Det här är den femte julen som vi firar här på Lövslätten. Det är också den första jul sedan jag var 24 år som jag inte kan fira den med min gammelfux Alexander i stallet. Det är den första julen sedan 11 år tillbaka som min schäfer Cajsa inte kommer att vara med.

Men som tur är finns väldigt många andra underbara individer som kommer fira julen med mig. Hästarna förstås, med nytillkomna Nisse inte minst! En ny fux, med en helt oskriven framtid. En häst jag redan känner kommer ge mig, oss glädje och som vi kommer kunna glädja. Hundarna och katten. Här har tant Jana, gamla omplacerade schäfertiken, tagit en naturlig plats på mycket kort tid. Och min familj. I år blir vi många. För varje nästan varje år blir vi lite fler. Som en till present som uppenbarar sig, för att värma och glädja. Så lyckan över att vara tillsammans kommer vara den stora julklappen det här året, det trots allt, trots sorg och trots besvärliga dagar, välsignade 2016.

För mig är det här också en tid då jag funderar mycket på vad som varit. Och vad som ska komma. Jag gör som ett litet bokslut med mig själv om vad vi har hunnit med under året, de viktiga händelserna och hur jag tagit mig vidare från det. Jag känner min sorg när jag förlorat, och min glädje när jag vunnit. Förlorat en vän. Vunnit genom att uppnå ett mål.

Det blev något av giganternas fall under våren, när först helt unika schäfern Cajsa gick bort, och sedan den levande legenden Alexander. Alex, min Alex. Jag vet fortfarande inte hur det är att leva utan dig, och Cajsa, jag skulle offra min högra hand för att få ha dig här, så saknad är du i mitt hjärta. Tack och lov för att ni båda blev gamla och jag fick ha er länge. Men inte länge nog….

Det har också varit ett år fyllt av tillskott. Nya elever och vänner, nya uppdrag och utmaningar. Nya möjligheter och många, många, många skratt. Stora delar har varit glädjens tid. Det har varit ett rekordår för våra träningsläger, och vi har fått så mycket gjort att jag inte ens kan räkna hur många aha-upplevelser vi fått, alla fantastiska möten vi gjort med roliga, intressanta och engagerade människor. Jag har också fått chansen att påverka, inverka och utöva inflytande över mycket. Det har varit utmanande och givande. Och när andra lyckats, lyckas också jag. Så är tränarens och coachens lott och det är en lott jag trivs med.

Jag ser hur världen står i brand, hur hatarna sprider sin rädsla via internetvindarna, jag ser hur barn drabbas världen runt, och djuren hur de plågas för vårt nöjes och vår bekvämlighets skull. Jag ser hur bra vi också har det, och lyckan i de som lyckas, och gläds med de godas framgångar. Med vänner som satsat och fått tillbaka, hur världen för många blir väldigt mycket bättre. Och hur mycket vi själva vi ibland kan påverka, om vi hittar vägen, viljan orken och modet.

Nu stundar så åter julen. Och med den kommer julefriden på gården. Vi ska rå om varandra och hästarna och hundarna. Njuta av att ett fantastiskt år passerat. 2016 blir ett år att minnas. Ett år som fyller mig med tacksamhet. Så mycket jag får av ”mina” otroliga ungdomar. Som varje lov kommer och umgås, rider, pysslar och fyller min tillvaro med liv och framtidstro och hopp. Vad vore jag utan er, vad vore min gård? Tacksamhet till mina vänner och alla de som stödjer mig – ställer upp när jag är borta, passar djur och finns där för mig när jag som bäst behöver. Jag hoppas jag ibland kan ge något litet tillbaka. Ni är ovärderliga. Tack för att ni finns!

God Jul på er alla hästvänner där ute! Jag vet att ni gör ett fantastiskt jobb. Att ni kämpar och att ni sliter för att få vardagslivet att gå ihop med en passion som är en äkta tidsslukare och som kräver så mycket. En riktigt GOD JUL önskar jag er alla!