När mörkret faller får våra stavar i ögat svårt att fånga upp tillräckligt med ljus för att vi ska se klart. Det gör det svårt för oss att lokalisera oss i mörkret. Därför tycker inte heller alla om mörkret. Då tänder vi gärna ett ljus.

Vår begränsade syn under natten beror på att vår näthinna är fylld med fler tappar än stavar. Där tapparna ser färger, gör stavarna det möjligt att se med begränsat med ljus. Hos hästen är det precis tvärtom. För våra ädla flyktdjur är det viktigare ATT se vart man går, än att se vilken färg något har.

Forskning har visat att hästens nattseende är mycket väl utvecklat. Studier på mustanger i USA har visat att dessa vilda djur gladeligen galopperar i den mest otillgängliga terräng under natten, även då månen inte skiner utan endast stjärnorna finns till hjälp. De kan även se stora och medelstora objekt utan problem, även om ljuset är riktigt dåligt.

Vad skönt för alla oss som funderar på om hästen kommer att snubbla i mörkret. Det kommer den inte – i alla fall inte om den har normal syn. För den ser utmärkt även i mörkret.

Reference: Hanggi, EB, Ingersoll, JF, (2009). Stimulus discrimination by horses under scotopic conditions. Behavioural Processes, 82(1), 45-50. DOI: 10.1016/j.beproc.2009.04.009