Sitter och tittar fascinerat på Farmen. Av många anledningar. Det som främst fängslar mig är det psykologiska spelet mellan människorna, och det finns de som spelar bättre än andra. Här har TV4 gjort ett jättebra jobb att matcha de som inte matchar.
Men sedan slås jag av en annan sak. Det där med att slakta djuren. De förfasas över detta, och Aftonbladet skriver snällt….http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/tv/article16123545.ab
Det är precis detta som gör att systematiskt djurplågeri inom storindustri är möjligt. Precis detta som gör att vi kan köpa billigt importkött. För att vi väljer att inte se. Och när vi tvingas att se en helt korrekt slakt, enligt alla etiska riktlinjer förfasas folk så väldeliga. Så de blundar och allt som händer djuren inom industrin kan fortsätta. Sedan kan folk uppröras över att sällskapsdjurens väl och ve istället. Kanske enklare. Men knappast för djuren. Bara för sin egen ros skull.
Det är det stora avståndet mellan de som är konsumenter och där själva händelserna sker som gör det möjligt. Det är denna abstraktion som gör det möjligt att köpa kläder som barn på andra sidan jorden sytt, det är det som gör det möjligt att orka med att köpa mat som odlats på ett sådant sätt att jordbrukarna mer eller mindre skadas för livet. Det är det som gör det möjligt att driva djurfabriker så långt ifrån djurskyddets ramar – på annat håll. Där vi slipper se.
Själv säger jag bara – återkom när du får be veterinär eller trotjänaravlivare ta bort din älskade vän som du haft i många, många år. För hästens skull står du också kvar. Du finns där, intill sista andetag. För det gör du för djurets skull. Det gör ont. Förbaskat ont. Och då vet du, att det går bra till när det går bra till. Och du kan se skillnaden. Det kanske är sant ändå – att hästtjejer är tuffare. Vi tvingas ta de tuffa besluten, och göra det jobbiga. För någon annan skull. Vi hyser inte så många romantiska föreställningar om hur djurkroppar är och hur det är att ta livet av ett stort djur. Det är ibland dramatiskt. Men det är så det är.
För mig är det okej att äta kött, men jag måste också våga se vad som görs – och hur. Inte varje gång, men jag måste ha koll på verkligheten bakom det kött jag väljer att köpa i butiken. Då kan jag också handla etiskt. Det betyder för mig svenskt och småskaligt, från en gård jag har koll på. Tyvärr är dessa mindre jordbruk utrotningshotade. Och att köpa kött från dem är inte det lättaste. Det har våra lagar och regler sett till. Det är nog lättare även för politiker att låta industrialiserade självgående systemet ha sin gång. Det syns ju inte, så det upprör väl ingen?
Mer om kött, etik, klimat och industrialiserad djurhållning:
I Effekt Magasin: http://effektmagasin.se/det-goda-kottet-kott
I DN (skrivet av eminente prof. Per Jensen): http://www.dn.se/debatt/kottskatten-gynnar-plagsam-djuruppfodning
Busenkelt! 
Det är sant som det är sagt..Själv hatar jag avlivningar..Jag äter också kött,
och tycker det är ok att avliva tex kor och grisar som människoföda.
Men jag gillar inte avlivning utav hästar, hästkött är inte människoföda
och behöver heller inte vara det. I synnerhet inte så länge nöt och gris finns.
Att hästar dessutom är ett av få djur med störst dödsångest gör ju knappast
saken bättre.
Och jag kommer aldrig någonsin tolerera att en avlivningsglad Länstyrelse
avlivar hästar godtyckligt eller av djurskydds-skäl..Vaddå djurskydds-skäl?
Sanningen är nog att dom flesta vanvårdade djur faktiskt är behandlingsbara
och fullt möjliga att rädda..Och man kan undra om det överhuvudtaget finns
något som heter vanvårdad? Allt liv vill leva, och allt liv ner till minst lilla cell
gör också allt för att överleva..Och har också en fantastisk förmåga att göra
just detta..Och att anpassa sig till ändrade eller rådande livsförhållanden.
Vid tex avlivning med slaktmask,
( som märkligt nog anses vara en human avlivningsmetod ) så skjuts djuret
i pannan och sticks därefter med kniv och töms därefter på blod.
Djuret blir alltså först bara bedövad av slaktmasken och dör alltså i själva
verket av blodförlust.
Under denna process så tänds alla varningslampor i djurkroppen och
immunförsvaret rusar dit för att försöka stoppa eller laga detta,
tyvärr hopplöst då en bestämd slaktare lär göra ett nytt snitt om detta skulle sår rinna för sakta.
Vad jag vill säga är att det finns inga humana avlivningar, tro inte det.
Alla avlivningar är mer eller mindre traumatiska och sorgliga.
Den som påstår annat ljuger eller mörklägger.
Tack för mig.
John.
Du skriver så bra Helena. En gång i tiden brann jag för just detta.. Att öka medvetenheten bland dem som äter kött. Att allt inte är en dans på rosor, att djuren inte har det bra bara för att dem har det bättre i Sverige än i ett annat valfritt land. (Vad spelar det ens för roll när dem flesta inte ens tittar vilket ursprungsland köttet i frysdisken är stämplat med?)
Tyvärr har jag helt och hållet gett upp. Jag har sett så mycket elände, lidande och misär bland djur att jag också valt att inte se. När människor i min närhet diskuterar djurhållning orkar jag inte ens öppna munnen för jag vet att de flesta inte har en aning och inte är öppna för att ta in hur verkligheten faktiskt är. Argumentet brukar vara ”sånt händer inte i sverige”. Yeah right.