Så här i januari är det hög tid att lägga massor med teoretisk kunskap i hjärnan inför en spännande hästsäsong. Ett lästips från mig är att ta del av det Kajsa Boström, B-tränare i dressyr har att säga i en klok blogg på Hippson. Här kan du läsa massor med visdomar – visdomar som kanske borde vara lite mer självklart inom hästvärlden än vad de egentligen är.

Länk till bloggen hittar du här.

I den segdragna och ibland väldigt aviga debatten om hästar som sportredskap och etisk träning och huruvida det premieras att rida på ett ur hästen sunt och trevligt sätt eller inte, spårar argumenten ut lite hit och dit och lite då och då. Jag har markerat mot det förr, och jag tänkte att det kanske skulle vara bra att göra det igen.

I det här inlägget tänkte jag att jag skulle diskutera ett argument som dyker upp lite då och då. När någon säger att hästarna tvingas till att prestera på ridbanan rycks det ibland på axlarna och denna kommentaren (eller liknande) levereras:

”Den som tror att vi med våld tvingar hästen att prestera har aldrig arbetat med hästar – för det låter sig inte göras” (för originalinlägg på en som säger precis så här se Tidningen Ridsport).

Därmed tar då debatten slut. Eller?

Nu är det ju inte så busenkelt. Det är lite mer komplicerat än så. För är det verkligen sant att ingen kan tvingas till någon prestation? Om vi lyfter blicken, om än så bara lite, inser vi snart att det inte är ett dugg sant. Det räcker med att resa till Santorini och se åsnorna kämpa upp och nerför den förbenade backen mellan hamn och stad fyra hundra meter och tusentals trappsteg upp på berget. Det räcker med en enkel googling, om man aldrig sett eller märkt att någon kan tvingas prestera något utöver det vanliga bara för att de måste. För att alternativet är än värre.

Vi kan ta några fler mycket talande exempel. Det första är ett exempel på människor. Det handlar om de omtalade kinesiska gymnastikbarnen som ”utbildas” till att bli morgondagens stjärnor. Jag vet inte om någon tror de gör detta av ren och skär och fri vilja. Jag tror att det ligger massor med annat bakom, bland annat tvång, hot och inte minst kraven på att familjen vill/behöver en bättre framtid.

Varför börjar jag då med detta klipp? Såklart för att människan anses vara en ”fri” varelse med möjlighet att välja. Som sådan borde det, om något, vara omöjligt att tvinga en sådan till att göra något som de tvingas till. Men så är det ju inte. Vi kan se det i vardagen också om vi kikar lite noga. Många gör fantastiska saker för att de tvingas till det. Inte för att de själva väljer det. I det lilla och i det stora. Vi kan tvingas till det för att vi är sociala varelser och beroende av varandra. Vi anpassar oss därför. Men inte nog med det. Vår överlevnadsvilja gör att vi ibland måste välja att göra något som vi inte vill, för att klara oss. Om vi är tillräckligt hotade, kan jag nog nästan lova att vi skulle gå ganska långt i att uppfylla någon annans förväntningar, om det i sin tur gjorde att vi överlevde eller slapp stränga straff och smärta. (det sista är det som har stor betydelse inom alla arter – man lär sig snabbt hur man gör för att undvika smärta och är beredd att gå ganska långt för det…. ren inlärningsteori.)

För att återgå till hästarna. Om vi anser att inget djur kan tvingas till att prestera stordåd. Hur förklarar vi då dessa klipp? Då är detta djur som trivs med det de gör och gör det av ren glädje. Så bra! Då skulle vi ju slippa att uppröras över det som händer i kommande videos. Allt är frid och fröjd. Eventuellt kunde några av hästarna ges lite mer mat, men i övrigt så gör de enligt resonemanget inget utan att vilja det, för att tvinga lönar sig inte (och då skulle man ju kunna undra varför nu folk då i så fall ens skulle komma på tanken att försöka plåga hästar till framgång, om det inte ger ngn effekt. För det händer ju faktiskt, trot eller ej) . Ni som redan fattar min poäng behöver nog inte kika på det här. För är man empatiskt lagd så mår man bara dåligt.

Jag hoppas ni fattar.

Så svaret på frågan om man kan tvinga någon är sjävklart ett rungande – JA! Och det är faktiskt inte så självklart att vi kan avgöra vad som är tränat på vilket sätt när vi ser ekipage på en tävlingsbana. Hästar är mycket mycket duktiga på att dölja smärta och obehg och är det någon här som verkligen, med handen på hjärtat, kan avslöja om en häst på en arena är olycklig? Det är svårt då de döljer sina obehag. Men lider gör de likafullt, om de tränas på ett oschysst sätt.

Jag kommer nog ta upp fler ”lustiga” argument i debatten (från båda sidor by the way). Tycker det där med argumentation, logik och inte minst vilka sanningar man väljer är mycket intressant. Men det här var ett första i alla fall, och ett som verkligen stör mig när det dyker upp. Ett annat är att det är djurplågeri att rida över huvud taget – men det får bli en annan gång.

Det här är den femte julen som vi firar här på Lövslätten. Det är också den första jul sedan jag var 24 år som jag inte kan fira den med min gammelfux Alexander i stallet. Det är den första julen sedan 11 år tillbaka som min schäfer Cajsa inte kommer att vara med.

Men som tur är finns väldigt många andra underbara individer som kommer fira julen med mig. Hästarna förstås, med nytillkomna Nisse inte minst! En ny fux, med en helt oskriven framtid. En häst jag redan känner kommer ge mig, oss glädje och som vi kommer kunna glädja. Hundarna och katten. Här har tant Jana, gamla omplacerade schäfertiken, tagit en naturlig plats på mycket kort tid. Och min familj. I år blir vi många. För varje nästan varje år blir vi lite fler. Som en till present som uppenbarar sig, för att värma och glädja. Så lyckan över att vara tillsammans kommer vara den stora julklappen det här året, det trots allt, trots sorg och trots besvärliga dagar, välsignade 2016.

För mig är det här också en tid då jag funderar mycket på vad som varit. Och vad som ska komma. Jag gör som ett litet bokslut med mig själv om vad vi har hunnit med under året, de viktiga händelserna och hur jag tagit mig vidare från det. Jag känner min sorg när jag förlorat, och min glädje när jag vunnit. Förlorat en vän. Vunnit genom att uppnå ett mål.

Det blev något av giganternas fall under våren, när först helt unika schäfern Cajsa gick bort, och sedan den levande legenden Alexander. Alex, min Alex. Jag vet fortfarande inte hur det är att leva utan dig, och Cajsa, jag skulle offra min högra hand för att få ha dig här, så saknad är du i mitt hjärta. Tack och lov för att ni båda blev gamla och jag fick ha er länge. Men inte länge nog….

Det har också varit ett år fyllt av tillskott. Nya elever och vänner, nya uppdrag och utmaningar. Nya möjligheter och många, många, många skratt. Stora delar har varit glädjens tid. Det har varit ett rekordår för våra träningsläger, och vi har fått så mycket gjort att jag inte ens kan räkna hur många aha-upplevelser vi fått, alla fantastiska möten vi gjort med roliga, intressanta och engagerade människor. Jag har också fått chansen att påverka, inverka och utöva inflytande över mycket. Det har varit utmanande och givande. Och när andra lyckats, lyckas också jag. Så är tränarens och coachens lott och det är en lott jag trivs med.

Jag ser hur världen står i brand, hur hatarna sprider sin rädsla via internetvindarna, jag ser hur barn drabbas världen runt, och djuren hur de plågas för vårt nöjes och vår bekvämlighets skull. Jag ser hur bra vi också har det, och lyckan i de som lyckas, och gläds med de godas framgångar. Med vänner som satsat och fått tillbaka, hur världen för många blir väldigt mycket bättre. Och hur mycket vi själva vi ibland kan påverka, om vi hittar vägen, viljan orken och modet.

Nu stundar så åter julen. Och med den kommer julefriden på gården. Vi ska rå om varandra och hästarna och hundarna. Njuta av att ett fantastiskt år passerat. 2016 blir ett år att minnas. Ett år som fyller mig med tacksamhet. Så mycket jag får av ”mina” otroliga ungdomar. Som varje lov kommer och umgås, rider, pysslar och fyller min tillvaro med liv och framtidstro och hopp. Vad vore jag utan er, vad vore min gård? Tacksamhet till mina vänner och alla de som stödjer mig – ställer upp när jag är borta, passar djur och finns där för mig när jag som bäst behöver. Jag hoppas jag ibland kan ge något litet tillbaka. Ni är ovärderliga. Tack för att ni finns!

God Jul på er alla hästvänner där ute! Jag vet att ni gör ett fantastiskt jobb. Att ni kämpar och att ni sliter för att få vardagslivet att gå ihop med en passion som är en äkta tidsslukare och som kräver så mycket. En riktigt GOD JUL önskar jag er alla!

Det finns inga genvägar. I alla fall inga som ingen annan får betala för.

Det finns däremot lärdomar, och hårt arbete och systematiska upplägg där vi på ett strukturerat och konsekvent sätt kan utbilda och träna hästar på ett sund och positivt sätt. En som står för sådan utbildning är Traudi Björling. Hon kom på tal i ett av de många samtal med andra hästmänniskor jag har, och eftersom hon faktiskt varit lite i ropet på senare tid så gick jag in på hennes FB och kikade lite på inläggen där och annat jag kunde hitta om henne på nätet. Tyvärr bor jag inte så nära henne att jag med lätthet kan åka och kika på hennes träningar längre, men förr om åren var det mycket snack om denna otroligt ordningssamma, kompetenta och duktiga madam. I hennes cv hittar vi en tysk mästarexamen (vilket ger rätt att utbilda beridare), vinster i tyskt bundeschampionat, b-tränarexamen i Sverige och inte minst landslagstränarposten för svenska ponnylandslaget. Hon talar om utbildning som en röd tråd – med struktur och logik som bas. Den ska gå enligt utbildningsskalan och så pratar hon gärna om vikten av balans i kroppen hos ryttaren. Det gäller att sitta rätt i sadeln.

Det där med att sitta rätt i sadeln är bra mycket svårare än vad det är sagt. Vi är alla lite sneda och vinda och bara en centimeters förskjutning i sidan förflyttar sex kilo på hästens rygg (om du väger sextio kilo….). Och om vi sedan lyckas sitta rakt när hästen står still eller skrittar, nog blir det bra mycket svårare när ”objektet” vi sitter på (aka hästen) rör sig och vänder och allt vad det nu är. Det är inte lätt att hålla balansen på ett rörligt föremål inte.

Men om vi verkligen vill komma vidare och se oss själva (och därmed hästen) lyckas, så gäller det att lära sig sitta i baans på detta ”föremål” (hästen….. ). Ju mer vi tränar på det, desto bättre går hästen. Väldigt enkelt – men också väldigt svårt. Nu under vintertid tar jag därför återigen ett nappatag på sitsträning. När det inte går att rida fort och öva galopper odyl alla dagar så kan vi finslipa på det där med att sitta väl på hästen. Så att det faktiskt går att göra de där grymt härliga fattningarna när underlaget så tillåter. Det är kul. Det är riktigt kul. och svårt. Men som sagt. det finns inga genvägar. Bara senvägar. Eller någon annan som betalar.

Hästar som av någon anledning har svårt att hålla hullet behöver mycket – av allt! Men om fri tillgång till hö, en stor portion lucern och kanske till och med något annat därtill inte hjälper då är goda råd dyra. En sak som jag provat och som funkar fint är att ge tillskott på olja – gärna majsolja som har dokumenterad effekt (och svensk om jag hittar!). Det lär funka med alla typer av olja annars, bara de inte är avsedda för föda åt boskap. Sådan olja är tydligen för svår att smälta för en häst.

Men det gäller att vara försiktig. Det är ingen genväg för att kunna snåla in på maten inte, och för mycket av det goda kan ge motsatt effekt. Ren olja ger ett kraftigt tillskott på energi, men bara det. Inga vitaminer, inga mineraler och definitivt inga fibrer – allt det som hästar behöver så mycket av. Så om hästen får i sig sin energi genom olja istället för ”riktigt foder” finns risk för undernäring – pga avsaknad av allt detta. Och matsmältningssystemet har ingen metod att ta upp alltför mycket olja, och då kan hela systemet rubbas och hästen går då faktiskt ner i vikt istället.

Men i små doser har det effekt. Och som fetthöjare i maten är det guld värt för de som kanske helt enkelt inte orkar sätta i sig tillräcklig mängd med energi, oavsett hur mycket de får i sig. Som min gammelman på 27 som har dåliga tänder till exempel. Ett par deciliter om dagen och han får hjälp att hålla sin vikt. Men som vanligt gäller det att börja i mkt liten skala och öka över tid.

Mer om olja i maten kan du läsa om på desa länkar:

http://www.thehorse.com/articles/34426/how-to-feed-fat-to-horses

http://www.thehorse.com/articles/36587/can-fat-help-horses-gain-weight-in-winter

http://www.extension.umn.edu/agriculture/horse/nutrition/feeding-fat-to-horses/