Ännu en mycket lärorik helg i hästarnas tecken är avhandlad. Som så många andra helger pratas och diskuteras det flitigt. Det handlar om detaljer, om helheter och framför allt handlar det om hur vi människor relaterar till hästarna – oavsett om vi sitter på eller om vi är på backen.
Det finns många som vill lära sig rida. Många lär sig också att hästen ska göra si eller så (lyda) och fokuserar ofta på hur bra till exempel en halt blir. Blir den inte bra så gör man om det, gärna med ”tydligare” signaler till hästen för att ”få den att” stanna. Ni ser mina många citattecken – de som visar att jag kanske inte är överens om de ord som skrivs. Men man säger ofta så, och fokuset ligger ofta på ”att få hästen att”…..
Det är ett fokus som blir lite tokigt ibland. För om hästen gör, och hur hästen gör är helt avhängigt det vi själva gör. Hästen blir lixom aldrig gladare än vad vi ger den förutsättningar att vara, den kan inte balansera upp en obalanserad ryttare på ett bra sätt och om de signaler vi ger är otydliga eller till och med obehagliga, då lär den inte vare sig förstå eller vilja förstå vad vi vill förmedla.
I ridningen och i samspelet mellan hästar och människor går det att skapa en ganska så tydlig arbetsfördelning, en arbetsfördelning som – om den vi är konsekventa- gör livet bra mycket enklare för såväl häst som människa. Om vi litar på att hästen försöker göra sitt jobb så bra den kan, utifrån de förutsättningar de har, kan vi fokusera på vad vi själva gör och inte försöka kontrollera hästen hela tiden.
Då kan vi istället jobba på att ge hästen så bra förutsättningar som möjligt för att lyckas.
Med andra ord – vi kan fokusera på att erbjuda en god balans i sadeln, och fina, trevliga och tydliga signaler som hästen kan förstå och relatera till. Vi kan erbjuda en jobbatmosfär som är rolig och stimulerande för hästen (som försöker sköta sitt jobb, född till samarbete som den är) och ett inlyssnande samspel där kommunikationen är viktig åt båda hållen.
Om vi jobbar med detta märker vi snart att en taskig halt kanske inte är hela världen. Den går att fixa på många sätt. Den går framför allt att fixa genom att bättra på vårt eget jobb inför och under själva utförandet av halten (det hästen ska utföra). Vi kan sitta i bättre balans, vi kan ha en bättre timing och vi kan bli finare i vår hjälpgivning och vara mjukare i handen så att hästen inte känner att det är obehagligt att ställa sig i en balanserad halt.
Istället för att välja att säga att hästen inte är lydig, och att den gör ett dåligt jobb, bli sura och tycka att ”hästen gör ju inte som jag vill!” (varför den nu skulle behöva vilja det hela tiden för att vår värld ska vara ”perfekt”).
Och om vi inte tycker att en taskig halt är hela världen, då kanske vi också kan komma ihåg varför vi en gång i tiden sökte oss till stallet och hästarna – för att vi tycker de är fantastiska varelser, inte för att en halt skulle bli perfekt, en rosett skulle hänga på väggen eller att någon annan skulle tycka att vi var duktiga ryttare. Utan för att vi själva ville vara med en häst….På kuppen hittar vi också det teamwork mellan häst och ryttare som gör att vi kan få de där balanserade halterna, om och om igen. Som en liten extra present från våra vänner hästarna.
Busenkelt! 