Anna Olsson, forskare vid Insitute for Molecular and Cellular Biologi i Porto ställer i ett par blogginlägg på Forskarbloggen det egentligen så uppenbara konstaterandet:
Om djur ska skyddas från onödigt lidande, måste det, enligt lagen och definitionen, finnas nödvändigt lidande (som de inte behöver skyddas ifrån, underförstått?).
Anledningen till Annas inlägg är den mediastorm som blossade upp angående grisarnas tillvaro, först i Danmark och sedan i Sverige förra året.

Sug på den karamellen. Nödvändigt lidande för ett djur, som det inte behöver skyddas emot utan något vi får godta. Vad kan det vara- egentligen?

Anna ser tre kategorier av sådant lidande. De tre hon anför är att ge vård (som kan ge smärta), att genomföra djurförsök, och att producera djur för mat. Det är också rangordnat efter acceptans och vi kan nog anse de flesta svenskar som för att ge vård (men inte all typ av vård kanske), en del anser djurförsök är okej, medan väldigt få tycker att djur som lider inte är okej i matproduktionen.

Men lagen tillåter visst lidande i samband med djurproduktion för mat. Såsom kastrering av griskultingar utan bedövning, till exempel. Men det kan också handla om att djur får lida ”lite” för att vi ska få billiga mat. So utrymmesbegränsningar som ger stereotypa beteenden och andra ingrepp som inte djuren får något ut av, utan oss.

Det får mig osökt att tänka på Michaneks och Thelins bok ”Vi avlivade hästen. Den ligger under presenningen”. Inför lanseringen av den boken yttrade de två namnkunniga herrarna en åsikt om att det djurskydd vi har idag inte är till för småbrukare inte. Med Annas ord om nödvändigt lidande, blir bilden verkligen intressant. Småbrukare som inte har djur som huvudsakliga inkomst är kanske inte så intressanta för marknaden, men storproducenter och deras jättekonsumtion ger medborgarna det de vill ha? Ett kött som kanske inte är så etiskt och så gott, men som ändå kan säljas för 29,90 kilot i butiken. Ses då kanske de produktionsmönster som finns i storstallarna idag som ett nödvändigt ont? Det kan jag se en poäng i, den retoriken.

Däremot vet jag inte än hur innehållet i Michaneks bok och Thelins kommer att te sig när jag läser den, vilket jag inte gjort än. Jag får ingen riktig bild över hur många mindre jordbrukare, hästägare och hundägare som känner sig överkörda av myndigheterna. FInns det någon sådan bild tro, och går det att skaffa sig en trovärdig, någorlunda objektiv bild i en värld som är så full av känslor och tyckanden? Det återstår att se. Jag får leta vidare i forskningsbloggar, forskningsresultat och läsa veterinärers böcker när de kommer ut. Så mycket är klart…