av

Foderrutiner och stress ger magsår hos häst

Forskning inom området pågår
I början av 1900-talet upptäcktes flera hästar med magsår. De var de första fallen, och de upptäcktes av veterinärer i samband med obduktion. Sedan dessa har förekomsten av magsår uppmärksammats alltmer. Det har visat sig vanligt att hästar har magsår.

Samma magsår som hos människan
För en hästvän är det här alarmerande. Själv har jag inte haft magsår, men nära inpå, och jag vet hur illa man mår. Hästarnas upplevelse av ett magsår kan inte skilja sig särskilt mycket från vår egen, då magsår på häst utvecklas på samma sätt som hos oss människor. Inte heller anledningen till varför magsår uppkommer skiljer sig.

Varför magsår
Många studier har gjorts om hästens matsmältningssystem. I studierna har man kunnat visa att det finns vissa faktorer som påverkar hästens matsmältning och som ökar risken för magsår. Det gäller bland annat:
– stress
NÄr hästen inte får utlopp för sitt naturliga behov av att vistas med kompisar (deras sociala behov), av att röra sig fritt kan magsår utvecklas. Miljöer med hög ljudnivå, stressade människor och många olika miljöer påverkar också hästens stressnivå. Stressen i sig orsakar gärna magsår, precis som hos människor. Dessutom kan hästarnas matvanor ändras av stressen, vilket ytterligare späder på risken med magsår.
– träningens densitet
– transporter
– extrema väderleksförhållanden
– utfordringen
När hästen inte får mat, kommer magsystemet ändå att utsöndra magsaft. Det utsätter den tunna slemhinnan som skyddar magsäcken för stor påfrestning. Det finns även tydliga indikationer på att en stor mängd kraftfoder och lite grovfoder ger upphov till magsår.

– inflammationshämmande medicin
Föl är särskilt utsatta för de biverkningar butta och liknande medicin har på magen. De utvecklar lätt magsår. Stora hästar löper risk att få magsår om medicineringen är intensiv och långvarig. Som tur är brukar magsåret gå över när medicineringen slutar.

Hur märks det?
Det är ganska svårt att se om en häst har magsår eller inte. Symptomen är ganska diffusa. HÄr är några symptom som konstaterats:
– sämre prestationsförmåga
– nedsatt aptit
– hästen går ner i vikt
– hårremmen blir glanslös
– hästen kan få återkommande kolikfall
– hästen kan få diarré

Föl kan börja gnissla tänder och kan salivera kraftigt.

Ställa diagnos och behandla
För att ställa en diagnos krävs oftast gastroskopi där magsäcken undersöks. Om hästen har magsår är det första som bör ändras foderstaten. En riktig foderanalys krävs för att ställa en god foderstat i balans med hästens behov. Antalet fodringar höjs till ett så stort antal som möjligt.

Bete super mot magsår
Är det sommar rekommenderar veterinärer och forskare att hästen ska få gå på bete. Hästar på bete har nästan aldrig magsår. De äter när de behöver det. Om inget annat hjälper får hästen samma sorts medicin som människan mot magsår. Men medicinen har biverkningar, ofta i form av dålig aptit och magsmärtor.

Hur många hästar har magsår?
Det har gjorts en del studier för att ta reda på hur vanligt det är med magsår. En studie på Wången visar att 25 % av de undersökta hästarna hade magsår. Då undersöktes både varmblod och kallblod. Den studien visar på ett lägre procenttal än andra studier som gjort med sporthästar. En orsak kan vara att i WÅngen-undersökningen fanns även kallblod med. De visade sig inte ha magsår alls.

Vilka raser får magsår?
WÅngenundersökningen mfl. indikerar att varmblodiga hästar och halvblod bra mycket lättare utvecklar magsår. Vad det beror på går att diskutera, men troligen är de inte bara känsligare för att de är ”ädlare”, utan aveln har även sett till att hästar som är alertare blivit vanligare. Med alertare så blir också en häst mer känslig, och stressar lättare upp sig.

För mer information, läs även:

av

Ta inte med dig vardagsstressen in i stallet

Varför ska allt gå så fort i stallet?

Hästar är som vissa människor jag känt. De har ingen aaaaaaaaaning om var klockan är. Här är här och nu är nu. Och lika bra är det för en häst. För vad har de bråttom till?

Om de inte är klara mentalt, måste vi tvinga dem. Det vill säga om vi inte orkar vänta de där trettio sekunder som det tar att bli redo för det vi hittar på. Genom att tvinga dem tar vi bort deras inre vilja. Och om vi gör det alltför ofta, dödar vi deras livsglädje, den som vi vill nyttja och njuta av. Låt därför bli stress, vardagsbekymmer och problem när du går in i stallet. Det tjänar både du och hästen på. Båda får det så mycket trevligare om ni båda finns här och nu, inte bara hästen.

Livskvalitet
För ett liv med hästar det är något vi väljer själva. De väljer inte oss. Vi väljer dem. Vi gör det för det mesta för att förgylla tillvaron. Men ofta blir det bråk, tvingande och sura miner. Varför?

För att vi inte låter hästarna komma till oss, vi ger inte oss själva eller hästarna en chans att samspela så att det frambringas ljuv musik. Det är sorgligt. För det enda som behövs är lite tid.

Snabba rörelser stressar
Hästars sinnen reagerar blixtsnabbt på snabba, ivriga rörelser. De säger dem intiutivt att något ska reageras på. Med snabba rörelser stressar vi hästen och den får svårare att samarbeta med oss. Vilken urusel start på ett träningspass! Båda ska vara på bra humör och känna sig säkra för att en ritt eller en körtur ska bli bra. Ta det lite lugnt. Spring inte, vifta inte i onödan. Slappna av och andas.

Du har alltid en halv minut till
Det är lätt att få en mysigare start med sin häst. Ett mysigare slut också för den delen. För att inte tala om mitten – själva ridningen. Om hästen inte tar bettet på sekund ett. Vad gör det? Andas ett tag. Tänk på hur kul ni ska ha. Försök sedan igen. Lugnare, snällare. Det går bra mycket bättre.

Säkerhet
Säkerhet i ett stall och i ett liv tillsammans med hästar är så mycket mer än bara hjälm och väst. Vi behöver ta bort stress från hästarna. Stressen orsakar många olyckor, av många anledningar:
– stressade hästar tänker sämre, precis som vi människor. De blir således mer stirriga och då kan det hända grejer.
– stress hindra oss från att hinna se vad som egentligen händer. Hur uppfattar hästen situationen? Den varnar alltid innan den reagerar. Hinner du se det?
– stressade individer blir lättare arga. Genom att bli arga på våra hästar orsakar vi en konfliksituation. Hästar kan reagera med stress och då blir de farliga. De starkare blir till slut förbannade tillbaka. Och ingen vill vara nära en förbannad häst. Starta inte en onödig fight med dina känslor och din oförmåga att varva ner!!!!!

av

Stacey Westfall inspirerar

Stacey Westfall har blivit nationell kändis i USA och mer. Det är lätt att förstå varför när man ser henne rida. Är det här inte drömmen av samspel så säg…. Notera också:
– hästens hållning, halsposition och ryggverksamhet när den själv får välja helt fritt hur den ska bära upp sig.
– Staceys ben – hur stilla de hänger och hur bra balans hon uppvisar. Det man kan se är att hon rider med sätet, grunden i all ridning oavsett om det är dressyr eller hppning eller webstern.
– hästens tuggande. Tyder på avslappning och att den är med i matchen.
– deras samspel – även när det blir lite knas – som i backen. Stacey väntar lugnt ut hästen så att båda är på g, samt de verkar verkligen lita på varandra.

av

Balkenhol och rollkuren

Klaus Balkenhol står, i mitt tycke, i en klass för sig när det gäller dressyr. Karln är ett fenomen. På mer än ett sätt. Hans yrke är i grunden ridande polis, och som sådan blev han en framgångsrik ryttare. Med hans arbetande polishästar (!) skapade han sensation när han tog sig in i det tyska landslaget i dressyr, där konkurrensen är hårdast i världen inom sporten. Inte nog med det. Klaus Balkenhol kammade hem ett antal OS- och VM-medaljer också, fortfarande ridandes på en polishäst som tog dagliga turer i staden. Under ett antal år stod han som landslagstränare för USA:s dressyrteam. Då kallades laget för ”det amerikanska dressyrundret” då de snabbt avancerade från B-ligan till absoluta toppklass – under Balkenhols ridning.

För mig har det aldrig funnits ett mer harmoniskt och perfekt team. Här har ni dem, från OS i Barlcelona, år 1992 – den magiske och trogne Goldstern, och Balkenhol. Goldstern är en häst med medioker förmåga, men dansar som en gud….

På Globen
Klaus Balkenhol har förärat oss med besök, inte minst som ryttare. För ett tiotal år sedan valde Flyinge och ett antal hingstägare att visa sina hästar som då var fem, på Globen. Det var ett marknadsföringstrick. Och det gick hem. I alla fall för en ryttare, och en häst.

Klaus Balkenhol red Sack, godkänd hingst och en häst som idag har tävlat Grand Prix. Där de flesta femåringar gick på tårna, pressades av sina ryttare och hade kandar i munnen, hade Saigon en ryttare som bara åkte med de första varven och som red med ett helt vanligt träns. De andra hade jätteproblem att hitta ro och arbete i en miljö så olik hemma, med allt vad Globen innebär. Sack var nog som alla andra hästar i början – lite stirrig och ovan. Men Klaus bara satt där. Och log! Och åkte häst. Det tog inte mer än ett par varv så lugnade hästen ner sig betydligt och tog rygg på sin ryttare (bildligt talat). Sedan började dansen… Det var en fröjd att se.

Efteråt sa Klaus Balkenhol, att det var en av de bästa hästar han någonsin ridit.

Gissa vilken stam jag går på när jag väljer hingst! Ridbarhet är en dygd. Men så är det känsligt också, och kräver sin coola ryttare.

Nåväl. Det var inte det vi skulle prata om. Vi skulle prata rollkur.

Rollkure och Balkenhol
Balkenhol har varit en av de främsta förespråkarna MOT rollkur.
Här talar han om fördelarna med klassisk ridning, där nacken är högsta punkten:

”Often the rider will notice more evasions (riding in front of the vertical and up) but these evasions present a rider with information. Perhaps the horse is unsteady because he is tired and needs a break. Perhaps the poll can’t be the highest point because of lack of engagement. Maybe there isn’t enough back-to-front connection over the topline.”

Här är deras beskrivning på hemsidan

av

Reiner Klimke om rollkur

En av dressyrens tyngsta namn är Reiner Klimke. Han anses av många vara en av de främsta ryttarna genom tiderna. Huruvida det är sant eller inte är en diskussion för sig och en smaksak. Men, det är svårt att säga annat än att han har en meritlista bättre än de flesta – både som tränare, utbildare och som ryttare. Ett antal OS har förärats ett besök av den numera gamle gode Dr. Klimke. Att han är en fantastisk dressyrryttare är det svårt att argumentera emot.

Jag har haft äran att se Reiner Klimke tävla på Globen. Jag förundrades då, för många år sedan, över hur bra hästen gick. Men jag förundrades också över det faktum över att hans hand var så lätt, lätt, lätt att det syntes på långt håll. Tyglarna var helt utan tryck. Det hade jag aldrig fått poäng för på en tävling, oavsett om hästen gick i samma fina form. Det är så jag undrar varför.

Nåväl. Här är en video Reiner Klimke gjort om rollkuren. Han visar här skillnaden mellan en och samma häst i rörelse med en form i hyperflexion (inte överdriven…) och en häst som söker sig framåt-nedåt enligt den traditionella läran:

Jag lägger, för de som är intresserade, också in en video som visar Dr. Klimke själv under olympiaden år 1984. Ritten gav honom guldet. Notera gärna hästens form och ryttarens sits. Jämför sedan med dagens elit. Jag vet inte om utveckling alltid är bra – men det här är bra. Kolla!

Reiner stod som VM-segrare redan tio år innan detta klipp. Här är en bild. Notera formen även här. Sådant får vi inte se på ridbanorna idag…

av

Exempel på rollkur

Det absolut viktigaste är att veta vad det är vi diskuterar över huvud taget. Och bästa sättet att ta reda på det är att se på de som gör det.
Den första videon här nedan visar Anky van Gruswen. HOn har vunnit det mesta som går att vinna och fortsätter att göra så. Den visar även andra bilder på ryttare som efterliknar metoden.

Det andra exemplet jag väljer är den omtalade videon med Patrik Kittel, en svensk landslagsryttare, som värmer upp sin häst inför en tävlingsvecka. Den här videon renderade en varning av FEI.

Så nu vet vi hur det ser ut – men vad innebär det här – egentligen????
I nästa artikel kommer jag gå igenom några av de stora mästarna – och vad de säger om rollkur.

av

Rollkursdebatten rasar vidare

Det är en sak att själv böja sig på det här sättet - stillastående. Hur går det att försöka röra sig framåt i princip samma ställning?

Med en ökad chans att uttrycka sig på webben, verkar också livet bli mer eller mindre svart och vitt. Det gäller de flesta frågor – allt från vargdiskussionen och vården, till arbetslöshet och sjukersättning. Ridsporten och dess etiska normer är inget undantag.

Sedan en tid debatteras fenomenet Rollkur, eller hyperflexion flitigt i medierna. I alla fall i hästvärlden. Få utanför vet vad det handlar om, men det handlar om HUR vi rider våra hästar. Så långt är klart.

Mot tradition – och fysikaliska lagar – eller bara modernt?
Traditionen är emot denna typ av verksamhet som ses som en nymodighet – kanske som en genväg till vinst? Fysikaliska lagar verkar också arbeta mot, enligt de rapporter jag kan se. Hur är det med upplevelsen för hästen. Och var tar metoden slut och djurplågeriet vid? Vilket ansvar har vi mot våra djur som vi använder för att ”sporta med”. Många frågor inryms i debatten och diskuteras hej vilt och fram och tillbaka.

Nu tar jag steget in i getingboet och lägger fram mina synpunkter, tillsamans med det underlag som finns om debatten. Det kommer ni se i de följande artiklarna under den här fliken. Jag ska försöka bena upp det så att ett forskningsresultat hamnar i en artikel, ett ämne i taget. För det är mer komplext än vad många vill tro.

Det finns en stor anledning till varför jag gör det här. Det är för att häst och människa – i harmoni, är en fantastisk upplevelse. När hästen brukas som en sportartikel, inte helt olika ett tennisracket, är något fundamentalt fel. Min inställning är tydlig och klar. Jag tror inte på att det finns någon objektiv journalistik eller någon objektiv vinkel. Vi har alla våra uppfattningar. Min – att rollkur strider mot den etik jag har valt att ha gentemot djur – bör vara klar och tydlig för alla.

Djur är levande varelser med ett lika rikt känsloliv som oss. De kan bara inte uttrycka det i mänskliga termer. Däremot är de olika oss på många sätt. Ingen ska behöva lida enbart för att någon annan vill uppnå något. Det är en av grundpelarna inom liberalismen, och i det här fallet måste vi inräkna hästen som individ också. De är värda all respekt. De är sociala, samarbetsvilliga, snälla och tåliga. Vad begär vi mer?

Än mer – de kan åstadkomma så mycket glädje och vara till så mycket nytta och ge så stor livskvalitet – om vi bara låter dem. Det finns mer att hämta än vi någonsin kan tro. Jag har gläntat på dörren, och stänger den aldrig igen.

Jag är glad att se att jag inte är ensam. Det finns en enorm mängd människor som är på samma linje som jag. Här är något att bita i för de som tycker att rollkur är okej. Och jag avslutar med en gammal vis man, Xenophon. Han, om ni inte vet det redan, är mannen som grundade ”the Art of Riding”, ridningen som konst. För det är en konst och det finns inga genvägar.

‘For what the horse does under compulsion… is done without understanding; and there is no beauty in it either, any more than if one should whip and spur a dancer.’

av

Inridning – min väg, del 1

Äran att få tillåtelse att hoppa upp på en häst är svår att beskriva. Med lugna steg har vi gått från lägga padd på ryggen till sadel och sedan mig själv.

För att kunna komma upp säkert har jag stått på min påstigningspall vid stallet, bett hästen kliva fram och hängt, slängt, viftat och haft mig från ryggen. Jag har alltid haft ett halvt steg av. Bara när hästen tyckt det är okej har jag fortsatt. Annars har hästen fått gå sin väg, för att sedan få en förfrågan om att komma tillbaka.

Markarbetet
Markarbetet har funkat fint. Sidledsflytt, back, släppa förbi, gå runt i ring, gå före, hänga med när jag vänder oavsett var jag är i förhållande till hästen…. Allt det som är samspel mellan häst och ryttare sedan är grundat. Det som funkar på marken funkar på ryggen. Funkar det inte på marken har inte hästen fattat, och då kan vad osm helst hända.

Uppsittning
Sedan året tillbaka sitter jag på min häst i paddoken. Sitter är det jag menar, för jag rider så lite som möjligt. Han ska förstå sitt jobb, jag ska ta hand om mitt. Det handlar om att redan från början åstadkomma allt med minsta lilla vink. Stoppet är medvetet. Han vet nu att om han står väl balanserad och stilla kan jag göra mitt. Han gör sitt jobb när jag kliver upp. Han hjälper på sitt sätt.

Släppa fram energierna.
När jag väl pysslat med mitt släpper vi fram energierna. Släpper, inte trycker. En häst vill inte klämmas som en ketchuptub…. det räcker med att de förstår. Backen är också bra att ha. Om det går att backa vid halt, går det att stoppa i galopp. Hästen ska kunna röra sig i alla riktningar och förstå att vi väljer väg, vi hamnar inte bara där. Samma sak med farten. Rider jag i skritt med takten och tanken, är det skritt. Piggar jag upp mig och släpper på mer energi, blir det trav. Än mer kraft i min tankeenergi och en höft framåt – ja då ska det bli galopp.

Idag trav…
Idag blev det trav. Knähögt snödjup är tungt att bära en ryttare i när man är liten och ovan. Hästarna i hagen bredvid skuttade och for, rullade och bockade. Min vän – en gentleman

Gentlemannen
Ömsesidig respekt. Det tolkar jag det som, när hästen inte behöver hållas i för att jag ska komma upp, stannar när jag hamnar på sniskan, inte far iväg för att polarna gör det i hagen, är lätt i handen och snällt följer tygen. Lillkillen är mer än snäll. Han har respekt. Väntar snällt när jag behöver fixa med mitt, nosar försynt för kontakt. Han är med i tanken och uppmärksam. Vill samarbeta – som hästar vill när de inte tror att livet handlar om en fight. Livet med hästar är seriöst men skoj. Det är ibland tuffa tag om det händer saker. Men främst är det små, små detaljer och säkerhet. Säkerhet – som vi ska utstråla för att ge vägledning så att allt blir rätt.

Anpassning
Det gäller bara för oss att läsa av tidigt och väl, känna av om hästen är spänd eller om den är lugn i sinnet. Pigg är något helt annat – det är livsenergier, inte rädsla. Det gäller att lära sig se skillnaden. ALla hästar har sina identiteter och personligheter. De behöver tas på något olika sätt även om grunden är densamma. Återigen – känsla behövs. Och känsla kommer av erfarenhet och av att jobba, jobba, jobba med hästar. Hela dagarna. Och inte bara på ett instrumentellt vis. Vi måste samarbeta med dem, läsa av dem hela tiden och tolka signalerna. Först då kan vi också skapa arbete på hästars vis – utan att bli mjäkiga.

Känslig för vikten
En unghäst är så känslig för vikten att det gäller att ha balans. Idag var en sådan dag då det rent praktiskt var svårt. Traven blev så vansinnigt stor att jag lätt halkade någon centimeter här och där. Snön räcker nästan upp till knäna på hästen – men så bra med härligt underlag! Men svårigheten ligger i balansen. Jag vill att minsta vink från mig

av

Snö – världens bästa underlag

Finns det egentligen något härligare än ett tjockt lager med ordentlig snö? Här är några fördelar jag upptäckt med att ha rejält snö som underlag på ridbanan:

 – hästarna tycker att snön är buskul! De blir pigga och glada.

– Det är ett perfekt underlag för att jobba powerjogging. Hästarna lyfter ordentligt på fötterna.

– Alla får vara med! Även barfotahästar kan springa med ryttare på sig, och vara på ridbanan! Jag har flera unga och även lite äldre som inte rids. En del är barfota, coh de är i normala fall inte på ridbanan. Men nu vill de vara med!

– Det går långsamt att kuta iväg om man är ung och yster.

– OM ryttaren mot förmodan trillar av – är underlaget härligt mjukt!

– det är mycket ljusare på ridbanan och runt omkring.

Så det är när underlaget är så perfekt, som med tre decimeter snö, som unghästar ska ridas in, nya utmaningar mötas och inte minst glädje ska spridas på hästryggen!

av

Ordens makt!

Har ni någonsin tänkt på hur mycket makt orden har över vår egen tanke? Det har verkligen jag. Särskilt som en elev till mig frågade om det inte fanns något trevligare begrepp för att rida in på engelska än: break in. Det tog ett par sekunder, inte mer, innan jag hade svaret i min hand.

– Start Up!

Det är ett ord Leslie använt och jag är böjd att misstänka, jorunalist som hon varit, att det inte är en slump att hon väljer det uttrycket istället för det gamla sedvanliga.

Folk säger till mig att break in inte alls betyder samma sak som break in. Det betyder rida in och inte att bryta ner! MEN, och det är ett gigantiskt, enormt, ett hysteriskt stort MEN, vad ger break in för accossiationer?? Hur påverkar orden vi använder hur vi ser på saker och ting?

Inom idrottsvärlden har det länge varit känt att mental förberedelse inför en tävling är minst lika viktig för att lyckas som den fysiska träningen. ORdet inte, till exempel, har ingen relevans för hjärnan, enligt forskare och tränare. Så låt oss testa det.

– Tänk INTE på en kopp kaffe!

Det spelar ingen roll hur många inten den meningen må innehålla. Kaffelukten lägger sig som en ånga över ett rum i alla fall. För att inte tala om när man tänker:

– Cykla inte i diket!

Då är cykeln på väg i diket hur man än gör. Det är faktiskt otroligt fascinerande. Det sistnämnda tyder också på en sak: att det vi tänker på orsakar verkningar i kroppen som gör att det går åt det hållet vi planerar. Om vi också godkänner att inte inte har någon relevans för hjärnan….

Hänger ni med???? Skriv en kommentar annars.

Det här betyder också, om vi talar om hästar, att de ord vi tyst säger till oss själva påverkar hur hästen upplever oss och uppfattar vad de ska göra. De går nämligen på de känslor och små små variationer vi har i kroppsrörelserna som uttrycker så mycket mer än vi någonsin tror. Om cykeln hamnar i diket för att vi tänker på worst scenario, så påverkar vi våra muskler i fel riktning.

Om vi tror att en häst kommer stanna och tro att något är farligt kommer vi alltså att anpassa vårt rörelsemönster för att vara beredda på att hästen stannar. Och se på sjutton! Hästen kommer att stanna, för den läste av vad våra muskler sa om våra tankar! Avslöjad…. 🙂

Men, också vår attityd påverkas av hur vi tänker. Om vi säger att en unghäst är ett kräk per definition kommer vi faktiskt inte att kunna uppträda och hantera den hästen enligt den respekt som den faktiskt förtjänar. Även m vir tror och säger itll andra att vi gör det på skoj! Jag har hört det av tränare och vet ni – om någon sa det om min häst då skulle de få höra ett och annat!

För en häst är en individ värd respekt av många naledningar. Dels förtjänar dom det helt enkelt. Hästen som djur är en fantastisk varelse och given till oss av en högre makt som vi inte förstår oss på. Hur annars kan vi förklara hästens fantastiska skönhet och inte minst dess fantastiska förmåga att stå ut med oss människor som gör det bästa vi kan för att försvåra deras tillvaro och stoppa deras verkliga potential? 🙂

Dels är det för att om den får ett stärkt förtroende för oss kommer den också att prestera bättre- för oss. Vi tjänar på det, hästen tjänar på det. Ömsesidig respekt. Win-win.

Och förresten – nu skrev jag den! Det är inte bra och värt att tänka på, men kanske okej när det gäller ”en häst”. Aldrig i mitt liv jag skulle nämna en häst som den om jag visste hans eller hennes kön. Det är ohyfsat och leder till ett avståndstagande som gör att hästen i sig inte ses som en individ utan ett ting. Till och med båtar är en hon! Tänk på det när ni säger – den hästen, den vore något…..

Som avslutning kommer jag att lägga in lite synonymer – saker som egentligen betyder samma sak, men som påverkar vårt tänkande i olika riktningar. På det följer några alternativa tänkesätt om vi vill skapa en annan inställning. Välj och vraka….. se vad som händer med hjärnan…. Notera gärna perspektivförändringen.

Trycka till med skänkeln – sparka

Ta tag i honom! – ryck hästen i munnen!

peta till med pinnen – spöa

rygga – backa

box – bur

krake – häst

pissmärr – sto

den som styr och ställer (HSB) – ledarskap

kuta – galoppera

virrpanna – vaken

rörig – alert

nedstämd – lat/trött

Alternativ:

1a Den lyder inte!

1b Jag får inte samspelet att fungera!

2a Han är hård i munnen

2b Jag lyckas inte med att få en mjuk kontakt med hästen i tygeln

3a hästen lyssnar inte för skänkeln?

3b hur får jag hästen att förstå att skänkeln betyder något?

4a Hur får jag hästen att sluta springa så fort?

4b Hur inverkar jag på hästen så den förstår att den kan ta de lugnt?

5a.  HÄsten är dum!

5b. Vad var det jag gjorde som fick hästen att uppfatta att den skulle göra så?

6a. Min häst är lat, den gör inte som jag säger!

6b. Varför vill inte hästen gå, vad är fel?

7a. Min häst är en buffel!

7b. Varför respekterar inte min häst mig?

Det kommer fler exempel… jag lovar.  Om du har tips på uttryck som används som kan alterneras och därmed ändra en tankebana – hojta till!