hästhållning

av

Avvänjning av föl

I år har jag ingen liten fölunge som väntar på att för första gången se dagens ljus. Inte heller går det någon liten knatte vid sin mammas sida och lär sig om hur vi konstiga människor beter oss, hur världen är funtad eller hur hästar beter sig. De föl som jag har är numera stora grabbar, med full fart ute i hagen, tillsammans med kompisar.

Det är lite tråkigt. Det finns få ting här i världen som är mer fascinerande än att se en fölning eller att se den lille se världen utanför med stora förvånande, men nyfikna ögon. Den senaste dök upp i mars, för ganska precis två år sedan. Han passade på att dyka upp precis när snöstormen rasade som värst. Då var jag extra glad över att allt gick som det ska. Hur hade vi annars kunnat få ut veterinär inom rimlig tid, när drivorna låg som stora sjok på vägen? Men som sagt, allt gick fantastiskt bra och hans första blick av världen var att den var alldeles vit och kall. Nu vet han bättre.

Att avvänja ett fölis
När den första fölisen dök upp i mitt stall började jag redan första dagen att fundera över avvänjning. Det var ju en pojke. Annars hade jag nog inte brytt mig så mycket. Ston är med ston och det hade nog ordnat sig av sig själv. Men hingstar blir könsmogna och tycker att tjejerna är lite väl vackra. Så jag läste och funderade. På Flyinges hemsida och i ”att bli med föl” fanns flera förslag, men ett som rekommenderades varmast: successiv avvänjning och gärna sent. Jag kom snabbt fram till att det nog passade mig. Jag skulle se och veta, när tiden var inne.

Hästarna löser frågan
I mina fall har det absolut inte handlat om att något sto stött bort sin fölis. De har alla varit ypperliga mammor som verkligen månat som sina föl. Det gick därför inte att utgå från att hästarna skulle sköta biffen. I alla fall inte på det sättet. Harmonin var totalt och hur de stod ut med de små spattiga och busiga fröna är mer än vad jag förstår. Särskilt de andra stona. Lilla gotlandsrusset som lekte och lekte och lekte.

Det kom dock en tid för var och en att säga farväl till tjejligan. För den ena var det när han började lära sig kliva på ett sto. ”Moster Tammy” var mer än hjälpsam att visa. Då fick det bli grabbligan istället. Det gjorde inte mycket. Där fanns kompisar han redan kände, tack vare inväjning och mamman var igång sedan länge. SÅ han var van att ha andra polare. Sedan såg han sin mamma på andra sidan, och det verkade räcka fint.

En annan åt något så förskräckligt att mamman hade svårt att hålla hullet. Fölet var fet som en gris, medan mamman tunn som en speta. Det gick inte längre, hur jag än fodrade. Så då fick även den lilla kraken flytta till grabbarnas gäng. Inte hade han några problem med det. Det tog ett par veckor med egen box brevid mamma och sedan insåg han fördelarna. Grabbarna var bra mycket roligare att umgås med. Där gick det att leka ordentligt.

Många säger att ett föl ska avvänjas vid sex månaders ålder. Jag ställer mig verkligen frågan varför? Det händer inte i naturen, och det finns inget som kräver det i människans vård heller. Mina hästar har alltid hållt igång även under och efter fölning, med varsam träning. Fölen med till en början, men sedan ensamma. Först en liten stund, och sedan längre. Det har gjort att fölen blivit vana vid att mamman jobbar. Tack vare harmoniska flockar har det gått utmärkt i alla fall.

Ekonomiska skäl?
Att göra det av ekonomiska skäl är inget bra argument. ANtingen har man råd att föda upp en häst, eller så har man det inte. Då ska man också låta bli. För kostnaden av att vänja av ett föl tidigt kan stå en ägare mycket dyrt. Magsår hos föl är inte att leka med, beteendestörningar orsakar stora problem och det är visat och forskning pågår om hur olyckliga och stressade djur lättare blir sjuka (se Linda Keelings forskningsområde: glada djur är sunda djur…). Tillväxten vid tvära avvänjningar tidigt får sig också ett hack, vilket gör att uppbyggnaden av själva hästen kan bli sämre. Det leder till sämre hållbarhet längre fram. Även stona kan drabbas av sjukdomar pga stress vid särskiljningen. Kolik och juverinflammationer är inte helt ovanliga.

Själv är jag glad att jag inte hade någon brådska. Några stressproblem eller andra problem har jag inte varit med om. Det värsta som hände var nog att en av fölisarna ville hänga med på ridturen och stack under stängslet ett par gånger. Han lärde sig dock att elen inte är någon skön upplevelse.

Mer läsning om avvänjning:
Hästens näringsbehov Christina Planck och Margareta Rundgren
Att bli med föl
Eva-Marie Lewin, fd veterinär Flyinge med specialinriktning avel.
Flyinges hemsida (kika under avel)

av

Galoppptränare avstängd i USA

Det är intressant att läsa om svenska djurskyddsfall och sedan växla över till att läsa om de amerikanska. Särskilt intressant blir det för att många i vårt land hojtar och skriker efter att vi ska ha djurpoliser, precis som i USA. Det är som om folk i allmänhet tror at det är bättre ”over there” för djuren. Jag har tidigare läst om djurskydd inom jordbrukssektorn, och jag kan avslöja att det är så kul läsning. Men det kan ni läsa mer om här, på USA:s motsvarighet på jordbruksverket.

I vilket fall som helst talas det just nu om hästtränaren och hästuppfödaren Lope M Gonzales som dömts till 33 (!) fall av djurmisshandel (animal cruelty) i Florida. Mer konkret för att ha svultit hästarna. Hästarna omhändertogs från gården.

En av de hästar som omhändertogs på gården.

Till skillnad från i Sverige döms han för varje enskilt fall, det vill säga varje häst som farit illa under hans vård. Många tycker han borde ha fått mycket mer än så. Han fick ett års villkorligt på varje fall som adderas upp och 50 dollar i böter för vart och ett av misshandelsfallen plus lite skadestånd. Totala summan slutade på under 3 000 dollar.

Jockeyklubben i USA har också bannat honom för evigt. Det är första gången det händer och i USA kallas det för motsvarigheten till klubbens dödsstraff. Ingen av hans uppfödningar får någonsin registreras som galoppörer. Det är det hårdaste straff Jockeyklubben kan utfärda.

Fler av hästarna som ansågs undernärda

Men, det finns alltid ett men. (Varför gör det det? Har Tony Irving tagit över helt här i världen eller…?) Han har fortfarande rätt att köpa och sälja hästar uppfödda av andra än han själv och att tävla dessa hästar. Uppfödningen må de ha fått stopp på, men inte allt det andra.

För mer information, gå gärna in på tidningen The Horse, eller klicka här och här

Bilderna är tagna av Marion County och användes som bevis i tvisten.

PS En snabbtitt på Google ger att Gonzalez sålt mängder med uppfödningar på auktioner, liksom han köpt hästar under hela förra året.

av

Amerikansk kändishäst har gått bort, 38 år gammal

Elmer Bandit är en häst som trollbundit en stor del av den amerikanska hästvärlden. Han hade rekordet i antal mil som han gått i distansrittstävlingar i landet och var en häst som verkade älskad av alla. Han kom inte upp från vilan en morgon ute i hagen och var för svag för att komma upp. Då vädret var mycket kyligt blev han snart nedkyld och ägare och veterinär beslöt att låta honom gå iväg till de gröna ängarna.

Elmer Bandit var senast förra året aktiv i sporten och var då enligt uppgift precis som vanligt. Han var het på gröten de första kilometrarna innan han lugnade ner sig för att tillryggalägga resten av den sju timmar långa banan. Han tog sig runt godkänt och med godkända värden.

Det är inte bara Elmer Bandit som har blivit känd. Ägaren och ryttarinnan Mary Anna Wood har blivit minst lika känd för att vårda hästen på absolut bästa sätt, även under de längsta tävlingar. Hon har inte missat en detalj i de förändringar i beteenden som han visar, gett honom det han behövt i exakt rätt ögonblick. Hennes kärlek och omsorg för hästen var beundrad och en inspiration för andra långdistansare.

Elmer Bandit sågs som gammal länge. Få hästar blir så gamla. Veterinärer har konstaterat att bra gener och god omvårdnad är orsaken till att han lyckades uppnå en såpass hög ålder. Han hade också en något egen och omskriven diet. Han var inte lätt att föda, särskilt inte med tanke på att han tränades och tävlade så länge. För att få i honom tillräckligt med foder gav ägaren Mary Anna Wood stora dagliga ransoner av betfor, melass och foderpellets i en sörjig soppa. Han fick även alfalfa vid behov. Som 30+-are hade han inte mycket till tänder kvar, men åt med omsorg och glädje. Det tog dock lite tid.

Mer om Elmer Bandit och hans ryttarinna går att läsa om på The Horse. De följde ekipaget under ett halvår och har också skrivit en form av nekrolog.

av

Fritidsintresse ställs mot djurens väl i storstan

Nu är det fullt med diskussioner i hästvärlden om den blivande regeln att hästar ska få en ökad rörelsefrihet i sin vardag. I augusti smäller det. Då ska hästar i allmänhet få gå ute varje dag och kunna ha en hage som är stor nog för alla gångarter.

Senast den 16 februari 21010 publicerades en mycket intressant och belysande artikel om fenomenet i SVD som du kan läsa här. Där finns också en länk till en artikel om problemen med att ridskolornas farhågor om att barnen inte ska kunna rida på skolorna framöver.

Det ska bli mycket spännande att se vad som händer i praktiken. I media diskuteras i alla fall problemen med hagtillgång i storstaden och för de ridskolor som finns där. Argument för och emot utegång haglar. De som vill ha det som förr påpekar skaderisk, att hästarna tas hand om väl ändå och att de har det bra. Ett stort argument mot utegången är också att der blir omöjligt för barn och ungdomar i storstäder att rida.

De som vill ha utegång bygger sin argumentation både på forskning om hästens naturliga behov av social kontakt och rörelse och etiska skäl. Ingen trivs i en bur det knappt går att lägga sig i. Flera inlägg i media har även behandlat frågan huruvida ridning och hästägande är en mänsklig rättighet eller inte.

Här står lätt djurskyddet mot de mänskliga rättigheter vi anser oss kunna ta oss och livskvalitet för de tjejer och grabbar som rider på ridskolor i staden. Jag tycker inte att deras rätt till en fantastisk fritid ska negligeras på något sätt. Däremot är frågan hur problemet ska lösas.

För att inte släppa ut hästarna är inte bara dåligt för hästarna idag. Det är också en tradition som har en tendens att gå i arv. Om ridskolebarn lär sig att hästar är varelser som står uppbundna i ett snöre när man inte rider dem, blir synen på hästen mycket märklig. Dessa hästar beter sig inte heller riktigt som hästar som får vara just hästar största delen av dagen.

Det kanske är här problemet ligger nu när nya regler kommer till? Okunskapen verkar vara stor. Många av oss har börjat våra karriärer inom hästeriet på en ridskola. Jag är en av dem, och en av de som gick på ridskola i stan där hagtillgången var obefintlig. Om man bara ser och upplever sådana hästar vet man inte vad de heller KAN vara, i en bättre miljö.

De hästar som är på sådana ridskolor är inte sådana hästar jag jobbar med idag. Jag har fått lära mig mycket efter att jag slutade, om man säger så. De hästar jag har idag vill röra sig, vill vara med folk och har en helt annan mentalitet än de jag upplevde som liten. Om barn ska lära sig om häst ska de också få träffa hästar som är sunda, friska och välmående – på alla sätt. Det inkluderar inte minst hästar som får röra sig fritt och vara med sina artfränder utan att kontrolleras i vartenda steg av en människa. Här har ridskolorna lång väg att gå….

DET däremot är en mänsklig rättighet att få uppleva. För en sund och frisk häst som vårdas utifrån sina egna förutsättningar och inte mäts efter vår måttstock. Det är en upplevelser som man inte glömmer i första taget. Det är lycka, det.

Släpp hästarna loss – det är vår. För hästens, framtida hästars och barnens skull! Släpp också för guds skull till mark åt ridskolorna. Hästar kräver arealer. Så är det bara!

av

Ilse Österwall – vass penna och insiderkunskap i förening

Ilse Österwall är en dam med skinn på nässan, vass penna (eller giftigt tangentbord) och gedigen kunskap om hur världen bakom kulisserna inom galoppen och travet ser ut.

Ilse har vigt sitt liv åt att själv träna hästar, men på ett något annorlunda sätt än de flesta andra i branschen gör. Jag kontaktade henne när jag funderade på att sätta en unghäst i träning.
”Gör det själv”, var slutsatsen jag drog av hennes mail. Hästen skulle må bra mycket bättre och skulle ha vansinnigt mycket roligare. ”Hoppa, rid ut och stärk hästen så att den har roligt. Då kommer den att gå så bra den kan på löpet sedan. Du är inte någon som skulle gilla att ha din häst i professionell träning.” Vi diskuterade också foder, hästhållning och mycket annat matnyttigt och det gav mig de insikter jag behövde för att ta ett beslut. Jag lämnade aldrig bort hästen utan den blev ridhäst hemma istället – och trivs mer än utmärkt med det.

Däremot insåg jag snabbt att Ilse Österwall kan det där med trav och galopp, om hästar och hästhållning, och vad som verkligen försiggår där bakom det vi ser. Jag började följa hennes blogg och gör det än. Det är nattsvart humor blandad med ett stort och envist hopp och Ilses kärlek till hästen lyser igenom i alla inlägg. Nyheter presenteras på ett mycket fyndigt och fartfyllt sätt.

För den som verkligen vill veta hur den här världen är – varsågoda. Läs Ilses blogg. Det är hon, hästarna och branschen väl värd! 🙂

Hovtramp.

av

Naturligt kontra naturligt behov

Jag deltar och läser gärna inlägg och kommentarer på webben. En sak jag reagerat på särskilt är när till exempel lösdrift och utegång diskuteras. Det händer då och då, ganska ofta faktiskt, att debattörer missar skillnaden mellan ”naturligt” kontra att ha ”ett naturligt behov”.

Båda aspekterna är mycket viktiga i förståelsen av hästar, men det har olika betydelser. Det som är naturligt är i sig inget behov som hästen behöver uppleva. Ibland är det tvärtom så att om vi vet vad som är naturligt för en häst, vet vi också vilka negativa konsekvenser en felaktig hästvård och hästhantering kan ge.

Vad är naturligt?

Naturligt har med orsak och verkan att göra. Det är till exempel naturligt att en häst springer om den blir rädd. Det är också naturligt att en häst skakar om den fryser, att den är hungrig om den svälter, att ett sår inflammeras om det inte sköts rätt och att en häst känner smärta om man piskar den. Lite mer abstrakt kan vi också säga att det är naturligt för en häst att utveckla magsår om den är stressad under en längre tid och att det är naturligt att en häst som står inboxad 24/7 utvecklar stereotypa beteenden. Däremot är det inte naturligt att en häst med ett steroetypt beteende smittar andra med sitt beteende.

Inget av dessa så naturliga konsekvenser är ett naturligt behov hos hästen! Den mår inte precis bättre av att vara hungrig och att darra av köld. Men det är helt naturligt att hästen gör det om den inte får sina naturliga behov tillfredsställda.

Vad är naturligt behov

Ett naturligt behov hos en människa eller djur handlar om det som krävs för att individ ska må riktigt bra. En häst har till exempel ett naturligt behov, både fysiskt och mentalt, att få röra sig. Den har också ett naturligt behov av att äta under många timmar av dagen, att få ha överblick sin omgivning och få sitt sociala behov tillfredsställt. DET är naturliga behov, till skillnad från naturliga konsekvenser av en yttre omständighet.

av

Gott djurskydd enligt veterinär Per Michanek

Vad är ett gott djurskydd egentligen? Veterinär och galopptränare Per Michanek har i åratal engagerat sig för att förbättra svenskt djurskydd. Det finns många som tror att svenskt djurskydd är bäst i världen. Men vad är sanning och vad är myt? Enligt Per finns i det i alla fall mycket att förbättra inom det svenska djurskyddet.

Rykande aktuell
Per är under våren 2010 aktuell med boken ”Vi har avlivat din häst. Den ligger under presenningen”. Boken handlar om individuella fall där ägare till djur ser sig som helt överkörda av kommunens djurskyddsinspektörer. Genom boken, som skrivits tillsammans med Anders Thelin och Lars-Ola Borglind, går Per till hårt angrepp mot ett djurskydd som i deras tycke mer skadar människan än är till gagn för djuren.

Ett brett engagemang

Per Michanek är praktiserande hästveterinär och har forskat på stallmiljöer på lantbruksuniversitetet. Han är också ledamot i Sveriges Veterinärförbund. Det ger en bred grund för att ta ställning och att se faktiska konsekvenser av de lagar vi hoppas hjälper. Per Michanek är en efterfrågad talare och anlitas ofta som expert vid olika djurskyddsfrågor.

Nya boken

Boken har väckt ganska stor uppmärksamhet. I mitt tycke kunde den få än mer. Men en ledare i ATL, är på Pers och Anders sida. Ledaren hittar du här. Läs också gärna de personliga kommentaterna till denna Ledare.

Ett djurskydd har många bottnar
Enligt författarna behöver vi ta hänsyn till människor OCH djur när djurskyddslagar tas fram. Att trycka ner, kontrollera och sanktionera är inte den bästa lösningen. Det djurskydd vi har idag är en rationaliseringslag till förmån för storproducenter. De små producenterna har inte en chans. Den är politisk, inte gjord för vare sig djurs eller människors bästa. Den är till för att blidka intressegrupper, inte för att skapa ett hållbart regelverk för en levande landsbygd med hälsosamma djur.

Galopp är passionen

Vid sidan om allt detta är Per också väldigt duktig på att träna och föda upp galopphästar i sitt stall i Vollsjö. Han och livspartnern Anna, som också är en duktig veterinär, tränar själv hästarna. Deras lösdriftshästar bevisar gång på gång att Pers och Annas kunskap om hästar och deras lösdriftssystem är ett fungerande koncept även på tävlingshästar. Bara under 2008 tjänade hästarna över en halv miljon på banan.

Bok om att bygga stall

i ”Att bygga häststall” ger Per Michanek råd och tips inför stallbyggandet – från hästens synpunkt. Boken är fylld med idéer om hur det går att bygga ekonomiskt OCH ge hästarna det de behöver. Bland annat ställs fenomenet med boxar helt på ända. Traditioner är inte till för att följas – i alla fall inte om hästen får välja.

Varför lösdrift?

Hästen har ett rörelsebehov som heter duga. De äter nästan hela dagen och vandrar resten av tiden. De behöver dessutom känna att de har översikt över sin omgivning för att känna sig trygg. En häst som står uppstallad i box får en sämre grundkondition och sämre funktion i nervsystemet.  En häst på lösdrift får mer sällan kolik, rörelsestörningar, magsår eller andra ”välfärdsproblem”. Dessutom blir de mycket stabilare i psyket.

Ligghallar?

Per anser inte heller att det behövs ligghall om hagarna är tillräckligt stora och ger tillräckligt skydd. Däremot är lighallar bra om de utformas rätt och hagarna inte ger det skydd som hästen behöver. Men då ska de också utformas rätt och hästarna ska skötas på rätt sätt.

Luft och kyla

Ett av de stora problemen med stal är också att luften inte är som den borde för att en häst ska må bra. Däremot tål hästen bra mycket mer kyla än vi tror. Vi behöver inte stalla upp dem för att värma dem. Snarare tvärtom. Värmen i stallet leder till hög luftfuktighet och dålig luft. Hästar klarar temperaturer till neråt -30 grader om de är friska och har normalhull.

Praktiska fall  

Per anlitades bland annat i KC Ranch-fallet, ett fall som handlade huruvida kor som går lösa på Revingehed behövde vindskydd eller inte. Här stod Per Michanek på djurhållarens sida. Det är inte så konstigt att Per var engagerad i fallet. Hna har god insyn i ranchdrift och de konsekvenser, mestadels positiva, som de har för nötkreatur. I kammarrätten yttrade han sig så här om KC Ranchs djurhållning:

” kor med vinterpäls som går ute på stora arealer

väldränerade, gräsbevuxen mark har inte behov av artificiella liggunderlag”.

 Han anmärkte också att ligghallar i vissa fall har en motsatt effekt mot den avsedda. Mer om fallet går att läsa på flera ställen, bland annat här och här

Lösdrift inte för latmaskar!

Men så säger då många att lösdrift är för latmaskar! Men det handlar hela tiden om ATT sköta hästen bra, men låta den få sina naturliga behov tillgodosedda! Jag kan inte tänka mig att Per anser att lösdrifter som inte sköts är ett alternativ till stall. Däremot anser han att om vi har en djurvänlig inställning till hästarna, och ser till deras behov kan vi faktiskt också spara en del pengar. Jag misstänker att vi kan spara en del ryggar och tid också…. 🙂 Tiden bör nog däremot inte användas till att titta på TV, utan snarare till att se till att hästarna får det foder, det vatten och den skötsel som de verkligen behöver i övrigt. Men in- och utsläppen slipper man ju.

Mer om Per Michanek:

Webbradio – Vi är ganska dåliga på hästhållning

Utdrag från seminarium den 17 januari 2010

av

Hästhållning enligt veterinär och tränare Per Michanek

Jag hade tänkt att skriva ett längre inlägg om den intressanta djurskyddsprofilen, veterinären och tränaren Per Michanek. Men det får bli vid ett annat tillfälle. Nu tänker jag mest citera hur han själv beskriver sin hästhållning. Han hästar är i full träning och på Bukefalos berättar han om hur deras boende fungerar för hästarna:

så här gör vi: Hästarna bor ute, alltid. De har varsin hage på cirka 30 x 80 meter (stålrörsstaket) och ett litet hus där två hästar har varsin box som de kan nyttja efter behag. Uteklimat även i boxarna. Mellan boxarna finns en ”krubba” där de två äter ensilage tillsammans (alltid fri tillgång). De har varsin kraftfoderautomat där de får små portioner kraftfoder tio gånger per dygn. Foder behöver fyllas på cirka var tredje dag. De delar på en frostäker vattenkopp. Vi strör (utan att mocka) en gång per dag (om det behövs). Mockar med traktor två gånger om året.

Hästarna har oftast täcke. På vintern för att underlätta rykt (vi har tyvärr tung lerjord), på sommaren för att ge visst skydd mot insekter. När det är snö går de utan täcke. De vilar oftast nov-dec. När de sätts igång i januari klipper vi dem. När vi skall rida tar vi in dem i ett par ”vanliga” boxar när vi gör i ordning dem.

Fördelar:
Djurvänligt – stor frihet. De rör sig som de vill, har alltid något att göra, alltid foder, alltid sällskap, oberoende av skötsel och fodring.
Människovänligt – minimalt med arbete, vi rider i stället för att mocka och fodra. Lätt att få hästvakt när vi är borta, bara att titta till.
Hälsomässigt – aldrig sjuka (undantaget skador på galoppbanan), luftvägsproblem och kolik förekommer till exempel inte.
Blir starka och hållbara – jag kan inte påminna mig att någon av våra hästar haft en ledinflammation.
Billigt att bygga och att sköta – enkla byggnader, lättarbetat.
Tryggt – om stallet börjar brinna går hästarna ut.
Lättränade hästar – utegången ger dem en viss grundkondition.
Och så vidare….

Nackdelar:
Insekter vissa somrar – ibland funderar vi på att ha dem inne på dagarna, men hittills har det gått att ha dem kvar ute.
Trampar av sig fler skor än ”innehästar”.
Nya hästar – hästar vi köper som är vana att stå inne får ofta ont i hovarna (någon sorts lindrig fång) i början – de är väl inte vana att använda hovarna så mycket? Sedan blir dock hovarna mycket bra.
Blir skitigare och mer långhåriga än innehästar – går att avhjälpa med ryktborste och klippmaskin.
Flockbeteende – vissa hästar blir beroende av kompisar och svåra att till exempel ha inne ensamma om det skulle behövas.

Hälsningar Per”

Jag hoppas Per inte misstycker att jag kopierat ett så långt inlägg. Jag ska försöka kompensera detta genom att helt enkelt skriva om Per och hans härliga kamp för ett djurskydd värt namnet och hans framgångsrika karriär som såväl tränare som veterinär i ett kommande inlägg.

av

Boxens storlek har betydelse för vilan

De allra flesta hästar står uppstallade i boxar. I Sverige finns ett minimimått som krävs för att få stalla upp en häst. Minimistorleken är beroende på hästens egen storlek. Det kan te sig naturligt att en större häst betyder en större box. Men varför egentligen?

En av anledningarna är att en häst som få ren stor box i förhållande till sin storlek oc också kan vila sig bättre. En studie i Danmark har visat att hästar med en större box ligger ner och vandrar och rullar bättre än i en liten box.

Studien genomfördes av Peter Raabymagle MSc och Lan Ladewig PhD för Kungliga Veterinär och jordbrukshögskolan i Fredriksberg, Danmark.

av

Vita hästar får mindre bromsar

Har du en vit häst? Då kan du känna dig lugn för att den slipper en hel del bromsar och annat otyg som mörkare hästar får.

Känsliga men vackra
Vita hästar anses i allmänhet känsligare. De får lättare malignt melanom, problem med synen och har svårare att överleva i det vilda. Det har dock inte hindrat de vita hästarna från att uppskattas högt av människor. MÄnniskor är svaga för vita djur – vita tigrar, vita älgar och vita elefanter ses som heliga. Kanske helt enkelt för att de är så enastående vackra och ovanliga?

Varför mindre bitna?
Anledningen till att hästarna inte får så många otyg på sig är att de små bitande djuren använder ljusets reflektion som ett medel för att hitta djuren. En viss reflektion ger att det är ett pälsbärande och gott djur. Men de vita hästarna reflekterar inte alls ljuset på samma sätt, och undslipper av den anledningen många broms. Det är bra, för de vackra vita hästarna måste ju ha en fördel i livet framför sina kamrater – förutom att de faktiskt borde klara sig bättre en sådan vinter som 2009-2010 då, när de knappt syns alls i de meterhöga drivorna som finns i hela Sverige.

Rapporten går att avläsa här