inga detaljerade regler om hur djuren ska skötas (tillsyn etc). Myndigheternas tillsyn på farmerna är begränsade. Inspektionerna annonseras ett par dagar i förväg, och få farmar hinner gås igenom under ett år. Det är dock stor skillnad mellan de olika staterna i USA.

Konsumenterna
De amerikanska staterna kan själva inrätta lagar som är starkare än dessa grundlagar. Jag har hittat ett sådant fall. I Florida blev det folkstorm när det blev känt att suggorna fixerades. Det har nu blivit förbjudet, tack vare guvernör Schwarzeneggers försorg. Dessutom har en del företag och organisationer börjat lyssna till konsumenternas åsikter. Det har blivit en del skandaler med åren, och det har skapa vissa kvalitetsprogram för att säkra en något högre kvalitet på djurhållningen.

Om ni är intresserade av att veta mer finns information att hämta på följande sidor:
UPC Online
Jordbruksverket i USA
Animal Law Info
Texas Cruelty to Animal Stautes
Ett skrämmande fall från OHIO angående grisar och ägarens rätt att hänga dem, och en diskussion angående OHIO:s lagar.

Min kommentar
Näe, det stora landet i väster är nog inte mycket att efterlikna när det gäller djurskyddet. De ligge rångt efter det europeiska i många avseenden. Med eller utan några djurpoliser som jagar övergivna hundar under rednecks hus….

av

Galoppptränare avstängd i USA

Det är intressant att läsa om svenska djurskyddsfall och sedan växla över till att läsa om de amerikanska. Särskilt intressant blir det för att många i vårt land hojtar och skriker efter att vi ska ha djurpoliser, precis som i USA. Det är som om folk i allmänhet tror at det är bättre ”over there” för djuren. Jag har tidigare läst om djurskydd inom jordbrukssektorn, och jag kan avslöja att det är så kul läsning. Men det kan ni läsa mer om här, på USA:s motsvarighet på jordbruksverket.

I vilket fall som helst talas det just nu om hästtränaren och hästuppfödaren Lope M Gonzales som dömts till 33 (!) fall av djurmisshandel (animal cruelty) i Florida. Mer konkret för att ha svultit hästarna. Hästarna omhändertogs från gården.

En av de hästar som omhändertogs på gården.

Till skillnad från i Sverige döms han för varje enskilt fall, det vill säga varje häst som farit illa under hans vård. Många tycker han borde ha fått mycket mer än så. Han fick ett års villkorligt på varje fall som adderas upp och 50 dollar i böter för vart och ett av misshandelsfallen plus lite skadestånd. Totala summan slutade på under 3 000 dollar.

Jockeyklubben i USA har också bannat honom för evigt. Det är första gången det händer och i USA kallas det för motsvarigheten till klubbens dödsstraff. Ingen av hans uppfödningar får någonsin registreras som galoppörer. Det är det hårdaste straff Jockeyklubben kan utfärda.

Fler av hästarna som ansågs undernärda

Men, det finns alltid ett men. (Varför gör det det? Har Tony Irving tagit över helt här i världen eller…?) Han har fortfarande rätt att köpa och sälja hästar uppfödda av andra än han själv och att tävla dessa hästar. Uppfödningen må de ha fått stopp på, men inte allt det andra.

För mer information, gå gärna in på tidningen The Horse, eller klicka här och här

Bilderna är tagna av Marion County och användes som bevis i tvisten.

PS En snabbtitt på Google ger att Gonzalez sålt mängder med uppfödningar på auktioner, liksom han köpt hästar under hela förra året.

av

Fritidsintresse ställs mot djurens väl i storstan

Nu är det fullt med diskussioner i hästvärlden om den blivande regeln att hästar ska få en ökad rörelsefrihet i sin vardag. I augusti smäller det. Då ska hästar i allmänhet få gå ute varje dag och kunna ha en hage som är stor nog för alla gångarter.

Senast den 16 februari 21010 publicerades en mycket intressant och belysande artikel om fenomenet i SVD som du kan läsa här. Där finns också en länk till en artikel om problemen med att ridskolornas farhågor om att barnen inte ska kunna rida på skolorna framöver.

Det ska bli mycket spännande att se vad som händer i praktiken. I media diskuteras i alla fall problemen med hagtillgång i storstaden och för de ridskolor som finns där. Argument för och emot utegång haglar. De som vill ha det som förr påpekar skaderisk, att hästarna tas hand om väl ändå och att de har det bra. Ett stort argument mot utegången är också att der blir omöjligt för barn och ungdomar i storstäder att rida.

De som vill ha utegång bygger sin argumentation både på forskning om hästens naturliga behov av social kontakt och rörelse och etiska skäl. Ingen trivs i en bur det knappt går att lägga sig i. Flera inlägg i media har även behandlat frågan huruvida ridning och hästägande är en mänsklig rättighet eller inte.

Här står lätt djurskyddet mot de mänskliga rättigheter vi anser oss kunna ta oss och livskvalitet för de tjejer och grabbar som rider på ridskolor i staden. Jag tycker inte att deras rätt till en fantastisk fritid ska negligeras på något sätt. Däremot är frågan hur problemet ska lösas.

För att inte släppa ut hästarna är inte bara dåligt för hästarna idag. Det är också en tradition som har en tendens att gå i arv. Om ridskolebarn lär sig att hästar är varelser som står uppbundna i ett snöre när man inte rider dem, blir synen på hästen mycket märklig. Dessa hästar beter sig inte heller riktigt som hästar som får vara just hästar största delen av dagen.

Det kanske är här problemet ligger nu när nya regler kommer till? Okunskapen verkar vara stor. Många av oss har börjat våra karriärer inom hästeriet på en ridskola. Jag är en av dem, och en av de som gick på ridskola i stan där hagtillgången var obefintlig. Om man bara ser och upplever sådana hästar vet man inte vad de heller KAN vara, i en bättre miljö.

De hästar som är på sådana ridskolor är inte sådana hästar jag jobbar med idag. Jag har fått lära mig mycket efter att jag slutade, om man säger så. De hästar jag har idag vill röra sig, vill vara med folk och har en helt annan mentalitet än de jag upplevde som liten. Om barn ska lära sig om häst ska de också få träffa hästar som är sunda, friska och välmående – på alla sätt. Det inkluderar inte minst hästar som får röra sig fritt och vara med sina artfränder utan att kontrolleras i vartenda steg av en människa. Här har ridskolorna lång väg att gå….

DET däremot är en mänsklig rättighet att få uppleva. För en sund och frisk häst som vårdas utifrån sina egna förutsättningar och inte mäts efter vår måttstock. Det är en upplevelser som man inte glömmer i första taget. Det är lycka, det.

Släpp hästarna loss – det är vår. För hästens, framtida hästars och barnens skull! Släpp också för guds skull till mark åt ridskolorna. Hästar kräver arealer. Så är det bara!

av

Ilse Österwall – vass penna och insiderkunskap i förening

Ilse Österwall är en dam med skinn på nässan, vass penna (eller giftigt tangentbord) och gedigen kunskap om hur världen bakom kulisserna inom galoppen och travet ser ut.

Ilse har vigt sitt liv åt att själv träna hästar, men på ett något annorlunda sätt än de flesta andra i branschen gör. Jag kontaktade henne när jag funderade på att sätta en unghäst i träning.
”Gör det själv”, var slutsatsen jag drog av hennes mail. Hästen skulle må bra mycket bättre och skulle ha vansinnigt mycket roligare. ”Hoppa, rid ut och stärk hästen så att den har roligt. Då kommer den att gå så bra den kan på löpet sedan. Du är inte någon som skulle gilla att ha din häst i professionell träning.” Vi diskuterade också foder, hästhållning och mycket annat matnyttigt och det gav mig de insikter jag behövde för att ta ett beslut. Jag lämnade aldrig bort hästen utan den blev ridhäst hemma istället – och trivs mer än utmärkt med det.

Däremot insåg jag snabbt att Ilse Österwall kan det där med trav och galopp, om hästar och hästhållning, och vad som verkligen försiggår där bakom det vi ser. Jag började följa hennes blogg och gör det än. Det är nattsvart humor blandad med ett stort och envist hopp och Ilses kärlek till hästen lyser igenom i alla inlägg. Nyheter presenteras på ett mycket fyndigt och fartfyllt sätt.

För den som verkligen vill veta hur den här världen är – varsågoda. Läs Ilses blogg. Det är hon, hästarna och branschen väl värd! 🙂

Hovtramp.

av

Anders Darenius – en banveterinär med rätt att tycka?

Anders Darenius är med råge Sveriges mest kände banveterinär., på gott och ont Det har han blivit på grund av, eller tack vare, den oförtröttliga kamp mot det han ser som utnyttjandet av hästen – för vinsten skull.

I åratal har han arbetat som banveterinär på Mantorp. Han har gjort det han har befogenhet att göra, vilket enligt honom själv inte är mycket. Han har några sekunder på sig att avgöra om hästen kan tävla eller inte. Sedan rullar miljonspelet igång. Eftersom travhästen får ha sin checkrem på går det inte ens att se om hästen haltar.

Här är den situation som Anders och hästarna upplever enligt Norrköpings tidningar:

Med checkremmen åtdragen, är hästen så uppstramad att den inte längre kan röra sig efter den egna kroppens förutsättningar. Checkremmen gör det svårt att upptäcka om hästen är halt och ännu svårare att avgöra om den är kry.

 Hästens rörelser samspelar med huvudets. På volten är huvudena så uppstramade att de inte kan röras på ett naturligt sätt.

När betslet skär in i munnen startar smärtan en kedjereaktion. Hästarna tar betslet med tungan och drar ihop halsen. Då får de inte tillräckligt med luft och kan störta. Tränarna har löst problemet genom att binda fast tungan och låsa huvudet ännu mer. För varje skyddsreaktion från hästen, har tränarna satt in ytterligare motåtgärder.

Inte populär

Anders är inte populär på sin bana. Han har till och med fått tränare och kuskar att skriva till Jordbruksverket för att få bort honom. De tycker i brevet att han underminerar deras verksamhet och att det är förfärligt att spelare, ja till och med oinvigda, börjar fundera på hur hästarna mår egentligen.

Anders ser hästar bli galna och livsfarliga av smärtan som de upplever av alla verktyg kuskarna använder. Men det finns också hästar som blir som zombies. Enligt Anders, som jag förstår det, är det inte ett värdigt liv för en häst.

Hästar – levande djur och inte saker

Anders för en kamp för att få oss att förstå att hästen inte är ett idrottsredskap, på sin blogg och via medierna. Han försöker göra sin talad hörd i en värld där ingen lyssnar.  Han får mycket skit för det han gör och säger, rent utsagt. Men jag tror att de som håller med är fler än de som försöker argumentera bort hans observationer. Men vem bryr sig om det så länge det går att tjäna grova pengar på en vinst på travet? Anders kallar dessa pengar för blodspengar. Som jag själv brukar säga – det är ALLTID någon som betalar.

Vad ser Anders i sitt jobb

Anders skriver själv på sin webbsida om de förunderligheter han upplever. Här är några (om än vidriga) exempel:

– kuskar som drar så hårt i hästen att munslemhinnan lossnar (!)

– blåa tungor av tungbanden (vem kom på den idén). Det är tillåtet att binda hästens tunga enligt gällande djurskyddsreger.

– amputerade gomsegel för att hästen inte ska kvävas

– igensydda slidor för att luft inte ska kunna komma in. Det får tydligen stona att springa fortare. Man lämnar i och för sig ett litet hål öppet så att stoet åtminstone kan kissa.

– totalt fixerade huvuden

Vill påverka attityder

Enligt Anders behövs ett djurskydd som även tar med de etiska aspekterna av djurhållning och träning. Vi behöver kunna ställa krav på att det är orsaken som behandlas och inte enbart symtomen. Det finns mängder med travtränare som är duktiga och som verkligen älskar hästarna och vårdar dem. De borde verkligen ha chansen.

En tuff kamp

Jag kan tänka mig att det inte är lätt att få gehör för sina synpunkter i en värld där pengar (miljarder!) styr och där alla uppfyller de grundläggande metriska krav som finns för att få behålla sina hästar. Varje uppgift han lämnar synas och argumenteras emot med mängder av annan information. Och spelet och travet – det pågår som vanligt… Har ni någonsin hört talas om en kusk som stoppats för att de sliter i tygeln för hårt (så att gomseglet krossas….), eller för att hästen opererats av veterinär för saker som den inte borde behöva?

av

Naturligt kontra naturligt behov

Jag deltar och läser gärna inlägg och kommentarer på webben. En sak jag reagerat på särskilt är när till exempel lösdrift och utegång diskuteras. Det händer då och då, ganska ofta faktiskt, att debattörer missar skillnaden mellan ”naturligt” kontra att ha ”ett naturligt behov”.

Båda aspekterna är mycket viktiga i förståelsen av hästar, men det har olika betydelser. Det som är naturligt är i sig inget behov som hästen behöver uppleva. Ibland är det tvärtom så att om vi vet vad som är naturligt för en häst, vet vi också vilka negativa konsekvenser en felaktig hästvård och hästhantering kan ge.

Vad är naturligt?

Naturligt har med orsak och verkan att göra. Det är till exempel naturligt att en häst springer om den blir rädd. Det är också naturligt att en häst skakar om den fryser, att den är hungrig om den svälter, att ett sår inflammeras om det inte sköts rätt och att en häst känner smärta om man piskar den. Lite mer abstrakt kan vi också säga att det är naturligt för en häst att utveckla magsår om den är stressad under en längre tid och att det är naturligt att en häst som står inboxad 24/7 utvecklar stereotypa beteenden. Däremot är det inte naturligt att en häst med ett steroetypt beteende smittar andra med sitt beteende.

Inget av dessa så naturliga konsekvenser är ett naturligt behov hos hästen! Den mår inte precis bättre av att vara hungrig och att darra av köld. Men det är helt naturligt att hästen gör det om den inte får sina naturliga behov tillfredsställda.

Vad är naturligt behov

Ett naturligt behov hos en människa eller djur handlar om det som krävs för att individ ska må riktigt bra. En häst har till exempel ett naturligt behov, både fysiskt och mentalt, att få röra sig. Den har också ett naturligt behov av att äta under många timmar av dagen, att få ha överblick sin omgivning och få sitt sociala behov tillfredsställt. DET är naturliga behov, till skillnad från naturliga konsekvenser av en yttre omständighet.