Rollkursdebatten rasar vidare

Det är en sak att själv böja sig på det här sättet - stillastående. Hur går det att försöka röra sig framåt i princip samma ställning?

Med en ökad chans att uttrycka sig på webben, verkar också livet bli mer eller mindre svart och vitt. Det gäller de flesta frågor – allt från vargdiskussionen och vården, till arbetslöshet och sjukersättning. Ridsporten och dess etiska normer är inget undantag.

Sedan en tid debatteras fenomenet Rollkur, eller hyperflexion flitigt i medierna. I alla fall i hästvärlden. Få utanför vet vad det handlar om, men det handlar om HUR vi rider våra hästar. Så långt är klart.

Mot tradition – och fysikaliska lagar – eller bara modernt?
Traditionen är emot denna typ av verksamhet som ses som en nymodighet – kanske som en genväg till vinst? Fysikaliska lagar verkar också arbeta mot, enligt de rapporter jag kan se. Hur är det med upplevelsen för hästen. Och var tar metoden slut och djurplågeriet vid? Vilket ansvar har vi mot våra djur som vi använder för att ”sporta med”. Många frågor inryms i debatten och diskuteras hej vilt och fram och tillbaka.

Nu tar jag steget in i getingboet och lägger fram mina synpunkter, tillsamans med det underlag som finns om debatten. Det kommer ni se i de följande artiklarna under den här fliken. Jag ska försöka bena upp det så att ett forskningsresultat hamnar i en artikel, ett ämne i taget. För det är mer komplext än vad många vill tro.

Det finns en stor anledning till varför jag gör det här. Det är för att häst och människa – i harmoni, är en fantastisk upplevelse. När hästen brukas som en sportartikel, inte helt olika ett tennisracket, är något fundamentalt fel. Min inställning är tydlig och klar. Jag tror inte på att det finns någon objektiv journalistik eller någon objektiv vinkel. Vi har alla våra uppfattningar. Min – att rollkur strider mot den etik jag har valt att ha gentemot djur – bör vara klar och tydlig för alla.

Djur är levande varelser med ett lika rikt känsloliv som oss. De kan bara inte uttrycka det i mänskliga termer. Däremot är de olika oss på många sätt. Ingen ska behöva lida enbart för att någon annan vill uppnå något. Det är en av grundpelarna inom liberalismen, och i det här fallet måste vi inräkna hästen som individ också. De är värda all respekt. De är sociala, samarbetsvilliga, snälla och tåliga. Vad begär vi mer?

Än mer – de kan åstadkomma så mycket glädje och vara till så mycket nytta och ge så stor livskvalitet – om vi bara låter dem. Det finns mer att hämta än vi någonsin kan tro. Jag har gläntat på dörren, och stänger den aldrig igen.

Jag är glad att se att jag inte är ensam. Det finns en enorm mängd människor som är på samma linje som jag. Här är något att bita i för de som tycker att rollkur är okej. Och jag avslutar med en gammal vis man, Xenophon. Han, om ni inte vet det redan, är mannen som grundade ”the Art of Riding”, ridningen som konst. För det är en konst och det finns inga genvägar.

‘For what the horse does under compulsion… is done without understanding; and there is no beauty in it either, any more than if one should whip and spur a dancer.’

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s