rollkur

av

Kortinfo om forskningsrön om rollkurens bieffekter

Forskning om fysiska bieffekter av hyperflexion:
Denoix (2006)
Hyperflexion places stress
on the intervertebral discs, in the nuchal area and at the withers that may cause pain in
horses with pre-existing conditions. Despite the temporary airway convolution and visual
impairment, horses may habituate to intense exercise with prolonged hyperflexion.

Heuschmann (2006)
Hyperflexion contains an aggressive component that
could have a negative effect on a horse’s movement compared to the acceptable and wellproven low-deep-and-round (LDR).

Rodin (2008)
this method puts tension on the dorsal neck muscles
and the vertebral column. If hyperflexion is practiced such that the horse’s nose is directed to
the sternum, the horse shows a broken neckline, a strongly (though incorrectly) raised back and a straight croup (Heuschmann, 2006)3. The trailing of the hind legs can be explained by
the fact that the dorsal fascia connect with the large muscle groups of the hind limbs.

Psykologiska effekter av hyperflexion:
Von Borstel (2007)
Hästens etologiska behov hämmas samt hästens välbefinnande kränks. (fritt översatt).

McGreevy &
McLean, 2007
If the horse has been forced to show this flexion by rein tension or resistance from the rider’s
hands when it attempts to extend its neck, it can do nothing more to relieve itself of the
pressure in its mouth. This leads to deficits in training (i.e., the quality of the slow/stop/stepback
response declines), subsequent conflict behaviours that result from the confusion and
possibly learned helplessness where the animal superficially tolerates pain.

Von Borstel et al. (2009)
En undersökning där hästar ovana vid rollkur själva fick välja mellan hyperflexion och normal ridning gav intressanta resultat.
– de flesta hästar valde att undvika den väg som gav rollkur
– När de utsattes för rollkur skedde följande:
a) ryttarna drev hårdare för att få fram hästen, vilket antyder att hästarna bjöd sämre. Tolkningen av detta är att hästarna dels hade svårare att röra sig på grund av hållningen, dels hade motstånd mot att gå framåt då de inte såg något. Det kan också ha varit att den hårda handen som satte dem i rollkursposition gav signal om stopp för hästen.
b) svansarna viftade oftare och mer frenetiskt
c) fler hästar öppnade munnen under ridningen
Resultatet antyder, enligt Von Borstel et al. att hästar som är ovana vid rollkur ser metoden som obehaglig och också gör dem ängsligare och därmed farligare att rida.

Annan forskning som visar på bieffekter:
· airway convolution; additional to that described in all bitted horses by Cook (2000)
· visual impairment :hyperflexion severely restricts the horse’s vision in the direction of travel (McGreevy, 2004)],
· learned helplessness (Hall et al. 2008) by possibly making the horses completely dependent on their riders for directing them
· confusion caused by violations of the basic principles of leaning theory (McLean et
al., 2006).

Mer info?
Kika gärna in på nedanstående sida:

av

FEI:s uttalanden om rollkur/hyperflexion

”There are no known clinical side effects specifically arising from the use of hyperflexion. However, there are serious concerns for a horse’s well-being if the technique is not practiced correctly. The FEI condemns hyperflexion in any equestrian sport as an example of mental abuse. The FEI states that it does not support the practice.”

(Veterinärkommittén 10 april 2008)

FEI:s definition av hyperflexion, eller rollkur:
”Hyperflexion of the neck is a technique of
working/training to provide a degree of longitudinal flexion of the mid-region of the neck that
cannot be self-maintained by the horse for a prolonged time without welfare implications.”

av

Balkenhol och rollkuren

Klaus Balkenhol står, i mitt tycke, i en klass för sig när det gäller dressyr. Karln är ett fenomen. På mer än ett sätt. Hans yrke är i grunden ridande polis, och som sådan blev han en framgångsrik ryttare. Med hans arbetande polishästar (!) skapade han sensation när han tog sig in i det tyska landslaget i dressyr, där konkurrensen är hårdast i världen inom sporten. Inte nog med det. Klaus Balkenhol kammade hem ett antal OS- och VM-medaljer också, fortfarande ridandes på en polishäst som tog dagliga turer i staden. Under ett antal år stod han som landslagstränare för USA:s dressyrteam. Då kallades laget för ”det amerikanska dressyrundret” då de snabbt avancerade från B-ligan till absoluta toppklass – under Balkenhols ridning.

För mig har det aldrig funnits ett mer harmoniskt och perfekt team. Här har ni dem, från OS i Barlcelona, år 1992 – den magiske och trogne Goldstern, och Balkenhol. Goldstern är en häst med medioker förmåga, men dansar som en gud….

På Globen
Klaus Balkenhol har förärat oss med besök, inte minst som ryttare. För ett tiotal år sedan valde Flyinge och ett antal hingstägare att visa sina hästar som då var fem, på Globen. Det var ett marknadsföringstrick. Och det gick hem. I alla fall för en ryttare, och en häst.

Klaus Balkenhol red Sack, godkänd hingst och en häst som idag har tävlat Grand Prix. Där de flesta femåringar gick på tårna, pressades av sina ryttare och hade kandar i munnen, hade Saigon en ryttare som bara åkte med de första varven och som red med ett helt vanligt träns. De andra hade jätteproblem att hitta ro och arbete i en miljö så olik hemma, med allt vad Globen innebär. Sack var nog som alla andra hästar i början – lite stirrig och ovan. Men Klaus bara satt där. Och log! Och åkte häst. Det tog inte mer än ett par varv så lugnade hästen ner sig betydligt och tog rygg på sin ryttare (bildligt talat). Sedan började dansen… Det var en fröjd att se.

Efteråt sa Klaus Balkenhol, att det var en av de bästa hästar han någonsin ridit.

Gissa vilken stam jag går på när jag väljer hingst! Ridbarhet är en dygd. Men så är det känsligt också, och kräver sin coola ryttare.

Nåväl. Det var inte det vi skulle prata om. Vi skulle prata rollkur.

Rollkure och Balkenhol
Balkenhol har varit en av de främsta förespråkarna MOT rollkur.
Här talar han om fördelarna med klassisk ridning, där nacken är högsta punkten:

”Often the rider will notice more evasions (riding in front of the vertical and up) but these evasions present a rider with information. Perhaps the horse is unsteady because he is tired and needs a break. Perhaps the poll can’t be the highest point because of lack of engagement. Maybe there isn’t enough back-to-front connection over the topline.”

Här är deras beskrivning på hemsidan

av

Exempel på rollkur

Det absolut viktigaste är att veta vad det är vi diskuterar över huvud taget. Och bästa sättet att ta reda på det är att se på de som gör det.
Den första videon här nedan visar Anky van Gruswen. HOn har vunnit det mesta som går att vinna och fortsätter att göra så. Den visar även andra bilder på ryttare som efterliknar metoden.

Det andra exemplet jag väljer är den omtalade videon med Patrik Kittel, en svensk landslagsryttare, som värmer upp sin häst inför en tävlingsvecka. Den här videon renderade en varning av FEI.

Så nu vet vi hur det ser ut – men vad innebär det här – egentligen????
I nästa artikel kommer jag gå igenom några av de stora mästarna – och vad de säger om rollkur.

av

Rollkursdebatten rasar vidare

Det är en sak att själv böja sig på det här sättet - stillastående. Hur går det att försöka röra sig framåt i princip samma ställning?

Med en ökad chans att uttrycka sig på webben, verkar också livet bli mer eller mindre svart och vitt. Det gäller de flesta frågor – allt från vargdiskussionen och vården, till arbetslöshet och sjukersättning. Ridsporten och dess etiska normer är inget undantag.

Sedan en tid debatteras fenomenet Rollkur, eller hyperflexion flitigt i medierna. I alla fall i hästvärlden. Få utanför vet vad det handlar om, men det handlar om HUR vi rider våra hästar. Så långt är klart.

Mot tradition – och fysikaliska lagar – eller bara modernt?
Traditionen är emot denna typ av verksamhet som ses som en nymodighet – kanske som en genväg till vinst? Fysikaliska lagar verkar också arbeta mot, enligt de rapporter jag kan se. Hur är det med upplevelsen för hästen. Och var tar metoden slut och djurplågeriet vid? Vilket ansvar har vi mot våra djur som vi använder för att ”sporta med”. Många frågor inryms i debatten och diskuteras hej vilt och fram och tillbaka.

Nu tar jag steget in i getingboet och lägger fram mina synpunkter, tillsamans med det underlag som finns om debatten. Det kommer ni se i de följande artiklarna under den här fliken. Jag ska försöka bena upp det så att ett forskningsresultat hamnar i en artikel, ett ämne i taget. För det är mer komplext än vad många vill tro.

Det finns en stor anledning till varför jag gör det här. Det är för att häst och människa – i harmoni, är en fantastisk upplevelse. När hästen brukas som en sportartikel, inte helt olika ett tennisracket, är något fundamentalt fel. Min inställning är tydlig och klar. Jag tror inte på att det finns någon objektiv journalistik eller någon objektiv vinkel. Vi har alla våra uppfattningar. Min – att rollkur strider mot den etik jag har valt att ha gentemot djur – bör vara klar och tydlig för alla.

Djur är levande varelser med ett lika rikt känsloliv som oss. De kan bara inte uttrycka det i mänskliga termer. Däremot är de olika oss på många sätt. Ingen ska behöva lida enbart för att någon annan vill uppnå något. Det är en av grundpelarna inom liberalismen, och i det här fallet måste vi inräkna hästen som individ också. De är värda all respekt. De är sociala, samarbetsvilliga, snälla och tåliga. Vad begär vi mer?

Än mer – de kan åstadkomma så mycket glädje och vara till så mycket nytta och ge så stor livskvalitet – om vi bara låter dem. Det finns mer att hämta än vi någonsin kan tro. Jag har gläntat på dörren, och stänger den aldrig igen.

Jag är glad att se att jag inte är ensam. Det finns en enorm mängd människor som är på samma linje som jag. Här är något att bita i för de som tycker att rollkur är okej. Och jag avslutar med en gammal vis man, Xenophon. Han, om ni inte vet det redan, är mannen som grundade ”the Art of Riding”, ridningen som konst. För det är en konst och det finns inga genvägar.

‘For what the horse does under compulsion… is done without understanding; and there is no beauty in it either, any more than if one should whip and spur a dancer.’

av

Han är beviset!

Så mitt i rollkurens månad kommer då fransosen Jean-Francois till Globen med sina hästar. Denna människa som är mer häst än människa, verkar det som. Han och hans bussköna polare i alla dess former och färger visar verkligen vart skåpet ska stå – det jag i alla fall strävar efter och det jag vet är möjligt. Jean-Francois bevisar det. Och det värmer i hela hjärtat.

En kille som Jean-Francois skulle inte komma långt med hot, straff och tvång. Med lösa hästar i en fullsatt Globen genomför han sin show med bästa precision. Och även om han tycker att hästar inte är sådär busintelligenta, så bevisar han en sak – det är möjligt. Det är möjligt att samarbeta med hästar så till den grad att de aldrig behöver känna sig pressade eller rädda, aldrig behöver alla de där sakerna så många köper för att betvinga sina viduner. Han är beviset och borde verkligen få folk att tänka till både en och två gånger.

Givetvis skriver Tidningen Ridsport om honom, både på nätet och i nästa nummer. Och näe- jag är inte sponsrad av Ridsport. Jag läser heller HästFocus faktiskt, när det kommer till hästhantering. Men Ridsport har en bra nyhetsförmedling på nätet. Tycker jag, i alla fall!

Lilla W

av

Vad har framtiden att vänta för dig, min lille vän

Du föddes en dag när vinterstormarna blåste som värst. Jag hade suttit vaken hela natten, tittat på skärmen som visade din mor. Hon var så lugn och fin, så jag trodde inte du skulle komma. Inte den natten, inte den morgonen. Så stod du bara där, stolt och kanske även lite rädd. Allt var nytt, marken var vit och våt, du frös lite grann, vi såg konstiga ut. Men du var, och är än, också nyfiken på den värld du hamnat i.

Hur ska jag kunna förklara vilken värld du kan råka i, lille vän, du som är häst och helt i händerna på oss människor? Hur ska jag kunna förklara att här bestämmer stora stygga pojkar, tuffa tjejer och prestigefyllda tävlingsmänniskor? I den här världen går ingen säker. De stora männen, långt därborta, med fina titlar och stora plånböcker avgör din framtid om jag släpper dig härifrån. De beslutar att du i framtiden kan pumpas med antiinflammatoriska preparat som dövar din smärta, för att du ska kunna göra tillräckligt bra resultat på banan. De låter de prestigefyllda kringla ihop din nacke, dra din nos mellan benen och hänga bakåt i tyglarna, allt för att kontrollera dig när du ska göra det de vill att du ska göra – showa och göra ryttaren bättre än vad de egentligen är. Priset, det får du betala. När du blir för skadad och trött, för gammal eller för dålig, då kommer du kanske vandra mellan den ena lyckosökaren efter den andra. Eller så får du resa till Italien, en enkel resa i fullsmockad vagn utan någon som frågar efter dig. Utom jag.

Men innan dess kan det hända att de ger dig foder som ger dig magsår, sporra dig till lydnad, träna dig halt, rida volt efter volt efter volt. På ryggen kan, om du har otur, en tjej eller kille sitta med en ponnymamma vid sidan. En sådan mamma som skriker och har sig, och som aldrig är nöjd. En perstigefylld tränare kan ställa högre och högre krav, komma med långpiska om du inte hoppar högt nog, rappa till dig om du inte fattar rätt galopp snabbt nog. Sedan kan de ställa in dig för dygnet, för att ta ut dig och upprepa hela proceduren om igen. Det kan hända att du inte får gå ut alls, inte se solen skina genom spirande träd, känna vinden i näsborrarna och leka med några vänner. Ensam kan du bli, i en hage med höga stängsel, stor som ett frimärke. Ingen kommer, på grund av något av dessa fasansfulla scenarior, att kunna säga att du inte sköts rätt. Inte ens jag, som då, om jag sålt dig, inte kan styra över det öde som blir ditt.

 

Hur ska din framtid egentligen bli, lilla vän, om jag låter dig gå? Många tycker att du ska tåla en del. Du är ju häst, vilket för vissa betyder monster. Du ska tyglas, du ska straffas när du gör fel. Men du, som aldrig något fel gjort. Hur ska du kunna veta vad de vill och vad som är fel i denna av människan påhittade värld? Och vem är du att välja? Om du protesterar får du stryk och ska tuktas, om du ger upp och inte längre bryr dig kan de mäta att du inte blir stressad. Därmed mår du bra. Vilket du än gör slipper du då inte ifrån ditt öde.

Vad ska jag säga till dig, lilla vän, om den framtid som kan bli din? Att du också kan få rasa med vänner i full galopp över stock och sten, leka kull och tafatt. Du kan känna vinden ta tag i manen, känna leran sippra upp över kotan och njuta av de allra första grässtråna som växer upp i backen om våren! Har du än mer tur kan du få gå långa härliga somrar på gröna, sköna ängar. Och fortfarande leva! Har du tur får du en ryttare med mjuk hand och som vet hur hon ska be för att få, hur hon ska ge för att erbjudas och hur hon ska ge balans för att komma i jämvikt.

Har du än mer tur får du gott gräs att äta året runt och i tillräcklig mängd så magen blir nöjd, hovarna blir skötta noga och fint. Borsten är mjuk och len. Med en sådan ryttare och ägare kommer du långt min vän.  Måtte ditt öde vara detta!

Men för att få den vägen finns ingen hjälp från ovan. Istället gäller andra direktiv. Hästsportens utveckling går mot att mindre kunnande om häst och allt högre tekniska krav. Vad sjutton håller de inte på med moppar för??????

För mer läsning om de ämnen som dagens blogg berör:

www.horsesforlife.com, www.tidningenridsport.se,

 

av

Artikel om rollkurens inverkan

Så har min vetgirighet åter fått mig att söka information. Den här gången blev det en engelsk sökning på internet. Jag har under några dagar letat fakta och forskning om just rollkurens eventuella för- och nackdelar. Det är mycket tyckande och tänkande,  och det är inte så lätt att finna riktiga argument med forskningbelägg.

Men så fann jag till slut en hemsida vid namn www.horsesforlife.com. Här ligger en länk ute till en artikel i ämnet av Dr. Cook, en välrenommerad veterinär med årtionden på nacken som kirurg och anatomiexpert. Hans 52 sidor långa artikel om Rollkuren skickades år 2007 till FEI. Men ännu har inget hänt… Jag som ändå är intresserad i ämnet har missat det totalt, och jag har inte sett någon annan referera till artikeln heller. Förrän nu.

Karln måste ses som omåttligt obekväm, eftersom FEI anser att det inte finns några belägg för att Rollkuren är skadlig. Vad Dr. Cook tar upp är såväl de psykiska och fysiska men som uppträder vid ridning i rollkursform. Han tar upp bettets inverkan då det hela tiden är tryck i tygeln, han tar upp hur nerver, muskler, senor, skelett, andningsorgan och inte minst sväljorgan påverkas. Han tar även upp hur hästen underkastas psykiskt.

Nu har jag en förfrågan till den eller de som läser det här inlägget. Finns det någon artikel som bygger på vetenskapliga fakta där det framkommer några positiva effekter av rollkuren? Dessa vill jag gärna ha tag på.

Jag läste en gång idéhistoria. Där fick jag lära mig att det inom alla vetenskapsområden råder ett visst paradigm. Uttalanden som strider emot detta paradigm har höga beviskrav för att röna trovärdighet. Det kullkastar nämligen paradigmet i sig och ett så kallat paradigmskifte träder i kraft. Världen efter ett paradigmskifte blir sig aldrig mer lik. 

 

 I det här fallet finns ett paradigm som anger en viss form och att andra former inte verkar för ett korrekt arbete utfört av hästen. Inom samma paradigm råder också att vissa sätt att hantera hästar på faller utanför det vi kan kräva av oss själva – att vi hanterar djuren med minsta möjliga negativa påverkan. Andra sätt ska och bör bemötas med ett starkt kritiskt öga.

Inom ridsporten verkar dock paradigm bara gälla för vissa. Är personen i fråga namnkunnig nog kan han eller hon strunta i att ta hänsyn till den forskning som finns om vad som är bra ridning och säga att det funkar därför att han eller hon vinner! I min värld, en värld baserad på forskning och fakta och på ett liv tillsammans med hästar, strider det mot alla principer som finns. Det är inget argument alls.

Därför vill jag gärna veta om det finns en enda vetenskaplig rapport som stöder bruket. Det enda jag hittat var att det i alla fall inte var skadligt i korta stunder, på vissa hästar som var vana vid metoden. I alla fall om skadligheten mättes i stressnivåer. Men det säger ju egentligen inte någonting om hur hästen upplever det, vad som händer vid stadigvarande rollkursmetoder eller vad som gällde för någon parameter i övrigt förutom stressnivån i kemisk bemärkelse. En ganska ynklig undersökning med andra ord som ställer fler frågor än svar. Om bristerna i denna rapport och några fler, får jag ta upp vid ett annat tillfälle.

 

Vänliga hälsningar Lilla W

av

Ögona böj – inte halsböj…

Så har en svensk komet inom dressyrvärlden lyckats sätta fyr på en debatt som inte varit mer än ett svalt och småosande mutter bland hästintresserade på över 10 år. Här är den film på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=8hIXGiV4N4k producerat av det danska medieföretaget Epona, som skapat ett ramaskri bland hästälskare, faktiskt nästan världen över. Rollkur, eller hyperflexion som det formellt så trevligt heter, är en träningsform som upprör känslor.

 

FEI tar tag i saken

Debatten går hög på många forum och inte minst på Youtube (se ovan) och på tidningen Ridsports debattsida (www.ridsport.se/debatt). Tyvärr sker diskussionerna på en ytterst låg nivå, men de har ändå gett resultat. De upprörda kommentarerna tillsammans med de många mail sponsorerna fått har gett effekt. FEI lovar att ta tag i saken. Det får vi verkligen hoppas sker ordentligt. För som det är nu finns knappast några goda forskningsunderlag att förlita sina beslut på. Viss forskning har i och för sig skett vad gäller påverkan på skelett, muskulatur och senor vid den här typen av ridning.

Urdålig forskning

MEN, och det är ett stort men, det finns ingen forskning för vad som händer då en tränare sätter rollkuren i system och använder det regelbundet och vid längre perioder. Det finns inte heller någon som helst forskning som visar hur hästen upplever denna träningsform. Det som har visats är att de hästar som undersökts efter den här typen av träning inte uppvisar högre stressymptom – i alla fall inte om de varit vana vid metoden. Det säger däremot ingenting om hur hästen verkligen upplever situationen. Learned Helplessness är en faktor att räkna med och får inte underskattas vid någon typ av metod.

Stolta hästar

Det påstås att ett visst tvång måste ingå för att en häst ska kunna utvecklas inom ridsportsvärlden. Min fråga är som den alltid blir: varför då? Det finns alltid andra vägar att gå. Det går att få med sig hästar i viljan och tanken, precis som det går att få med alla sociala individer.

Metoder i sig är till att börja med farliga saker när det gäller levande individer. Det finns alltid en överhängande risk för att metoden går före individen, vad det än gäller. Alla individer passar inte i samma mall. Hästar är inget undantag. För mig och vad jag läst från mästare såsom Klaus Balkenhol, Reiner Klimke och Leslie Desmond finns det andra vägar att gå för att lyckas.

Jag lär återkomma med vidare forskning och inlägg i området. Det här är bara början…..