Travhästen har i bästa fall en karriär fram till tolv års ålder. Sedan är den slut på banan. Då får den helt enkelt inte trava längre (om det inte är ett kallblod…). Vad händer med hästarna efter detta, och vad händer med alla hästar som inte visar framfötterna på banan alls?

”Billiga hästar”

Travhästen är avlad för att springa fort och har nerv. De är inte lämpade för några större framgångar på en ridbana. Därför står de inte precis högt i kurs bland blivande hästköpare. Mängder med gamla varmblod läggs ut på annons, till priser långt under slaktvärde. Vad händer sedan vet ingen. Alltför ofta blir hästarna vandringspokaler. En okunnig köper hästen, inser att han eller hon inte klarar av den och säljer den vidare. Hästen blir en vandringspokal. Alternativet är att den går till slakt.

Malta

Malta har också blivit ett enormt exporland för svenska travhästar. Under 2009 såldes nästan 80 hästar dit, direkt från svenska händer. Hur många som går omvägen genom andra europeiska länder framgår inte av de siffror som finns. Där får hästarna tävla tills de är sjutton år. Men baksidorna är att reglerna och hästhållningen är något annorlunda än vad vi är vana vid. Lutfi ”Almighty” Kogljini, kanske mest känd för sin kaxighet, skräder inte orden. Han anser att det är oetiskt att sälja hästarna till Malta. ”Där proppar de hästarna fulla med skit”, säger han. Och siffrorna ger honom rätt (länk).

En undersökning (se länk), visar att mellan 30 och 50 % av hästarna dopas. Kanske inte så konstigt – hästarna köps in billigt och är inte alltid helt friska. En lång karriär kan ha satt sina spår, och det kan också ha funnits hälsoskäl varför en häst sålts vidare).

Tränare vill till sverige

Charles Degiorgio, kan vi misstänka, är en seriös travtränare som vill framåt. Han verkar sedan 2008 på Mantorp, men är född och uppvuxen på Malta. I en intervju 2008 säger han att travsporten här och på Malta är väsenskilda. På Malta, menar han, finns inga regler att följa. Han kallar det för katastrof.

Vilka hästar som går på banorna i Malta hitas här. Vissa hästar blir också droskhästar, som bilden på den här länken.

Vad göra?

Lutfi har mer att säga om hästens öde efter karriären. Enligt honom finns ett stort ansvar för hästen och referenser krävs. Finland är ingen höjdare, det heller meddelar Lutfi, som har erfarenhet nog att yttra sig, misstänker jag. En tränare jag vet om ger bort sina hästar. Men då skrivs också tydliga kontrakt där det tydligt anges att hästen måste få fullgod vård och att den inte får säljas vidare. Den som bryter mot avtalet (vilket några gör i tron att tränaren glömt bort sin häst), åker obönhörligt in till tinget. Bra gjort! För mig är det obegripligt att hästägare inte tar ansvar för VEM de säljer sin häst till, oavsett hästras.

Svensk travsport har också börjat agera. I ett möte mellan svenska och maltesiska travrepresesentanter höjdes rösterna för en renare sport (länk). Det är ett gott inititativ, men långt ifrån tillräckligt. Malta är en del av EU och det går att skrika om EU-direktiv så mycket man vill. Om inte regionens verksamhetsutövare är för förändringen, kommer inte mycket att hända. Vi i Sverige är nog något godtrogna på att EU-regler minsann gäller överallt…. och att de dessutom har en verkan. För visst spelar svenska spelare på maltesiska banor, och det är spelet i sig som gör travet möjligt.

Mer läsning:

Travkompaniet

Intervju med Charles Degiorgio