Hästar faller, liksom andra sällanköpsvaror under den lag som anger att en köpare kan reklamera varan upp till två år efter köpet om varan visar sig defekt. Samtidigt är det väl dokumenterat att ryttrare och hästägare kan förstöra en häst på veckor allena. Ekvationen går inte ihop.

Nu senast har en säljare, ett förmedlande bolag, sålt en häst för 150 000 kr. Rätten ger köparen rätt till ersättning, inte bara för köpskillingen utan för mängder med omkostnader. Totalt rockar det loss på en bra bit över 300 o00. Det sjuka i det hela är att hästen dömdes ut, att veterinärerna dock visade sig oeniga om den verkligen skulle dömas ut – OCH att hästen idag lever i all välförmåga och tävlar! Läs mer själva och bedöm själva på www.ridsport.se. Detbatten är i full gång där – vilket jag förstår fullkomligt.  

Det är så man sätter kaffet i vrångstrupen. Med denna dom är det då fritt fram för folk att köpa en häst, rida den hipp som happ och upptäcka fel och brister som de klagar på, när de i själva verket är de själva som gör skadan!  Lagen anger nämligen inte bara att det tar två år innan dolda fel-klausulen upphävs. Inom sex månader är det säljaren som ska bevisa att felet inte förelåg där från början. Andra domar har visat på att veterinärundersökningar inte är nog. Vad är då nog?

Näe – nu blir det nog tufft att få en bra hästbransch i landet. Mängder med folk har redan dukat under av finanskrisen, fler har tröttnat på alla lagar och regler och tillstånd som finns och nu detta. Det är så undertecknad undrar om vi svenskar verkligen vill ha hästar i vårt land. Trenden går ju åt motsatt håll.

En stor tanke skickas också till alla dessa hästar som ses som varor som kan användas hur som helst. Blir det fel på dem, det vill säga ”varan” är det hästens eget fel indirekt. Det är alltid fel på dem, inte på hanteringen, ridningen eller uppstallningen. Stackars arma krakar! Är det verkligen den synen vi ska ha? Varthän är vi på väg då?