djurskydd

Med fokus på det etiska
av

Med fokus på det etiska

 

Ridsport är en sport för sig. Det handlar om att jobba med levande och kännande varelser, varelser som är intelligenta och som har sina egna behov av trygghet, säkerhet och välmående. Det handlar inte om vilket racket eller vilka skridskor som helst, inte heller om vilka hästkrafter som helst. Ridsporten är på så sätt en väldigt annorlunda sport.

Vi människor kan tänja ut oss i det oändliga för att åstadkomma det där lilla extra. Vi kan övervinna smärta, rädsla och nederlag och genom att träna mentalt kan vi till och med se det positiva i allt detta – det som är sportens baksida, men även vardag.

Hästar kan inte göra det. De lever här och nu. De kan inte tänka bort sin rädsla eller känna annat än vad de känner. De kan inte resonera om att tränaren säkert hade en dålig dag och därför inte var på sin bästa sida, eller att det blir bättre nästa gång. Vi kan däremot ge dem verktyg och träna dem på så sätt att de bygger självförtroende och blir starka och stolta atleter som är duktiga på det de gör. Det kan vi göra genom att successivt träna upp hästars tankeförmåga och deras kunskaper om hur de kan arbeta för att lyckas i samvaron med oss människor. Men de kan inte själva bestämma sig för att satsa på en sport, eller att avstå den. De kan heller inte tänka bort en smärta som skrämmer, eller mentalt jobba bort obehagliga upplevelser på egen hand.

Hästar är födda till att ha en uppgift. I flocken har de varsin otroligt viktig uppgift, som de behöver klara av för att flocken, och de själva, ska överleva. Så att jobba är inget som är främmande för en häst. Jag har svårt att tro att hästar inte heller vill jobba, eller att de skulle vara lata (som en del säger). De trivs med att vara värdefulla, att ha en plats och uppgift i livet. Däremot tar de gärna kortaste vägen. Å andra sidan – vem gör inte det? Jag är övertygad om att hästar har samma uppfattning som de flesta människor vad gäller jobb. Får man lyckan att hitta ett jobb som verkligen passar en och som man har förutsättningar att klara av och dessutom en arbetsplats med rätt medarbetare som både ser och förstår en – då är lyckan gjord. Men om det inte är så, kan livet bli besvärligt.

Hästen kan inte välja jobb. Den kan inte heller välja arbetspartner. Den är helt utsatt för vad vi människor har i våra huvuden och vad vi ser i hästen. Många kämpar hårt för att lyckas med sina hästar på ett så bra sätt som de bara förmår. De ser hästens möjligheter, men också begränsningar. En hel del av oss hästmänniskor är helt enkelt ödmjuka kämpar som jobbar för våra hästars bästa. Vi försöker lära oss mer och mer, vi läser ständigt av hästarna och har som fokus att få hästarna att tycka att jobbet ska vara så roligt det bara är möjligt, även om det ibland kanske är lite klurigt.

Men apropå kortaste vägen. Det är det som en del ryttare gör idag för att nå framgång. Men det är alltid någon som betalar. Inom ridsporten är denna någon alltid en häst – eller flera. Vissa av dem har fina namn och fina hästar och mycket pengar. Andra försöker härma eliten, men inser inte riktigt vad det är som fattas dem (ofta kunskap och tålamod!), och försöker hitta genvägar för att nå så långt som möjligt så snabbt som möjligt. En annan del av ”hästfolket” jobbar mot bättre vetande, på fel sätt. De tror de vet och kan, och de gör som de alltid gjort och ibland helt enkelt som de lärt sig själva. Om det är bra eller dåligt, det vet man aldrig, men okunskap brukar inte sluta så väl alltid. Dessa tre olika grupper är något som jag antar alltid funnits i sporten och framför allt den första och den andra gruppen är den som nu alltmer uppmärksammas såväl i media som inom de egna leden.

Det är en bra utveckling. Och en bra början. I Schweiz har man förbjudit gramanen. I Tyskland har man nu nolltolerans mot aggressiv ridning. Det gäller såväl på träning som på tävling. Kan det vara ett resultat av skandalen på EM senast tro?

Så att tro att alla trender leder nedåt – vilket många verkar tycka angående rollkur och annat elände – det tycker jag då verkligen inte. Tvärtom. En hel del inom ridsporten är till det bättre.

Vi ryttare och hästmänniskor har i allmänhet blivit bättre på hästhälsa, på inlärningsteori och biomekanik. Vi har lärt oss att en riktigt bra och kompetent hovslagare är den bästa av hästens vänner och att en sadel som passar är a och o för en hållbar häst (och en människa utan ryggont). Vi håller i allmänhet våra hästar bättre och de får bättre omvårdnad i form av veterinär om olyckan är framme. Och på många håll ser jag en mer positiv och mjuk ridning än jag gjort de senaste tjugo åren på banorna (de under elit). Kandar och sporrar behövs inte längre för att få tävla. Allt detta är också en bra start.

Jag hoppas på en lika god fortsättning för det är som sagt en bra början….

av

För sex (!) år sedan skrev det ganska mycket om djurskyddet inom travet. Det var då Anders Darenius som lyckades få medialjuset på sig i sin kam för ett bättre djurskydd på travbanorna. Jag skrev också om detta i denna blogg – Mitt inlägg i saken kan du kika på här. 

 

Nu är frågan om djurskyddet på travbanorna i farten igen. Det är SVT som hakat på veterinärerna på bland annat Åbys travbanas vädjan om att djurskyddet behöver värnas bättre. Nu precis som då berättas det om veterinärer som på några sekunder ska hinna bedöma om hästen är frisk nog att tävla. En självklart alldeles för kort tid för att göra någon bedömning värd namnet. Då verkar som nu, för väldigt lite verkar ju ha hänt. Här kan du se inslaget.

Men vi förstår också varför det inte händer något – är inte chefsveterinärerna med i matchen så blir det ingen förändring. Så det segar på. Men kanske blir det till slut ändring? Inom Eu är ju inte förbud etc helt uteslutet – Portugal lär tex inte tillåta spel där djur är inblandade (låter ganska logiskt), vilket effektivt stoppar travsporten t ex, och ju fler som får upp ögonen för att djurskyddet måste säkras upp ordentligt i en sport där stora pengar är i omlopp, desto lättare att genomföra de förändringar som behövs.

 

av

Inte lätt att se hästens synvinkel

Om vi kunde se världen ur hästens synvinkel, vad lätt det skulle vara att hantera dem då! Men det gör vi inte och kommer ju aldrig att göra helt och fullt. Men det gäller ju för all del människor också – vi kommer aldrig någonsin att fullt kunna förstå hur en annan människa tänker, känner och upplever. Däremot skadar det knappast med så mycket kunskap och en så stor förmåga som möjligt vad gäller att tolka hur andra upplever världen. Då kan vi ju också agera och reagera på ett sådant sätt som  allt som oftast hjälper, istället för att i oförstånd stjälpa och skapa oreda.

I hästforskningens värld är hästens synvinkel under lupp, just för att kunna skapa en tillvaro där blir bättre förstådda, och därmed mår bättre. Rapporter från denna forskning är  alltid lika spännande att läsa om. Det här med stress till exempel, är inte lätt att komma underfund med. Många gånger har jag hört ”hästen är inte stressad – bara ”dum””. Och hur vet vi det? För att vi själva inte ser anledningen till stress? Men hur är det från hästens synvinkel då? De tänker annorlunda än vi, och ser världen på ett annat sätt. Kanske ändå, att de upplever förvirring, även om vi inte gör det. Men, säger många då: den reagerar ju inte som en stressad häst. Hur gör man då, som häst – när man agerar stressat? Behöver det nödvändigtvis handla om att forsa runt som ett skållat troll, och darra av skräck? Knappast. Vissa fryser fast, blir sega och avvaktande eller undvikande. Andra skadar sig själva och genomför överslagshandling efter överslagshandling.  Det är kort sagt mycket svårt att se om en häst är stressad. Att den är dum, händer dock nästan alltid. Så då borde varningssignalerna i våra huvuden ringa. Och att kunna läsa av en häst rätt, det är hästkunskap det. Det är så svårt att se och förstå när en häst blir stressad att forskarna nu tagit sig an att mäta stressen objektivt. Genom att jämföra de objektiva mätningarna med de observationer av hästen som görs, kan vi både koppla ihop NÄR en häst blir stressad med exakt hur den reagerar. Smart värre, och något jag hoppas kommer utvecklas framöver.

Att forskarna också håller på att ta fram feromoner, doftämnen som ger en lugnande effekt på hästar, kanske inte är så dumt det heller. För även om vi många gånger både kan och SKA undvika att stressa upp våra vänner hästarna, finns det tillfällen då det är hart när omöjligt att undvika, inte minst vid veterinärbesök.

Mer om forskningen vad gäller hästars stress kan du läsa om i Tidningen Ridsport. 

av

Ett starkt inlägg om etik och träning

Det är starkt att gå ifrån metoder som tränare och andra förståsigpåare försöker intuta i dig. Om ditt hjärta säger att det är fel, står du ofta ganska ensam med ditt beslut. Vi människor har svårt att gå emot auktoriteter och våga göra det vi känner. Och ofta blir det en ensam väg i tron på något bättre. Det gäller inte minst om du är yngre.

Men det finns de som vågar, som tror annat och som sällar sig till skaran av de som kritiskt granskar vad de lärt och gjort, och som vågar tänka om. Det gäller inte minst Vivan Olivia, en tjugoårig före detta ponnytävlingsryttare. Hon beskriver sin vardag idag, och sin tillvaro igår, på det mest självutlämnande sätt i sin blogg. Läs den, och begrunda! Vad lär vi våra barn egentligen, och vilket pris får ”framgången” ha?

 

Uppdatering: Tyvärr var länken helknas – tack för att det uppmärksammades! Dessutom – det finfina inlägg som skrivits är borttaget – däremot är bloggen i sin helhet inspirerande. Dessutom finns det en post som anger varför inlägget tagits bort. Bloggen är fortfarande mkt läsvärd!

av

Konsten att våga äta kött etiskt

Sitter och tittar fascinerat på Farmen. Av många anledningar. Det som främst fängslar mig är det psykologiska spelet mellan människorna, och det finns de som spelar bättre än andra. Här har TV4 gjort ett jättebra jobb att matcha de som inte matchar.

Men sedan slås jag av en annan sak. Det där med att slakta djuren. De förfasas över detta, och Aftonbladet skriver snällt….http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/tv/article16123545.ab

Det är precis detta som gör att systematiskt djurplågeri inom storindustri är möjligt. Precis detta som gör att vi kan köpa billigt importkött. För att vi väljer att inte se. Och när vi tvingas att se en helt korrekt slakt, enligt alla etiska riktlinjer förfasas folk så väldeliga. Så de blundar och allt som händer djuren inom industrin kan fortsätta. Sedan kan folk uppröras över att sällskapsdjurens väl och ve istället. Kanske enklare. Men knappast för djuren. Bara för sin egen ros skull.

Det är det stora avståndet mellan de som är konsumenter och där själva händelserna sker som gör det möjligt. Det är denna abstraktion som gör det möjligt att köpa kläder som barn på andra sidan jorden sytt, det är det som gör det möjligt att orka med att köpa mat som odlats på ett sådant sätt att jordbrukarna mer eller mindre skadas för livet. Det är det som gör det möjligt att driva djurfabriker så långt ifrån djurskyddets ramar – på annat håll. Där vi slipper se.

Själv säger jag bara – återkom när du får be veterinär eller trotjänaravlivare ta bort din älskade vän som du haft i många, många år. För hästens skull står du också kvar. Du finns där, intill sista andetag. För det gör du för djurets skull. Det gör ont. Förbaskat ont. Och då vet du, att det går bra till när det går bra till. Och du kan se skillnaden. Det kanske är sant ändå – att hästtjejer är tuffare. Vi tvingas ta de tuffa besluten, och göra det jobbiga. För någon annan skull. Vi hyser inte så många romantiska föreställningar om hur djurkroppar är och hur det är att ta livet av ett stort djur. Det är ibland dramatiskt. Men det är så det är.

För mig är det okej att äta kött, men jag måste också våga se vad som görs – och hur. Inte varje gång, men jag måste ha koll på verkligheten bakom det kött jag väljer att köpa i butiken. Då kan jag också handla etiskt. Det betyder för mig svenskt och småskaligt, från en gård jag har koll på. Tyvärr är dessa mindre jordbruk utrotningshotade. Och att köpa kött från dem är inte det lättaste. Det har våra lagar och regler sett till. Det är nog lättare även för politiker att låta industrialiserade självgående systemet ha sin gång. Det syns ju inte, så det upprör väl ingen?

Mer om kött, etik, klimat och industrialiserad djurhållning:

I Effekt Magasin: http://effektmagasin.se/det-goda-kottet-kott

I DN (skrivet av eminente prof. Per Jensen): http://www.dn.se/debatt/kottskatten-gynnar-plagsam-djuruppfodning

av

Visst kan lösdriftshästar prestera!

…men det krävs lite engagemang. Se bara på Carl Hesters hästar – de presterar, och går ute på lösdrift…

Det har sedan länge varit legio inom ridsportsvärlden att hästar som är ute för mycket inte kan prestera. Det är rena skitsnacket. Det är det många som vetat länge. Men än fler verkar gå på myten. Varför, kan man undra, när ingen skulle komma på tanken att låsa in ens självaste Zlatan i en låda och bara ta fram honom när han skulle träna på sin fotboll…. vi människor som inte ens är i närheten av att ha samma rörelsebehov som en häst. Men myten lever, och därför finns det de som inte ens låter hästen få lite välbehövligt bete för att de ska kunna prestera på banan.

Det här är ett etiskt välfärdsproblem som varit en svår nöt för hästvärlden att brottas med. Eftersom djurskydd är en politisk fråga mer än något annat, så är det också ett problem som kvarstår. Fortfarande anses det grymt att ha ute en häst i över 16 timmar vintertid utan skydd, medan det inte finns angivet någon maxtid för att stå på box. Det står i lagen att hästar ska kunna röra sig i alla tre gångarter – fritt – varje dag. Men det står inte angivet någon minimitid som detta ska ske. Det står till och med i anvisningarna att om ingen hage finns, så  går en ridbana eller ett ridhus lika bra???? Hrmpf… säger jag… Alla hästar behöver röra sig mycket och länge och fritt, alla hästar behöver skydd – egentligen året om. Det går att fixa på många sätt, men det gäller inte bara på vintern, och stallet är inte det primära hemmet för en häst…..

Men problemet är dubbelbottnat. För det finns en annan falang – frihetsnissarna. De vill nog vara fria från ansvar. Det är billigt och enkelt att bygga lösdrifter. Så det görs. Och de ser jättefina ut. Sedan ställer vi ut en jättebal med mat åt hästarna och lite vatten. Sedan får hästarna gå där, och ha det ”bra”. Så enkelt är det inte. Hästar är avlade tamdjur och behöver mer vård och omsorg än så. De har olika behov och behöver tas om hand om, som individer. Inte som ett gäng med pållar…

Men just för att dessa knasputtrar finns, som tror att hästens alla behov uppfylls av en hall, en hög silage och lite vatten – så blir också många andra som har lösdrifter sedda som lite udda. fortfarande. De underminerar hästarnas väl och ve, eftersom de visar upp det som kan bli dåligt med att ha hästarna i en hage året runt. När jag byggde mitt första stall år 1997 var inte lösdrift att tänka på. Men idag är det vanligare, men som sagt: det är inte alla som tycker det är en toppenidé. Och tro mig, även om jag har hästar både på lösdrift och på stall, så förstår jag varför när jag ser hur vissa av lösdriftshästarna har det.

Så det finns inget svart eller vitt. Box är inte bättre än lösdrift, även om rörelse är klart bättre än stillastående. Det handlar om mer än så. Det handlar om att ta hand om hästen, träna hästen, se till att den får alla vitaminer, mineraler och allt vad det nu är i sin kropp, att de är hela och mår fint etc. etc. Kort sagt – det enkla med lösdriften är att vi inte behöver ta in och ut hästarna. Men inte mer än så. Resten behöver vi måna om minst lika mycket, om inte mer.

‘OCH – det går uppenbarligen att prestera mer än väl med en häst på lösdrift. Det bevisar OS-mästaren i lagdressyr, tillika tränaren av OS-mästarinnan i dressyr, självaste Carl Hester. Hans hästar går minsann på lösdrift. Så befriande då att det finns nytänkare – som vinner! Det är kanske på det viset vi kan få en förändring till stånd i synen på hästens rätt till utevistelse. För kan han ha sina hästar på lösdrift, nog sjuttsingen kan andra tävlingsryttare åtminstone släppa ut sina hästar några timmar tillsammans i en hage. Eller?

Läs mer om Carl Hester, hans träningsfilosofi och hans sätt att rida på:

Tidningen Ridsport

 

 

 

av

Rätten till sin familj och den värld vi kan

Det finns mycket som kan uppröra ett empatiskt hjärta här i världen. En sak som verkligen upprör mig, och något som jag har ofantligt svårt att förlika mig med är när barn och djur rycks ifrån sina familjer, den värld de känner till och trots allt älskar, för ”deras egen skull”.

Rätten till sina föräldrar är inte given i Sverige. Som land har vi åtskilliga gånger fällts för att bryta mot FN:s barnkonvention angående barns rätt till sina föräldrar. vi är snabba med att omplacera, och tror att det är till barnens bästa. Nu bär det sig inte bättre än att djur också kan råka ut för detta. Det gäller inte minst sällskapsdjur, där både hästar, hundar och katter ingår. Att de skapar livslånga vänskapsband, och att hund såväl som häst är flockdjur helt beroende av sin närmaste familj är otvetydigt sant. Det finns inte en forskningsrapport som visar annorlunda. Även katter vill vara trygga i sin värd, med en omgivning som de känner till och kan relatera till. Det inbegriper även mäniskorna i denna värd.

Trots detta sker omhändertagande efter omhändertagande av sällskapsdjur i snabb takt efter varandra – i djurskyddets namn. Lidandet bakom alla dessa fall – oavsett om de är välgrundade eller inte – är enormt. Djur stressas halvt ihjäl och förlorar sitt allt, människor blir deprimerade och saknaden efter en familjemedlem som inte längr eär där, utan i någon bur (inte tillåtet i hus och hem, men väl på djurstallar….) omgiven av främlingar.

Det skär i mitt hjärta att vi spenderar så mycket resurser på att omplacera barn och djur i deras eget  bästas namn. Hur kan vi se det som något positivt. Om vi verkligen värnade om de som är svagare i samhället skulle vi istället satsa krut på att SLIPPA göra detta. Det vill säga hjälpa – istället för att stjälpa. För det är det som vi gör nu, alldeles för ofta. Och det ses som något positivt. LST:s effektivtitet mäts till och med i antal omhändertaganden, med flera parametrar. Det är inte heller så att omhändertaganden och avlivningar går rättssäkert till. Det är ingen domstolsförhandling bakom, enbart myndighetsbeslut. Och även om det går att överklaga till förvaltningsrätten har faktiskt polisen rätt att avliva hunden, innan deras eget beslut vunnit laga kraft.

Men när de är så här det går till, och nu allt oftare, ja då har vi misslyckats – med att fånga upp problem i tid, och för att se till att djur och människor i det här landet mår så bra som det bara är möjligt….. Och det dessutom på ett sätt som strider på den grundläggande rättssäkerheten för den enskilda individen, ett skydd som är den enda chansen till upprättelse mot felaktiga beslut.

Tycker det är hög tid för revidering av beslutsgången vid djurskyddsfall. Det måste ske rättsäkert -för människans såsom djurens skull.

En man och hans hund – vem betyder mest för vem? http://blog.myletsadopt.com/2012/11/13/the-golden-years-michael-and-nina/

Fel rottweiler omhändertogs och avlivades – matte totalt förtvivlad. http://www.facebook.com/ViSomVillAndraDjurlagenForVaraHundar

 

av

OS, hanteringskurs och luft i transporten

Så är det OS-tider som gäller! Vilken härlig inledning. Nu hoppas vi på RGB i hoppningen och på att dressyrlaget åstadkommer stordåd. För att inte tala om våra fälttävlansryttare. De är först ut och i skrivande stund inleds deras tredagars med dressyren. Håll tummarna! Ridsporten behöver uppenbarligen fixstjärnor för att respekteras. Synd, men sant. Och RGB har gjort ett hästjobb, bokstavligen, för att lyfta sporten – fanbärare som han blev och allt!

Träningar i ur och skur

Den här sommaren är inte riktigt riktig tycker jag annars. Tur att OS finns, för det verkar inte bli mer sol vad det lider heller. Men rider och kör, det gör vi. Och verksamheten går riktigt bra! Det känns lite märkligt, men ändå väldigt roligt att tiden går så fort bara. Redan nu har jag planerat för hösten och kick-offen här på gården. Den 25 rockar vi loss med hästhanteringskurs. För det är många som behöver lite hjälp och lite input över hur vi kan få en trevligare vardag med hästen. Det är ju en hobby som kostar på, både vad gäller tid, engagemang och pengar. Då är det synd att så många upplever lastproblem, problem med att leda till och från hagen, problem med hästar som går över dem, är tjuriga eller inte vill låta ryttaren sitta upp i sadeln. Särskilt när det finns bra vägar att komma över dessa hinder på. Om dessa vägar, och vad vi kan göra för att samspela bra med våra vackra fyrbenta vänner, handlar vår hästhanteringskurs om. Mer om kursen går att läsa om på Lösa Tyglars hemsida.

Säker transportering

Jag hoppas många kommer till kursen med egen häst – och då på ett så bra vis som möjligt. Transporter av hästar är ingen struntsak och kräver eftertanke. Inte minst vad gäller luften i transporten. I tidningen Ridsport går det att läsa mer om hur mycket luft som behövs i transporten. Och då talar vi inte om rymden i sig, utan om luftväxlingen. Hästar behöver syre – hela tiden. Så även i transporten. Det är det alltför många som verkar glömma bort, i ivern att ska säkra miljöer för hästen under transporten. För säkerheten ligger även i miljön inne i den lilla lådan, som skakar omkring på vägarna när vi far hit och dit med pållen.

Luckan

På många håll på nätet diskuteras det om luckan på en vanlig transport ska vara öppen eller nedfälld. Vissa anser att olycksrisken är enorm om luckan hålls nere. De  menar att hästen vänder sig om och försöker hoppa ur. Jag undrar jag, hur stor den risken är. Senaste sådana olyckan som stod nämnd i tidningarna visade sig handla om en häst som tog sig ut där luckan var – stängd… Och när min häst försökte hoppa ut ur transporten blev det ett försök genom framrutan…. Visst är det en risk – det är det alltid med hästar. Men om det inte går att hålla ventilationen godtagbar på något annat sätt än att hålla luckan nedfälld, är det så det måste vara – enligt lag. Även om vissa säger att det inte ens är lagligt att köra med luckan nedfälld… Det verkar vara en ren skröna som bitit sig fast, som en Råttan-i-pizzan-historia. För lagen säger inget om luckan, men väl om ventilationen. Och den lagen gäller hela vägen, oavsett om man kör privat eller inte.

Galler

Något som blivit populärt på kontinenten och som kanske också kommer till våra breddgrader är möjligheten att ersätta över luckan med ett galler. Det låter som ett mycket bra alternativ i min värld. Då är det stängt, men inte tillstoppat vad gäller luft. Det låter säkert och genomtänkt. Är det någon som provat denna lösning? Skriv då gärna en rad här, så vi andra också får höra om det är värt att lägga slantarna på det. För luft behövs, så mycket är klart. Annars kan ju inga hästar dansa….

 

av

Hästar kan behöva skydd även under sommaren!

Nu är det sommar, och enligt alla regler är det helt okej att hålla hästarna ute – egentligen oavsett väder och vind. Växer gräset så är det betesperiod. Men det finns så mycket väder som på sommaren är lika knepigt som på vintern för en häst, som vintern kan vara. Hästar älskar att vara ute, och är helst det – för det mesta. Men undantag finns, även när tillgången till mat är god, hagkompisarna underbara och hagen nog så stor och kuperad. Otrevligheterna, om jag får säga så, avlöser varandra under en svensk sommar och det finns åtminstone två orsaker till varför en häst kan behöva ett skydd, även när det ser grönt och härligt ut under sommaren.

Värmen!

När värmen väl sätter in kommer flugor och de förhatliga bromsarna. Vissa hästar blir mer eller mindre knasiga av alla dessa otyg och springer sig svettiga. Vilket givetvis bara gör saken värre – svettlukten drar till sig än fler. Att då låta en häst ha tillgång till en bra ligghall, där den kan få skydd från värme och otyg till flygfän, eller ta in den på stall några timmar – det är bra djurskydd! En av mina pållar – den äldste på 25, får faktiskt rena fnatten och forsar in som ett godståg i stallet när man tar in honom en sådan dag. Kom inte och säg till mig att den hästen inte vill stå inne i ett stall då – man får inte ut han igen, utan han beter sig som en envis åsna om man försöker leda ut honom innan han vilat upp sig och dagens hetta förvandlats till kvällens svalka. Får se om beslutet att ge honom tillgång till den fina ligghallen hela sommaren räcker till för min gamle vän. Detta gör han, medan flera av de andra vistas ute i hagen i lugnan ro och inte alls tas lika hårt av bromsar och värmen. Så olika kan det vara, från individ till individ.

Regneländet

Regn dödar kanske inte en häst. Men den här sommaren har temperaturerna ibland legat på tio grader och det har regnat på tvären. Även om hästen överlever lär den bli stel som en pinne över ryggen, då den spänner sig och blir kall som attan. Tänk att rida på en sådan rygg! Flera av mina hästar har hunnit med att be om att få komma in både en och två gånger den här sommaren! Medan vissa inte bryr sig alls. Och visst får de som påtalar att de tycker vädret är eländigt också hjälp – de får komma in och torka upp, lite massage och pysslas om. Ofta somnar de sött i spånet när de får stå kvar inne några timmar. Hästar som är ömma i ryggen kan faktiskt må riktigt dåligt rent fysiskt av skitväder även under sommaren. Det är lustigt – med tio grader och blåsigt och regn i november, ja då får hästarna minsann skydd. Men inte för att det är grönt ute???

Naturligt eller inte

Det kan vara hur ”naturligt” som helst för en häst att vara ute i vilket skitväder som helst. Och de överlever säkert. Det gör jag med i regn och rusk och under tuffa förhållanden. Jag kan leva i tält och övervinna de flesta umbäranden. Men får jag välja, väljer jag min härliga säng och ett behagligare liv – trots att generna hos mig inte skiljer sig från stenåldersmänniskans. Hästarna, däremot, har avlats i årtusenden, för ett liv tillsammans med människan, och ett liv där människan erbjuder skydd mot faror och umbäranden.. Och när det nu finns möjligheten att ge hästarna ett lite enklare och bättre liv, varför inte då ge dem det? De ger allt de har till oss, de är värda lite härlig service tillbaka. Och principer – hur ädla de än må vara – såsom att hästar ”alltid” ska vara ute, får inte gå före de behov hästarna faktiskt försöker berätta för oss. Hästar är individer och vården av dem behöver anpassas till vad hästarna mår bra av, inget annat. Så ett bra vindskydd, eller möjligheten att ta in vännerna när vädret enligt dem är skunk, det är en fin tjänst att ge om det är det de behöver.

av

Våga ställa krav på ridskolan!

 

 

Inom de flesta områden finns det bra och dåligt. Ridskolevärlden är inget undantag. Svårigheten är dock att det kan vara svårt för en oinitierad, som kommer och rider en enda gång i veckan, att veta hur verksamheten egentligen är funtad. Många förutsätter, och måste förutsätta, att vård, omsorg och träning av hästarna sker på ett korrekt och riktigt sätt. Tyvärr finns det många exempel på när så inte är fallet. Det händer också att den metodik som används på lektioner inte känns helt bra för ryttare (och antagligen då inte för hästen heller). Vad gör man då?

Stor makt 

Ridlärare och inte minst verksamhetsledare på ridskolan har stor makt över hur livet på plats blir. Det gäller både hästarna, och de elever som kommer till stallet för att lära. Eleverna vet ju inte, det är lärarna som ska kunna. Lärarna på en ridskola består dessutom inte bara av de tvåbenta filurerna som står och skriker i mitten av manegen eller de som basar för verksamheten. De består också av fyrbeningarna. Att såväl fyrbeningar som tvåbeningar vet vad deras arbetsuppgifter är, och hur allt ska gå till är väldigt, väldigt viktigt. Hur ska eleverna annars kunna lära sig? Gissa är en tröttsam lek, särskilt för den som betalar stora pengar för en lektion med häst.

Pedagogiskt

En bra tränare kan vara på många olika sätt. Vissa passar med en viss tränare, medan andra inte trivs alls. Det är inget fel med det. Men – alla tränare måste kunna förklara på vilket sätt och varför man ska göra på ett särskilt vis. Personligen tycker jag inte heller att tränare som bara säger – ”gör si” och ”gör så” är särskilt givande. Det förklarar vare sig vad det ska leda till eller varför det görs. De ska också vara pedagogiska, och ha ett system i galenskapen. Det ena ska leda till att det andra blir möjligt. Utan solid grund, ingen dans med hästar. Och grunden ska byggas på en stor respekt för hästen som väsen och på konstruktiva och givande träningsmodeller. 

Känna hästarna!

Alla som jobbar på en häst- eller ridskola ska också känna hästarna väl. De ska veta vad som krävs för att få just den hästen att dansa. Det är ju det som de ska lära ut! Hästar är nyckeln i varje hästverksamhet. De hästar som används på hästskolor ska vara väl lämpade för de uppgifter de ställs inför. Det gäller både fysiskt och psykiskt. En väl förberedd häst är en välskolad häst som gillar det de gör. De är också sunda i kropp och själ. Det kräver konstant träning av någon som vet vad de håller på med. Min bestämda uppfattning är att ingen häst kan förväntas lära ut om nya elever hela tiden försöker ”hitta knapparna” på hästen, utan att hästen får erforderlig och kontinuerlig träning av den som står för den filosofi och träningsmodell som lärs ut. Det innebär både att hästen vet vad som förväntas och när – det vill säga att när ryttaren gör rätt, gör också hästen rätt – och att hästen blir stark och kan jobba som den bör för att hålla i längden.

Humöret

Bästa sättet att avslöja om en häst i allmänhet inte är förberedd eller klar för uppgiften är att kika på humöret. Om den blir arg, biter, sparkar eller något annat riktigt otrevligt kan du ge dig på att hästen har ett problem. Hästar vare sig bits eller sparkas utan en anledning. Det är inte eleven som ska lösa problemet (om du inte går en problemlösarkurs förstås, eller äger hästen själv). Det är tränarna och verksamhetsansvariga. Gör detsamma med tränaren förresten. Om han eller hon är sur, ja då är ju något fel – eller hur!

Kondition

För hästar som går på häst- och ridskolor slits. De rids ofta runt runt i en manege av personer som kanske inte har så bra balans eller motoriska färdigheter. Det ska inte heller elever behöva ha. Men – hästen behöver orka med allt detta. För det behöver den tränas så att konditionen ligger på topp. Hur vet man då om en häst är vältränad? Titta på ryggen! Om den är rak och stark, rumpan rund och välformad och halsen reslig och större på ovansidan än på undersidan, kan vi misstänka att hästen är vältränad. Det är en sådan häst du ska få när du går på en ridskola!

Filosofi 

Det grundläggande i varje verksamhet är filosofin. Hur ser personalen på hästarna och på eleverna egentligen? Vad har de för träningsfilosofi för hästarna och vilken pedagogik använder de för sina elever. Det finns många filosofier inom hästvärlden. Men ett är säkert. Om det inte känns trevligt i stallet, om hästarna inte är lugna, och om folk är besvärade eller nervösa när de ska ha lektioner och skriker, ryar eller till och med gråter. Hästarna ska må bra, liksom de människor som vistas i stallet. Då behövs en annan filosofi! En vistelse i ett stall och ridning ska vara roligt – och säkert! Vilket leder till en mycket viktig del i varje verksamhets fokus!

Säkerhet

Säkerheten är en viktig grundpelare i all hantering av hästarna. Och då talar vi inte om hjälmar och säkerhetsvästar. De är till för att skydda en person när allt annat misslyckas. Det får nämligen inte ske några olyckor! I praktiken innebär det att en punkt vi redan nämnt ovan ska uppfyllas – hästarna ska vara redo för uppgiften och friska, glada och vältränade – även från marken. Om hästen ska hämtas från hagen ska det inte stå femton hästar och hugga med huvudet när du ska ta in din ridhäst. Om hästen står i ett stall ska det inte kännas läskigt att gå in i boxen eller spiltan. Det har du rätt att kräva. Och om du gör det, hjälper du denna stackars häst! För hästar som är arga och sura mår inte bra i den miljö de vistas i. Detsamma gäller när du gör något – allt ska gå smidigt – om du gör rätt! Det gäller allt från hovkratsning till sadling. Om hästen grinar ifrån är det ett rop på hjälp och orsaken behöver hanteras.

Säker hantering och ridning

Hästarna ska kunna ledas i lugn och ro, inte bli stissiga eller springa runt om de tas ut på en promenad i skogen, och absolut inte tvärnita och vägra lämna gården. De ska villigt följa med till ridbana eller ridhus, och de ska stå still när du kliver upp på hästryggen. Hästar som tvärnitar, vänder, sliter sig, bits, eller gör andra konstiga – och farliga saker – är inga förberedda skolhästar. Det är problem som måste lösas innan hästarna är redo att ta hand om elever! Och det är proffs som ska hålla på med det – inte eleverna.

För osäkra

Osäkerhet smittar som en eldhärd i ett stall. Varje seriös hästverksamhet ska därför alltid se till att det finns människor som kan hjälpa till om så behövs – vid hantering, upphopp och allt annat. Det gäller inte minst när barn hanterar hästar. Den som behöver hjälp ska få det också, på ett bra och pedagogiskt sätt. Handledning ska alltid vara nära och lätt att få!

Ju mer du lär!

Ju mer du lär dig om hur hästar som är sunda, friska och väl fungerande är, desto bättre är det. Det kan du göra genom att titta på andra hästar, och jämföra med skolhästarna. Ser de likadana ut? Varför inte? Beter de sig annorlunda? Varför då? Att lära sig teori om hur man på ett bra sätt sköter en häst, hur en frisk häst ser ut och fungerar och om hur sadel, träns och grimma ska sitta så kan du inte bara hjälpa dig själv till att hitta en bra ridskola som fungerar väl. En dålig djurhållning, dåligt sittande sadlar, okunniga tränare och slarv med att träna hästarna för sina uppgifter ska ingen behöva betala för. Det är inte roligt – och hästlivet kan verkligen vara fantastiskt. Men det krävs en del av den som ansvarar för hästarna och lär ut ridningens kunskaper.

Påverka!

Genom att påverka din egen stalltillvaro kan du också hjälpa skolhästarna att må bättre. Ju mer krav du som elev ställer, desto bättre är det. För hästarna kan inte tala. De kan bara göra, utifrån de förutsättningar de får. Och de gör så mycket, trots alla svårigheter de möter. Hästarna jobbar för oss, dag ut och dag in, utan att klaga. För mig är skolhästen en vardagshjälte värd namnet. Och en sådan är värd sin vikt i guld och ska vårdas som den juvel de är! Det har vi alla ansvaret för.