Hingstar – dömda till ensamhet, eller?

Det är något visst med en hingst, på gott och ont. de ses som vackra och ädla och maffiga. Men hingstar ses också av många som mer eller mindre givna monster. Den som söker stallplats och råkar ha hingst inser snart att det inte är det lättaste. Få stallar tillåter hingstar över huvud taget, och om de gör de blir det direkt en liten ruta till hage (om utegång alls) och den mest isolerade boxen av alla.

Som vilka hästar som helst
Varför räknas hingstar som något annat än vanliga hästar? Jag har haft år av tid att fundera på det. Jag har nämligen själv lyckats avla fram ett par hingstar, ett par hingstar som fortfarande finns hemma på gården. De är lättskötta, lätthanterliga och mycket känsliga. De är på många sätt mer lätthanterliga än stona, som inte alltid är lika lätt att komma överens med. Hingstar är förutsägbara. De vill ha snygga brudar, har svårt att koncentrera sig på fler saker än en och är mycket måna om att framstå som vackra och goa. Precis som män, med andra ord. Hehe…..

Den som säger att en hingst är oförutsägbar har nog aldrig tänkt sig in i hur en snygg ung hingst borde reagera när det luktar vackert sto eller när det står en snygg ung donna med svansen i vädret och glor på en. Men den som vet hur naturens gång är, vet precis. Det är bara att relatera till att hingstar har sociala behov som alla andra hästar, och att de är just hingstar. Det är inget fel med det! Snarare tvärtom.

Går fortfarande ihop
Idag är jag evigt glad över att mina hingstar och valackerna fortfarande går ihop. Det har kommit sig naturligt, då de tyr sig till varandra och verkligen tar stöd och hjälp av de andra. Maken till respekt för de äldre gubbarna får man ju leta efter. Jag misstänker skarpt (eller vet snarare) att det hjälper mig att få trevliga och lätthanterliga hästar – hingstar eller inte. De kan sitt hästspråk och vet när the bottom is nådd, på något vis. De vet hur det sociala spelet fungerar.

Dessutom har de all den sociala kontakt som behövs för att må bra. De forsar runt i hagen, leker och stärker upp sina ligament, sin muskulatur och sitt skelett. De lär sig använda rumpan för att snurra på bakdelar, kontrollera sina framben när de slår (de träffar aldrig), lär sig att nafsa sådär lagom så att det inte går hål. De lär sig tvärstanna utan att bli framtunga och de lär sig att gasa allt vad de har i närheten av andra. En mycket trevlig bieffekt är också att jag får en enormt trevlig stund när jag ser dem härja runt och leka. Det är livskvalitet för mig!

Inte ett bett finns att se på mina hingstar. Inte på valackerna heller. De är kompisar och respekterar varandra. De är the bachelor league, som jag kallar det.

Stona
Stona har sin egen gamla gubbe att ty sig till. Jag låtsas som han är HSB, han som är den stora hingsten i stallet. Att han är en tjugotreårig skumögd gubbe är det ingen som bryr sig om. Bara han går in i stallet stannar hingstarna upp med ätandet och trycker ner huvudet – jag är liten och snäll! Jag äter gräs! tuggar de undergivet. Eller? Här vet inte forskarna riktigt varför de unga gör så, men så gör de i alla fall. Inte för att han någonsin gjort annat än att skydda dem när de var föl. Det är det ingen som bryr sig om. Han är den utnämnde, den hingst som gäller i våran värld. De andra får hålla sig i wannabe-grupen och är nöjda med det.

Än fler i somras
I somras hade vi i alla fall ett tiotal hingstar och valacker av blandad ålder i en enda hage. Det gick utmärkt, förutom den lille prickige busen som älskade att hänga som en terrier i unghingstarnas halsar. Det blev små bitmärken som fick plåstras om så flugorna inte flockades. Men i övrigt hände inte mycket. De verkade ha buskul ihop. Men det gick att se att ”mina” fyra pållar, två hingstar och två valacker, höll ihop i vått och torrt. De var som en kärntrupp bland alla de andra.

Släpp hingstarna loss
Tyvärr är det väl så att när en hingst väl lämnats ensam så blir det svårt att få dem att fungera ihop med andra igen. Förväntningarna från människor om vad som kan och bör hända, blir höga och en stressad ensam själ kan inte förväntas bete sig helt normalt. Då blir det moment 22 och hästen är dömd till ett liv i ensamhet. SJälv skulle jag genast kastrera mina pojkar om jag behövde. Hellre ett liv med kompisar utan bollar än ett liv med bollar helt ensam. Men än så länge, peppar peppar, verkar det inte finnas minsta anledning. Just nu har de fullt upp med att försöka hitta gräset under den meterdjupa snön i sin stora hage. Det kan de fortsätta med.

Forskningen

De har till och med forskningsresultat som visar att deras lilla bachelorgrupp är hur naturlig som helst. Hingstar formerar sig i mindre grupper som håller sig nära en annan eller flera andra grupper, och interaktion mellan dem är inte helt ovanliga. De SKA trivas ihop, och det gör det också så länge maten räcker och utrymmet är tillräckligt. Annan forskning, bland annat forskning från Dr Deborah Goodwin, visar att hingstar inte ens är de som är mest aggresiva i en flock. Och det säger en del, för hästar är inte särskilt aggressiva till att börja med, om vi människor inte utmanar dem till att bli det.

För mer läsning om hur hästen är:

Dr Deborah Goodwin

Annonser

20 thoughts on “Hingstar – dömda till ensamhet, eller?

  1. Ja detta med hingstar är ett dilemma .

    Jag köpte min shettis när han var 9 månader .

    Han gick med sin mamma i en hage och hade inte fått

    leka med andra unghästar tyvärr .

    Hade inte tillräckligt kunskap då angående köp av hingstföl

    Så detta med att få samspel o få leka o vara unghäst hade nog gjort honom gott .

    Shettisen blev veterinärbesiktad innan han hämtades av oss.

    Men det hjälper inte mot allt upptäckte vi .

    Behövde ett sällskap till min fjording

    När shettisen var runt 2 år skulle han kastreras .

    Då upptäcktes det att han att hans testikel vandrade upp o ner i kanalen .

    Och det krävdes operativt ingrepp som kunde sluta med en ofantlig summa pengar beroende på om de skulle behöva gå in i buken för att rätta till .

    Så idagens läge är han 11 år .

    En härlig herre som är hingst

    Håller med dig om att de är trevlig att jobba med

    Tyvärr kan han inte gå i samma hage som våra valacker .

    Han biter sönder deras kroppar .

    Speciellt satsar han på att hålla fast i mular o det blir rätt fula sår av det . Och biter sig fast i sadelläge med följd att sadeln inte kan sättas där på ett tag .

    Hingstens värld blir mindre ……….. han får gå i egen hage bredvid de andra .

    Det är jag som är hans kliare och vidrörare och får stå för ett socialt umgänge med honom samt att han är inkörd och kan användas till något

    Och det skapar en härlig relation .

    Han är mkittimellanshettis === Bara 93 cm i manken .

    Han blir ett krutpaket med energi när han skall göra något . SÅÅÅ lycklig .

    Han gick med fjordingen i 5 år .

    Sedan när bitandet resulterade i fler o fler sår kunde de inte gå ihop .

    Om det fanns täcke så hängde han fast i det och så var det sönder ……………

    Vi har en get som går lös på gården .

    Så fina rabatter i trädgården har vi valt bort .

    Men en trädgårdstäppa med störar runt fungerar .

    Lite odling av diverse saker som får vara ifred .

    Han går mellan hästhagarna o äter hö/ gräs hos hästarna .

    Geten har vi haft i 5 år .

    Han har lärt sig att gena genom hingstens hage .
    För han har blivit attackerad av hingsten som biter tag i hans rygg lyfter o springer iväg med honom.

    Det är ingen trevlig syn .

    Det går så fort …….. geten skriker ………… och sedan släpps han efter ett antal meter. Svårt att stoppa .

    När de stora hästarna var på annan ort i 2 veckor i somras

    var geten sällskap till hingsten .

    På var sin sida av staketet ………för geten vet vad som kan hända ……………… eller inne i stallet tillsammans i boxar bredvid varandra när det var som varmast och insekter .

    Synd att deras relation inte fungerar .

    Hunden är ett tacksamt offer att jaga ur hagen likaväl .

    Hur hästen tänker ?

    Har inte kommit riktigt underfund med det .

    Tar gärna synpunkter .

    Så att ha en hingst är både intressant o krångligt ibland .

    MVH Marie.

  2. Jag tycker det är bra att du tar upp det här inlägget, för visst är det så att det finns en syn på hingstar som inte riktigt stämmer. Hingstar kan förstås bli väldigt farliga, men det kan alla hästar om man behandlar dom fel.

    Som jag uppfattat det finns det en stor rädsla hos ”vanliga” hästägare för hingstar. Man är även rädd om sin egen häst, vilket tyvärr oftast leder till en dålig hästhållning… det är sällan jag ser ens valacker och ston i samma hage längre. Än värre i en tillräckligt stor hage. Det är alltså inte bara hingstar som är dömda till ett liv i ensamhet.

    Det jag saknar i ditt inlägg är mer av en diskussion om vad som kan göras åt detta, om vi behandlar hingstarna fel – hur ska vi då behandla dom, tycker du?

    Du verkar för övrigt ha en trevlig blogg, ska kolla runt mer på vad du skrivit. 😉

    • Hej!
      Tack för att du hittat till min blogg och att du gillade inlägget. Jag håller med – många hästar har ett ack så ensamt liv. Rädsla ställer till med väldigt mycket, inte bara när det gäller hästar tyvärr och är en extremt stark kraft i människan. Det är ju för att överleva, men när rädslan blir felriktad och beror på okunskap är det ju alltid lika olycklig oavsett vem som drabbas. Oavsett om det gäller människa eller djur.

      Jag vet inte riktigt vad du söker för debatt, men får gärna starta den här om jag inte lyckats! 🙂 Jag har i inlägget beskrivit hur mina hingstar lever tillsammans med ett par valacker, och då det är det jag vet och kan, så är det det exemplet jag givit som en positiv inspiration för andra. Så det är väl mitt argument och inlägg egentligen – hingstar är lika sociala varelser som andra hästar…. och behöver en grupp att leva i för att må bra och att de fungerar fint i en flock om de får vara med andra hela tiden. Vad som går att göras med hingstar som får gå ensamma vet jag ju inte riktigt, då jag vet att det är svårt när de en gång blivit avvanda från andra hästar – precis som det är för andra hästar som varit ensamma en tid. Kastrering är enligt etologerna inte alltid en bra idé då det kan påverka hästen mycket negativt.

      Vad gäller ensamgående hästar då slutligen. Som tur är ser jag också en mycket positiv trend. Det är inte bara hästar som blir mer och mer ensamma. Det finns också många som väljer att ha dem ute i grupp mycket mer än förr. Här kan vi nästan se ett trendbrott, men kanske också en segregering inom hästvärlden? Det blir som två grupper som arbetar med samma typ av djur men på helt olika sätt. Och aldrig mötas de två…

  3. Okej, jag förstår. Det jag tänkte som diskussion var väl lite mer resonerande kring varför det blir så att man isolerar hingstarna, och vad man kan göra åt det. Hur påverkar isoleringen hingsten i övrig hantering, etc… Men som du säger så är dina hingstar ett bra exempel och jag hoppas att fler och fler inser att hingstar också är hästar… : )

    Ja, tyvärr är det ju så… ”lägrena” kommer liksom längre och längre ifrån varandra – och det var nog lite det jag menade med att jag saknade en diskussion; att försöka hitta den där gyllene medelvägen på något sätt. ”Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något”, ungefär.

    Jag har utbildat en unghingst i ett inackorderingsstall, så den här diskussionen ligger mig varmt om hjärtat. ; ) Det fanns många olika åsikter om hingsten och huruvida han borde få bo i stallet eller inte.

    Så jag måste säga att det svåraste problemet att överkomma att ha en hingst i ett sådant stall är just de andra hästägarna. De var förstås mer eller mindre ängsliga allihopa, men tyvärr verkade många av dem inte alltid tänka efter och det var många gånger de personerna gjorde att helt vanliga situationer blev stora riskmoment.

    Tyvärr berodde dessa riskfyllda situationer på hingsten i deras ögon, inte deras eget agerande (tex att komma väldigt väldigt nära med brunstiga ston)….

    …och det som ligger till grund för det är förstås den där okunskapen.

  4. Hej igen!
    Tack för ämnesförslag. Det är riktigt intressanta frågor du ställer. Vissa, som ang. hur vi påverkar hästarna med vårt kroppsspråk har jag skrivit en del om. Andra har jag inte kommit till – än. Det är som vanligt en komplex situation med många vinklingar och funderingar.
    Som till exempel: Vi i norra delarna av Europa kastrerar hingstar mycket oftare än vad de gör i många andra länder. I Spanien är det hingstarna som är ridhästar. Stona är avelshästar. Valacker är mer sällsynt. Det är en intressant historia om varför vi gör som vi gör och det är i många fall kulturellt betingat. Men kan det också handla om aveln, och vilka djur vi tar fram och deras egenskaper?
    Oavsett vilket är valacker det vanliga här. Vi är därmed helt enkelt inte är vana vid hingstar i verkliga livet, utan mest på TV. De hingstar vi behåller är ofta mycket värdefulla. Dessutom vill vi ju inte att de ska betäcka hur som helst. Och, det är ju så att hingstar kan börja bråka och ställa till med en hel del skador för varandra eftersom vi har så lite ytor till våra djur. De blir urbaniserade, de med.

    Det där med hur isolering påverkar hingstens hälsotillstånd (mentalt främst) och beteende är jätteintressant. Det är också intressant att diskutera HUR hingstar skiljer sig från valacker, vad gäller hantering och vad man ska vara uppmärksam på och ha kunskap om. För de är annorlunda. Lite livligare om inte annat – eller hur? 🙂 (vilket jag inte har något emot då jag vill nyttja kraften i häste, inte stävja den….). Men hormonerna ställer också till med annat.
    Jag har läst lite grann om det, men inte tagit upp det på bloggen än. Men det är verkligen ett tema jag ska ta upp, helt klart! Än så länge har jag inte hittat så bra forskning, mer resonerande texter från några etologer. Hojta till om du stöter på något intressant!

  5. Du tar upp mycket intressanta saker.

    Ja, visst är det så. Det är härligt med hingstar! Och hur de egentligen skiljer sig från valacker ska jag fundera mer på..
    Jag håller själv på att starta en blogg om våra nutida ”normer” och föreställningar om hästar, men har haft lite problem med motivationen… nu känner jag mig mycket mer inspirerad. ; )

  6. Ja – gör det! Det behövs verkligen!
    Hästar fascinerar och berikar. Några enkla svar finns ju inte alltid, och tur är kanske det. Det finns så mycket att lära och ämnet är lika outtömligt som viktigt. Frågorna behöver lyftas upp och byggas på saklig men empatisk grund, så att vi kan utveckla får tillvaro med djuren. Det finns ju så mycket att lära och upptäcka, om vi är beredda att se och lära!
    Säg till när bloggen är publik – så lovar jag inte bara att läsa och ibland kommentera, utan länkar gärna då jag ser ett stort behov i den här typen av sidor!

  7. Ping: Hingstar är som andra hästar… « Busenkelt….

  8. Hej !!

    Det var ett tag sedan jag skrev mitt inlägg — feb i år , om min shettishingst .

    Vad kul att det fortsattes att skriva om ämnet .

    Kan berätta hur det fungerar i dagsläget .

    I sommar har vi byggt om ett uthus från 1888 till lösdrift .

    Och i detta hus finns en avdelning för de 2 stora hästarna samt en avdelning till shettishingsten med en timmersstockvägg som avskiljning .

    Inget galler i mellan så det finns chans för beröring o social kontakt mellan den lille o de stora .

    Och det utnyttjas !!!

    Det blev ett cementgolv med tröskel in på båda avdelningarna , strö+ halm , 2 In / utgångar till de stora och en ingång till den lille .
    Inget galler i mellan så de kan klia o vara sociala ……….

    Fungerar utmärkt .

    Har även provat på att aktivera den lille hingsten med att använda klicker så smått .

    Vi har jobbat med en boll i endast 14 dagar än så länge

    korta stunder varje dag .

    Det tog inte länge förrän han fattade vad jag menade .

    Just nu putter han bollen när jag säger BOLLEN flera gånger efter varann .

    Han har förstått vad en klicker innebär .

    Vi putter även bollen mellan oss i intervaller på kort avstånd .

    Han ruskar på huvudet o blir ivrig .

    5 minuterspass 1-2 ggr dagligen .

    Har tänkt att lära och aktivera honom med små uppgifter att lösa .

    Det finns massor av kurser att utvecklas i detta med klickers men väljer att avstå för tillfället .

    Han och jag kan bli ett team på hemmaplan som utvecklas tillsammans …………tiden får utvisa det .

    Har inte bråttom . Små steg framåt , ett gott samarbete känns viktigt .

    Backa flera meter kunde han innan men nu är han mer motiverad att lägga in backen .

    Andra övningar jag funderar på att göra med tiden är

    dansa runt ett varv eller 2 ………… bära något ……..kanske boll med handtag som han lägger i en spann ?
    stretchövningar ?

    Väljer bort stegring ………..

    Känner att det blivit ett steg till förbättring i livskvalitet för den lille hästen o känner mig glad för det !!!

    MVH Marie

  9. Hejsan! Jag har sökt massa på hur man ska hantera en hingst med väldigt mycket power. Hittade din sida och tänkte fråga om du kanske har något tips till mig.

    Det är så att vi åkte ner till Holland i September för att köpa frieserhäst. Vi blev fäst vid 2ston och en hingst. Hingsten, Tjsibbe, var hur lugn som helst, lyssnade på alla kommandon och var en riktigt familjehäst som vi letade efter. Problemet uppstod sen när han kom hem till oss och våra 2ston. När jag kom ut till stallet med min mamma morgonen efter hittade vi honom hängandes på mellanväggen till ena stoet. Väggen var helt förstörd! Våra väggar var utav 3,5cm tjocka ekbrädor och 1,5m högt + ½m högt galler.
    Han skadades sig ganska mycket men veterinären sa att han kunde gå ut dagen efter. Vi hade fixat en stor hage till han med elstängsel och 2st koridorer med avståndet ca 15m till stona. Men efter 2h sprang han igenom allt och kom in till tjejerna. Kaos! Men vi fick tag i dom och alla fick stå inne den dagen. Det sorgliga är att vi har inte vågat ha honom ute i en hage sen dess och har endast vart ute och gått med han en halvtimme varannan dag. Han har blivit mycket lugnare nu på senaste tiden, en riktigt social häst. Men vi har fortfarande ingen lösning på hur vi ska göra.
    Har du något tips på hur ett staket för vår hingst kan se ut och hur ska vi kunna hantera honom bland våra ston?
    Tack på förhand! Mvh Johanna

    • Hej Johanna!
      Tyvärr har jag få råd att ge när hingstar väl har fått smak på att braka igenom staket och jaga snygga damer. Det är väl då jag själv anser att det gått väl långt. Personligen skulle jag inte låta en hingst fortsätta vara hingst om det i sin tur betyder att hästen kan skada sig och att den heller inte får vara med sina artfränder. I det fallet skulle jag kastrera, hur fin hingsten än var faktiskt. Jag har under hösten här fått erfara just detta. Driften blev större än min förmåga att säkra upp hästens grundläggande behov i övrigt och för mig är det ensamma livet inte mycket till alternativ för en hingst. Min drömhingst fick bli en trevlig valack och jag behöver nu inte längre oroa mig för förstörda staket och trasiga hästar. Det går säkert att säkra upp en hage med tre rejäla trådar och trästaket som står stabilt inklusive rejält med ström. Men ensamheten fortsätter ju trots det om hästen inte kan gå med valack- eller hingstkompisar i övrigt förstås…

  10. Hej! jag har köpt en fölunge som efter att ha gått ihop med två valacker nu har varit på hingstbete i sommar (han blir två i april). Om en vecka skall han komma tillbaka hem till det stallet han bor i och gå med en av valackarna han gick med först och en ny valack. Det är inte säkert än att de andra hästägarna kommer att gå med på att ha dem ihop men jag utgår ifrån det. Hur tycker ni vi skall gå tillväga vid ihopsläppet. Skall han gå själv i anslutande hage först ett par dar eller är det bara att släppa ihop dem. Han har varit underlägsen den unghingst han gått på sommarbete med. Men visade hingstendenser när vi skulle verka och ett sto och en gammal hingst stod i stallet där han var på bete. Hagarna är stora och rymliga.
    tacksam för tips ideer och argument:)

    • Hej!
      En sådan liten kille som du får hem borde inte vara några som helst problem att få in i gruppen – särskilt som han redan känner en av kompisarna. Jag skulle satt dem i hagar bredvid varandra och sett vad de sa för att , när det verkar okej för deras del, släppt ihop dem. Det brukar inte ta mer än ett dygn. Att hagen är stor och rymlig är ju toppen. Då de bara är tre tillsammans verkar det för mig det absolut lättaste. En hingst i den åldern har jag inte varit med om att den upplevs som något hot mot någon. De är fortfarande ”bäbisar” i de andras ögon, och i sina egna…
      Om gruppen är större har jag fått rekommendationer om att alltid sätta in nya hästar två och två. Om en kommer ensam till nytt ställe får de en enda kompis från den tilltänkta gruppen till att börja med för att sedan möta hela gruppen tillsammans efter ett par dagar. Det brukar funka fint. Olyckor och oro kan alltid uppkomma, men vi människor överdriver ofta den risken. Däremot är det ju alltid dumt att bara slänga in en häst och hoppas på det bästa. Det borgar för mer oro än vad nöden kräver. Kanske har någon annan fiffiga tips på detta också? Det tas alltdi glatt emot här på bloggen. Ha det gott och lycka till med lillemannen!

  11. Hej! det blev tyvärr en helt annan reaktion än vad jag väntade mig. De andra hästägarna är inte ens beredda att prova att släppa ihop dem. Den nya hästens ägare hade ingen som helst förståelse. Hon hade haft sin häst med unghästar förut och det hade den inte trivts med. Jag är nu jätte-ledsen öven detta, då jag också tycker att det är jätte-elakt att låta en unghäst gå själv (oavsett kön)och som rubriken i bloggen dömas till ensamhet. De är rädda att han skall lämna bitmärken och förstöra täcken. Vad är det i jämförelse?? Vet inte vad jag skall göra nu. Jag vill inte kastrera eftersom han redan är så lugn och kulorna har inte ens trillat ner så det går nog inte. Även om han kastreras så är han ju fortfarande en unghäst som vill leka.
    Vad skall man göra? Jag vill ju ha honom nära så jag kan börja NH tidigt och njuta av att utvecklas ihop långsamt från början. Inte släppa honom i nån lösdrift och glömma bort honom tills han är tre.

    • Bra fråga? Vad gör vi när vi inte kan få till tillvaron som vi själva önskar. Alla hamnar vi förr eller senare i en sådan situation. Där olika intressen står emot varandra. I det här fallet handlar det om unghästens intressen och dina egna, efter vad jag förstår.
      En ”knatte” är ju en knatte och som du säger mycket busig av sig.De behöver kompisar och trygghet för att bli sociala och starka individer – både fysiskt och psykiskt. Det är en sådan häst vi kan utvecklas och ha glädje av.
      Vad finns det för alternativ som du kan överväga? Svaret finns bara hos dig själv tyvärr. Väg det ena före det andra och ta fram det som är viktigast för er två. Ibland får vi inte allt – men vi kan få en hel del om vi är beredda att engagera oss lite och försöka hitta lösningar. Jag hoppas du finner DIN och hästens lösning!

  12. Det har kanske löst sig:) det kommer en vallack till och hon såg inte alls anledning till varför man inte skulle prova. Så då har han en kompis att gå med i alla fall:)
    Du missuppfattade mig om att han är mkt busig. Det är tvärt om, han är den lugnaste häst jag någonsin träffat(P.R.E). Hans 1 åriga kompis som han har gått på bete med har inte ett enda bitmärke eller svullnad och inte han själv heller. Det är de som är i stallet som har satt ett likhetstecken mellan unghingst och bitmärken/trasiga täcken. Den ena av dom har inte ens träffat min häst och hon är störst motståndare. Men det kan kanske ändras också. Jag vill ha en positiv inställning till folk.

    Det skall bli kul att följa din blogg som jag hittade när jag sökte i detta ämnet. Du har mkt intressanta inlägg, vettiga argument och ämnen. Vi behöver fler sådana hästfolk som är genuint intresserade av hästar:)

    Tack för snabb återkoppling dessutom

  13. Hej! Intressant ämne, vet inte om du kommer läsa detta men jag undrar iaf om det skulle gå att släppa ihop en 2 årig hingst (new forest) med en lite äldre shettis valack eller är det dömt att misslyckas när shettisen är så liten? Hingsten i fråga går just nu ihop med sin pappa och sin bror och har ett jätte bra temperament… Då han har fin stam och så bra temperament skulle det vara kul att behålla honom som hingst. Hur skulle du gå till väga? Och hur tror du det skulle funka om man senare skaffade ytterligare en valack skulle shettisen och new foresten acceptera ytterligare en häst i sitt ”gäng”?
    / Sanna

  14. Bra inlägg!
    Alla de fyra travtränare jag jobbat hos hade åtminstone vissa hingstar ihop med en eller flera valacker/hingstar. Inbillar mig att detta med att låta tävlingshästar gå i grupp och i stora hagar är vanligare i travvärlden än i ridhästvärlden, men det kan också vara mina egna fördomar…?

  15. Hej
    Dem problem jag stött på med hingstar ihop (jobbat i stort stall där man gärna har minst 2 hästar ihop, i stora hagar, ger mycket hö, osv) är att första vintern dem ska skos är hingstarna unghästar och unghästar är ju som alla vet lite busiga, reser sig emot varandra, kickar emot varandra osv, på bus, helt normalt beteende, men då när vi skor hästarna med brodd (hästarna i det stallet måste skos + brodd pga deras arbete) var problemet brodd skador/sparkar vilket aldrig är kul, så i det stallet gick alla hingstar ihop tills första vintern då dem skulle skos + broddas, då särades dem så dem gick 1 och 1.

    Problemet för hingstar att hitta stallplats är ägaren, allt för många ”hobby ryttare” som äger hingstar klarar inte av att uppfostra dem, dem klarar inte ens av att uppfostra ett sto/valack ens en gång. Jag jobbade 7 år i det stora stallet, och haft min häst i privat stall i 5 år, och träffat 10 gånger mer ouppfostrade hästar i privat stall (både sto, valack, och hingst).
    Vi hade även en hingst i stallet, den bet efter en och ägaren ansåg att det var okej för det var ett naturligt beteende… (gjorde ganska ont att bli biten av en hingst på 700 kg…)
    Även haft en ägare till en hingst som sökte stallplats, men när vi pratade med henne visade det sig att hästen gick inte att leda i grimma + grimskaft, den högg efter folk, sparkades, osv, och den var 6 år gammal…
    Så tyvärr är det dåliga ägare som ger hingstar dåligt rykte i privat stall…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s