hästhållning

av

En stor solbränna kan komma från en förgiftning

Ja – visst låter det otäckt? Brännskador på känsliga partier på häst eller människa är skador som man bör ta allvarligt på. Då behöver området få läka ihop ordentligt. Men om brännskadan är stor, och växer snabbt, kan problemet komma inifrån själva hästen (eller människan.). Det handlar då om en förgiftning som orsakar fotosensibilitet. 

 

Jag har själv fått uppleva detta på en häst. Och stackars hästen! Jag ringde genast till veterinär då jag förstod att något var fruktansvärt fel. Det började med ett sår på mulen, som jag konstaterade var solbränna. Jag smörjde in nosen försiktigt med helosansalva med skyddsfaktor. Men döm om min förvåning, nej skräck! när hästen morgonen efter i alla fall är helt sönderbränd över hela den stora bläsen! Även hästens vita ben var svullen och hon såg så ömklig ut stackars häst att jag genast tog in henne i stallet och ringde veterinären. 

– Jösses sa veterinären och förstod att det var en allergisk reaktion av något slag. Hon gav min häst kortison för att häva chocken i kroppen och sedan fick min häst vila i skuggan under en lång tid. Men veterinären som var ute kunde inte säga mig vad det berodde på. Och vetgirig som jag alltid är, så beslöt jag mig för att ta reda på var problemet kommer ifrån. För om jag inte lärde mig det, kunde ju problemet dyka upp igen. 

Sagt och gjort. Jag började ringa runt till ”bättre vetande”. Lite försprång har jag då jag har nära kontakter med en del veterinärer. Snart började jag vara ett svar på spåren. Det visar sig att vissa växter under vissa förhållanden kan börja skapa gifter – direkt eller indirekt. Dessa gifter sätter sig på levern och orsakar något som kallas för fotosensibilitet. Det är en överkänslighet mot ljus och som visar sig på hästens vita partier, om spdana finns. Så det jag ser, kommer alltså från leverproblem! Snart fick jag också svar på tal vad gällde vilken växt det kunde handla om. Det var antingen johannesört, eller alsikeklöver. Båda växte i hagarna. Mitt tips går till avenklövern, eller helsikeklöver som en vän till mig föredrar att kalla det. Antagligen har hon tryckt i sig denna och blivit förgiftad. 

 

Min häst har sedan det varit känslig för solljuset, liksom vissa foder. Det ställer till problem för oss ibland, även om vi idag kan hantera det väl. Tyvärr är jag allt annat än ensam om att ha fått det här problemet. Flera jag pratat med har också haft stora problem med hästar som tryckt i sig alsikeklövern. En vän till mig har fått rehabilitera sin häst i många månader, en annan får problem varje sommar. Jag hade tur med min. Hon repade sig ganska snart, men hon kunde faktiskt ha dött. Om inte hon blivit så bränd (alla blir inte det på det sättet), och hon ätit av den giftiga klövern under en längre tid hade levern tagit duktigt med stryk…. 

Så om du har en häst som blir väldigt bränd: ta en funderare och se i hagen om det är något som den har fått i sig! Rådfråga en veterinär som är kunnig på växter och foder, och uteslut åtminstone möjligheten att det handlar om något annat än ”bara” solbränna”. För om det är en förgiftning hjälper inget solbalsam i världen. Då behöver hästen komma bort från de växter som drabbar levern, och kanske till och med kortison för att dämpa reaktionerna.

Här får du mer information om Alsikeklöver (skrolla ner en bit för att se just om Alsikeförgiftning). 

 

av

En ryttarpappa med koll

Ingvar Fredricson är Sveriges mesta ryttarpappa. Inte nog med att han själv varit framstående veterinär och chef för Flyinge. Han är pappa till elitryttarna Jens och Peder Fredricson också, två ryttare jag gärna tittar på när de rider ch tränar hästar (vilket jag inte kan sänga om alla elitryttare tyvärr). Så härligt är det då att läsa hans tankar och funderingar på det där med hästhållning. Jag har också fått förmånen att höra en av hans föreläsningar, och det var en inspirerande upplevelse.

Hållbarheten är för Ingvar den främsta egenskapen hos en häst. Hur talangfull och fin den än är, är det ingen glädje att ha en häst som inte håller för ridning. Och här handlar det inte bara om själva aveln. Det finns mycket vi själva kan göra för att få den unga hästen att hålla ett långt rid-/körliv. Bland annat handlar det om att hålla hästar på ett sätt som stärker kropp och själ – ute i kuperade och varierande hagar. Det är de två första åren som är allra viktigast. Men om jag får tillägga, behövs lite underhåll under livet också..

Ingvar har också fokus på hästarnas bakdel – motorn på hästen. Det är den som ska orka bära upp mer av vikten på hästen för att få balans i kroppen, även med en ryttare i sadeln. ‘Det tar tid att bygga upp en häst, så skynda långsamt, menar Ingvar. Bättre vänta med visningar, än att hasta på och slita och inte byga rätt.

Förutom det, poängterar Ingvar att han tycker att vi inte behöver så mycket prylar på hästen. Den klarar sig fint ändå. Lindor, täcken och till och med skor kan undvaras mycket mer än idag. Vi täckar på och lindar på, skor och har oss, utan att för den skull veta riktigt varför. Att vara utan allt detta, när det inte behövs, stärker kroppen på hästen.

En hel intervju med Ingvar går att läsa på Hippson

av

Naturidealet på hovar – en schimär?

Skor eller inte skor - det är frågan

För några år sedan rasade debatten om barfotahästar i Sverige. Diskussionerna sedan dess har svalnat en del, men vid en allmän diskussion om skoningens vara eller inte vara brukar visa upp två olika läger: en grupp som är helt för skoningar, och en grupp som hatar allt vad skoningar heter.

I denna diskussion som tidigare förts talades det mycket om ”naturlighet” och att hästar som lever naturligt också har sunda hovar. Idealet gav upphov till hela teorier om hur hästens hov skulle vara formad och det fanns nog (finns än?) folk som helt sonika drog av skorna på hästarna och skulle rehabilitera dem. För en del hästar innebar det en plåga att gå, inte minst på de så onaturliga grus- och asfaltsvägar som vi människor skapat, dessutom med en extremt onaturlig vikt på ryggen – i form av rovdjuret människan. Men naturligt skulle det vara, och det var sunt. Därmed basta.

Bah, sa jag. Behöver hästen skor, behöver den skor. Behöver den inte, behöver den inte. En bra hovslagare, en uppmärksam ägare och ryttare och ett bra samspel däremellan fixar nog biffen. Och så har det förblivit. Trots vissa människors totala oförståelse för detta. Jag minns nog allra bäst damen som var på besök – personlig assistent till en tjej som inte fick en syl i vädret, stackarn. PA:n tittade i tre sekunder på min fjording som höll på att göras i ordning för tur och sa:

– Har du aldrig tänkt på att hästen ska vara utan skor?

– Öh, sa jag. Han blir ömfotad när han drar tunga vagnar på det hårda grus vi har här, så då behöver han sina skor. (inte för att jag egentligen tyckte hon hade med saken att göra, men nu är jag en väluppfostrad tjej som snällt svarar på så många frågor jag kan).

– men du, fortsatte hon. Jag VET att hästar mår bättre utan skor förstår du. Du skulle verkligen dra av dessa. Jag har minsann varit på en helgkurs, och lärt mig allt som finns att lära och mina hästar funkar jättebra. Du borde verkligen inte ha skor på hästarna och han kommer minsann att klara det.

– öh? sa jag nog igen…

Vad svarar jag på detta. Vad visste hon om min fjording? Mina hästar, då i full verksamhet, slet hårt och villigt med oss på rygg och bakom vagnar. Nog undviker jag skor om det går, men när körhästen går nere i diket, när hoppehästen inte längre vill hoppa för att det ömmar, och när storklump får hovbölder bak för att skiffrets spetsiga kanter slår hål på sulan, då är jag, i mitt tycke, en mycket dålig hästägare om jag inte slår på skor.

Men inte orkar jag berätta det för någon som vet allt tack vare en helgkurs! Jag iddes bara inte, det var för mycket. Till slut hasplade jag ur mig något om att det var min sak att avgöra och mina hästar. Men inte kan jag påstå att hon blev långvarig på gården. Det blev lite konstig stämning.  

Och nu – nu har det också kommit en studie som visar att de så omtalade naturliga hovarna minsann inte är så himla bra som det skrutits om. Kanske därför de mest fundamentalistiska tystnad något? Fångränder och utflutna hovar på 80 % av den vilda populationen i Australien. Bockhov på 75 %. Forskarna menar att detta visar att idealmodellen som framhärdats, verkligen är en idealmodell à la Weber – det vill säga en modell som man kan ha som ideal, men som inte finns i verkliga livet. Tydligen slits de för dåligt naturlig väg, hovarna. Och kan vi misstänka att skorna uppfanns för grusvägarnas skull – för att hästarna istället sliter för mycket????

Ha! Jag som mådde illa när rapporter flödade in om hästar som var så ömma så de knappt kunde gå efter verkningar enligt modemodell, men som skulle ”lära” sig att gå barfota igen. ”Om ett år är hästen bra!”.

Jo tjena. Snällt av ägarna att låta en häst lida i ett år, bara för att det ska vara naturligt. Inte något jag kallar djurskydd direkt…. Som tur är verkar många ha gått över till boots när de rider om de märker att barfotahästarna inte mäktar med. Och det är både sunt och trevligt i mitt tycke! Mer sånt! Men – låt ingen helgkursare ta hand om hovarna. Please! När skadorna sedan kommer, så är det redan försent…

Mer om den nya studien kan ni läsa om i Hästfocus.

av

En tanke till alla de hästar som står inne

Idag är det femton grader varmt. Solen värmer upp kalla fötter, frusna själar och och en skral livslust efter en tuff vinter som aldrig verkade ta slut. I vintras har vi röjt på våra marker. Tyvärr är alla stammar och grenar kvar och nästan inte en hage har varit hel. Under de kalla vinterdagarna med halvmeter snö har det inte varit några problem. Hästarna har kunnat vara i de få hagar vi har kvar och rört sig ordentligt, så länge snön gav ett bra underlag.

Men sedan någon vecka har de sorgliga ursäkter jag haft till hagar, särskilt för ett gäng, varit ren misär. Bara lera och halt under så att de fått ta myrsteg stackarna. De har gjort så gott de kan och turligen nog kan de i alla fall få rörelse så mycket de vill även om det inte uppmuntrat till lek och stoj precis. Men så idag släppte nästan tjälen i marken. Jag kunde slå ner några pinnar som gjorde att en hektar hage blev användbar igen.

Om hästar kan vara lyckliga, vilket vi som håller på med hästar mycket väl vet att de kan, liksom mängder med etologer och biologer, inklusive professor Marc Bekoff (som ni by the way kan läsa här) så var det ren och skär lycka i hagen när jag släppte ut gänget som haft den minsta hagen till denna lite större variant.

Det for och det forsade, det bockades, det tjöts, det rullades, det sprattlades och det gasades som f-n i kurvor för att få utlopp för mesta möjliga energi. Bättre än Animal Planet, alla gånger, att få se sina egna djur bara skutta som små grodor av glädje! Men så flimrar det förbi, tanken om att andra hästar står inne en sådan här dag, helt utan anledning.

”De ska inte vara för trötta för det arbete vi kräver av dem”, säger folk och har inte en tanke på att hästar har rörelse i blodet och behöver sova sisådär en tre timmar per dygn. Medans vi själva mycket väl vet att vi skulle storkna och dö inombords om vi inte aktiverades och höll igång. Tänk om idrottarna skulle sitta inlåsta i sina hotellrum mellan tävling och träning och inte röra sig alls, med tanke på att de då inte skulle orka? Tanken svindlar.

Och den energi mina hästar uppvisar fritt i hage, kan ändå ingen levande människa hantera. Du får vara hur mycket dressyrryttare du vill, två meters fyrfotahopp där magen fladdrar i vädret går bara inte. Och en häst behöver få göra dem ibland. Och rörelsen det ger muskler som jag sedan kan använda mig av, när hästarna fått leka och stoja. Rörelse ger styrka, inte trötthet. Det stärker ligament, muskler, benstomme, hjärta, lungor och hjärna. Rörelse ger livsenergi och glädje, trycker upp endorfinnivåerna i kroppen och gör en kropp hel. Inte sjuk.

Det är magiskt att de är så snälla när de är med mig när de har denna enenergi uppbyggd efter en tråktillvaro på en vecka. Till exempel var de nog så glada när jag ledde dem mot hagen och de visste mycket väl. Men de ”håller sig på mattan” av fri vilja. Inget drag inget slit, inte något mer än energi som väntar på att förlösas. När jag sedan fått av grimman och tagit ett steg tillbaka är det som att trycka på en knapp när de är på det här humöret. En blick på mej – såsom för att kolla att de inte påverkar mig – och sedan full fart iväg. Och jag vet att de känner mig skratta bakom dem, i pur glädje jag med. För när hästarna trivs då trivs jag. Vad är annars poängen med att hålla på med levande djur?

Nu är lugnet återställt i hagen. Känslan av att vara mer fri än förr ger också ro och harmoni. De små, små grässtrån som dykt upp ligger risigt till när känsliga hästmular söker av den jordiga marken. Solen får min fux att se ut att vara i brand, och ovan våra huvuden hör jag tranorna! Det är trandag idag, och våren är äntligen här. Det är en lång härlig resa mot sommaren nu, och själv ser jag nog allra mest fram emot att slippa mocka.

Hälsningar från solen!

🙂

av

Säg mig hur din häst står i stallet, och jag ska säga dig hur den mår….

Nu håller forskarna på med en extremt intressant forskningsstudie som jag tänker följa mycket noga! I det välrenommerade centret för beteendevetenskap hos hästar i Rennes har man nyligen kommit fram till att hästens position, tillika beteende, kan avslöja vad som är fel på den! I alla fall om den har kronisk smärta eller om den lever under icke-hästvänliga betingelser.

Det här är en mycket intressant och viktigt forskning för alla som vill hästens väl. Om vi vet hur en häst beter sig i stallet och vilka faktorer som kan utlösa beteendet, så kan vi också avslöja något som hästarna förut inte har kunnat berätta för oss. För vi tror ofta att en häst som biter i stallet, eller en häst som står väldigt stilla på ett särskilt sätt mer indikerar att de vill något. Vissa tycker till och med att den bitande hästen är dum. Men kanske är det mest ett uttryck för att något annat, till exempel att de faktiskt har ont, eller mår dåligt på något annat sätt.

De flesta av oss med vana av hästar kan snabbt läsa av en förändring hos hästen. Särskilt när hästen blir stressad. Det är ett av de viktigare medlen när det gäller att desensetise en häst, det vill säga vänja den vid saker som den från början tycker är obehagliga eller till och med läskiga. Det är genom att balansera på det godtagbara vi snabbt kan få en häst att förstå att en sadel är okej. Det är också ett mycket bra medel för att hantera en häst säkert. Men den stadiga inre stressen, som vi vet att hästarna utsätts för i vissa fall, har varit klart svårare att läsa av.

Nu kan det alltså bli möjligt, att genom att läsa av hästens normala position i stallet och hur den relaterar till sin omgivning, avgöra om den är stressad eller avslappnad och tillfreds. Jag har träffat folk som kan avgöra detta och det ska bli intressant att se om det finns forskning som backar upp det. För visst går det att läsa av en häst även i vila. Den första gången jag råkade på det var en hovslagare som kom in och frågade vad de gjorde åt en hästs problem (som han specificerade noga utan att ha sett hästen förut), trots att den stod och sov i stallet och hade täcke på sig! Jag kände hästen väl och visste precis att han hade rätt, men jag blev helt stum. Jag har också träffat på många andra sedan dess som kan ”konsten”, och nu kommer vi andra, som inte är lika bra på att läsa av djuren på det sättet, kanske också att kunna upptäcka det som förut legat dolt i en kroppsposition.

En häst i ett stall har mer att berätta än vad man kan tro.

Studierna i Rennes, som leds av PhD Carole Fureix, är helt klart i sin linda. Än så länge finns inga definitiva besked att komma med, men forskning har ändå visat att vissa positioner och vissa beteenden utlöses av stress, dålig miljö och ohälsa.

Tänk vilken revolution det här kan bli vad gäller djurskyddet! Om ett antal hästar i ett stall beter sig på ett sådant sätt som avslöjar dålig hästhållning, räcker inte stallets mycket korrekta dimensioner och välsopade stallgång långt. Då är det något fel på en mycket viktigare punkt – ett fel som ligger i hästens synvinkel och inte enbart i mätbara metoder…..

Jag hoppas verkligen kunna skriva vidare om detta framöver och kommer hålla koll på forskarna i Rennes. Var så säker.

Vill du läsa mer om Fureix’ forskning så klicka här.

av

Naturligt kontra naturligt behov

Jag deltar och läser gärna inlägg och kommentarer på webben. En sak jag reagerat på särskilt är när till exempel lösdrift och utegång diskuteras. Det händer då och då, ganska ofta faktiskt, att debattörer missar skillnaden mellan ”naturligt” kontra att ha ”ett naturligt behov”.

Båda aspekterna är mycket viktiga i förståelsen av hästar, men det har olika betydelser. Det som är naturligt är i sig inget behov som hästen behöver uppleva. Ibland är det tvärtom så att om vi vet vad som är naturligt för en häst, vet vi också vilka negativa konsekvenser en felaktig hästvård och hästhantering kan ge.

Vad är naturligt?

Naturligt har med orsak och verkan att göra. Det är till exempel naturligt att en häst springer om den blir rädd. Det är också naturligt att en häst skakar om den fryser, att den är hungrig om den svälter, att ett sår inflammeras om det inte sköts rätt och att en häst känner smärta om man piskar den. Lite mer abstrakt kan vi också säga att det är naturligt för en häst att utveckla magsår om den är stressad under en längre tid och att det är naturligt att en häst som står inboxad 24/7 utvecklar stereotypa beteenden. Däremot är det inte naturligt att en häst med ett steroetypt beteende smittar andra med sitt beteende.

Inget av dessa så naturliga konsekvenser är ett naturligt behov hos hästen! Den mår inte precis bättre av att vara hungrig och att darra av köld. Men det är helt naturligt att hästen gör det om den inte får sina naturliga behov tillfredsställda.

Vad är naturligt behov

Ett naturligt behov hos en människa eller djur handlar om det som krävs för att individ ska må riktigt bra. En häst har till exempel ett naturligt behov, både fysiskt och mentalt, att få röra sig. Den har också ett naturligt behov av att äta under många timmar av dagen, att få ha överblick sin omgivning och få sitt sociala behov tillfredsställt. DET är naturliga behov, till skillnad från naturliga konsekvenser av en yttre omständighet.

av

Anders Thelin – en läkare och forskare som sticker ut

Anders Thelin är läkare och forskare. Han har i åratal forskat i arbetsmiljö på lantbruk och bönders hälsa. Mest känd inom hästvärlden har han blivit för sitt engagemang i djurskyddsfrågan. Det har gjort honom både obekväm och besvärlig i flera bemärkelser. Nu senast blev han avstängd från att föreläsa om djurskydd på uppdrag av SIF på Eurohorse. De tycker inte att han står för ett sådant djurskydd som föreningen kan stå bakom.

Vad är det då med Anders’ kamp för ett gott djurskydd som berör så illa? Det grundläggande svaret är att Anders, och fler med honom, anser att djurskydd inte främst ligger i att mäta och kontrollera luftväxlingar och stallhöjder. För Anders är det istället industrialiseringen som är djurskyddets största fara.

Djurägaren har en central roll i hur djuren mår bra.

Anders går till och med så långt att han ser dagens djurskydd leda till att friska hästar avlivas och att djurägare utsätts för en enorm press – i onödan. Avvikelser från reglementet men som inte drabbar djuren leder till att hästar och andra djur tas ifrån människor och till och med avlivas, även om djuren i sig mår bra.  Det gäller särskilt ägare till små djurenheter. För inom industrin pågår allt som vanligt, och är ett helvete för djuren, trots att dessa företag som driver stallarna har god ventilation och i övrigt uppfyller alla mekaniska krav som finns idag.

Levande varelser

Dagens djurskydd, som jag förstår Anders, handlar om något annat än levande varelser som behöver vård av en ansvarsfull person. Fokus ligger på kontroll av regelverk med mätbara punkter som inte alltid har med djuren att göra. För att få ett godd djuyrskydd behöver hantering och människan bakom djurhållningen räknas in. Ofta handlar bristande djurvård  om personer som klappat ihop när det fallerar. Det kan handla om en fallerande tillvaro där arbetslöshet, sjukdom eller depression blivit vardag och som i sin tur leder till att djur far illa. Ibland är det även ren girighet, men den biten är minimal när det kommer till de djurägare som har mindre antal djur. De allra flesta vill ta hand om sina djur på ett bra sätt.

För djurskyddsinspektörer gäller det således att se människan, att ha empati och hitta lösnignar som fungerar. Det gäller också att kunna se om de formella bristerna faktiskt påverkar djuren eller inte.

Även människor har rätt till ett bra liv, och de behöver också ibland hjälpas, inte bara sättas dit. Det är alltför mycket som stjälper ändå. Djurskyddet är helt separerat från den som håller i trådarna, och en helhetssyn där människan också har ett värde är fundamentalt för ett gott och långsiktigt djurskyddsarbete.

Vi måste betala för maten

Vad gäller uppfödning och djurhållning för mat handlar det enormt mycket att vi måste betala för vår mat. Det är omöjligt för bönderna idag att hålla små besättningar där varje djur känns igen och kan kontrolleras ordentligt.  De små engagerade bönderna slås ut till förmån för de gigantiska företagen med tusentals djur på en enda produktionsplats.

Idag använder vi enbart 15 % av vår inkomst till mat, bara för några årtionden sedan var prislappen på mat mer än det dubbla. Små besättningar kostar mer per enhet, och ekvationen blir omöjlig. Industrihållning blir det enda möjliga. Enligt Anders har vi alltså ett stort ansvar som konsumenter. Vi talar inte om några stora ökningar. I debattartiklar jag hittat på webben angående detta handlar det snarare om ett par procent.

Jag länkar här till en ganska så otrevlig video från youtube – den visar ganska tydligt att det ALLTID är någon som betalar. Om vi inte betalar för djurskydd, så gör djuren det. Måtten är säkert EU- och USA-godkända för alla burar och transportfordon som du ser i den här videon. Men hjälper det egentligen ett enda dugg???

Läs mer om Anders

Här finns ett par av inläggen från Anders Thelin. Ta gärna tid att läsa dem. De är värda att läsas och leder till en hel del funderingar. Vad är det vi missar egentligen när vi spaltar upp världen i olika kategorier och enbart ser till en del i taget. Vad missar ett djurskydd som i princip enbart reglerar det tydligt mätbara?

Inlägg i SMT

Inlägg i ATL

Bok om hästägare i kläm

Anders Thelin, veterinär och hästägare Per Michanek samt journalisten Lars-Ola Borglid har tillsammans skrivit boken ”Vi har avlivat hästen. Den ligger under presenningen”. De djurvänner som följt debatten om hästhållning och djurskydd i landet de senaste åren känner säkert igen fallet. Det handlade om en godkänd hingst som avlivades på plats trots ägarens frånvaro. Som information lämnade djurskyddskontrollanten som sett till att hästen avlivats en lapp i brevlådan.

Djurägaren betalade för obduktion och hästen visade sig fullt frisk. På en video som också lades ut på webben var hästen tydligt halt på höger fram. För en hästägare, i alla fall jag själv, hade nog den instinktiva reaktionen varit: FAN en hovböld! Vad hästen led av i frambenet avslöjade inte obduktionen.

Boken ger hästägare som känt sig kränkta av djurskyddets kontrollanter sina röster hörda.

Jag har inte läst boken, men den som gjort det är mycket välkomna att lämna en liten recension på den här sidan! Boken kan beställas på http://www.litenupplaga.se . Jag misstänker att den är läsvärd och kommer själv att läsa den så fort jag får den i handen.

av

Ta hand om en äldre häst

Jag vet vilket värde gamla hästar har. Jag har en hel liten grupp av hästar som nu fyllt tjugo plus. De har en kunskap som bara tusentals timmar tillsammans med oss människor kan ge. Det känns som om vi känner varandra och vet vad vi känner, utan ord. De är också de allra bästa läromästarna, för barn och vuxna såväl som unga hästar som just håller på att lära sig vad livet egentligen handlar om. Därför blir jag också alltid lika beklämd när jag ser gamla hästar till salu för en billig penning. De blir gamla! Det är bara att inse och de är värda en god ålderdom. De kämpar i hela sitt liv för att vara oss till lag. När de sedan blir gamla, är det vårt ansvar att se till att de får det så bra som möjligt.

När blir hästen gammal?
Men när blir hästen gammal egentligen? Jag har försökt att få fram siffror på hur gamla hästar egentligen blir, men det är inte lätt. Är mina hästar ”gamla” när de är tjugo, eller trettio? Vissa ålderstecken dyker upp redan på vissa femtonåringar, medan det också finns hästar som är tjugotre som inte har några nämnvärda tecken på att kroppen säger att den känns gammal.

Vi bestämmer inte allt
I hästtidningar kan vi ofta läsa om halvbloden som går bort. De är ofta tjugo plus någonting, lite mer sällan tjugofem plus. Olika raser och olika individer åldras olika. Det verkar ställt utom allt tvivel. En shetlandsponny har bra mycket större chans att bli gammal än ett fullblod. En del hästar är också friskare än andra, och blir därför äldre. Andra hästar har genetiska defekter och drabbas av sjukdom. Det är därför omöjligt att säga hur länge vi får behålla våra vänner. Att en häst går bort vid sjutton års ålder behöver inte betyda att ägaren eller hästhållaren gjort något fel alls.
Precis som hos oss människor.

Vi kan göra en hel del
Men det finns mängder med saker som vi hästägare kan göra för att få hästarna att bli gamla och få vara friska länge. jag vill gärna flagga för vikten av rätt vård till de gamla trotjänarna. Med ålder kommer också ett stigande behov av bra vård och bra foder.

Var vaksam redan innan något händer. Även om hästen inte visar några tecken på att bli gammal eller inte verkar ha några skavanker betyder åldern i sig en hel del. En bra vård och ett gott foder borgar för hälsa även på ålderns höst. Åldern i sig är däremot ingen sjukdom, och det är viktigt att komma ihåg. Man FÅR bli gammal! ;-

Konkreta tips

1. Tänderna blir sämre. Det kräver tandvård av legitimerad veterinär! Annars kan hästen inte tillgodogöra sig fodret så bra och tunnar ut. I många fall är det tänderna som tar stopp och då är tiden på jorden slut.
2. Var vaksam på hästens vikt. Om en sjukdom uppträder förändras ofta hästens vikt snabbt. DÅ är det hög tid att agera!
3. Lederna blir ofta stelare. Se till att hästen verkligen får röra på sig ordentligt, så länge som möjligt. Skritt håller igång lederna och mjukar upp kroppen.
4. Hästen kan få större problem vid svår värme eller köld. Täcka hästen hellre än att låt den stå inne. Den behöver röra på sig för att matsmältningssystemet ska fungera som det ska, liksom leder och muskulatur.
5. Ge hästen gott om högkvalitativt hö eller silage. Stärkelse är inte bra för äldre hästar och bör därför undvikas. Stärkelse kan trigga och förvärra eventuella sjukdomsbesvär som åldersdiabetes och Cushings. Oavsett om hästen är frisk eller ej så har också den äldre hästen svårare att reglera sitt blodsocker.
Veterinärer rekommenderar hö med höga halter av timotej. Om hästen har svårt att hålla hullet är lucern och olja ypperliga alternativ för att hålla hästen i vikt utan att ge för snabba kolhydrater. Hästen behöver protein och fett. Tänk också på att havre innehåller en hel del stärkelse. Hö är grunden och ger en jämn blodsockernivå under hela dagen, liksom en bra motion för den känsliga magen.
6. Var extra noga med avmaskning på gamla hästar.
7. Rid gärna den gamla hästen! Det håller dem unga och de har tonvis med kunskap att förmedla till gammal som ung. Men tänk också på att när hästen blir gammal tappar den också muskler. Kolla att sadeln verkligen passar.
8. När hästen blir än äldre är det dags att fundera på om hästen verkligen ska stå i en box. De många timmarna i stillastående läge gör musklerna svaga och lederna blir stela. Då kan hästen få mycket svårt att lägga sig ner för ordentlig vila, och få än mer problem att komma upp. Försök åtminstone att ha en så stor box som möjligt och om det finns möjlighet är någon typ av lösdrift/gruppbox där hästen kan röra sig fritt hela dygnet att föredra. Kylan gör mindre än stillaståendet och kan lätt avhjälpas med ett bra täcke.

P.S På Kentucky Equine Research arbetar man för fullt med att lära sig än mer om den äldre hästen. Där jobbar Robert Holland, PhD och författaren till den läsvärda boken ”Understanding the Older Horse. ”

 

Signerat exemplar av Bästa Hästägaren!

Bästa läsningen! Det här är faktaboken för alla som vill bli en bättre hästhanterare och hästhållare, för alla som tycker att hästar har rätten att må bra och trivas i sin tillvaro och för alla som vill förstå hästar bättre! Leveranstid 3-4 dgr. Frakt ingår.

197,00 Skr

av

Vita hästar får mindre bromsar

Har du en vit häst? Då kan du känna dig lugn för att den slipper en hel del bromsar och annat otyg som mörkare hästar får.

Känsliga men vackra
Vita hästar anses i allmänhet känsligare. De får lättare malignt melanom, problem med synen och har svårare att överleva i det vilda. Det har dock inte hindrat de vita hästarna från att uppskattas högt av människor. MÄnniskor är svaga för vita djur – vita tigrar, vita älgar och vita elefanter ses som heliga. Kanske helt enkelt för att de är så enastående vackra och ovanliga?

Varför mindre bitna?
Anledningen till att hästarna inte får så många otyg på sig är att de små bitande djuren använder ljusets reflektion som ett medel för att hitta djuren. En viss reflektion ger att det är ett pälsbärande och gott djur. Men de vita hästarna reflekterar inte alls ljuset på samma sätt, och undslipper av den anledningen många broms. Det är bra, för de vackra vita hästarna måste ju ha en fördel i livet framför sina kamrater – förutom att de faktiskt borde klara sig bättre en sådan vinter som 2009-2010 då, när de knappt syns alls i de meterhöga drivorna som finns i hela Sverige.

Rapporten går att avläsa här

av

Kolik av kyla – ge hästen ljummet vatten!

Hästar klarar de flesta temperaturer och klarar kyla väldigt bra. Deras kroppar fungerar mer eller mindre som kaminer och bara de får tillräckligt att äta håller de också värmen. Men hästkaminen kräver också vätska för att det inte ska ta stopp. Utan tillräckligt med vatten kommer koliken lätt. Därför behöver också hästar mer vatten när det är kallt än under en vanlig vårdag.

När det är kallt fryser vattnet och det vatten som finns kyler ner kroppen. Av den anledningen är det troligt att hästen inte dricker så mycket vatten, även om det behövs. Veterinär Ionel Barbos skriver i Tidningen Ridsport den 10 februari om den kalla vinter som varit. Han säger att det varit extremt mycket kolikfall. Hans rekommendation, tillika många andras, är att se till att hästen har ljummet vatten att dricka.