Inom de flesta områden finns det bra och dåligt. Ridskolevärlden är inget undantag. Svårigheten är dock att det kan vara svårt för en oinitierad, som kommer och rider en enda gång i veckan, att veta hur verksamheten egentligen är funtad. Många förutsätter, och måste förutsätta, att vård, omsorg och träning av hästarna sker på ett korrekt och riktigt sätt. Tyvärr finns det många exempel på när så inte är fallet. Det händer också att den metodik som används på lektioner inte känns helt bra för ryttare (och antagligen då inte för hästen heller). Vad gör man då?

Stor makt 

Ridlärare och inte minst verksamhetsledare på ridskolan har stor makt över hur livet på plats blir. Det gäller både hästarna, och de elever som kommer till stallet för att lära. Eleverna vet ju inte, det är lärarna som ska kunna. Lärarna på en ridskola består dessutom inte bara av de tvåbenta filurerna som står och skriker i mitten av manegen eller de som basar för verksamheten. De består också av fyrbeningarna. Att såväl fyrbeningar som tvåbeningar vet vad deras arbetsuppgifter är, och hur allt ska gå till är väldigt, väldigt viktigt. Hur ska eleverna annars kunna lära sig? Gissa är en tröttsam lek, särskilt för den som betalar stora pengar för en lektion med häst.

Pedagogiskt

En bra tränare kan vara på många olika sätt. Vissa passar med en viss tränare, medan andra inte trivs alls. Det är inget fel med det. Men – alla tränare måste kunna förklara på vilket sätt och varför man ska göra på ett särskilt vis. Personligen tycker jag inte heller att tränare som bara säger – ”gör si” och ”gör så” är särskilt givande. Det förklarar vare sig vad det ska leda till eller varför det görs. De ska också vara pedagogiska, och ha ett system i galenskapen. Det ena ska leda till att det andra blir möjligt. Utan solid grund, ingen dans med hästar. Och grunden ska byggas på en stor respekt för hästen som väsen och på konstruktiva och givande träningsmodeller. 

Känna hästarna!

Alla som jobbar på en häst- eller ridskola ska också känna hästarna väl. De ska veta vad som krävs för att få just den hästen att dansa. Det är ju det som de ska lära ut! Hästar är nyckeln i varje hästverksamhet. De hästar som används på hästskolor ska vara väl lämpade för de uppgifter de ställs inför. Det gäller både fysiskt och psykiskt. En väl förberedd häst är en välskolad häst som gillar det de gör. De är också sunda i kropp och själ. Det kräver konstant träning av någon som vet vad de håller på med. Min bestämda uppfattning är att ingen häst kan förväntas lära ut om nya elever hela tiden försöker ”hitta knapparna” på hästen, utan att hästen får erforderlig och kontinuerlig träning av den som står för den filosofi och träningsmodell som lärs ut. Det innebär både att hästen vet vad som förväntas och när – det vill säga att när ryttaren gör rätt, gör också hästen rätt – och att hästen blir stark och kan jobba som den bör för att hålla i längden.

Humöret

Bästa sättet att avslöja om en häst i allmänhet inte är förberedd eller klar för uppgiften är att kika på humöret. Om den blir arg, biter, sparkar eller något annat riktigt otrevligt kan du ge dig på att hästen har ett problem. Hästar vare sig bits eller sparkas utan en anledning. Det är inte eleven som ska lösa problemet (om du inte går en problemlösarkurs förstås, eller äger hästen själv). Det är tränarna och verksamhetsansvariga. Gör detsamma med tränaren förresten. Om han eller hon är sur, ja då är ju något fel – eller hur!

Kondition

För hästar som går på häst- och ridskolor slits. De rids ofta runt runt i en manege av personer som kanske inte har så bra balans eller motoriska färdigheter. Det ska inte heller elever behöva ha. Men – hästen behöver orka med allt detta. För det behöver den tränas så att konditionen ligger på topp. Hur vet man då om en häst är vältränad? Titta på ryggen! Om den är rak och stark, rumpan rund och välformad och halsen reslig och större på ovansidan än på undersidan, kan vi misstänka att hästen är vältränad. Det är en sådan häst du ska få när du går på en ridskola!

Filosofi 

Det grundläggande i varje verksamhet är filosofin. Hur ser personalen på hästarna och på eleverna egentligen? Vad har de för träningsfilosofi för hästarna och vilken pedagogik använder de för sina elever. Det finns många filosofier inom hästvärlden. Men ett är säkert. Om det inte känns trevligt i stallet, om hästarna inte är lugna, och om folk är besvärade eller nervösa när de ska ha lektioner och skriker, ryar eller till och med gråter. Hästarna ska må bra, liksom de människor som vistas i stallet. Då behövs en annan filosofi! En vistelse i ett stall och ridning ska vara roligt – och säkert! Vilket leder till en mycket viktig del i varje verksamhets fokus!

Säkerhet

Säkerheten är en viktig grundpelare i all hantering av hästarna. Och då talar vi inte om hjälmar och säkerhetsvästar. De är till för att skydda en person när allt annat misslyckas. Det får nämligen inte ske några olyckor! I praktiken innebär det att en punkt vi redan nämnt ovan ska uppfyllas – hästarna ska vara redo för uppgiften och friska, glada och vältränade – även från marken. Om hästen ska hämtas från hagen ska det inte stå femton hästar och hugga med huvudet när du ska ta in din ridhäst. Om hästen står i ett stall ska det inte kännas läskigt att gå in i boxen eller spiltan. Det har du rätt att kräva. Och om du gör det, hjälper du denna stackars häst! För hästar som är arga och sura mår inte bra i den miljö de vistas i. Detsamma gäller när du gör något – allt ska gå smidigt – om du gör rätt! Det gäller allt från hovkratsning till sadling. Om hästen grinar ifrån är det ett rop på hjälp och orsaken behöver hanteras.

Säker hantering och ridning

Hästarna ska kunna ledas i lugn och ro, inte bli stissiga eller springa runt om de tas ut på en promenad i skogen, och absolut inte tvärnita och vägra lämna gården. De ska villigt följa med till ridbana eller ridhus, och de ska stå still när du kliver upp på hästryggen. Hästar som tvärnitar, vänder, sliter sig, bits, eller gör andra konstiga – och farliga saker – är inga förberedda skolhästar. Det är problem som måste lösas innan hästarna är redo att ta hand om elever! Och det är proffs som ska hålla på med det – inte eleverna.

För osäkra

Osäkerhet smittar som en eldhärd i ett stall. Varje seriös hästverksamhet ska därför alltid se till att det finns människor som kan hjälpa till om så behövs – vid hantering, upphopp och allt annat. Det gäller inte minst när barn hanterar hästar. Den som behöver hjälp ska få det också, på ett bra och pedagogiskt sätt. Handledning ska alltid vara nära och lätt att få!

Ju mer du lär!

Ju mer du lär dig om hur hästar som är sunda, friska och väl fungerande är, desto bättre är det. Det kan du göra genom att titta på andra hästar, och jämföra med skolhästarna. Ser de likadana ut? Varför inte? Beter de sig annorlunda? Varför då? Att lära sig teori om hur man på ett bra sätt sköter en häst, hur en frisk häst ser ut och fungerar och om hur sadel, träns och grimma ska sitta så kan du inte bara hjälpa dig själv till att hitta en bra ridskola som fungerar väl. En dålig djurhållning, dåligt sittande sadlar, okunniga tränare och slarv med att träna hästarna för sina uppgifter ska ingen behöva betala för. Det är inte roligt – och hästlivet kan verkligen vara fantastiskt. Men det krävs en del av den som ansvarar för hästarna och lär ut ridningens kunskaper.

Påverka!

Genom att påverka din egen stalltillvaro kan du också hjälpa skolhästarna att må bättre. Ju mer krav du som elev ställer, desto bättre är det. För hästarna kan inte tala. De kan bara göra, utifrån de förutsättningar de får. Och de gör så mycket, trots alla svårigheter de möter. Hästarna jobbar för oss, dag ut och dag in, utan att klaga. För mig är skolhästen en vardagshjälte värd namnet. Och en sådan är värd sin vikt i guld och ska vårdas som den juvel de är! Det har vi alla ansvaret för.