häst

av

Hästens syn i fokus

Det är lätt att vi glömmer att hästars uppfattning av tillvaron skiljer sig från vår. Det gör också att vi ofta bedömer hästar utifrån fel premisser. Det i sin tur leder till att vi missförstår hästen. Sådana missförstånd är egentligen helt onödiga.

Hästar ser inte alls som andra människor. De har inte alls samma behov av att se de saker på det sätt som vi gör. Våra ögon är anpassade efter våra behov – som jägare. Eftersom de är flyktdjur är deras syn istället helt anpassad efter ett liv som potentiellt byte.

Synvinkeln

hästens syn

Hästar ser som bilden ovan tack vare ögonens placering och form. De har dessutom de största ögonen i förhållande till sin kropp av alla däggdjur. Det säger en del om vikten för en häst att snappa upp faror i omgivningen. De skuggade fälten är de blinda fälten i hästens syn. Framåt är det enda ställe där hästen också kan göra avståndsbedömningar. Det krävs nämligen två ögon för att skapa tredimensionella bilder och därmed skapa djup i bilden.

hästens syn

Fundera gärna på hur ryttaren, när de sitter på hästen förstärker den blinda spotten bakåt genom sina ben. Dessutom – vill du verkligen stå där hästen inte kan se dig? Som rakt framför, till exempel.

hästen under extrem hyperflexion

När vi sedan ser hästen gå, är det lätt att tänka sig hur vi själva påverkar hästens syn framåt genom att påverka hästens huvudposition och vinkeln framåt. Vad ser de egentligen. Hur ser nu hästen vid till exempel rollkur. Det är heller inte så konstigt att de hela tiden vill vända sig om och titta med båda ögonen – det är då de kan se ett objekt i dess rätta djup. Utan att kunna göra det ser hästen inte ett objekt ordentligt – bara att det finns där.

Svårt att få fokus och se detaljer

Hästar har mycket svårare att fokusera objekt än vad människan har. Får att klara av att fokusera behöver den ofta vicka på huvudet så att den ser ordentligt. Orsaken är enkel. I det naturliga livet behövs inte det. Men hos människan skulle det verkligen behövas. För vi har en tendens att spänna fast hästens huvud så att den knappt kan röra det alls! Hur i hela friden hade vi tänkt att hästen skulle kunna få en bra syn och känns sig säker då? För tänk igen – hästen är ett flyktdjur och helt beroende på att se faror. Om den inte kan göra det blir den lätt stressad. Ett bra sätt att stressa hästen är således att spänna fast hästens huvud ordentligt.

Hästen har heller inget naturligt behov av att se detaljer så noga. Det gör att deras upplösning i ögat inte är så bra som vårt. Polkagrisrandigt blir lätt bara en rosa massa.

Tänk er in i att hästen behöver få se
Det här måste nog understrykas. Om vi låser fast hästens huvud har de ingen chans att se bra. Vi påstår att de ser, och de är rätt om vi ser till hästens hela synvinkel. Men den synen är inte alls lika skarp som den när de kan se ett objekt med båda ögonen. Vi kan bara tänka oss hur ett djur uppfattar sin tillvaro när dess viktigaste säkerhetsverktyg tas ur spel. Jag misstänker att många djur i det fallet känner sig inskränkta, hämmade och att de lätt kan falla offer för tillvarons nycker.
När vi till exempel rider hästen i en viss form, styr vi således hästens förmåga att se. Tänk vilket förtroende hästen då ger oss – vi är deras ögon mot faror i omgivningen!

Tamhästen närsynt
De tama hästarna förefaller vara väldigt närsynta. I undersökningar visar det sig att en tredjedel av alla undersökta hästar är närsynta. Personligen tror jag att det helt enkelt beror på att det som de vanligen uppmärksammar finns på nära håll – det vill säga människan och våra små utrymmen som vi ger dem. Då ögat blir äldre har den svårt att ställa om från när- till långsynthet och blir då ”fast” i det nära seendet (se även forskning om orsaker itll människans synnedsättningar). Min teori bygger också på det faktum att vildhästarna oftare är långsynta enligt samma forskning.

Hästens syn gås även igenom på:
http://www.horsewyse.com.au/howhorsessee.html

Mer om syn hos olika djur, även katter och hundar hittar du på:
http://www.animaleyecare.com/animalvision.html#vision

av

Vad orsakar shivers hos hästar?

Shivers är ett syndrom hos hästar som varit känt sedan länge. Fenomenet är vanligt hos körhästar men har också rapporterats hos ridhästar som halvblod, varmblod och quarterhästar. Däremot är det sällan som ponnier får shivers.

Syndromet
Symtomen för shivers är att hästar darrar i bakbenen och att de gärna håller bakbenen höjda och böjda. Shivers kan uppträda när som helst. Darrningar uppträder också ofta när svansen lyfts och att lårmusklerna darrar. De klassiska symtomen uppträder som ofrivilliga spasmer i bakpartiet. Symtomen visas gärna när man försöker backa en häst, eller vid skoning, särskilt när sömmarna slås i. En häst med shivers kan också uppvisa symtom när den blir stressad eller exhalterad eller när den står på ett halt underlag. .

Orsaken är neurologisk men varför det uppkommer vet inte forskarna. Vissa utvecklar syndromet redan som ettåringar, medan andra hästar utvecklar shivers senare i livet. Med tiden blir shivers allt värre, coh de flesta hästar med sjukdomen förlorar muskulatur i bakdelen. Det finns teorier om att neurologiska skador, genetiska orsaker, infektioner och trauman kan få shivers att uppstå, men än ås länge är forskningen i sin linda. Antagligen kan en rad olika orsaker ligga bakom, och det kan skilja sig mellan häst och häst. Det spekuleras även i ämnesomsättningsdefekter. I ett fall av shivers på en åring kunde veterinären konstatera att hästen hade mycket låga värden av kolhydrater i musklerna. Men orsaken till det är ännu inte utrett.

Behandling
Shivers är mycket svårbehandlat och det finns inget botemedel. Vila brukar rekommenderas, men hästen återfår nästan alltid symtomen efter vilan. Istället rekommenderar alltfler att inte ställa av en häst med shivers. De har svårt att återfå muskelmassan i bakdelen och därför kan det vara klokt att hålla igång hästen regelbundet. Ett tips kan vara att svänga mycket, så att bakkärran stärks.

En foderstat med låga halter av kolhydrater och en hög fetthalt har också föreslagits, med tanke på att ämnesomsättningen verkar rubbad. Det har visat sig minska symtomen hos en hel del hästar, även om de inte blir helt bra. E-vitamin, särskild i naturlig form och inte i syntetitsk form, och selen kan också ha en positiv inverkan på symptomen. Massage och akupunktur är två mer praktiska behandlingar som kan ge mildare symtom.

Anlita alltid en veterinär!

Eftersom shivers uppträder på olika sätt på olika hästar, och kan ha olika bakgrund är det inte alla hästar som svarar p behandlingarna. Det gäller att i samråd med veterinär pröva sig fram vad som kan hjälpa den enskilda hästen. Det kan finnas andra problem som också behöver undersökas – som dessutom orsakar de syndrom som tolkas som shivers. Sjukdomen som då ligger bakom kan i bästa fall botas och då försvinner de shivers-liknande symtomen. För allt som ser ut som shivers är inte shivers.

Om det visar sig att hästen verkligen har shivers är prognosen för hästens framtida karriär grå. Om musklerna förtvinar alltför mycket kan hästen till slut behöva tas bort. Det gäller även hästar som inte blir hjälpta av en behandling och som har tydliga problem med sina symtom.

av

Hästen ser bra i mörker

När mörkret faller får våra stavar i ögat svårt att fånga upp tillräckligt med ljus för att vi ska se klart. Det gör det svårt för oss att lokalisera oss i mörkret. Därför tycker inte heller alla om mörkret. Då tänder vi gärna ett ljus.

Vår begränsade syn under natten beror på att vår näthinna är fylld med fler tappar än stavar. Där tapparna ser färger, gör stavarna det möjligt att se med begränsat med ljus. Hos hästen är det precis tvärtom. För våra ädla flyktdjur är det viktigare ATT se vart man går, än att se vilken färg något har.

Forskning har visat att hästens nattseende är mycket väl utvecklat. Studier på mustanger i USA har visat att dessa vilda djur gladeligen galopperar i den mest otillgängliga terräng under natten, även då månen inte skiner utan endast stjärnorna finns till hjälp. De kan även se stora och medelstora objekt utan problem, även om ljuset är riktigt dåligt.

Vad skönt för alla oss som funderar på om hästen kommer att snubbla i mörkret. Det kommer den inte – i alla fall inte om den har normal syn. För den ser utmärkt även i mörkret.

Reference: Hanggi, EB, Ingersoll, JF, (2009). Stimulus discrimination by horses under scotopic conditions. Behavioural Processes, 82(1), 45-50. DOI: 10.1016/j.beproc.2009.04.009

av

Hästens syn – färger

Vår syn bygger i grunden på att ljus fångas upp i ögat. Strålarna fångas upp av tappar och stavar, synceller som sitter i ögats näthinna. Tapparna är ansvariga för att tolka vilken färg ett objekt som vi tittar på har. Hos människor finns det tre typer av tappar – de tolkar rött, grönt och blått och deras gemensamma tolkning ger regnbågens alla färger, och jordens alla nyanser som vi är vana vid att se dem.

Hästens syn är på många sätt olika människans. Ett av de områden som skiljer sig är färgseendet. Till skillnad från människans tre tapp-typer har hästarna endast två typer av stavar. Det skapar helt andra färger än med tre typer av stavar. Det gör också att vissa färger, som vi anser framträdande, inte alls anses som något särskilt för en häst. Ett sådant exempel kan vara rött, även om forskarna än så länge är något osäkra på det.

Carroll, J.; Murphy, C.J.; Neitz, M.; VerHoeve, J.N.; and Neitz, J. (2001) Photopigment basis for dichromatic color vision in the horse. Journal of Vision, 1(2), 80-87, 2001.

 

omslaget2

av

Hästar medicinerade vid besiktning

En ny undersökning från SLU visar att det inte är helt ovanligt att hästar är medicinerade med inflammationshämmande och/eller smärtstillande medel, så kallade NSAID:s vid försäljningsbesiktningar.

Undersökningen
I studien valdes 34 hästar som skulle besiktigas ut på några av landets kliniker genom slumpmässigt urva. Ägaren/representanten fick ge ett aktivt samtycke och kunde tacka nej till studien. Trots det visade sig en häst vara garanterat påverkad av smärtstillande medel.

Resultatet
Det är ett skrämmande resultat att en häst visade sig vara medicinerad för att dölja en hälta vid en sådan här undersökning. Hur många finns det då inte ”där ute” som genomgår en besiktning med mediciner i kroppen? Urvalet i studien var beroende på ägarens fria vilja.

Lika skrämmande är det att vi ska behöva ta blodprover för doping inför veterinärbesiktning av en häst vi vill köpa. Motivet för handlingen är uppenbar. Det handlar om pengar – ibland stora pengar.

Hela studien går att läsa på: http://stud.epsilon.slu.se/731/1/andersson_e_100111.pdf

av

Foderrutiner och stress ger magsår hos häst

Forskning inom området pågår
I början av 1900-talet upptäcktes flera hästar med magsår. De var de första fallen, och de upptäcktes av veterinärer i samband med obduktion. Sedan dessa har förekomsten av magsår uppmärksammats alltmer. Det har visat sig vanligt att hästar har magsår.

Samma magsår som hos människan
För en hästvän är det här alarmerande. Själv har jag inte haft magsår, men nära inpå, och jag vet hur illa man mår. Hästarnas upplevelse av ett magsår kan inte skilja sig särskilt mycket från vår egen, då magsår på häst utvecklas på samma sätt som hos oss människor. Inte heller anledningen till varför magsår uppkommer skiljer sig.

Varför magsår
Många studier har gjorts om hästens matsmältningssystem. I studierna har man kunnat visa att det finns vissa faktorer som påverkar hästens matsmältning och som ökar risken för magsår. Det gäller bland annat:
– stress
NÄr hästen inte får utlopp för sitt naturliga behov av att vistas med kompisar (deras sociala behov), av att röra sig fritt kan magsår utvecklas. Miljöer med hög ljudnivå, stressade människor och många olika miljöer påverkar också hästens stressnivå. Stressen i sig orsakar gärna magsår, precis som hos människor. Dessutom kan hästarnas matvanor ändras av stressen, vilket ytterligare späder på risken med magsår.
– träningens densitet
– transporter
– extrema väderleksförhållanden
– utfordringen
När hästen inte får mat, kommer magsystemet ändå att utsöndra magsaft. Det utsätter den tunna slemhinnan som skyddar magsäcken för stor påfrestning. Det finns även tydliga indikationer på att en stor mängd kraftfoder och lite grovfoder ger upphov till magsår.

– inflammationshämmande medicin
Föl är särskilt utsatta för de biverkningar butta och liknande medicin har på magen. De utvecklar lätt magsår. Stora hästar löper risk att få magsår om medicineringen är intensiv och långvarig. Som tur är brukar magsåret gå över när medicineringen slutar.

Hur märks det?
Det är ganska svårt att se om en häst har magsår eller inte. Symptomen är ganska diffusa. HÄr är några symptom som konstaterats:
– sämre prestationsförmåga
– nedsatt aptit
– hästen går ner i vikt
– hårremmen blir glanslös
– hästen kan få återkommande kolikfall
– hästen kan få diarré

Föl kan börja gnissla tänder och kan salivera kraftigt.

Ställa diagnos och behandla
För att ställa en diagnos krävs oftast gastroskopi där magsäcken undersöks. Om hästen har magsår är det första som bör ändras foderstaten. En riktig foderanalys krävs för att ställa en god foderstat i balans med hästens behov. Antalet fodringar höjs till ett så stort antal som möjligt.

Bete super mot magsår
Är det sommar rekommenderar veterinärer och forskare att hästen ska få gå på bete. Hästar på bete har nästan aldrig magsår. De äter när de behöver det. Om inget annat hjälper får hästen samma sorts medicin som människan mot magsår. Men medicinen har biverkningar, ofta i form av dålig aptit och magsmärtor.

Hur många hästar har magsår?
Det har gjorts en del studier för att ta reda på hur vanligt det är med magsår. En studie på Wången visar att 25 % av de undersökta hästarna hade magsår. Då undersöktes både varmblod och kallblod. Den studien visar på ett lägre procenttal än andra studier som gjort med sporthästar. En orsak kan vara att i WÅngen-undersökningen fanns även kallblod med. De visade sig inte ha magsår alls.

Vilka raser får magsår?
WÅngenundersökningen mfl. indikerar att varmblodiga hästar och halvblod bra mycket lättare utvecklar magsår. Vad det beror på går att diskutera, men troligen är de inte bara känsligare för att de är ”ädlare”, utan aveln har även sett till att hästar som är alertare blivit vanligare. Med alertare så blir också en häst mer känslig, och stressar lättare upp sig.

För mer information, läs även:

av

Stacey Westfall inspirerar

Stacey Westfall har blivit nationell kändis i USA och mer. Det är lätt att förstå varför när man ser henne rida. Är det här inte drömmen av samspel så säg…. Notera också:
– hästens hållning, halsposition och ryggverksamhet när den själv får välja helt fritt hur den ska bära upp sig.
– Staceys ben – hur stilla de hänger och hur bra balans hon uppvisar. Det man kan se är att hon rider med sätet, grunden i all ridning oavsett om det är dressyr eller hppning eller webstern.
– hästens tuggande. Tyder på avslappning och att den är med i matchen.
– deras samspel – även när det blir lite knas – som i backen. Stacey väntar lugnt ut hästen så att båda är på g, samt de verkar verkligen lita på varandra.

av

Inridning – min väg, del 1

Äran att få tillåtelse att hoppa upp på en häst är svår att beskriva. Med lugna steg har vi gått från lägga padd på ryggen till sadel och sedan mig själv.

För att kunna komma upp säkert har jag stått på min påstigningspall vid stallet, bett hästen kliva fram och hängt, slängt, viftat och haft mig från ryggen. Jag har alltid haft ett halvt steg av. Bara när hästen tyckt det är okej har jag fortsatt. Annars har hästen fått gå sin väg, för att sedan få en förfrågan om att komma tillbaka.

Markarbetet
Markarbetet har funkat fint. Sidledsflytt, back, släppa förbi, gå runt i ring, gå före, hänga med när jag vänder oavsett var jag är i förhållande till hästen…. Allt det som är samspel mellan häst och ryttare sedan är grundat. Det som funkar på marken funkar på ryggen. Funkar det inte på marken har inte hästen fattat, och då kan vad osm helst hända.

Uppsittning
Sedan året tillbaka sitter jag på min häst i paddoken. Sitter är det jag menar, för jag rider så lite som möjligt. Han ska förstå sitt jobb, jag ska ta hand om mitt. Det handlar om att redan från början åstadkomma allt med minsta lilla vink. Stoppet är medvetet. Han vet nu att om han står väl balanserad och stilla kan jag göra mitt. Han gör sitt jobb när jag kliver upp. Han hjälper på sitt sätt.

Släppa fram energierna.
När jag väl pysslat med mitt släpper vi fram energierna. Släpper, inte trycker. En häst vill inte klämmas som en ketchuptub…. det räcker med att de förstår. Backen är också bra att ha. Om det går att backa vid halt, går det att stoppa i galopp. Hästen ska kunna röra sig i alla riktningar och förstå att vi väljer väg, vi hamnar inte bara där. Samma sak med farten. Rider jag i skritt med takten och tanken, är det skritt. Piggar jag upp mig och släpper på mer energi, blir det trav. Än mer kraft i min tankeenergi och en höft framåt – ja då ska det bli galopp.

Idag trav…
Idag blev det trav. Knähögt snödjup är tungt att bära en ryttare i när man är liten och ovan. Hästarna i hagen bredvid skuttade och for, rullade och bockade. Min vän – en gentleman

Gentlemannen
Ömsesidig respekt. Det tolkar jag det som, när hästen inte behöver hållas i för att jag ska komma upp, stannar när jag hamnar på sniskan, inte far iväg för att polarna gör det i hagen, är lätt i handen och snällt följer tygen. Lillkillen är mer än snäll. Han har respekt. Väntar snällt när jag behöver fixa med mitt, nosar försynt för kontakt. Han är med i tanken och uppmärksam. Vill samarbeta – som hästar vill när de inte tror att livet handlar om en fight. Livet med hästar är seriöst men skoj. Det är ibland tuffa tag om det händer saker. Men främst är det små, små detaljer och säkerhet. Säkerhet – som vi ska utstråla för att ge vägledning så att allt blir rätt.

Anpassning
Det gäller bara för oss att läsa av tidigt och väl, känna av om hästen är spänd eller om den är lugn i sinnet. Pigg är något helt annat – det är livsenergier, inte rädsla. Det gäller att lära sig se skillnaden. ALla hästar har sina identiteter och personligheter. De behöver tas på något olika sätt även om grunden är densamma. Återigen – känsla behövs. Och känsla kommer av erfarenhet och av att jobba, jobba, jobba med hästar. Hela dagarna. Och inte bara på ett instrumentellt vis. Vi måste samarbeta med dem, läsa av dem hela tiden och tolka signalerna. Först då kan vi också skapa arbete på hästars vis – utan att bli mjäkiga.

Känslig för vikten
En unghäst är så känslig för vikten att det gäller att ha balans. Idag var en sådan dag då det rent praktiskt var svårt. Traven blev så vansinnigt stor att jag lätt halkade någon centimeter här och där. Snön räcker nästan upp till knäna på hästen – men så bra med härligt underlag! Men svårigheten ligger i balansen. Jag vill att minsta vink från mig

av

Show me a litte respect!

…sjön Aretha Franklin. En av mina absoluta favoritlåtar. För är det inte det värdighet och livet självt handlar om. Respekt för de levande. Även andra har sjungit vackra sånger om det. Michael Jacksons låt om att respektera allt levande klingar minst lika bra.

Men respekt är ingenting som bara fås. Vi ser avarterna av det dagligen. Vi kräver respekt genom att trampa på andra. Tar plats och hävdar. Ytterligheterna är kanske gängen, så mäktiga i USA. De har blivit trampade på, och de vill ge tillbaka. För att få respekt.

Sann respekt bygger dock aldrig någonsin på att trycka tillbaka. Det bygger på att främja att förbättra och att ge. Respekterar jag dig, så kommer du troligen att respektera mig. I alla fall om det handlar om två personer som vill väl i grunden. Det fungerar fint för att etablera trovärdiga, sanna och inte minst reella relationer mellan människor. Men fungerar det med djur???

När jag väl satte detta i system även hos djur, började det hända saker. När jag respekterade att hästar är hästar, med allt vad det innebär, och att en individ är en individ fick jag en helt ny respons från mina fyrbenta vänner. Vad innebar då den respekt jag gav? I korthet följande:

– individer har uppfattningar och känslor som ska tas på allvar

– individer har behov som behöver mötas

– individer är olika

– ett liv är om inte heligt så i alla fall värt att hedras

– alla är vi samma, men på olika vis och alla behöver vi varandra för att lyckas. Jag behöver hästen som partner för att lyckas med min sport.

I praktiken

Det som hände mig när jag började respektera hästen som just häst var att jag slutade mäta dem efter min egen måttstock. HÄstar är inte som andra människor… så är det bara. Hästar är hästar och vet bäst hur en häst är. Jag kan bara gissa. Själv vet jag hur jag själv är och den förmåga jag har. Det försöker jag använda i att förstå beteenden, istället för att döma dem.

Detta ger i förlängningen en helt annan filosofi och inställning till det djur som jag valt att ha i mitt stall. Varför, är oftast min fråga. Jag tycker inte längre att hästar är dumma, att de gör fel eller att de borde veta bättre. Jag vet numera att en häst agerar efter helt andra betingelser än vad vi människor gör. När jag försöker kontrollera, blir de fyllda med spring i benen. När jag ser valet som dumt, är det det val de såg fanns. När jag tycker att de inte försöker, är det för att de inte förstår hur.

Hästens förutsättningar

Men för att klara av att vara respektfull behövs förståelse. För förståelse krävs kunskap. Kunskapen i det här fallet är – vad är en häst och vad är det som är essensen i deras värld? Deras värld är fylld av en vilja att få tillräckligt med mat, att få skydd från fara och att få överleva. För att klara det har de ett extremt väl utvecklat socialt sinne. Endast tillsammans överlever de. De är flockdjur och den viktigaste faktorn till överlevnad är förutom gruppen djurets snabbhet och reaktionsförmåga.

Utan det sociala sinnet hade vi aldrig kunnat tämja hästen.  Och med det sociala sinnet kan vi utveckla vårt samarbete långt utöver det vi trodde var möjligt. Men bara om vi respekterar att hästen är häst och inte alls som vi människor. Vi måste sluta mäta allt enligt vår egen måttstock och orka se längre än så.