Hästar och Ridsport

av

Vem 17 vågar sälja en häst?

Hästar faller, liksom andra sällanköpsvaror under den lag som anger att en köpare kan reklamera varan upp till två år efter köpet om varan visar sig defekt. Samtidigt är det väl dokumenterat att ryttrare och hästägare kan förstöra en häst på veckor allena. Ekvationen går inte ihop.

Nu senast har en säljare, ett förmedlande bolag, sålt en häst för 150 000 kr. Rätten ger köparen rätt till ersättning, inte bara för köpskillingen utan för mängder med omkostnader. Totalt rockar det loss på en bra bit över 300 o00. Det sjuka i det hela är att hästen dömdes ut, att veterinärerna dock visade sig oeniga om den verkligen skulle dömas ut – OCH att hästen idag lever i all välförmåga och tävlar! Läs mer själva och bedöm själva på www.ridsport.se. Detbatten är i full gång där – vilket jag förstår fullkomligt.  

Det är så man sätter kaffet i vrångstrupen. Med denna dom är det då fritt fram för folk att köpa en häst, rida den hipp som happ och upptäcka fel och brister som de klagar på, när de i själva verket är de själva som gör skadan!  Lagen anger nämligen inte bara att det tar två år innan dolda fel-klausulen upphävs. Inom sex månader är det säljaren som ska bevisa att felet inte förelåg där från början. Andra domar har visat på att veterinärundersökningar inte är nog. Vad är då nog?

Näe – nu blir det nog tufft att få en bra hästbransch i landet. Mängder med folk har redan dukat under av finanskrisen, fler har tröttnat på alla lagar och regler och tillstånd som finns och nu detta. Det är så undertecknad undrar om vi svenskar verkligen vill ha hästar i vårt land. Trenden går ju åt motsatt håll.

En stor tanke skickas också till alla dessa hästar som ses som varor som kan användas hur som helst. Blir det fel på dem, det vill säga ”varan” är det hästens eget fel indirekt. Det är alltid fel på dem, inte på hanteringen, ridningen eller uppstallningen. Stackars arma krakar! Är det verkligen den synen vi ska ha? Varthän är vi på väg då?

av

Del 1 – lärdomar från ett ungsto

Mörkt, eländigt, lerigt. Det är ännu en så kallad vinter i Skåneland och jag undrar i mitt stilla sinne hur jag ska stå ut! Tur då att medryttare kommer och vill rida så jag tvingas iväg till ridbanan. Banan lyses upp av ett skarpt sken. Omkring oss är bara mörker…

Men så inser jag snart att jag, som i min enfald envisas att tro att jag tränar hästar, blir tränad själv. Den här gången är det ungstoet Isa som står för undervisningen i samarbete med min frågvisa medryttare. Jag tränar från mark i min repgrimma. Alltför länge sedan vi gjorde det, inser jag och tänker på alla de timmar jag stått och tränat inför Leslie Desmond i mitt gamla stall. Åh vad jag saknar den tiden, då inser jag för att sedan återgå till mitt lärande.

Isa visar hur känslig hon är. Visar jag för tydligt far det iväg med en väldans fart. Små, små signaler är det enda som behövs. Grova tilltag är inte tillåtet. Fokus på det som önskas. ”Släpp iväg energin”, tänker jag och hästen far iväg. Jag skulle så gärna önska att jag kunde skriva i en härlig trav, men Isa har ingen trav. Det tassar iväg. Så är hon en liten fullblodstjej också. Snabb som vinden, vaken som en soluppgång. Men lika snabbt och lika lätt blir det stopp. En blick, en undran, fokus på varandra. Jag följer med i flödet och låter det bara hända. Ingen stress, inget motstånd. Så, som det alltid borde vara.

Och hon lyser så av liv, ger mig energi och värmer i mörkret. Den gode Isa var en duktig lärare idag. Hon vet, jag tror och vi vet så väl att det är på det sättet. För jag är människa och tänker. Hon är häst och känner.

av

Arbetsskada vanligaste sjukdomen hos häst

Det finns mycket underligt i hästvärlden. Idag läser jag att hältorna är den vanligaste sjukdomen hos häst. Det har en undersökning från SLU kommit fram till. Inte för att det var en nyhet för någon hästägare kanske, men å andra sidan verkar hästvärlden kräva forskning i de mest fundamentala och givna spörsmål. Som till exempel den härliga forskningen som har lyckats bevisa att hästar påverkas av nervösa människor. Vem sjutton gör inte det, förresten? Och sedan när ses en hälta som en sjukdom, undrar jag. Men det kanske ses som en arbetsskada och därmed kan räknas som sjukdom. Hästen blir ju sas sjukskriven i alla fall, förhoppningsvis.

av

Artikel om rollkurens inverkan

Så har min vetgirighet åter fått mig att söka information. Den här gången blev det en engelsk sökning på internet. Jag har under några dagar letat fakta och forskning om just rollkurens eventuella för- och nackdelar. Det är mycket tyckande och tänkande,  och det är inte så lätt att finna riktiga argument med forskningbelägg.

Men så fann jag till slut en hemsida vid namn www.horsesforlife.com. Här ligger en länk ute till en artikel i ämnet av Dr. Cook, en välrenommerad veterinär med årtionden på nacken som kirurg och anatomiexpert. Hans 52 sidor långa artikel om Rollkuren skickades år 2007 till FEI. Men ännu har inget hänt… Jag som ändå är intresserad i ämnet har missat det totalt, och jag har inte sett någon annan referera till artikeln heller. Förrän nu.

Karln måste ses som omåttligt obekväm, eftersom FEI anser att det inte finns några belägg för att Rollkuren är skadlig. Vad Dr. Cook tar upp är såväl de psykiska och fysiska men som uppträder vid ridning i rollkursform. Han tar upp bettets inverkan då det hela tiden är tryck i tygeln, han tar upp hur nerver, muskler, senor, skelett, andningsorgan och inte minst sväljorgan påverkas. Han tar även upp hur hästen underkastas psykiskt.

Nu har jag en förfrågan till den eller de som läser det här inlägget. Finns det någon artikel som bygger på vetenskapliga fakta där det framkommer några positiva effekter av rollkuren? Dessa vill jag gärna ha tag på.

Jag läste en gång idéhistoria. Där fick jag lära mig att det inom alla vetenskapsområden råder ett visst paradigm. Uttalanden som strider emot detta paradigm har höga beviskrav för att röna trovärdighet. Det kullkastar nämligen paradigmet i sig och ett så kallat paradigmskifte träder i kraft. Världen efter ett paradigmskifte blir sig aldrig mer lik. 

 

 I det här fallet finns ett paradigm som anger en viss form och att andra former inte verkar för ett korrekt arbete utfört av hästen. Inom samma paradigm råder också att vissa sätt att hantera hästar på faller utanför det vi kan kräva av oss själva – att vi hanterar djuren med minsta möjliga negativa påverkan. Andra sätt ska och bör bemötas med ett starkt kritiskt öga.

Inom ridsporten verkar dock paradigm bara gälla för vissa. Är personen i fråga namnkunnig nog kan han eller hon strunta i att ta hänsyn till den forskning som finns om vad som är bra ridning och säga att det funkar därför att han eller hon vinner! I min värld, en värld baserad på forskning och fakta och på ett liv tillsammans med hästar, strider det mot alla principer som finns. Det är inget argument alls.

Därför vill jag gärna veta om det finns en enda vetenskaplig rapport som stöder bruket. Det enda jag hittat var att det i alla fall inte var skadligt i korta stunder, på vissa hästar som var vana vid metoden. I alla fall om skadligheten mättes i stressnivåer. Men det säger ju egentligen inte någonting om hur hästen upplever det, vad som händer vid stadigvarande rollkursmetoder eller vad som gällde för någon parameter i övrigt förutom stressnivån i kemisk bemärkelse. En ganska ynklig undersökning med andra ord som ställer fler frågor än svar. Om bristerna i denna rapport och några fler, får jag ta upp vid ett annat tillfälle.

 

Vänliga hälsningar Lilla W

av

Flyttbara miljöproblem

Sedan urminnes tider har vi påverkat vår närmiljö. Dagen då vi lärde oss att bruka marken för vår närings skull, var också den dagen då vi var en ekologisk kraft. Skogar har huggits ner, marker brutits och fröer såtts. Vi människor har också sedan urminnes tider påverkat närmiljön för vår egen vinnings skull – för att skapa vackra hus, kunna njuta av blommor i vår trädgård och för att få naturen mer lättillgänglig för oss.

Redan på antiken….

Det finns mängder med exempel att ge på hur människor förr, långt före industrialismen ens var påtänkt, gjorde sitt bästa för att få en miljö som de eftersträvade. Den skulle ofta vara mer tam och brukbar för människan. Det finns ännu fler exempel på ingrepp i naturen som människan gjort och som varit menat för att ge ett bättre liv i framtiden, i alla fall för den existerande generationen och nästa. Utan den påverkan skulle Sverige vara täckt av ett nästan obrutet skogsbälte.

Inte alltid bra

Dessa alterneringar av den naturliga miljön har ibland lett till förbättringar för oss själva. I bästa fall har de också givit möjligheter för djurarter att frodas och utgvecklas. I de flesta fall har naturen mest anpassat sig efter rådande förhållanden, som den alltid gör i en ständigt föränderlig tillvaro. I sämsta fall har förändringarna skett till miljöförstöring. Många vill tro att det var bättre förr, att vi minsann tog hand om naturen förr.

Det må gälla vissa grupper i världen, men långt ifrån alla. På många håll i världen har antropologer, arkeologer och biologer upptäckt att människan varit duktig på att förstöra naturen. Skogar blev till öken och vattendrag smutsades ner.

Skillnaden mot nu

Den goda människan var kanske lika ovanlig förr som den är idag. Den enda skillnaden mellan folk förr och folk nu är kraften i det maskineri vi har tillgängligt för att påverka. Missförstå mig rätt – jag tror inte att människan vare sig är god eller ond. Jag tror hon ser de möjligheter hon ser utifrån de erfarenheter, mål och visioner som hon har. Forna befolkningar hade inte dessa mängder med maskiner och kunde därför inte påverka miljön mer än lokalt. Men det kan vi idag. Vi kan till exempel genom vår globala marknad se till att vi själva har en mycket god lokal miljö. Om vi har pengar det vill säga. Då kan vi betala för att någon annan ska skita ner sin egen miljö, i syfte att överleva.  Sedan kan vi glatt påpeka att vi minsann tar hand om vår närmiljö. Än bättre! Vi kan peka finger på de som inte gör det, utan att inse att vårt eget handlande underblåser den miljöförstörande verksamheten. Piffigt, som en av mina goda vänner skulle säga….

 

 

 

av

Ögona böj – inte halsböj…

Så har en svensk komet inom dressyrvärlden lyckats sätta fyr på en debatt som inte varit mer än ett svalt och småosande mutter bland hästintresserade på över 10 år. Här är den film på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=8hIXGiV4N4k producerat av det danska medieföretaget Epona, som skapat ett ramaskri bland hästälskare, faktiskt nästan världen över. Rollkur, eller hyperflexion som det formellt så trevligt heter, är en träningsform som upprör känslor.

 

FEI tar tag i saken

Debatten går hög på många forum och inte minst på Youtube (se ovan) och på tidningen Ridsports debattsida (www.ridsport.se/debatt). Tyvärr sker diskussionerna på en ytterst låg nivå, men de har ändå gett resultat. De upprörda kommentarerna tillsammans med de många mail sponsorerna fått har gett effekt. FEI lovar att ta tag i saken. Det får vi verkligen hoppas sker ordentligt. För som det är nu finns knappast några goda forskningsunderlag att förlita sina beslut på. Viss forskning har i och för sig skett vad gäller påverkan på skelett, muskulatur och senor vid den här typen av ridning.

Urdålig forskning

MEN, och det är ett stort men, det finns ingen forskning för vad som händer då en tränare sätter rollkuren i system och använder det regelbundet och vid längre perioder. Det finns inte heller någon som helst forskning som visar hur hästen upplever denna träningsform. Det som har visats är att de hästar som undersökts efter den här typen av träning inte uppvisar högre stressymptom – i alla fall inte om de varit vana vid metoden. Det säger däremot ingenting om hur hästen verkligen upplever situationen. Learned Helplessness är en faktor att räkna med och får inte underskattas vid någon typ av metod.

Stolta hästar

Det påstås att ett visst tvång måste ingå för att en häst ska kunna utvecklas inom ridsportsvärlden. Min fråga är som den alltid blir: varför då? Det finns alltid andra vägar att gå. Det går att få med sig hästar i viljan och tanken, precis som det går att få med alla sociala individer.

Metoder i sig är till att börja med farliga saker när det gäller levande individer. Det finns alltid en överhängande risk för att metoden går före individen, vad det än gäller. Alla individer passar inte i samma mall. Hästar är inget undantag. För mig och vad jag läst från mästare såsom Klaus Balkenhol, Reiner Klimke och Leslie Desmond finns det andra vägar att gå för att lyckas.

Jag lär återkomma med vidare forskning och inlägg i området. Det här är bara början…..

av

Hej!

Då så. Då är jag igång med min nya blogg. Det tog några knapptryck, men det är det värt. Kategorierna är någorlunda satta och tanken är att fylla denna blogg med intresanta och spännande inlägg. 

Det finns en hel del ämnen och områden som mitt hjärta klappar för. Det är tur att WordPress tillåter kategoriseringar av inlägg, så att bloggen blir läsbar och förståelig. Jag hoppas mina inlägg inte bara berör mig själv och är ett uttryck för mitt eget behov av att ”skriva av mig”, utan att den också kan tillföra ett mervärde för andra som tar del av den.

Jag har ingen som helst önskan om att skriva någon på näsan, utan ser fram emot kommentarer och inlägg på hög nivå som kan ge nya perspektiv och nya tankar inom det område som jag tar upp. Så jag hoppas på feedback och input som leder till utveckling, nya tankar och idéer och inte framför allt till en givande kommunikation!

 

Många hälsningar

 

Little W