Anders Darenius är med råge Sveriges mest kände banveterinär., på gott och ont Det har han blivit på grund av, eller tack vare, den oförtröttliga kamp mot det han ser som utnyttjandet av hästen – för vinsten skull.
I åratal har han arbetat som banveterinär på Mantorp. Han har gjort det han har befogenhet att göra, vilket enligt honom själv inte är mycket. Han har några sekunder på sig att avgöra om hästen kan tävla eller inte. Sedan rullar miljonspelet igång. Eftersom travhästen får ha sin checkrem på går det inte ens att se om hästen haltar.
Här är den situation som Anders och hästarna upplever enligt Norrköpings tidningar:
Med checkremmen åtdragen, är hästen så uppstramad att den inte längre kan röra sig efter den egna kroppens förutsättningar. Checkremmen gör det svårt att upptäcka om hästen är halt och ännu svårare att avgöra om den är kry.
Hästens rörelser samspelar med huvudets. På volten är huvudena så uppstramade att de inte kan röras på ett naturligt sätt.
När betslet skär in i munnen startar smärtan en kedjereaktion. Hästarna tar betslet med tungan och drar ihop halsen. Då får de inte tillräckligt med luft och kan störta. Tränarna har löst problemet genom att binda fast tungan och låsa huvudet ännu mer. För varje skyddsreaktion från hästen, har tränarna satt in ytterligare motåtgärder.
Inte populär
Anders är inte populär på sin bana. Han har till och med fått tränare och kuskar att skriva till Jordbruksverket för att få bort honom. De tycker i brevet att han underminerar deras verksamhet och att det är förfärligt att spelare, ja till och med oinvigda, börjar fundera på hur hästarna mår egentligen.
Anders ser hästar bli galna och livsfarliga av smärtan som de upplever av alla verktyg kuskarna använder. Men det finns också hästar som blir som zombies. Enligt Anders, som jag förstår det, är det inte ett värdigt liv för en häst.
Hästar – levande djur och inte saker
Anders för en kamp för att få oss att förstå att hästen inte är ett idrottsredskap, på sin blogg och via medierna. Han försöker göra sin talad hörd i en värld där ingen lyssnar. Han får mycket skit för det han gör och säger, rent utsagt. Men jag tror att de som håller med är fler än de som försöker argumentera bort hans observationer. Men vem bryr sig om det så länge det går att tjäna grova pengar på en vinst på travet? Anders kallar dessa pengar för blodspengar. Som jag själv brukar säga – det är ALLTID någon som betalar.
Vad ser Anders i sitt jobb
Anders skriver själv på sin webbsida om de förunderligheter han upplever. Här är några (om än vidriga) exempel:
– kuskar som drar så hårt i hästen att munslemhinnan lossnar (!)
– blåa tungor av tungbanden (vem kom på den idén). Det är tillåtet att binda hästens tunga enligt gällande djurskyddsreger.
– amputerade gomsegel för att hästen inte ska kvävas
– igensydda slidor för att luft inte ska kunna komma in. Det får tydligen stona att springa fortare. Man lämnar i och för sig ett litet hål öppet så att stoet åtminstone kan kissa.
– totalt fixerade huvuden
Vill påverka attityder
Enligt Anders behövs ett djurskydd som även tar med de etiska aspekterna av djurhållning och träning. Vi behöver kunna ställa krav på att det är orsaken som behandlas och inte enbart symtomen. Det finns mängder med travtränare som är duktiga och som verkligen älskar hästarna och vårdar dem. De borde verkligen ha chansen.
En tuff kamp
Jag kan tänka mig att det inte är lätt att få gehör för sina synpunkter i en värld där pengar (miljarder!) styr och där alla uppfyller de grundläggande metriska krav som finns för att få behålla sina hästar. Varje uppgift han lämnar synas och argumenteras emot med mängder av annan information. Och spelet och travet – det pågår som vanligt… Har ni någonsin hört talas om en kusk som stoppats för att de sliter i tygeln för hårt (så att gomseglet krossas….), eller för att hästen opererats av veterinär för saker som den inte borde behöva?
Busenkelt! 
Alltså ja .. Jag har hållit på med både ridning och trav och jag skulle hellre vara häst i den sistnämda disciplinen. Att sy igen ston har jag sett mer på ridsidan än travsidan, av anledningen att de kan dra in massa bakterier och skit då de drar in luft. Amputerade gomsegel kan ju knappast klassas som plågeri – många högpresterande hästar har problem med gomseglet och därför är det bättre att operera så att det inte ändrar läge när hästen går hårt och på så vis hindrar lufttillförseln en aning. Tungband? Det är en otroligt bra uppfinning så att hästen inte ska få tungan bak i gommen då den springer och kväva sig. Det förhindrar också att den biter sig i tungan och lägger tungan över bettet. När en ryttare sitter och sliter i bettet så trycks tungan bak i gommen eftersom de inte har tungband och bettet slår dessutom mot känsliga delar. att tungbandet sitter för hårt är inte särskilt vanligt, har sett det en enda gång. Du får inte totalfixera ett huvud, dock så får du göra det med dubbla huvudstängeri USA. Och herr Darenius får kolla efter halta hästar i defileringar – eftersom de inte får ha check utan särskilt tillstånd som han själv ger ut enligt paragraf 49 i tävlingsreglementet för svensk travsport. Har inte heller sett hästar som blir ”galna av smärta” eller ”zombies”, och då har jag ändå praktiserat hos två av Sveriges största travtränare och de som jobbar där har stor erfarenhet från att ha varit hos andra travtränare de med – och ingen kan hålla med om att trav är djurplågeri. Hästarna behandlas som kungar och drottningar, defenitivt bättre än att bara gå i hagen. Eller oops, ganska många ridmänniskor som inte ens har hästen i hagen, om det är en högpresterande sådan, för den kan ju faktist sträcka sig. Rätta mig – bättre än att bara stå i boxen! 🙂 Martingal måste ju vara det ultimata för att motverka en hästs skyddreaktioner, att slå upp huvudet. Vad händer om man tar för hårt i tyglarna? Oh, right — den slår upp med skallen, men med martingalen tar det ju emot. Smart uppfinning 🙂 Drivningarna med spö ska jag inte ens jämföra mellan trav och ridsidan – där är jag hellre en travare, och jag gillar inte att få smisk om vi säger så. Ingen vågar granska ridsporten eftersom att den inte omsätter statliga spelpengar – därför kan man kasta skit på travet. Jag förstår att du inte är insatt i travet, men snälla du, om du ska bygga alla dina åsikter på Anders Darenius uttalanden .. Det råkar inte vara så att du tror på tomten också? 🙂
Hej Angelica!
Jag förstår av ditt inlägg att du älskar travet. Bra! Hjälp då hästar och schyssta kuskar att hålla den så fair, bra och trevlig som det bara är möjligt. Du är ju ung, så du kan säkert påverka mer än jag och du kommer säkert, om du är aktiv inom sporten, upptäcka både det ena och det andra du vill förbättra och ändra.
I övrigt kommer jag inte att kommentera ditt inlägg. Anledningen är att jag har svårt att bemöta och ta ett inlägg på allvar som bygger på argumentationsteknikerna:
– att strö ”sanningar” omkring sig som ingen kan kolla upp (hänvisning, faktiska exempel saknas)
– att rättfärdiga något någon anser är fel för att ”andra sporter är värre” som om två fel skulle bli ett rätt.
– att förminska och förlöljliga mig som debattör och inläggsskrivare.
Dessa tekniker är alltför vanliga men mycket sällan lyckosamma. Det borgar vare sig för en givande diskussion där båda parter kan lära sig mer, eller för att skapa medhåll. Snarare tvärtom.
Om du vill veta vad jag tycker om otillbörligheter i andra grenar av hästeriet, så får du gärna också läsa de 171 andra inläggen i denna blogg.
Den som läser det här och undrar hur det egentligen står till i travet får nog bättre information på Ilse Österwalls blogg http://www.hovtramp.nu.
Jag önskar dig allt gott och hoppas att du lyckas med dina föresatser i livet! Men bemöt gärna andra med respekt. Som du respekterar andra blir du också respekterad (gäller även hästar….).
Pingback: Busenkelt!