Fullblodens förmåga igen

I USA har man tagit frågan om kapplöpningshästarnas liv efter bankarriären på fullt allvar. Här utlyses sedan en tid tillbaka en årlig tävling inom en mängd olika discipliner, där tränare som skolat om rena kapplöpningshästar testar sina förmågor som ryttare och tränare. Här samlas några av de bästa tränarna i landet, och mäter sina förmågor mot varandra. Kul idé, och något kanske att efterapa i Europa (eller så finns det redan? – säg till så jag också får veta då!). Vinsten är hela 100 000 dollar, för den som lyckas bäst.

Vill du veta mer om det här, och om fullblod som ridhästar så kika verkligen in

Retired Race Project

Spanska ridskolan – 1920 fram tills idag.

 

All utveckling är inte till det bättre. Såklart inte, även om vi ofta hoppas att det blir så. I den här lilla filmen jag länkar till visas till exempel Spanska Ridskolans utveckling. Den visar ett klipp från början av 1920-talet, ett lite längre klipp från 1970-talet och så ett klipp från 2015. Jag vet vilken ridning och form jag föredrar. Vilket av klippen blir du mest imponerad av – och varför?

 

 

Hur lång ska en tygel vara?

Till alla er som frågar vilken tygellängd ni ska ha säger vi På Lösa Tyglar – det beror på vilken form hästen har, eller om hästen går i form – vilken form du söker (hög och samlad eller låg och lång). Det är den tillitsfulla kontakten med hästens mun som är poängen med att tygeln finns. En väl lösgjord häst ska kunna ridas lång och låg (stretching, avslappning) och i anpassad hög form (samling efter styrka och förmåga) utan att kontakt mellan hand och bett försvinner, utan att hästen ändrar takt eller tempo. Precis som Uta Gräf visar så förnämligt här!
Det här är bara möjligt om man rider sin häst i balans och med fina sitshjälper. Om man inte övar det ordentligt, spelar nog inte tygellängden så stor roll 😉

http://www.hippson.se/hippson-tv/veckans-snackis-hast-som-stretchar-enligt.htm

 

Alla är vi olika

Det är glashalt ute. Isgator överallt. Det har varit underkylt regn de senaste dagarna och värre underlag är svårt att få tag på. Det blir mycket pyssel med annat sådana häst dagar och vad kan då vara bättre än att läsa in sig på gamla mästare. Flera av de böcker jag sitte roch slår i har jag redan läst. Men det skadar vekrligen inte att läsa om dem igen. Nygamla sanningar kan behöva uppdateras och inte så sällan råkar jag på textrader som får mig att hajja till. Misstänker skarpt att, även om jag glömt bort att tipsen stod i just de boken, att jag ändå tagit informationen till mig och lagt in de kloka orden i praktiken –  mina egna träningsstrategier.

En liten bok som är galant i sitt lilla format och enkla utformning är Reiner Klimkes unghästen. Här står bara några sidor om hästens uppbyggnad och om hur de påverkar hästens och våra möjligheter vid träning. Det står om hästen med lång rygg – och den med kort. Att en lång rygg är smidigare men måste stärkas, och att den korta ryggen behöver mycket lösgörande. Det står också om den häst som har hög ansättning av hals, och som därför gärna ”knäpper av i nacken” – hur mycket den hästen måste ridas framåt nedåt för att sträcka ut och verkligen gå fram till bettet. Jag skrattar lite för mig själv. Precis så har jag tränat och tränat min förstehäst här på gården, då han har just en sådan hals som Klimke beskriver. Men se – att tro att alla hsätar ska ridas framåt nedåt är inte helt korrekt, bara för att just den här typen av häst behöver det. Den lågställda, eller till och med överbyggda hästen, kan då lätt bli framtung och behöver lära sig att bli självbärig, snarare än ridas ner i backen, menar Klimke. Och visst finns det stora portioner sanning och klokskap i hans ord. Så olika kan det vara på två skilda hästar. För de är olika, precis som vi. Det som är sunt träning för en individ behöver inte alltid vara det för en annan. PÅ de får sidorna hinner han även gå igenom lite bra fakta om hästar som blivit felhanterade, hästar som är nervösa och hästar som är krokhasiga eller kohasiga – vad man ska tänka på i de olika fallen. Kort, koncist och mycket intressant.

Jag undrar försynt hur många tränare som funderar över sina elevers hästars förutsättninar. Anpassar de sitt ridsystem efter detta och försöker jobba utefter de individuella skillnaderna, eller ska alla hsätar passa i ett och samma system? Ser man verkligen orsaken, eller handlar det om att se effekten av det som är fysiskt betingat? Jag hoppas de flesta tränare verkligen funderar över detta och försöker hitta vägen fram i varje enskilt ekipage (för vi människor har också olika förutsättnignar1). Och om det inte är så, borde det vara en självklarhet.

 

Hickstead föll död ner….

I England gick nyligen en känd galoppör vid namn Many Clouds bort. Precis efter målgång trillade hästen ner på backen och dog väldigt hastigt. Fick för mig att jag skrivit om detta förut. Och javisst – här är inlägget. Lika aktuellt idag, som det var då.

Busenkelt!

Humpty Dumpty sat on a wall

Humpty Dumpty had a great fall

All the kings´ horses

and all the kings´men

couldn´t put Humpty together again

Ibland händer det omöjliga. En till synes fullt frisk häst, i det här fallet en OS-vinnare och en atlet av Guds nåde, trillar ”oförklarligt” död ner på marken och dör under sin ryttare. I tidningen Ridsport spekulerar vissa om det är överträning, om hästar verkligen vill hoppa (det vill säga att hoppning i sig är djurplågeri) och mycket annat stolligt. Istället för att se – att detta faktiskt händer. Jag, och fler med mig, har upplevt det live och det är en fruktansvärd händelse som sätter djupa spår i själen.

I mitt fall var det runt juletid. Jag hade varit med min dåvarande sambo på Kungliga Djurgården och ätit lunch med min älskade familj. Vi väljer att resa hemåt via Liljansskogen och det nu nedläggningshotade…

Visa originalinlägg 871 fler ord

Plan för hästens pension

Förr eller senare behöver även hästar pension. Det är en del av livet, att individer blir gamla och behöver ta det lugnt och få njuta lite efter allt jobb de haft. Seriösa hästmänniskor som bryr sig om sina arbetskamrater har en plan för vad som händer med hästen efter ridkarriären.

Demontränaren och OS-ryttaren Carl Hester tog tillbaka sin Escapado för att garantera honom en god pension efter att den gått som dressyrhäst hos annan ryttare. Det gör han även med de andra hästar han en gång sålt vidare till andra ryttare runt om i världen. När det är dags för pension återvänder de till Carl Hesters stall och njuter det goda livets dagar. Som han själv säger: ”Everyone has a responsibility for their horses at the end of their lives. I take my horses back to retire them. I am a horse lover.”

Read more: http://www.dailymail.co.uk/home/you/article-2679315/Horsey-haven-Liz-Jones-meets-champion-dressage-rider-Carl-Hester.html#ixzz4XchuAeRJ
Follow us: @MailOnline on Twitter | DailyMail on Facebook

Han är långt ifrån ensam – de flesta toppryttare vet att de har att tacka sin häst för sina framgångar. Rolf-Göran Bengtssons fantastiska partner Casall Ask går till exempel och är lekfabror till yngre förmågor på stora ägor i Mexiko. Och Fredricsons är inte sämre. Till exempel flyttade Jens Fredricsons fantastiska Lunatic till Skåne för ett mysigt hagliv efter karriären.

Gemensamt för dessa storheter är att de allt som oftast har en klar plan över vad som ska hända med hästen efter karriären, och vem som ska stå för fiolerna. Som hästägare är det här något som man behöver planera – långt innan hästen säger ifrån att åldern är inne för fridfullare dagar. Antingen får man vara beredd att ta hand om sin vän själv – vilket ju för hästen är klart det trevligaste. Eller så får man ha en plan om vem som ska ta hand om hästen och vem som ska betala den.

Att i panik över insikten att hästen inte kommer orka göra det du hoppas på under året och därmed sätta ut en annons på nätet och hoppas på en köpare som mäktar med att ge en häst en värdig pension efter att du ridit den färdigt, det är vare sig seriöst eller hästvänligt. Ska den behöva byta miljö och människor omkring sig och hagkompisar för att du inte vill ha med den att göra längre? Det är iInte människovänligt heller för den delen. Om du inte är beredd att lägga ner jobbet som krävs för en gammal häst, varför förväntar du dig att någon annan ska göra det – och ha mage att ta betalt för det dessutom? Det är du som haft glädjen av hästen, hästen som varit DIN partner, och förhoppningsvis är det en häst du älskar… om du är en sann hästmänniska förstås….

Själv har jag alla hästar hemma. De går här tills veterinären säger att det får vara nog. Jag har inte förmågan att ta beslutet – så det får veterinärerna göra. Mitt jobb är att se till att mina hästar har det bra, varje dag året runt. Oavsett ålder. För här säljs inga hästar, särskilt inte gamla sådana som jobbat hårt för brödfödan. Det skulle min själ aldrig orka med att bära. De är för mycket familjemedlemmar för att det skulle gå.

 

 

 

 

Ett fullblod till ridhäst

Ett fullblod till ridhäst

För inte så länge sedan tog jag hem en fullblodspojke till stallet. Det är en kille som gått på löp, men också använts som ridhäst. Fullblod är hästar som ibland möts med undrande blickar, men jag förstår absolut inte varför. Det måste nog handla om okunskap, för bättre hästar – och till bättre pris – är det nog svårt att hitta. För den som kan förvalta hästen väl.

För se – fullbloden, de är inte bara hästvärldens ferarris vad gäller snabbhet, de är också riktiga allroundhästar som lyckas med det mesta. Få fälttävlanshästar står utan fullblod i stammen, en hel del av dem är rena fullblod. Det där med att ha fullblod i linjerna gäller för övrigt hoppehästar och dressyrhästar också. Halvbloden ”Lättas” upp med fullblodslinjer, så kika i halvblodens stammar så ser du snabbt att det finns fullblod lite här och där. Det är ok i många stamböcker att blanda in just fullblod i linjerna. Och det finns många anledningar till det.

Det handlar både om fysiken men också mentaliteten. Det är lite roligt att höra att många säger att de är ”spattiga”. Något sådant fullblod har jag då aldrig stött på. Min uppfattning är att de är mycket schyssta och coola och till och med väldigt modiga.  Däremot har de en förmåga att reagera väldigt snabbt när det väl gäller. De är också uthålliga. Det är ju perfekt när man vill ha en hopphäst, fälttävlanshäst eller varför inte en bra dressyrhäst som reagerar snabbt för fina signaler.

HÄr är några exempel på framgångsrika fullblod och hästar med övervägande del av fullblod i sin stam inom ridsportsvärlden. Notera att det finns många, många fler.

Rembrandt – hade till största delen fullblod i sina gener och är en av de största fixstjärnorna på dressyrbanan med Nicole Upphoff i sadeln. De förändrade synen på hur en bra dressyrhäst skulle se ut och idag ser man fullblodsstammen i varenda dressyrhäst, även om inte fullt så många hästar är rena fullblod på dressyrbanorna. Men de finns de med. Sea Lord är en fd. racinghäst som idag går Grand Prix. Och både Eric Lette och Lena Lilja har haft fullblod på denna nivå här i Sverige. Ulla Håkansson lär också ha haft ett.

 

 

 

Touch of Class gick från den ena tävlingsbanan till den andra – från löpning hela vägen till OS-arenan 1976.

Gem Twist var en amerikansk och extremt framgångsrik hopphäst som vann grand prix-klasser med inte mindre än tre olika ryttare. Han klassades på sin tid som världens bästa häst. Förresten är 80 % av de hästar som finns med i deras Hall of Fame för hopphästar, just fullblod.

Inom fälttävlan är andelen fullblod stor. Deras atletiska förmågor kommer här helt till sin rätt. De är snabba och viga och mycket, mycket modiga. Här är de så många att det är lönlöst att räkna upp dem alla.  Vi kanske kan nöja oss med att säga att just fälttävlan är en fullblodsgren, och om hästarna inom denna gren inte är till 100 % fullblod, är den i alla fall till stora delar det. Det där vet varenda australiensare som är intresserad av sporten – de är också världsbäst på denna gren. 

 

För den som vill ha motor i sin häst, och människor som har svårt att förvalta en vaken och alert häst är fullblodet ett bra val. Med ett plus på galoppen och förmågan till samling kan den knapra ihop många poäng på en dressyrbana och inte minst hoppa hus. De är däremot av någon underlig anledning lite underskattade. De är därför ofta inte så dyra i inköp som ett halvblod.

Men kanske behöver en ryttare till ett fullblod lite mer kunskap och ett bra system bakom sin ridning/hantering? Fullbloden, har jag noterat,  har ofta en stark vilja, är lättlärda (på gott och ont!) och uppfattar saker mycket snabbt. De vill inte trängas in utan det är kommunikation som gäller, inte tvång (gäller iofs alla hästar men kanske fullbloden reagerar kraftigare på just detta med tvång och att låsa upp och begränsa….). Och kanske är det så att vissa ryttare därför tycker de är lite läskiga. Du har liksom inte kontrollen på ett fullblod – du jobbar fram överenskommelsen och får därför kontrollen, liksom hästen får kontrollen. Om ni förstår vad jag menar. Själv tycker jag om just den energin och ser det härliga  att kunna kanalisera den till något gott.

Enda nackdelarna jag ser är matmängden (jösses vad ett fullblod kan proppa i sig mat!), deras enorma ilska om något gör ont (usch och fy vad eländigt det blir!), och deras tunna, tunna ben.

Det återstår att se hur långt vi – min fullblodsvän och jag – kommer i utbildningen. Men starten har varit ganska så bra, måste sägas. Vi trivs ihop och min nya förmåga är en samarbetsvillig, glad och tuff en, som är med på noterna. Det bådar gott för framtiden.

 

Trump removes Rule aimed at ending the inhumane practice of horse soring

Trump removes Rule aimed at ending the inhumane practice of horse soring

Många av oss hästälskare hoppades på att en av västvärldens mest drabbade showhästar äntligen skulle få skydd mha Obamas lag om att soaring inte skulle få förekomma på amerikanskt territorium. Vi ropade hej för tidigt. Nu är lagen pausad och vad som händer sen – det får vi se. Risken är mycket stor att hästarna i USA fortsatt kan utsättas för att få frätande syror på sina fötter och få sina ben ihopkedjade – allt för showens skull. Ett riktigt bakslag för hästarnas väl och ve.

Tuesday's Horse

WASHINGTON, DC — In a nightmare move for horse advocates Trump axed a Federal Rule aimed at ending the inhumane practice of horse soring. The Rule was removed just hours before it was to be published in the Federal Register.

On January 13, 2017 the The U.S. Department of Agriculture’s (USDA) Animal and Plant Health Inspection Service (APHIS) announced  ”a final rule that includes changes that will help to protect horses from the cruel and inhumane practice known as soring and eliminate the unfair competitive advantage that sore horses have over horses that are not sore.

”The practice of soring is intended to produce a high stepping gait through the use of action devices, caustic chemicals, and other practices that cause horses to suffer, or reasonably be expected to suffer physical pain, distress, inflammation, or lameness while walking or moving.”

APHIS enforces the Horse Protection Act (HPA), a Federal law that makes…

Visa originalinlägg 425 fler ord

Ridsporten feministiskt

Ibland skriver vissa så bra så att det inte behövs något tillägg. Här är Sanna Lundells ord om varför Ridsporten inte kommer in i finrummet. En skral sanning om varför det blev ett så himla liv angående Jerringpriset.

”Hela den här galna jävla debatten är nämligen en otroligt tydlig studie i hur könsmaktsordningen fungerar. Det kan liksom inte bli mer tydligt än så här.”

 

http://www.sannalundell.se/2017/01/23/en-sista-kommentar-till-debatten-om-jerringpriset-en-feminist-analyserar/

Sträck på dig hästmänniska!

Sträck på dig och var stolt du hästmänniska där som i regn och rusk åker till stallet för att träna ridning eller körning, eller bara spendera dina få lediga timmar med en häst – du spenderar din tid på det bästa sätt tänkbara vis!

DU – ja just du – har valt en sport där gammal som ung, man som kvinna som hen, lång eller kort, rundlagd eller supersmal kan drömma om SAMMA guldmedalj på SAMMA tävling. Och det kan dessutom faktiskt bli sant! Det är en av få sporter där jämlikt är jämlikt och inget annat än jämlikt.

Sträck på dig, för du utövar en sport som ger extremt god träning i:

  • förmågan att samarbeta
  • förmågan att läsa av och reagera
  • motoriska färdigheter
  • kroppskontroll
  • impulskontroll
  • balans
  • mental träning
  • uthållighet
  • fokus
  • empatisk förmåga
  • ansvarstagande

Sträck på dig och var stolt. Just DIN sport bidrar med så mycket för psykiskt och fysiskt funktionshindrade, och hjälper så otroligt många inom habilitering och rehabilitering. Om omvärlden hade förstått med precis hur mycket, hade ännu fler i behov av det fått chansen att förbättra sin livssituation med hjälp av häst och ridning/körning.

Några konkreta exempel:  Hästarna hjälper ungdomar som kommit på glid till en meningsfull tillvaro igen, hjälper personer att hitta tillbaka efter att blivit utbrända, underlättar för personer som förlorat förmågan att gå – se de får plötsligt ett par ben som kan ta hen ut i naturen, samtidigt som den egna gångförmågan tränas. Hästar ger autisiska personer en egen plats att duga som de är och alla mobbade barn som får tröst hos en häst.

Och om de kunde är jag övertygad om att de skulle tacka just DIG för att du också håller på med hästar. Ni har det gemensamt, och det är fint och vackert och gör att ni kan relatera till varandra. Bara det är ett stort mervärde i denna värld – förmågan att relatera till varandra. För att vi är lika även om vi är olika. Och det är ingen slump att det just är hästarna som bidrar med ett sammanhang, en känsla av mening och chansen att komma till ro och insikten om att vi duger som det är. De tar oss för vad vi är. Utan att diskriminera, utan att döma. De ser dig oss om vi ser dem, ger oss vad vi ger.

Du har dessutom valt en sport som gynnar och främjar svensk landsbygd, en landsbygd som trots allt snack är mer hotad än någonsin. Hästarna betar hagmarker, hagmarker som är några av de mest artrika som finns, hästarnas behov av vallfoder håller ängarna öppna. Hästarna på landet ger också sysselsättning åt vi som valt att bo här, och får stadsbor att komma ut och förstå att också de är en del av det där härliga gröna vi kallar natur! Som länken mellan människa och natur, går det inte att överskatta hästen. Tänk vilket nyttodjur som just DU bidrar med att se till finns, här i vårt land, tack vare att du också rider.

För just din sport och just DU är förutsättningen för att det idag finns 360 000 hästar i vårt land! Som behöver mat, vård och omsorg alla dagar på året, dygnet runt. De flesta av er vet jag kämpar med detta till stora delar för egen maskin. Ni mockar, ni fodrar, ni bygger hagar, ni skottar, ni ströar, fyller på vatten, skottar ridbanor, ryktar, lagar träns och täcken, och sliter i ur och skur. För någon annans skull. Sådant ger en människa karaktär!

Inte undra på att vi hästmänniskor blir bra ledare i näringslivet!

Som grädde på moset hörrni bidrar just DIN sport till välstånd och vinst, och till BNP. Näringen genererar ca 46 miljarder årligen och 30 000 heltidsarbeten. Och då har jag inte börjat räkna med de personliga vinster vi alla aktiva får, som dagligen får förmånen att träna i en sport som innefattar ett så sällsamt, vackert och för hälsan så nyttigt djur som hästen.

Tack alla underbara hästmänniskor där ute. Tack för att ni rider, att ni kör och att ni älskar just den här sporten. Ni ger så mycket tillbaka och ni har verkligen hästglädjen och kämpandet gemensamt, även om jag vet att ni annars kan vara så olika. Som tränare har jag hittat er i precis alla yrkesområden, jag har hittat er i alla olika livsfaser möjliga (och några därtill), och jag har hittat er i alla åldrar.

Men allt detta har ni gemensamt och det är ni som gör det möjligt!